Vänner vs. romantik (utbruten från Dejtingtråden 32)

[Nahar]

Hon låter väl för sjutton allt annat än sur

Läs igen. Jag lät sur

 

[Exile]

@Nahar Måste bästa vän och partner vara olika saker? Jag ser inte hur de två står i konflikt till varandra? relationen är ju i princip den samma, men där den ena också innehåller en sexuell del.

Du skrev om jag inte inte missuppfattade att din bästa vän är viktigare för dig än vad en partner kan vara. Personligen hade jag nog inte kunnat deala med en sådan (kärleks)relation där jag vet att jag inte är den viktigaste personen i min partners liv, det hade blivit tack och hej. För mig är det liksom en förutsättning att man i en kärleksrelation också blir bästa vänner, det sker liksom per automatik då man kommer varann så nära på ett så djupt plan och delar allt.

Att man "inte vill vara vän med ett ex" tycker jag inte alls tyder på att den relationen skulle vara väsensskild från en ren vänskapsrelation. Snarare så att ett uppbrott är ett stort trauma och ibland ett stort svek, och det är något en relation ofta inte överlever, oberoende av om det är en kärleks- eller vänskapsrelation. Bästa vänner gör ju också "slut" ibland.

Nu är inte detta direkt till dig Nahar och det gäller absolut inte alla så ta inte åt dig Men jag har stött på sådana som ser partner och vän som helt skilda saker och vill definiera de på olika sätt, och i min erfarenhet blir de tyvärr ofta lite olyckliga i sina relationer då de egentligen inte har ett nära förhållande med sin partner. Man älskar varann och ligger med varann typ, men det där allra närmaste reserverar man för vännerna, lite som att det vore för privat för kärleksrelationen? Jag vet inte vad det där beror på, om det är en bad match från början bara men ja, jag tycker det är intressant.

 

[stjarnhimmel]

Sen för mig personligen så kommer min partner aldrig komma mig närmare/bli lika viktig som min bästa vän. Men det har ju mer att göra med hur nära jag och min bästa vän är, det är nog en nivå av vänskap som är ganska ovanlig, när en varit med om så mycket svåra saker tillsammans, känt varandra sen barnsben, och delar saker/perspektiv/känslor med varandra som inte direkt kommer av en vanlig vänskap. Min bästa vän betyder mer för mig än min familj. Så på det sättet blir det ju lite väsenskilt (för mig) åtminstone i början, för min partner kommer ju inte ha möjlighet att "komma ikapp" förrän om 20 år och genom massa traumatiska gemensamma händelser. Vilket blir konstigt om jag ska vänta på bara för att "ens partner ska vara ens bästa vän".

För mig låter det lite märkligt att ha bestämt det på förhand. Det kan ju fortsätta vara så eller så fördjupas andra relationer mer.
Men för mig så är det nog svårt att göra en "gradering ". Jag har inte en person som jag kallar min bästa vän. Jag har självklart vänner som jag har en djupare vänskap med än andra och vissa som varit med mig under svåra perioder men inte någon jag kallar för bästa vän.

 

[Voeux]

Det är nog mer en begreppsfråga för mig, jag hade nog inte uttryckt att min partner är min bästa vän eftersom jag skiljer på partner och vän. Min partner är min livspartner. Vi är gifta, vi delar precis allting i livet, från skidbackar i osten till trauman. Vi är där, varje morgon och varje kväll. Varje viktig händelse i livet. Det är svårt att komma varandra närmare än så. Däremot så ersätter han ju inte vänner. För vem ska jag prata med om det som han inte är intresserad av? Vem ska jag vända mig till när jag behöver prata om min relation? Vem ska ge mig nya och andra perspektiv, och erfarenheter? Jag tänker att man inte kan mäta relationer, eller ställa dem emot varandra, för mig ligger vikten i att ha flera givande relationer som tillsammans kompletterar varandra och ger mig ett meningsfullt liv.

 

[Nahar]

@Nahar Måste bästa vän och partner vara olika saker? Jag ser inte hur de två står i konflikt till varandra? relationen är ju i princip den samma, men där den ena också innehåller en sexuell del.

Du skrev om jag inte inte missuppfattade att din bästa vän är viktigare för dig än vad en partner kan vara. Personligen hade jag nog inte kunnat deala med en sådan (kärleks)relation där jag vet att jag inte är den viktigaste personen i min partners liv, det hade blivit tack och hej. För mig är det liksom en förutsättning att man i en kärleksrelation också blir bästa vänner, det sker liksom per automatik då man kommer varann så nära på ett så djupt plan och delar allt.

Att man "inte vill vara vän med ett ex" tycker jag inte alls tyder på att den relationen skulle vara väsensskild från en ren vänskapsrelation. Snarare så att ett uppbrott är ett stort trauma och ibland ett stort svek, och det är något en relation ofta inte överlever, oberoende av om det är en kärleks- eller vänskapsrelation. Bästa vänner gör ju också "slut" ibland.

Nu är inte detta direkt till dig Nahar och det gäller absolut inte alla så ta inte åt dig Men jag har stött på sådana som ser partner och vän som helt skilda saker och vill definiera de på olika sätt, och i min erfarenhet blir de tyvärr ofta lite olyckliga i sina relationer då de egentligen inte har ett nära förhållande med sin partner. Man älskar varann och ligger med varann typ, men det där allra närmaste reserverar man för vännerna, lite som att det vore för privat för kärleksrelationen? Jag vet inte vad det där beror på, om det är en bad match från början bara men ja, jag tycker det är intressant.

För mig låter det lite märkligt att ha bestämt det på förhand. Det kan ju fortsätta vara så eller så fördjupas andra relationer mer.
Men för mig så är det nog svårt att göra en "gradering ". Jag har inte en person som jag kallar min bästa vän. Jag har självklart vänner som jag har en djupare vänskap med än andra och vissa som varit med mig under svåra perioder men inte någon jag kallar för bästa vän.

För mig handlar uppdelningen inte i att det är olika nära relation utan en definitionsfråga, det vill säga, en partner är en partner och en vän är en vän, det som skiljer är bara den romantiska/sexuella biten. Det är så jag definierar termerna helt enkelt.

Sen är det som du @stjarnhimmel svarat på min personliga upplevelse av relationen till min bästa vän. Förstår absolut att andra kan vara närmare sin partner än sin bästa vän, men för mig kommer det på sin höjd bli lika nära. Relationer behöver tid och gemensamma upplevelser för att bli så väldigt djupa och starka (åtminstone för mig), och om jag då träffar någon och inleder en romantisk relation med dem så ligger de ju långt efter i den bemärkelsen. Det betyder ju inte att de inte kommer stå mig nära, och jag är definitivt inte en sådan som @Exile skriver om som skulle reservera saker för bara vännerna (inte mer än jag redan reserverar saker för bara mig själv/familj från min bästa vän redan - ingen relation är allomfattande och det tycker jag är sunt för mig). Men jag kan ju inte medvetet sätta upp någon gräns för att "du får inte bli min partner förrän vi känt varandra i 20 år och gått igenom massa trauman ihop", det är ju inte så det fungerar. Att inleda en relation med någon måste vi ju alla göra utan att vara så nära. Närheten kommer sen. Men kommer min partner bli närmare än min bästa vän? Troligtvis inte - men det säger ju bara att jag och min bästa vän är ovanligt nära, inte att jag och min partner skulle vara mindre nära än "vad vi ska". Det är inte en tävling i närhet. Och för mig är det extremt osunt att på något sätt tänka i hierarkier när det kommer till relationer.

 

[julgrisen]

Det är nog mer en begreppsfråga för mig, jag hade nog inte uttryckt att min partner är min bästa vän eftersom jag skiljer på partner och vän. Min partner är min livspartner. Vi är gifta, vi delar precis allting i livet, från skidbackar i osten till trauman. Vi är där, varje morgon och varje kväll. Varje viktig händelse i livet. Det är svårt att komma varandra närmare än så. Däremot så ersätter han ju inte vänner. För vem ska jag prata med om det som han inte är intresserad av? Vem ska jag vända mig till när jag behöver prata om min relation? Vem ska ge mig nya och andra perspektiv, och erfarenheter? Jag tänker att man inte kan mäta relationer, eller ställa dem emot varandra, för mig ligger vikten i att ha flera givande relationer som tillsammans kompletterar varandra och ger mig ett meningsfullt liv.

Exakt såhär tänker jag också, jag har en bästa vän och jag har en partner, de betyder massor för mig båda två men på olika sätt. Min partner kan inte bli min bästa vän för att jag redan har en, men det betyder inte att han inte står mig lika nära på flera sätt. Lite samma sak som att jag har en väldigt nära relation till mina systrar men skulle inte kalla dem mina bästa vänner.

 

[tott]

Jag hade en sån vän, nu är vi inte vänner längre för jag tröttnade på att duga ibland och inte alls andra gånger.

Jag har också en sådan vän. Hon har inte hört av sig på hela sommaren, eller sedan i våras nån gång. Jag har hört av mig några gånger.
Förut hördes vi ofta flera gånger i veckan - i synnerhet om hon hade problem.
Funderar på att "göra slut" med henne, sådär riktigt med ord, men jag vet inte... Känns i alla fall inte bra att bara vara den vännen som duger då hon har problem eller då hennes vuxna barn inte är hemma (de kan bo hos henne i veckor i perioder).

 

[Motacilla]

Jag har också en sådan vän. Hon har inte hört av sig på hela sommaren, eller sedan i våras nån gång. Jag har hört av mig några gånger.
Förut hördes vi ofta flera gånger i veckan - i synnerhet om hon hade problem.
Funderar på att "göra slut" med henne, sådär riktigt med ord, men jag vet inte... Känns i alla fall inte bra att bara vara den vännen som duger då hon har problem eller då hennes vuxna barn inte är hemma (de kan bo hos henne i veckor i perioder).

Jag har (haft) en sån vän. Hon struntade ständigt i överenskommelser vi hade för att hon gång på gång var med nån ny partner eller kompis i stället.

När det var jobbigt och hon behövde tröst kunde hon höra av sig varje dag.

Den här sommaren fick jag slutligen nog och förklarade att jag inte accepterar att gång på gång bli bortprioriterad. Att eftersom hon inte verkar bry sig om mig eller respekterar att vi kommit överens om att höras/träffas, så väljer jag att gå vidare i livet utan henne.
(Vi har tidigare pratat om att jag känner mig besviken på att hon avbokar i sista stund eller helt sonika bara inte dyker upp fast man kommit överens).

 

[Kiwifrukt]

Jag har också en sådan vän. Hon har inte hört av sig på hela sommaren, eller sedan i våras nån gång. Jag har hört av mig några gånger.
Förut hördes vi ofta flera gånger i veckan - i synnerhet om hon hade problem.
Funderar på att "göra slut" med henne, sådär riktigt med ord, men jag vet inte... Känns i alla fall inte bra att bara vara den vännen som duger då hon har problem eller då hennes vuxna barn inte är hemma (de kan bo hos henne i veckor i perioder).

Vad är det med folk som beter sig så? Jag har också en ”vän” som bara hör av sig till mig antingen när 1) hen vill klaga och gnälla över något som gått snett i hens liv eller 2) skryta om hur fantastiskt bra det går för hen. Jag hade gärna haft en vän som även är intresserad av att prata om allt det som är emellan gnället och skrytet och framför allt någon som även lyssnar på mig och inte bara maler på om sitt.

 

[anonymys22]

Jag har (haft) en sån vän. Hon struntade ständigt i överenskommelser vi hade för att hon gång på gång var med nån ny partner eller kompis i stället.

När det var jobbigt och hon behövde tröst kunde hon höra av sig varje dag.

Den här sommaren fick jag slutligen nog och förklarade att jag inte accepterar att gång på gång bli bortprioriterad. Att eftersom hon inte verkar bry sig om mig eller respekterar att vi kommit överens om att höras/träffas, så väljer jag att gå vidare i livet utan henne.
(Vi har tidigare pratat om att jag känner mig besviken på att hon avbokar i sista stund eller helt sonika bara inte dyker upp fast man kommit överens).

Jag blir mest fascinerad över att dessa människor ens har vänner. När det finns folk därute som har svårt att få vänner.

 

[Motacilla]

Jag blir mest fascinerad över att dessa människor ens har vänner. När det finns folk därute som har svårt att få vänner.

Ja det har du rätt i. Det är verkligen en bra fråga.

Min fd kompis (som jag alltså var vän med i många, många år) ansåg att vänskap var något som inte behövde underhållas så mycket, det är okej att "viktigare" saker får högre prioritet.

För egen del tror jag att det blir en ensam och tråkig ålderdom om man lever enligt den principen. Ingen orkar i längden finnas där om man aldrig finns där för dem.

 

[Sel]

@Nahar Måste bästa vän och partner vara olika saker? Jag ser inte hur de två står i konflikt till varandra? relationen är ju i princip den samma, men där den ena också innehåller en sexuell del.

Du skrev om jag inte inte missuppfattade att din bästa vän är viktigare för dig än vad en partner kan vara. Personligen hade jag nog inte kunnat deala med en sådan (kärleks)relation där jag vet att jag inte är den viktigaste personen i min partners liv, det hade blivit tack och hej. För mig är det liksom en förutsättning att man i en kärleksrelation också blir bästa vänner, det sker liksom per automatik då man kommer varann så nära på ett så djupt plan och delar allt.

Att man "inte vill vara vän med ett ex" tycker jag inte alls tyder på att den relationen skulle vara väsensskild från en ren vänskapsrelation. Snarare så att ett uppbrott är ett stort trauma och ibland ett stort svek, och det är något en relation ofta inte överlever, oberoende av om det är en kärleks- eller vänskapsrelation. Bästa vänner gör ju också "slut" ibland.

Nu är inte detta direkt till dig Nahar och det gäller absolut inte alla så ta inte åt dig Men jag har stött på sådana som ser partner och vän som helt skilda saker och vill definiera de på olika sätt, och i min erfarenhet blir de tyvärr ofta lite olyckliga i sina relationer då de egentligen inte har ett nära förhållande med sin partner. Man älskar varann och ligger med varann typ, men det där allra närmaste reserverar man för vännerna, lite som att det vore för privat för kärleksrelationen? Jag vet inte vad det där beror på, om det är en bad match från början bara men ja, jag tycker det är intressant.

Jag hade tvärtom haft jättesvårt att vara "den viktigaste/det viktigaste i min partners liv"... för mig är en partner någon som tillför någonting till det liv jag redan har, inte någon mitt liv ska kretsa runt. Eller tvärtom då. Vilken press!

 

[Red_Chili]

Den här tråden påminner mig om varför jag har så svårt att sätta etiketter på relationer
Jag skulle bli knäpp av att förväntas ha en "bästa vän" som jag pratar med om saker som ska höra till i en sådan relation, att ha en partner som jag ska göra annat med, "vanliga vänner" som ska vara på ett sätt osv...

För mig är det mer att jag har människor i min bekantskapskrets. Jag pratar med dem om olika saker, på olika sätt och vid olika tillfällen. Vissa står mig väldigt nära under en period där det händer något speciellt, för att sedan inte hamna lika nära i en annan period, andra är väldigt nära under lång tid... Jag skulle aldrig på förhand kunna säga att en person har en viss roll i mitt liv och att jag skulle behöva hitta en person som har andra roller.

Är förövrigt inte heller bekväm med att säga att "person x är min bästa vän", för det känns spontant som att jag då behöver ha en "näst bästa vän, tredje bästa vän" osv. Jag vill inte sätta vänner i någon topplista och vill inte heller hindras att komma någon riktigt nära för att en annan person ses som "bästa vännen".