vänskap mellan olika kön, sexualiteter och identiteter.

[Sezziyanen]

Jag upplever att många killar förväntar sig mer eftersom när man umgås. När jag var yngre var jag hela tiden med om killkompisar som uttryckte romantiska intentioner efter man umgåtts ett tag - speciellt om det var alkohol inblandat, då var det nästan mer regel än undantag tycker jag.

Nu för tiden har jag inga nära vänner av manligt kön, många bekanta dock. Även där har det ibland uttryckts intresse för mer så fort man kommer bra överens. Som att det är något slags klartecken för att man vill dejta killen?

Ja, så är det i princip. Killar kommer ofta(st) vilja ha mer om man umgås med vänner, om det så bara är sporadiskt sex/fwb-förhållande. Detta är en av anledningarna till varför jag ser dessa vänskaper som oftast något en-sidiga när de faktiskt förekommer.

 

[Vinur]

Aha, såg inte att du skapat tråden @Sel, nice!

Blir dock lite tveksam till om det går att diskutera / prata om på det här forumet alls när jag ser det första svaret som går helt från ämnet till att istället döma den som ens får för sig att ställa frågan. Känns som det blir helt upplagt för misslyckande och urspårat direkt detta.

Men du skrev ju att du inte trodde på tjej-kille kompisrelationer. Hur menade du det om du säger att folk missuppfattat?

 

[zarmino]

Okej,förstår.Såhär var egentligen starten på diskussionen:

Det rörde egentligen inte vänskaper tex med ex / med personer man dejtat/legat med. Utan huruvida nån varit med om att träffa nån online, gå på dejt, men på dejten båda inser att de inte är romantiskt intresserade eller attraherade avvarann, men däremot gillar varandra som vänner och därefter blir vänner.

förutsätter att båda gillar varann och vill spendera tid med varann, men inte är attraherade av varann eller har nån annan romantisk känsla för varann.


Nu blir det lite OT. Men det låter för mig ändå lite logiskt att en sak kan hända som det som hände dig. När man är tonåring är det trots allt lite hit och dit detta med dejting, sex och dylikt.

Jag har flera manliga vänner som börjat som dejter, men vi insett att attraktion är obefintlig och därför blivit vänner. En del mer nära än andra.

 

[Sezziyanen]

Men du skrev ju att du inte trodde på tjej-kille kompisrelationer. Hur menade du det om du säger att folk missuppfattat?

Pga svaret
"Jag tänker att sånt där tugg om att män och kvinnor inte kan vara "bara vänner" säger mer om personen som gör uttalandet än det gör om könen i sig. Dessutom hatar jag hela konceptet med bara vänner, ungefär som att det är någon slags tröstpris och sämre än en kärleksrelation. Man kan älska sina vänner djupt och innerligt, men är det inte på ett romantiskt vis så är det enligt många inte lika mycket värt. "

Som inte just pratar om ämnet utan istället pratar om mig som ställer frågan.

Jag skrev heller inte "jag tror inte på tjej-kille-kompisrelationer"...

 

[Sezziyanen]

Jag har flera manliga vänner som börjat som dejter, men vi insett att attraktion är obefintlig och därför blivit vänner. En del mer nära än andra.

Ah, precis det jag frågade om nån varit med om, tack för svaret. Då hade ni aldrig ett romantiskt/fysiskt/sexuellt förhållande alltså, utan ni insåg direkt när ni började gå på dejt(er) att det inte fanns attraktion där? Och blev sen vänner, och förblev det på sikt?

Och som jag frågade nån annan; (förutsatt att du och din vän vore singel), om du föreslog för dem att ta förhållandet längre/sexuellt, skulle de neka dig då?

 

[Raderad medlem 120709]

Pga svaret
"Jag tänker att sånt där tugg om att män och kvinnor inte kan vara "bara vänner" säger mer om personen som gör uttalandet än det gör om könen i sig. Dessutom hatar jag hela konceptet med bara vänner, ungefär som att det är någon slags tröstpris och sämre än en kärleksrelation. Man kan älska sina vänner djupt och innerligt, men är det inte på ett romantiskt vis så är det enligt många inte lika mycket värt. "

Som inte just pratar om ämnet utan istället pratar om mig som ställer frågan.

Jag skrev heller inte "jag tror inte på tjej-kille-kompisrelationer"...

Men löl. Mitt inlägg var en allmän reflektion utefter egna erfarenheter, tråkigt att du tydligen läser helt efter eget huvud och tror att allt handlar om dig. Mycket fult att dessutom anta att tråden kommer spåra ur pga något jag sagt. Håll en civiliserad nivå eller låt bli att skriva alls.

 

[zarmino]

Ah, precis det jag frågade om nån varit med om, tack för svaret. Då hade ni aldrig ett romantiskt/fysiskt/sexuellt förhållande alltså, utan ni insåg direkt när ni började gå på dejt(er) att det inte fanns attraktion där? Och blev sen vänner, och förblev det på sikt?

Och som jag frågade nån annan; (förutsatt att du och din vän vore singel), om du föreslog för dem att ta förhållandet längre/sexuellt, skulle de neka dig då?

Med någon konstaterade vi redan första gången att det här inte blir ngt fysiskt, med andra har vi dejtat ett tag och sedan konstaterat att nej, vi funkar bättre som bara vänner. De flesta av dem skulle säga nej och fundera varför jag vill krångla till något som funkar, om jag skulle föreslå sex. Resten skulle möjligtvis ligga lite om de inte dejtade någon annan, bara för att slippa vara ensam. Ungefär som jag.

 

[Sezziyanen]

Men löl. Mitt inlägg var en allmän reflektion utefter egna erfarenheter, tråkigt att du tydligen läser helt efter eget huvud och tror att allt handlar om dig. Mycket fult att dessutom anta att tråden kommer spåra ur pga något jag sagt. Håll en civiliserad nivå eller låt bli att skriva alls.

Känner att jag behöver intyga för dig nu att jag vet att allt inte handlar om mig Men det var jag som ställde ursprungsfrågan som hela tråden baseras på, så självklart blir ditt svar riktat mot mig.

 

[Sezziyanen]

Med någon konstaterade vi redan första gången att det här inte blir ngt fysiskt, med andra har vi dejtat ett tag och sedan konstaterat att nej, vi funkar bättre som bara vänner. De flesta av dem skulle säga nej och fundera varför jag vill krångla till något som funkar, om jag skulle föreslå sex. Resten skulle möjligtvis ligga lite om de inte dejtade någon annan, bara för att slippa vara ensam. Ungefär som jag.

Spännande. Själv har jag aldrig känt nån som haft ett vänskapsförhållande som det första du beskriver. Dvs att man inser direkt att man funkar som vänner, och förblir det istället.

Blir nyfiken:
De vänner som skulle tycka att det krånglar till saker, vore det för att de skulle misstänka att du ville ha ett "regelrätt" förhållande då tror du? Eller att de helt enkelt tycker fwb är krångligt? Eller att de inte är attraherade av dig?

Och de som skulle tacka ja, den vänskapsrelationen du har med dem; tycker du det är samma typ av vänskap du har med tjej-vänner (förutsatt nu att du är straight) ?

 

[zarmino]

Spännande. Själv har jag aldrig känt nån som haft ett vänskapsförhållande som det första du beskriver. Dvs att man inser direkt att man funkar som vänner, och förblir det istället.

Blir nyfiken:
De vänner som skulle tycka att det krånglar till saker, vore det för att de skulle misstänka att du ville ha ett "regelrätt" förhållande då tror du? Eller att de helt enkelt tycker fwb är krångligt? Eller att de inte är attraherade av dig?

Och de som skulle tacka ja, den vänskapsrelationen du har med dem; tycker du det är samma typ av vänskap du har med tjej-vänner (förutsatt nu att du är straight) ?

Jag känner snabbt om jag är attraherad av någon, men jag känner också om jag ändå är nyfiken på någon. Kan ju bara tala för mig själv, hur killarna kände första gången kan jag ju inte veta, men de flesta har jag ju träffat förutsättningslöst, det vill säga vi träffas egentligen inte med intentionen att vi ska bli ett par, utan för att vi tycker att den andre verkar trevlig.
Just krångligt är ju mitt eget val av ord, att blanda in sex i vänskapsrelationer kan ju bli bra, eller jobbigt. Så det var väl fel val av ord. Bättre ord är väl ditt, de är helt enkelt inte attraherade av mig, och jag av dem.
De som skulle säga ja, så ja, jag upplever det som liknande relation. De är dock inte i min innersta krets som består av typ tre personer. Men det är män jag pratar känslor och djupa saker med.

 

[tanten]

Nu är jag nog betydligt äldre än de flesta som skriver i tråden? Men när jag var ung/yngre så hade jag mest manliga vänner. Mycket beroende på att jag inte förstod tjejerna. Jag fattade inte "språket" och ur man borde bete sig. Tyckte mest det var för mycket spel och drama. Jag var oftast bara rädd för dem.

Mina manliga vänner var rakare, ärligare och vi kom varann närmare. Att det skulle finnas förväntningar på sex hände väl. Men men gav jag inte nån respons så hände inget. De gånger det hände, så ledde det itne till annat än att vänskapen fördjupades.

Med åren skaffaade de där manliga vännerna partners och vänskapen rann ut i sanden för att de där flickvännerna inte riktigt fixade att jag var pojkvännens bästa vän. Jag klickade inte riktigt med deras partners.

Idag har jag inte manliga vänner. Mer än en person som håller kontakten med mig, i smyg för att inte hustrun ska bli oroad. Märkligt fenomen.

 

[Sryoqwe]

Jag tycker att det är märkligt att det fanns ett behov av att starta tråden. Hallå, det är år 2020 efter Kristus, inte innan.

 

[Sezziyanen]

Jag känner snabbt om jag är attraherad av någon, men jag känner också om jag ändå är nyfiken på någon. Kan ju bara tala för mig själv, hur killarna kände första gången kan jag ju inte veta, men de flesta har jag ju träffat förutsättningslöst, det vill säga vi träffas egentligen inte med intentionen att vi ska bli ett par, utan för att vi tycker att den andre verkar trevlig.
Just krångligt är ju mitt eget val av ord, att blanda in sex i vänskapsrelationer kan ju bli bra, eller jobbigt. Så det var väl fel val av ord. Bättre ord är väl ditt, de är helt enkelt inte attraherade av mig, och jag av dem.
De som skulle säga ja, så ja, jag upplever det som liknande relation. De är dock inte i min innersta krets som består av typ tre personer. Men det är män jag pratar känslor och djupa saker med.

Okej, tack för svaret. Ja, det är förstås svårt att veta vad andra faktiskt tänker och tycker.

 

[Sezziyanen]

Jag tycker att det är märkligt att det fanns ett behov av att starta tråden. Hallå, det är år 2020 efter Kristus, inte innan.

Vad är konstigt med funderingar kring vänskapsdynamik är 2020?

 

[Sryoqwe]

Vad är konstigt med funderingar kring vänskapsdynamik är 2020?

Jag tycker att det är konstigt att vissa saker alls behöver funderas över. Jag visste inte att det eventuellt skulle vara ett problem för exempelvis en kvinna att vara vän med en man, nu vet jag det.

 

[Sezziyanen]

Jag tycker att det är konstigt att vissa saker alls behöver funderas över.

Oj, va? Varför då? Det låter jättekonstigt tycker jag att som en ren princip stänga av sig för att ens kunna fundera över en viss sak.

Jag visste inte att det eventuellt skulle vara ett problem för exempelvis en kvinna att vara vän med en man, nu vet jag det.

Men inget av tråden handlar ju om denna dynamik som ett problem, så varför tycker du det?

 

[Vinur]

"Å andra sidan så tror jag inte riktigt på detta med tjej-kille-vänskaper i allmänhet, som en generell regel."

Det var det här citatet jag syftade på. Jag fattar nog inte hur du menar.

 

[Sel]

Om problemet med vänner av motsatt kön (eller person man kan tänkas vara attraherad av) skulle vara just eventuell, ensidig attraktion förstår jag inte problemet. Det är ju ett val man har att agera på den eventuella attraktionen eller inte - jag har vänskaper med kvinnor jag absolut är attraherad av både emotionellt och sexuellt, men inte sätter det några käppar i hjulet för det. Vi är nära och kära vänner ändå. Jag Måste ju inte på något vis bejaka min nyfikenhet liksom.
Det har också hänt att jag hamnat isäng med någon och vi känt att det inte var rätt , så vi har fortsatt en platonisk vänskap. Ingenting konstigt med det heller.

Jag har vänner av alla möjliga läggningar och identifieringar - i något fall har vi trevat efter ett förhållande, kommit fram till att det inte är vår grej och fortsatt vår vänskap därifrån.
Många av mina absolut bästa och närmaste vänner genom uppväxten har varit män: många av mina intressen är (eller var i alla fall när det begav sig) mansdominerade och det föll sig naturligt så att umgänget blev rätt vinklat.

 

[Bison]

Jo, alltså om vi pratar om det som ett skämt. Men jag menar det seriöst.

Nu är jag övertygad om att det går bra att ligga helt utan känslor så det är möjligt att någon av dem skulle ställa upp på det.
Nu har både jag och de flesta av mina manliga vänner monogama relationer så det blir inget med det.

Har en fd fwb som jag nu bara är vän med. Det har aldrig varit något romantisk från något håll, vi har alltid bara varit vänner som gillar samma typ av sex. Blir båda singlar igen skulle vi säkert kunna ta upp det men det är knappast så att vi går och trånar efter varandra.

 

[Sryoqwe]

Oj, va? Varför då? Det låter jättekonstigt tycker jag att som en ren princip stänga av sig för att ens kunna fundera över en viss sak.


Men inget av tråden handlar ju om denna dynamik som ett problem, så varför tycker du det?

Nu är jag ju tydligen med och diskuterar, jag trodde bara inte att det skulle behövas. Men det var väl naivt. Av samma anledning brukar jag inte diskutera eller fundera över om jag verkligen behöver mata hästarna, det är självklart vad svaret är. För mig då.

Det verkar på dig som att det är ett problem, är det inte därför tråden startades?