Vägra gymnasieval åt sonen!

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Din äldste son, skulle jag nog ägna en kort tanke i det avseendet innan jag genomförde metoden, liksom min egen son.

Snarast är nog min tvåa som behöver puttas över trösklarna, han kan vara LAT och aldrig komma igång/iväg. :crazy: Sen kan han vara outhärdligt envis och hålla ut i eviga tider med det han väl påbörjat även om det är svårt.

Ettan fattar att han måste göra några knop själv för att få komma igång med ngt. Däremot så har han en tendens till att bara bli tvärförbannad och ge upp direkt om något är motigt, när han kommit igång med det.

Hade de varit hästar hade jag trott de var avlade för helt olika ändamål med olika hingstval :cool:

:o ;)
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Läsa in NV kan man göra när som helst senare - t.ex. på komvux.
Och det är gratis.

Att gå de kurser som man kan få på gymnasiet i t.ex. häst eller musik kostar oändliga mängder pengar att ordna privat.
Medan en NV på komvux kostar - ingenting.

En väldigt konstig inställning tycker jag. Dessutom en väldigt farlig eftersom komvux håller på att ändras och vem vet om det ens finns dessa möljigheter om 3 år.

Gymnasiet är en utbildning som antingen ska leda ut i yrkeslivet eller till vidre studier. Din dotter satsar ju på musiken och då går hon rätt linje. Om hon kom hem och sa att min nya pojkvän ska gå handbollsgymnasiet så jag ska också gå där. Hade du varit lika entusiastisk då? Hade du inte ifrågasatt om hon kommer att trivas tre år med en handboll istället för fiolen? Hade du inte sagt till henne att sova på saken och verkligen tänka över vad hon gör?
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

I den åldern har man svårt för att dels uttryckligen säga VARFÖR man vill en sak. Man kan få svar som att det låter kul, det verkar intressant osv, men ett riktigt svar på VARFÖR kan jag knappt ge i dag.
Har du sett kurskatalogerna hur smala och märkliga kurser som finns? Varför ens gå de kurserna, det är ju bara slöseri med tid. Klipp-och-klistraförvaring i tre år. Man blir inget, man får ingen speciell behörighet. Bättre att resa eller jobba eller göra något annat de åren.


så bör man låta det testa på det han eller hon känner att han eller hon vill. Utan att låta honom axla familjens ekonomi och systers häst..... Ekonomi för studier måste man ha ordnat redan innan man står där.
Men så blir det ju. Ska man skicka iväg barnet långt på en dyr utbildning så får familjen göra en del uppoffringar. Och det är ju klart att man gör men det är ju också självklart att barnet förstår det. Om jag ska sälja hästarna för att min dotter ska gå en speciell utbildning så visst gör jag det. Självklart. men tror du inte att hon inser varför hästarna säljs? Och tror du inte att det kan lägga en press på henne att hon inte vill hoppa av eftersom vi offrat en del? Så menar TS med att familjens eventuella hästförsäljning kommer att tynga sonen.

Du har tre barn. Tänk om två av dem vill iväg och plugga och bo så som TS son vill. Kan du klara den ekonomin? Utan att det tredje barnet får försaka för mycket?
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

En väldigt konstig inställning tycker jag.
Varför då?
Man behöver faktiskt leva också just nu och inte bara vara målinriktad för den ev. framtid som kommer.
Det är naturligtvis bra att även vara förberedd på att där kommer en framtid men nuet tycker inte jag att man skall glömma bort för det.

Dessutom en väldigt farlig eftersom komvux håller på att ändras och vem vet om det ens finns dessa möljigheter om 3 år.
Det är visserligen sant.
Men om man bara ser till att skaffa sig en allmän behörighet, vilket i princip alla linjer ger i dag, så kan man sedan gå Naturvetenskapligt basår.
http://www.hlk.hj.se/doc/302
Om man skulle ändra sig.

Även Estetisk ger allmän behörighet.

Om hon kom hem och sa att min nya pojkvän ska gå handbollsgymnasiet så jag ska också gå där.

Just handboll är ett dåligt exempel.
Eftersom att skaderisken i händerna är så stor att hon aldrig skulle riskera fiolspelet på det viset.
Men om vi kan byta ut det mot ett skidgymnasium i stället?

Så skulle jag uppmuntra det då det ger en möjlighet till helt nya erfarenheter som hon inte själv skulle ha skaffat sig.
Jag tycker att det är nyttigt att prova på även sådant som är okänt.
Man vet ju aldrig - man kan ju både råka gilla det och vara bra på det.
Provar man inte så får man inte veta.

Jag har en yrkesmässigt helt meningslös dansutbildning i bagaget.
Men den har givit mig mycket nöje och hjälpt mig att hålla min kropp i bra skick.
Så den hade jag absolut inte velat vara utan.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Det tredje barnet får sitt när den tiden kommer och de äldre syskonen är vuxna och sköter sig själva.

Jag vet att ditt svar var till Enya - men jag har också 3 barn.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

De kommer att komplettera varandra bra.
Den ena börjar och den andra gör klart.

Det behövs båda sorterna här i världen.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Men om vi kan byta ut det mot ett skidgymnasium i stället?

Och då har du ju satt en begränsning, precis som jag menade. Du tror inte att handbollsgymnasiet är så genuint intresse så hon ska offra sitt fiolspel. Alltså är det inte självklart att du hejar på att hon ska gå där.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Typ:
-Vill du åka och bada? Gå då och packa dina badkläder så åker vi.

Här hade man kunnat börja för väldigt många år sen med: är du hungrig? Kom så går vi och lagar mat. Så hade man kanske sluppit oroa sig för att grabben ska svälta om inte mamma följer med till skolan.

Att pappan beskylls för att vara pushig undrar jag om det verkligen är något negativt eller om pappan helt enkelt försöker kompensera för motståndet pojken möter hos sin mamma när han försökte lägga fram vad han vill göra.

En dominant mamma kan väldigt enkelt trycka ner sitt barn till en formlös klump som inte kan, vill eller orkar ta eget initiativ. Givetvis helt omedvetet för så vill nog ingen mamma påverka sitt barn.
Jag växte själv upp med en sådan och allt jag gjorde ifrågasattes vilket slutade med att inte gjorde någonting, förutom att vänta på att bli gammal nog att flytta hemifrån och börja få göra det jag ville. Tills dess gällde att höras, synas och märkas så lite som möjligt. Vi hade ingen dator jag kunde sitta framför så jag läste böcker ca 12 timmar om dagen.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

I den åldern har man svårt för att dels uttryckligen säga VARFÖR man vill en sak. Man kan få svar som att det låter kul, det verkar intressant osv, men ett riktigt svar på VARFÖR kan jag knappt ge i dag.

Jag tycker inte att man ska tvinga honom att tänka efter så många gånger. Jag tycker inte att man ska ge begränsningar när det gäller det här. Vill man att barnet ens ska gå gymnasiet, som är frivilligt, så bör man låta det testa på det han eller hon känner att han eller hon vill. Utan att låta honom axla familjens ekonomi och systers häst..... Ekonomi för studier måste man ha ordnat redan innan man står där.

Det är inget misslyckande om han inte vill gå eller inte klarar det- det känner han bara om föräldrarna hävdar att det är ett misslyckande! Är det et misslyckande om man avbryter en kurs eller utbildning som vuxen också?

Då måste jag vara misslyckad som avbröt lärarutbildningen jag gick på?
Skälet till att jag tycker man ska tvinga sonen att tänka efter är att det finns så väldigt många fler alternativ som kan vara kul. Det kanske finns ett is-skulptursgymnasium i Jukkasjärvi som intresserar honom ännu mer om han bara får veta att det finns. Eller ett bygga-lerhydda-gymnasium i Knäckebrödhult. Har man från början klätt på sig det stora helstängda huvudlaget så riskerar man att missa de små avtagsvägarna som kan leda till ännu roligare utmaningar än den man siktat in sig på från början.

Sen - skilj på att vara misslyckad eller att misslyckas. Det är två skilda saker.
Jag har för övrigt också avbrutit en lärarutbildning, för att jag överskattat min egen förmåga. Jag hade varken tid eller motivation att sätta mig att plugga så mycket som behövdes. Det kändes som ett nederlag att inte lyckas med det jag föresatt mig, men jag är ingen misslyckad människa för det.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Det enda råd jag gett min dotter är stäng så få dörrar du kan. Om man inte vet exakt vad man vill jobba med så välj en utbildning där man får så hög behörighet man kan inom det område man är mest intresserad av. Stäng inga dörrar som du måste krångla med och ångra sen.


Och komvux i all ära, men inte fasen är det lika bra som gymnasiet. Visst, man läser samma kurser och får på pappret samma behörighet men eftersom jag jobbat på både gymnasiet och komvux så kan jag säga att här är det i alla fall milsskillnad på den kunskap man har med sig ut. Precis som det är vara mellan samma spår på olika gymnasieskolor.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Alltså just handboll är ett exempel som jag inte kan relatera till.
Eftersom att hon är livrädd för just handboll.
Jag har svårt att känna efter på något som jag vet inte kommer att hända.
Hon var befriad från bollsport i högstadiet p.g.a. skadorna som hon fick.

Så just handboll hamnar i påsen provat och förkastat.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Och komvux i all ära, men inte fasen är det lika bra som gymnasiet. Visst, man läser samma kurser och får på pappret samma behörighet men eftersom jag jobbat på både gymnasiet och komvux så kan jag säga att här är det i alla fall milsskillnad på den kunskap man har med sig ut. Precis som det är vara mellan samma spår på olika gymnasieskolor.

Precis!! Jag fick ut så otroligt mycket mer på Komvux än på gymnasiet!! Bättre lärare, bättre kurser och alla var så grymt motiverade att det smittade av sig på de som ev inte var det!! Ett riktigt kanonår för mig!!:D

Fast ja, jag förstår att du menade tvärtom!!;)
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

En av mina grannar, som jag beundrar oerhört mycket, tog i vuxen ålder tag i sin skolgång.
Hon började med Grundvux och gick via Komvux till Lärarhögskolan för att sedan på helt normal tid fixa sin Lärarexamen.
Numera så är hon en högt uppskattad lärare i vår By.

