Vän är intresserad av min pojkvän.

[Saffransbulle]

Hej,

Har ett stort huvudbry som involverar min pojkvän och en bra vän. Lång historia kort: jag flyttade till ny ort för ett år sen pga jobb, har varken vänner eller familj i närheten. Träffade en kollega som nu är min pojkvän. I samma veva börjar en ny tjej på arbetsplatsen som också är ensam i stan, vi blev goda vänner. Hon är min enda vän här nere (förutom pojkvänen), vi har kommit väldigt nära varandra på kort tid och jag är verkligen glad att ha henne här. Vi pratar mycket om relationer så hon vet mycket om min relation till pojkvännen.

Nu till problemet. Jag har sedan ca 9 månader tillbaka haft en stark känsla av att hon är intresserad av min pojkvän. Hon söker sig ofta till honom på jobbet och rodnar alltid när de pratar. Hon har dessutom sagt att hon tycker att han är attraktiv, men inget om vidare intresse. Den här känslan har bara blivit starkare, så pass att jag tycker det känns olustigt att nämna pojkvännen i samtal med henne. Jag blir kräkfärdig när jag ser dem prata med varandra och får en jobbig känsla som sitter i hela dagen, är orolig att han ska falla för henne. Inser att jag är rädd att han faktiskt är lite intresserad av henne med. Situationen är jättejobbig men jag drar mig för att prata om detta med dem. Jag är rädd att det skulle kunna leda till ett eventuellt uppbrott med pojkvännen/vännen/eller båda vilket skulle bli outhärdligt jobbigt eftersom vi arbetar ihop.
Har aldrig varit med om något sånt här innan, och en del av mig vill bara lämna pojkvän, jobb och stad och flytta hem igen.

Vad är era tankar om detta?

 

[Mabuse]

För mig låter det som att du borde jobba med din svartsjuka? Om din pojkvän var mer intresserad av din kompis så skulle han väl vara ihop med henne? Men nu har han ju valt dig, så uppenbarligen föredrar han ju dig. Med det skulle jag låta mig nöja.

 

[Lovisaleonora]

Hej,

Har ett stort huvudbry som involverar min pojkvän och en bra vän. Lång historia kort: jag flyttade till ny ort för ett år sen pga jobb, har varken vänner eller familj i närheten. Träffade en kollega som nu är min pojkvän. I samma veva börjar en ny tjej på arbetsplatsen som också är ensam i stan, vi blev goda vänner. Hon är min enda vän här nere (förutom pojkvänen), vi har kommit väldigt nära varandra på kort tid och jag är verkligen glad att ha henne här. Vi pratar mycket om relationer så hon vet mycket om min relation till pojkvännen.

Nu till problemet. Jag har sedan ca 9 månader tillbaka haft en stark känsla av att hon är intresserad av min pojkvän. Hon söker sig ofta till honom på jobbet och rodnar alltid när de pratar. Hon har dessutom sagt att hon tycker att han är attraktiv, men inget om vidare intresse. Den här känslan har bara blivit starkare, så pass att jag tycker det känns olustigt att nämna pojkvännen i samtal med henne. Jag blir kräkfärdig när jag ser dem prata med varandra och får en jobbig känsla som sitter i hela dagen, är orolig att han ska falla för henne. Inser att jag är rädd att han faktiskt är lite intresserad av henne med. Situationen är jättejobbig men jag drar mig för att prata om detta med dem. Jag är rädd att det skulle kunna leda till ett eventuellt uppbrott med pojkvännen/vännen/eller båda vilket skulle bli outhärdligt jobbigt eftersom vi arbetar ihop.
Har aldrig varit med om något sånt här innan, och en del av mig vill bara lämna pojkvän, jobb och stad och flytta hem igen.

Vad är era tankar om detta?

Du kanske ska ta upp det med pojkvännen på ett resonabelt sätt? Precis som här.

"Du, jag får en känsla av att Hanna är intresserad av dig. Har du märkt något?" Och ta det från den punkten.

 

[hastflicka]

Du kanske ska ta upp det med pojkvännen på ett resonabelt sätt? Precis som här.

"Du, jag får en känsla av att Hanna är intresserad av dig. Har du märkt något?" Och ta det från den punkten.

Exact sa!

 

[Exile]

För mig låter det som att du borde jobba med din svartsjuka? Om din pojkvän var mer intresserad av din kompis så skulle han väl vara ihop med henne? Men nu har han ju valt dig, så uppenbarligen föredrar han ju dig. Med det skulle jag låta mig nöja.

Fast nu är det ju inte riktigt så svart-vitt i verkligheten (tyvärr). Det finns gott om människor som är otrogna, det där med att både ha kakan och äta den..

TS, jag tyckte @Lovisaleonora gav ett bra tips. Om det verkligen stör dig så bör du ta upp det på något vis, känslan kommer inte sluta gnaga bara sådär. Det är ju en jättesvår situation tråkigt nog

 

[Saeta]

Hej,

Har ett stort huvudbry som involverar min pojkvän och en bra vän. Lång historia kort: jag flyttade till ny ort för ett år sen pga jobb, har varken vänner eller familj i närheten. Träffade en kollega som nu är min pojkvän. I samma veva börjar en ny tjej på arbetsplatsen som också är ensam i stan, vi blev goda vänner. Hon är min enda vän här nere (förutom pojkvänen), vi har kommit väldigt nära varandra på kort tid och jag är verkligen glad att ha henne här. Vi pratar mycket om relationer så hon vet mycket om min relation till pojkvännen.

Nu till problemet. Jag har sedan ca 9 månader tillbaka haft en stark känsla av att hon är intresserad av min pojkvän. Hon söker sig ofta till honom på jobbet och rodnar alltid när de pratar. Hon har dessutom sagt att hon tycker att han är attraktiv, men inget om vidare intresse. Den här känslan har bara blivit starkare, så pass att jag tycker det känns olustigt att nämna pojkvännen i samtal med henne. Jag blir kräkfärdig när jag ser dem prata med varandra och får en jobbig känsla som sitter i hela dagen, är orolig att han ska falla för henne. Inser att jag är rädd att han faktiskt är lite intresserad av henne med. Situationen är jättejobbig men jag drar mig för att prata om detta med dem. Jag är rädd att det skulle kunna leda till ett eventuellt uppbrott med pojkvännen/vännen/eller båda vilket skulle bli outhärdligt jobbigt eftersom vi arbetar ihop.
Har aldrig varit med om något sånt här innan, och en del av mig vill bara lämna pojkvän, jobb och stad och flytta hem igen.

Vad är era tankar om detta?

Vad jobbigt. Det är en fruktansvärd känsla. Jag har själv varit väldigt väldigt svartsjuk (bottnar sig i min egna självkänsla och att jag var (är) livrädd för att bli ensam), så därför hade jag försökt prata med pojkvännen. Inte på ett anklagande sätt utan berätta hur du känner, och att du helt enkelt är orolig. Förhoppningsvis förstår han dig (oavsett om det finns någon sanning i din oro eller inte). Ni har ju inte känt varandra så länge heller så det kanske blir svårare att ta det med vännen? Gör det som känns bäst för dig. Oavsett vad så tror jag det är bättre att du pratar om det än att hålla känslor och tankar inne

 

[corzette]

Från min point of view så var det ju inte obefogat.
Var på nyårsfest hos en kompis (vänner minst 18 år) och in kommer en kille som är helt "min kopp te", frågar vem han är och får till svar "Jag visste att han skulle va din typ. go for it" ... Och det gjorde jag. Efter nån månad inser jag att hon hellre pratar med pojkvännen än mej men vi är ju vänner, reagerar men släpper det. Jag är INTE svartsjuk av mej och vill heller inte vara det ! Vi skämtar om det jag pojkvännen och hans kompis att hon stött på alla killar de känner men det känns inte som "oj här behöver jag oroa mej". När det gått 5 månader gör pojkvännen slut och blir ihop med min fd kompis.

Så vad vill jag säga med det ? PRATA med dom ... Inte anklagande utan mer "sondera" läget. Sen kan man bara gå på magkänsla.

Jag träffade efter mindre än ett år min "för evigt" som (jag vet att detta låter konstigt) jag aldrig skulle behöva oroa mej för vad gäller samma läge !