Alexandra_W
Trådstartare
Min käre far, som jag talade med på julafton och då svarade att allt var bara bra när jag frågade hur det var, åkte in akut till sjukhus på juldagskvällen. För att han hade ont i ryggen. Om man känner min pappa inser man att han måste haft överdjävligt ont i ryggen för att övht söka vård, och att åka in akut på juldagen så måste det varit olidligt. Senare har han berättat att han hade haft ont i ryggen i 3-4 dagar men det bara blivit värre och värre. Således även på julafton när "allt bara var bra". När han åkte in så ringde han och beställde en sjukresetaxi. Min bror bor 300 meter bort... Jag bor 6 mil bort... Gubben tar en sjukresa.
Han ringde mig 06.15 på morgonen på annandagen. Det egentligen enbart för de då sagt att han inte fick åka hem, och han har hund som var kvar hemma. Dvs han var tvungen att tala om att han var på sjukhus för att någon behövde ta hand om hunden. Hade han fått komma hem där på morgonen hade varken jag eller min bror vetat ett dugg. Det visade sig när han kom in att hur det än var med ryggen så var det inte det relevanta, för han hade ett blodtryck som var skyhögt. Trots 4 h vila. Så högt att det inte var tal om att få åka hem. Han har länge haft problem med högt blodtryck och har tre olika mediciner för det, men de har fungerat sådär. Han har okej tryck (högt men okej högt) när han vaknar, men så fort han reser sig sticker det och ligger sen där resten av dagen, även om han lägger sig och vilar några h. Detta har han sagt till VC men de har inte bekymrats. Nu när han kom in för sitt ryggont var trycket alltså åt helvete på tok för högt (övertryck på över 200).
De gav tillslut nån medicin ("två rosa tabletter") som fick ner trycket, gjorde en akut datortomografi(?) på natten för att kolla kroppspulsådern, och satte honom på EKG-övervakning. Jag var och hälsade på igår och pappa är vid gott mod och mår fint, men det hade "känts som någon tryckte in en kniv i bröstet tre gånger imorse" :S Då igår hade han EKG-övervakning och skulle idag göra ett arbetsbelastat EKG.
Idag pratade jag med sköterskan, då min pappa har en tendens att om möjligt inte berätta alls, och när han berättar köra minsta möjliga information och mildast möjliga version utan att ljuga. Så ville säkerställa att han inte mörkade en massa. Och de hade gjort arbetsprovet idag och det var inga konstigheter. Däremot hade de under EKG-registreringen upptäckt ett vänstersidigt skänkelblock och när jag talade med dem på lunch var han på hjärt-EKO, ultraljud av hjärtat. Om det inte visade något skulle han få gå hem. Han får medicin för hjärtat sa de också. De hade tagit prover för att kolla hjärtmuskelskada som var u.a. Mer ville/kunde sköterskan inte säga men läkaren ska ringa mig sen. Har inte hört något från varken pappa eller någon annan, men vet inte om det kan ta tid att få svar av ultraljudet, eller om pappa tagit en sjukresa hem utan att säga något (jag erbjöd igår att hämta honom när han blev utskriven men nej nej det behövdes inte, han kunde åka sjuktaxi...suck)
Jag ska prata med läkaren såklart, men är också lite nyfiken och det finns ju både kompetens och erfarenhet här. Jag har koll på vad blocket innebär rent vad det gör (eller inte gör) med hjärtat. Men är det där något som sas är som det är, eller kan det försämras? Hur märks i så fall en försämring? Innebär det i sig en ökad risk för hjärtdöd t ex? Ja lite allmänt sådär.
Är baske mig inte lätt ha gamla, inte helt krya, och envisa föräldrar. Har länge försökt få pappa att alltid ha med sig mobilen och att BERÄTTA när han ger sig ut på tvåtimmarspromenader med hunden. Med noll framgång... Det är ingen fara med honom, inte händer det nåt. När jag fick reda på att han gått två h längs en skogsväg vi aldrig skulle letat efter honom på och ingen åker på och tyckte "men för sjutton pappa, du måste berätta - vi hade inte hittat dig förrän till påsk!" så tyckte han "de jagar väl på trettondagen?" och flinade. (Jag drog då i målande beskrivningar om att okej, vi skulle hittat dig på trettondagen. Och hunden ihjälfrusen bredvid dig, ska hunden verkligen behöva frysa och svälta ihjäl liggandes bredvid sin döda husse för att han är envis om sin odödlighet?". