vägra växa upp

missmuppify

Trådstartare
Varnar känsliga läsare för långt och svamligt inlägg, men snart spricker jag! Om nån skulle lista ut vem jag är, låt det stanna hos dig.

Bakgrundshistoria: Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 10 år, vi träffades efter studenten och efter att jag varit och jobbat på annan ort i ett år så fick jag fast jobb ett stenkast från hans föräldrahem. Han bodde ännu hemma och för att slippa pendla 6 mil enkel väg till jobbet så flyttade jag in hos hans föräldrar. Jag fick stallplats till hästen i närheten och allt var frid och fröjd. 5 veckor efter att jag flyttat till dem var vi på första husvisningen och letade aktivt efter eget boende. Till slut bestämde vi oss för att bygga hus och jag bodde totalt 1,5 år hos dem innan vi flyttade in i vårt eget hus. Vi har fasta jobb bägge två, har ett intresse för resor, hästar, bilar god mat och att unna oss något "lyxigare" nån gång emellan. Vi har nu ett barn på 2 år och har börjat prata om syskon. Min sambo har två yngre syskon där brodern alltid velat vara som min sambo och systern alltid gått sin egen väg.
Systern träffar en kille, de blir tillsammans och flyttar ihop i ett hus de hyr. Nu ska de precis flytta till egen gård och väntar sitt första gemensamma barn till försommaren.
Mitt problem, som egentligen inte är mitt, eller ens ett problem är min sambos bror. Han har alltid haft höga tanka om min sambo och har för många år sen uttryckt att han vill träffa en tjej som jag och att hon oxå ska flytta in hos familjen. Han träffade en tjej lika gammal som han själv, 25år, vid årsskiftet 12-13. De blev snabbt tillsammans och hon va glad och pigg och väldigt trevlig. Eftersom hon inte trivs med att bo vid sin mamma så flyttar hon n i hans familj och bor där, familjen hjälper henne med körkort och jag skaffar jobb till henne osv. I höstas kom de och berättade att de skulle ha barn ganska precis samtidigt som min sambos syster ska ha barn och vi gratulerade dem såklart. Jag sa rent ut att jag vill prata med dem istället för om dem, och frågade hur de tänkt med boende och jobb och så, och jag fick ett snäsigt svar o att de skulle hyra nån flygel nånstans och det skulle ordna sig. Jag tyckte att det var bra och berättade att vi trots vår goda ekonomi hade haft det tufft under perioden vi gått på föräldrapenning men om man bestämmer sig så går det ju! Hon blev sen illamående osv så hon kunde inte jobba kvar, men hittade ett annat jobb och det var inga problem. Han har jobbat som dräng men blivit av med det fasta och är bara hjälp vid akuta grejer och hjälper annanrs sin far på gården för en symbolisk summa. Hans flickvän sa vid en bjudning hemma hos oss riktigt elaka saker till min syster, och jag tog upp det med henne vid ett senare tillfälle att hon kanske skulle tänka sig för hur hon uttrycker sig eftersom hon tenderar till att drabbas av mundiarre ibland...
Jag frågade samtidigt bägge vad för slags boende de letade efter eftersom de förslag jag skickat genom bekanta inte varit intressant. Det de säger då motsvarar typ 100 kvadrat med 3 rum i en flygel o el o värme och hushållerska som handlar och tvättar :banghead: ... i stora drag ;)

Sen har jag bakvägen fått höra att de snackat ordentligt med skit om mig med min sambos mamma och fått medhållom att jag inte ska lägga mig i och att jag inte tycker att de ska ha barn osv, mycket hitta-på och jag blir så arg!!

Nu ska de köpa bil för närmare 100 000 men de har inte råd med eget boende, de har köpt riktigt dyr säng och skötbord till bebisen och jag får bara fnysningar tillbaka när jag frågar om de vill låna nåt till babyn...

Hur bemöter man människor som är såhär? Och hur gör jag med min svärmor som verkar ha fått nån psykos och dimmiga glasögon som inte ser att de inte växer upp om de inte får chansen att bo själva. (dvs sparka ur dem ;) )

Min sambo och hans syster fick på dagen hämta grejer de hade i huset för att mina svärföräldrar skulle bygga gästrum, men istället har min sambos bror fått fler rum att sprida ut sig i, och nu planerar de vilket rum baby ska ha när den kommer.

Har inte råd att flytta hemifrån men bio, max-mat och onödig bilkörning går hur bra som helst, varje vecka...

Stort tack till den som orkat läsa, jag går i bitar...
 
Sv: vägra växa upp

Vad gör man? Jag skulle sluta bry mig om vad de gör med sitt liv och hur länge de bor hos din svärmor spelar väl inte dig någon roll?

Att folk snackar skit är ju inte så trevligt, men de kanske upplever att du lägger dig i även om du menar väl.
 
Sv: vägra växa upp

Man kan inte ändra på någon annan än sig själv. Ingen har heller rätt att lägga sig i någon annans liv.

Låt dem inte äta på dig. Strunta i det och låt dem leva sitt liv. Det finns bättre saker att lägga energi på.
 
Sv: vägra växa upp

För att säga det på svenska,sköt dig själv och skit i andra!
Dom båda har väl redan en mamma och behöver inte en till.
 
Sv: vägra växa upp

Hur bemöter man människor som är såhär? Och hur gör jag med min svärmor som verkar ha fått nån psykos och dimmiga glasögon som inte ser att de inte växer upp om de inte får chansen att bo själva. (dvs sparka ur dem ;) )

Det är två vuxna människor och svärmor är också vuxen. Det är inte din sak att göra något alls eller bry dig om hur de spenderar sina pengar eller vilka planer de har på boende.

Det är svärmors problem om hon har dem inkvarterade resten av sitt liv, inte ditt.

Utifrån det du skriver kan jag förstå om de tycker du "lägger dig i". Du verkar ha en hel del åsikter om hur de väljer att göra (eller snarare inte göra). Om du sitter och förhör dig om hur de tänkt sig framtiden så är det ju DU som agerar "morsa", inte bara svärmor....

Åsikter får du ha, men mitt tips är att hålla god min och o strunta i deras liv helt enkelt. Det får de ta ansvar för själva.
 
Sv: vägra växa upp

Hur bemöter man människor som är såhär? Och hur gör jag med min svärmor som verkar ha fått nån psykos och dimmiga glasögon som inte ser att de inte växer upp om de inte får chansen att bo själva. (dvs sparka ur dem ;) )

Min sambo och hans syster fick på dagen hämta grejer de hade i huset för att mina svärföräldrar skulle bygga gästrum, men istället har min sambos bror fått fler rum att sprida ut sig i, och nu planerar de vilket rum baby ska ha när den kommer.

Har inte råd att flytta hemifrån men bio, max-mat och onödig bilkörning går hur bra som helst, varje vecka...

Stort tack till den som orkat läsa, jag går i bitar...

Du behöver klara ut dina egna känslor först och främst. För vems skulle är det du går igång? Är det för den unga familjen och deras barns skull? Är det för din sambos skull? För din egen skull? För era barns skull?

Egentligen, det som händer mellan dina svärföräldrar och din sambos bror är något mellan dem som du inte har med att göra. Om svärföräldrarna tycker det är trevligt att brorsan bor hemma med sin tjej och nu sitt blivande barn så fine, det är deras hus och deras pengar. Du och din sambo har valt att bo på annat sätt och det är säkert det bästa för er. Man kan göra olika.

Allt har för- och nackdelar. Skulle säkert vara jätteskönt att ha farmor och farfar i närheten under småbarnstiden, kunna få avlastning. Skulle säkert vara jätteskönt att ha barnbarnet så nära, kunna få en vardaglig kontakt och kunna följa det som sker.

Du och din sambo å andra sidan valde oberoende, ville ha något eget, ta eget ansvar, och det är också bra. Ni har fått kämpa och det har säkert varit tufft (jag känner igen mycket från din beskrivning, vi hade det tufft och fick klara oss själva också) men också lärorikt och utvecklande.

Jag kan på ett sätt förstå den där avundsjukan, "varför ska de få allt serverat när vi fick kämpa" men jag råder dig att inte grotta i det. Därför att den räkmackan kostar en hel del också, ett pris som du kanske innerst inne inte hade velat betala.

Live and let live.
 
Sv: vägra växa upp

O efter att ha läst vad jag skrivit så tycker jag själv att jag är jobbig ;-)

Har dock aldrig gentemot nån annan sagt något annat än att jag inte har med vad de gör att göra, o hade det inte varit för att de ljugit mig upp i ansiktet om ditten och datten och för att min sambos syster sitter vid mig och gråter för att hon och hennes graviditet inte längre räknas hade jag inte lagt ens en minut för att tänka på dem ens... för att försvara mig lite. .. ;-)

ska fortsätta att inte kommentera något de gör, synd bara att det inte går att träffa svärmor o svärfar utan att höra hur synd det är om dem som inte har råd med det ena och det andra :banghead:
 
Sv: vägra växa upp

Tack för ditt svar!
Jag känner inte igen att jag är avundsjuk på dem, men det kanske är det det bottnar i, vem vet? Det jag sagt till dem menar jag verkligen väl med, att det kanske skulle vara bra för dem att bo själva lite innan bebis kommer för att lära känna varandra ordentligt och kanske ge förhållandet en bättre chans. Jag har fram tills alldeles nyligen bara tyckt det bästa om min svåger, och tyckte mycket om hans flickvän fram till att hennes i mina ögon mindre smickrande sidor kom fram ;-) men"bra dagar" är hon väldigt trevlig.
vi bor bara några km ifrån varandra o hela den släkten är mycket för att umgås med varandra.
 
Sv: vägra växa upp

Saker man får säga till om;
Elakheter till andra familjemedlemmar vid middagsbordet
Prat bakom ryggen

Saker man generellt inte lägger sig;
När någon annan väljer att få barn
Hur de spenderar sina pengar
Var de väljer att bo
Vad de jobbar med

Så med det du skriver låter du som en riktigt jobbig människa som inte fattar att du upplevs som påflugen när de förhör din svägerska om hur de tänkt lösa sina problem. I den frågan är det bara att backa, kanske tom med be om ursäkt för husfridens skull.

Sedan tror jag inte du är ett monster, du erbjuder ju din hjälp på olika sätt. Men i det här fallet är den inte välkommen helt enkelt.

Jag tror säkert att de får rett ut sin situation och att du kanske kan passa på att vara ett extra stöd åt din sambos syster istället. Hon verkar behöva det mer än de andra släktingarna just.
 
Sv: vägra växa upp

Jag har en förmåga att irritera mig på när miniskor gör dumma saker samtidigt som de klagar över sin situation.
Samtidigt blir jag galen när folk lägger sig i mitt liv.
Så jag kan nog förstå båda här.
Hon kanske snackar skit om dig för att hon är riktigt irriterad över att du lagt dig i. Kan du inte prata med henne och bara säga att du vet om att du ifrågasatt dem, men att du trodde du gjorde rätt och att det inte var din mening att såra henne. Och att du inte ska göra så mer. Isf tror jag att ni kan få en nystart? Ibland måste man ge andra även om det kan kännas orättvist. Du får kanske inte ens ett förlåt tillbaka. Men jag tror iaf på att du vinner på att göra så.
Och sluta bry dig i ditt hjärta. För din egen skull.
 
Sv: vägra växa upp

Om de säger elakheter TILL dig: bemöt det där och då. Om de pratar skit om andra till dig: be dem sluta för att du inte är intresserad. Om de är elaka mot andra, peppa andra att säga ifrån själva.

DU kan inte utkämpa andras slag, det måste de göra själva. Just nu tycker jag det verkar som du själv är en god katalysator som rör runt i grytan med jämna mellanrum. Det du inte lägger dig i behöver du inte ta dig ur. Håll dig på din kant, be att slippa bli inblandad.
 
Sv: vägra växa upp

När jag läste ditt inlägg tänkte jag genast att nu får du nog rådet att sköta dig själv och skita i andra och det har du ju också fått.
Det rådet är nog helt i sin ordning men jag måste ändå säga att jag förstår dig, hela saken är ju en sån typisk grej en normal människa i en nära relation faktiskt kan gå och reta upp sig på.
Jag har varit och är i en liknande situation och kommit fram till att det enda som funkar är att dra sig undan.
Jag har inte rätt att lägga mig i hur folk lever sina liv och deras, i min värld, märkliga val och eftersom jag stör mig eller inte vill bli störd så backar jag och släpper kontakten.
Kanske kan funka för dig också?
 
Sv: vägra växa upp

Jag förstår att du retar dig. Det hade jag också gjort. Det svåra är att hitta ett knep så att du kan distansera dig. Låt de leva sina liv som de vill även om de har fel. Det är lättare sagt än gjort men det är nog ändå så du måste göra. Det är inte så mycket att bemöta med andra ord, icke-bemöta snarare.

Sen måste ni säkert ha en del kontakt ändå men låt det de säger gå in i ena örat och ut genom det andra utan att ha passerat Gå däremellan.
 
Sv: vägra växa upp

Jag förstår att du stör dig, jag är i en liknande situation, kanske inte helt samma, men som sagt liknande. Men jag har också fått lära mig att jag får liksom skita i det. Jag kan inte göra något åt saken, jag kan inte lägga mig i min brors beslut eller val i livet, trots att jag ibland tycker att det är helt idiotiska beslut många gånger.

Det du kan göra är att stötta den andra gravida tjejen som kanske faller lite mellan stolarna, men att lägga sig i det andra går nog inte. Då får de nog "find out the hard way", och då menar jag svärmor och din bror med flickvän. Det är inte kul att vara beroende av andra när man är vuxen, det kommer de med tycka efter ett tag, tror jag i alla fall!
 
Sv: vägra växa upp

kl

Tack för era ord och råd, även de som sägar att jag är asjobbig ;)

Som Teilani skrev upplevs jag säkert som påflugen, men jag har absolut inte förhört någon, utan det har varit frågor i ett helt vanligt samtal, och det är inte jag som ställt alla, långt därifrån! Jag tror att översta texten är missvisande eftersom jag var ganska irriterad när jag skrev den, och det låter som om jag tycker synd om mig själv och att bara det jag gör är rätt, vilket det såklart inte är!!

Grunden tror jag ligger i att jag stör mig på att de gör, i mina ögon, en del inte helt genomtänkta val trots att de ber om råd (inte av mig, utan allmänt i släkten när alla träffas), gör precis tvärtemot och sen klagar över hur synd det är om dem och de kan inte göra nåt åt det alls... :meh:

Men, från och med nu ska jag verkligen inte irritera mig på nåt de gör, det är deras liv och val. :)
 
Sv: vägra växa upp

Tycker inte du ska bry dig alls. De måste få sköta sina liv som de vill och kan/inte kan och du ska inte uppfostra dem.
Ber de om hjälp så ska/bör du hjälpa, men annars strunta i vad de gör.
 
Sv: vägra växa upp

Du får glädja dig åt att du inte är som dom. Det är inte kul att vara ett barn när man är vuxen, och det kommer dom att inse så småningom (även om jag tror att dom egentligen gör det lite redan nu). ;)
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 005
Senast: Whoever
·
Relationer Jag har en syster som för ett år sedan helt plötsligt sa upp kontakten med vår mamma och började hänga ut henne som narcissist mm på...
2 3
Svar
46
· Visningar
4 334
Senast: kubikmeter
·
Juridik & Ekonomi Tips och råd, vad att tänka på? För ca 1,5 år sedan kom det fram att min systers sambo var/är spelmissbrukare. Det kom fram under stor...
Svar
11
· Visningar
1 733
Senast: Ava22
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 646
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp