"Vänrelation", vill inte träffas

Seabaz

Trådstartare
Jag är i en lite knepig situation angående en vän som vill komma och hälsa på....

Kort intro: vi var jobbkollegor när jag först kom till Australien 2014. Jag 28 år, hon runt19- 20. Vi hade kul på jobbet samt vi gick ut och festade mycket ihop, jag har många roliga minnen från de 4-5 månaderna.

Sedan flyttade jag till norra queensland och vi har mest fejsbookat och skickat meddelanden sedan dess. MEN, vi bokade en resa till Bali ihop ett år efter att jag flyttat. På den resan började det knarra lite, hos mig, då jag kände av åldersskillnaden (kanske?).

Hon tog över en timme på sig att sminka sig på morgonen innan frukost tex (jag vet, töntigt av mig att ens bry mig). Hon är en sån som behöver gå på toaletten en gång i timmen dessutom, alltid detta letande efter en toalett och vänta på henne pga det (herre gud vad är det för fel med det, vad är det för gel på mig som blir irriterad ens?).

I alla fall, efter den resan bestämde jag mig för att alltid resa ensam i fortsättningen, så allt blir på mina villkor, inte svårare än så.

Ytterligare 2-3 år senare kommer hon och hälsar på mig och detta efter att jag träffat min sambo och vi bor ihop osv...
Hon bor hos oss under 4-5 dagar och nu börjar jag verkligen ta avstånd.

Samma här, smink hela tiden, toalett hela tiden, nu också småätande hela tiden men också hur hon bytt jobb,hon kallar sig entreprenör (livestreamar sig själv på adult-sidor på internet mot betalning från främmande folk), att detta är hennes eget företag, hennes mamma är stolt, hur mycket pengar hon tjänar, friheten att jobba varifrån som helst med en internetuppkoppling, hennes nya lägenhet som är på 15e våningen istället för 5e med havsutsikt som hon nu inte kan bo utan att ha mm mm...
Hon är 25 eller 26 nu... jag fyller 35 snart och bott med min sambo i 4 år, vi båda har normala jobb osv...

Jag känner att klyftan mellan oss blivit större och större.

Och nu vill hon komma och hälsa på oss igen. Och jag bara känner att jag varken har lust eller tid att umgås med henne.
Har skyllt på att jag jobbar mycket och det är mycket just nu... vilket det är men såklart jag skulle ha tid om jag ville liksom... men jag vill inte...

Jag kan ju inte hindra henne från att resa hit och ta in på hotell och så, men vore ju märkligt att inte ses om hon skulle göra det. Antar jag kan avvara en eftermiddag eller så men jag orkar inte höra hennes snack..... tror vi växt ifrån varandra, jag växt ifrån henne...


Ville mest skriva av mig om mitt i-landsproblem
 
Eller så säger man som det är.
Till exempel:
Sedan vi sågs regelbundet har en hel del ändrats i våra liv och jag upplever att vi har mindre gemensamt. Jag har dessutom mycket att stå i och känner därför att jag inte har möjlighet att prioritera vår relation.

Tjejen kanske blir sur, men är det verkligen en så stor förlust i det här läget?
 
Eller så säger man som det är.
Till exempel:
Sedan vi sågs regelbundet har en hel del ändrats i våra liv och jag upplever att vi har mindre gemensamt. Jag har dessutom mycket att stå i och känner därför att jag inte har möjlighet att prioritera vår relation.

Tjejen kanske blir sur, men är det verkligen en så stor förlust i det här läget?

Bra formulering!

TS jag tänkte samma, bryt bara. Om den inte runnit ut i sanden på ett naturligt sett (de flesta brukar ta hinten?) så hade jag nog sagt någonting tillslut.
 
Jag hade en vän, som under ett bra tag var en självklar del av mitt närmsta kompisgäng, men som sedan agerade ut mot var och en i gänget och betedde sig förjävligt (mot alla utom mig, vilket var helt slumpbaserat). Hon var dock totalt oförmögen att förstå att vi ville ta avstånd från henne och försökte göra flera kontaktförsök varje gång hon var i hemstaden och hälsade på (efter att alla andra flyttat tillbaka från London, där gänget bodde och verkade ett tag). Typiska förfarandet var en messengergrupp och ett "heeej, jag vill gärna ses, vad sägs om en öl på xx..."

Medan mina vänner alltid slingrade sig och försökte hitta på ursäkter så skrev jag helt enkelt "nej, jag tror inte det" en enda gång och jag blev aldrig tillfrågad igen. Jag kände bara att det enklaste var att vara rak och inte försöka hitta på ursäkter som skulle göra att scenariot upprepade sig nästa gång hon fick chansen.

Så visst, du kan skylla på corona eller på att du är upptagen, men det enklaste i det långa loppet, är väl bara att säga som det är. Och jag tycker inte man har någon skyldighet att förklara varför.
 
Även om man inte längre vill umgås med en person så finns det ingen anledning att med flit eller oaktsamhet göra människor ledsna/sura/arga. Så klart ska du inte lägga tid på att umgås med en person som du inte längre känner att du får ut något av att träffa. Jag hade inte skrivit "jag vill inte träffa dig mer" eftersom jag inte vill göra människor sura/ledsna. Jag hade uttryckt mig lite mer vagt. Typ, "Just nu har jag väldigt mycket att göra och väldigt lite tid att lägga på att träffa gamla vänner. Är du i trakten någon gång kan du kanske chansa och höra av dig? Kanske har jag en stund över just den dagen".
 
Även om man inte längre vill umgås med en person så finns det ingen anledning att med flit eller oaktsamhet göra människor ledsna/sura/arga. Så klart ska du inte lägga tid på att umgås med en person som du inte längre känner att du får ut något av att träffa. Jag hade inte skrivit "jag vill inte träffa dig mer" eftersom jag inte vill göra människor sura/ledsna. Jag hade uttryckt mig lite mer vagt. Typ, "Just nu har jag väldigt mycket att göra och väldigt lite tid att lägga på att träffa gamla vänner. Är du i trakten någon gång kan du kanske chansa och höra av dig? Kanske har jag en stund över just den dagen".

Håller helt med, jag tycker inte det behövs grus i maskinerier.

"Jag har dålig med tid att träffas" innebär ju per definition att jag prioriterar annat, vilket jag själv tycker är en lagom nivå att meddela mig på.
 
Med en sådan avlägsen relation så hade jag nog bara låtit bli att svara.
Har man lajkat eller svarat på bilder och inlägg med hjärtan och "gullsnack" från en relation man egentligen inte är särskilt intresserad av så är det ju inte säkert att "avlägsen" relation begriper att relationen helt plötsligt inte är önskvärd från den andra...Har ingen aning om hur TS har "underhållit" denna relation.
 
Jag skulle nog också vara hyfsat rak och säga något i stil med att ”det känns som vi har glidit ifrån varandra och jag har inte energi nog att träffas och försöka fixa det”.

Jag säger ofta att jag inte kan träffa folk ”just nu” men det beror då på att jag helt enkelt redan planerat in annat att göra då, som tur är verkar ingen av mina vänner tro att det är för att jag vill sluta träffa dom.
 
Alltså jag är ju som jag är men...

Jag skulle säga som det är att jag inte pallar med att vänta på någon som skall sminka sig i evigheter och behöver springa på toa hela tiden. Och att jag inte sympatiserar med hennes sätt att försörja sig.

Och så skulle jag rekommendera henne att söka läkare för blåsan eller tarmen som trasslar.
 
Alltså jag är ju som jag är men...

Jag skulle säga som det är att jag inte pallar med att vänta på någon som skall sminka sig i evigheter och behöver springa på toa hela tiden. Och att jag inte sympatiserar med hennes sätt att försörja sig.

Och så skulle jag rekommendera henne att söka läkare för blåsan eller tarmen som trasslar.

Jag håller med. Jag tycker det är otroligt lågt och ganska elakt att ghosta/fadea folk utan förklaring som går där och hoppas att andra ska bry sig om den tillbaka och inte förstår vad de gjort fel.
Det allra bästa är även att vara ärlig och kommunisera för att försöka lösa problemen så man kan behålla sitt vänskap. Det sista kan utgå efteråt om man ändå inte har lust till det men det kan ju hända folk har en orsak till varför de beter sig som de gör, då kan det vara bra att försöka förstå varför och hjälpa och stötta personen, vad är man annars för vän eller medmänniska?
 
Jag håller med. Jag tycker det är otroligt lågt och ganska elakt att ghosta/fadea folk utan förklaring som går där och hoppas att andra ska bry sig om den tillbaka och inte förstår vad de gjort fel.
Det allra bästa är även att vara ärlig och kommunisera för att försöka lösa problemen så man kan behålla sitt vänskap. Det sista kan utgå efteråt om man ändå inte har lust till det men det kan ju hända folk har en orsak till varför de beter sig som de gör, då kan det vara bra att försöka förstå varför och hjälpa och stötta personen, vad är man annars för vän eller medmänniska?

Men om man inte vill behålla vänskapen då? Jag tänker att det inte är så svart eller vitt. Jag tycker inte att man är en dålig människa för att man inte försöker reda ut eller stötta en avlägsen bekant som man inte sett på flera år.
 
Alltså jag är ju som jag är men...

Jag skulle säga som det är att jag inte pallar med att vänta på någon som skall sminka sig i evigheter och behöver springa på toa hela tiden. Och att jag inte sympatiserar med hennes sätt att försörja sig.

Och så skulle jag rekommendera henne att söka läkare för blåsan eller tarmen som trasslar.


På riktigt? Vad hade du känt eller trott att du fick ut av det? Att personen skulle se det som välvilja av dig bara för att ”Saker jag stör mig på hos dig och därför vill jag inte ses” lindas in i någon slags genomskinlig omtanke om hennes hälsa?

Så sjukt onödigt att riskera att såra eller göra andra upprörda bara för ens egen ”lust”. Visst ska man inte behöva hänga med och bjuda hem personer man helst inte vill umgås med (och relationer kan absolut förändras), men man behöver ju inte slänga i ansiktet på någon personliga egenheter man råkar störa sig på bara för att bli kvitt personen. Hon har väl inte gjort något ont?

Jag håller med @Hermelin.
 
Alltså jag är ju som jag är men...

Jag skulle säga som det är att jag inte pallar med att vänta på någon som skall sminka sig i evigheter och behöver springa på toa hela tiden. Och att jag inte sympatiserar med hennes sätt att försörja sig.

Och så skulle jag rekommendera henne att söka läkare för blåsan eller tarmen som trasslar.
Fast det är ju bara elakt.
Nog för att ts inte vill umgås med henne, det är helt ok, men man behöver inte säga "du/ditt liv är fel".
 
Alltså jag är ju som jag är men...

Jag skulle säga som det är att jag inte pallar med att vänta på någon som skall sminka sig i evigheter och behöver springa på toa hela tiden. Och att jag inte sympatiserar med hennes sätt att försörja sig.

Och så skulle jag rekommendera henne att söka läkare för blåsan eller tarmen som trasslar.
Jag sällar mig till kören som tycker att det där är onödigt och taskigt, människan har ju inte bett om mina åsikter eller gjort sig förtjänt att bli plumpt förolämpad bara för att hen vill umgås och inte jag.


kl* Jag tycker att det är svårt att ge tips när man inte vet hur kommunikationen sett ut innan.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 461
Senast: fejko
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 048
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 798
Senast: Elendil
·
Övr. Hund Min mamma förlorade sin hund för ganska precis ett år sen och har idag köpt en ny valp. :love: Jätteroligt och jag är superglad för...
Svar
5
· Visningar
1 795
Senast: Nota
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Min ekonomi
  • Just nu funderar jag på... Del 3
  • Att vara Jessica

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Dålig eftersmak av vc-finalen i dressyr
  • Shettistråden del II

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp