Vän som inte tycker om (mitt) barn.

[Energi]

Jag är väl en av dessa som säger sig inte gilla barn, eller ofta känner mig obekväm i barns sällskap. Om jag inte vill umgås med mina vänners barn ser jag det som mitt ansvar att säga något eller undvika det. Ännu mer om jag vet att jag inte skulle kunna dröja min irritation, det är inget jag skulle vilja utsätta varken min vän eller hens barn för.

Nu har jag inga problem med barn i min närhet, men om jag skulle ha det tycker jag alltså inte att det är en ursäkt att bete sig hur som helst. Så jag tycker inte att du överreagerar och förstår att du blev ledsen.

Jag har som jag sa förståelse för att man kan tycka att det är obekvämt, speciellt om man inte är van vid barn. Jag känner själv så med ett barn i min omgivning och det trots att jag själv har barn liksom.

Men det är jätteskönt att höra att jag inte överreagerar!

 

[Energi]

Jag upplever nog att rätt många som säger sig gilla barn, som har barn, säger sig vilja ha barn och/eller arbetar med barn, inte alls verkar gilla barn. Eller iaf inte står ut med att barn ÄR barn. Hon är väl en sån.

Om du vill vara vän med henner verkar det ju genomförbart att umgås utan barn, om det här var bara andra gången barnet var med?

Ja det var andra gången. Första gången hände också lite smågrejer men jag tänkte inte så mycket på det då.

Jag tror ju inte att jag vill vara vän med henne längre. Jag blev verkligen ledsen av hur hon betedde sig både mot barnet men också mot mig när jag blev ledsen. Men det känns skönt att få bekräftat att jag har rätt att känna så och att jag inte överreagerar.