Efter att ha följt hennes resa genom utbildnings-systemet så anser jag att det inte spelar någon roll vad man gör som tonåring.
Man kan reda ut det som vuxen i alla fall.

Hon fick barn tidigt och satsade då på familjen och sitt boende.
Nu så har hon både familj, fin gård och en högskole-examen.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

En av mina grannar, som jag beundrar oerhört mycket, tog i vuxen ålder tag i sin skolgång.
Hon började med Grundvux och gick via Komvux till Lärarhögskolan för att sedan på helt normal tid fixa sin Lärarexamen.
Numera så är hon en högt uppskattad lärare i vår By.

Efter att ha följt hennes resa genom utbildnings-systemet så anser jag att det inte spelar någon roll vad man gör som tonåring.
Man kan reda ut det som vuxen i alla fall.

Hon fick barn tidigt och satsade då på familjen och sitt boende.
Nu så har hon både familj, fin gård och en högskole-examen.

Precis!! Min kusin gjorde så och är undersköterska idag, ska när ekonomin tillåter plugga vidare till sjuksköterska.

I mitt fall var vi de första med nya betygssystemet och lärarna visste inte hur det funkade.... Vilket ledde till att i stort sett alla 78or och 79or gick direkt till Komvux för att läsa upp betygen eftersom lärarna inte vågat sätta mer än G på flertalet av oss. Och vilken skillnad!!:bow: Pluggade nog minst lika mycket på Komvux, lärde mig mer och det lönade sig!! På gymnasiet kunde man ju plugga hur mycket som helst och göra bra ifrån sig, men inte fick man bra betyg för det inte!!:confused: Men jag är medveten om att detta problemet blivit mindre med åren!!

Men jag är också av den uppfattningen att gymnasiet inte spelar så stor roll egentligen!! Bonusen med de yrkesinriktade programmen är ju att man kan få jobb inom det området sen, men man har lika stor möjlighet att plugga vidare från de programmen som från Samhäll eller Natur!!
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

men man har lika stor möjlighet att plugga vidare från de programmen som från Samhäll eller Natur!!

Men hur kan du påstå det? På de yrkesinriktade spåren läser man oftast matte A, svenska A och engelska A. Möjligen någon B-kurs. Då kan du väl inte påstå att det är samma möjlighet att välja högskoleutbildning som när man läst till exempel matte E och svenska C. Dessutom har du inte en del andra teoretiska ämnen som sedan krävs för vissa utbildningar.



Jag kan inte förstå hur ni resonerar. Det låter som om man måste gå några år på komvux mellan gymnsaie och högskolan. Jag ser ju gärna att man slipper de extra åren, man har tillräckligt många år i skolan ändå. Komvux är bra om man måste. Jag tycker 16 år i skolbänken är fullt tillräckligt.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Man har chansen att välja till det man behöver. Ingår det bara Ma A kan man välja till B och C om man vill. Eller mer språk. Eller så väljer man mer Drama eller nåt annat onödigt. Det beror ju helt på hur mycket tid och engagemang man vill lägga på skolan under gymnasiet.

Egentligen gäller det bara att tänka till medan man går gymnasiet och se till att man får det man behöver för att fortsätta sin bana. För alla program ger grundläggande behörighet nu. Och är det nåt man saknar när man läser kursplanen är det bara att gå till studievägledaren för att lägga till de kurser man behöver!!

Och nej, jag tycker absolut inte det var bra att jag och nästan alla jag känner var tvungna att lägga minst ett år på Komvux efter gymnasiet. Det hade vi säkert gärna sluppit allihop, men det var jättebra att det fanns och det var en kanonbra skola!!
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Ett extra yrke i bagaget är oerhört värdefullt.
Tycker du inte det själv?
För ärligt talat hur mycket nytta av våra studier har du och jag just nu?

Jag kör buss med alla mina högskolepoäng.
Och driver min hästgård.
Och du.....?
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag har alltid gått den "rätta" logiska raka kloka vägen med natur, betygshets, högskolepoäng upp till tänderna etc. Och då har det ändå varit mitt eget val till stor del... Jag fick ofta råd utifrån att ta en krokigare väg, och ja, nu förstår jag varför. Men, jag börjar göra mina krokar nu i stället, så det ordnar sig nog. :D

Att oroa sig för att det blir "fel" val är bara dumt, man kan få nog så mycket problem med prestigen av den slags påverkan. Det är som att köpa en färdig drömtävlingsponny till ungen för att man själv inte fick chansen. En björntjänst.
Det var mina två cent.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 352
Senast: sjoberga
·
Kropp & Själ God morgon, och gott nytt år! :heart Jag har lite nätfasta över ledigheterna men behöver verkligen er expertis just nu. Jag berättade...
2
Svar
38
· Visningar
3 561
Senast: Badger
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 322
Senast: jemeni
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 054
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Inspiration sökes: Dop-present
  • Hat
  • Pusseltråden

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp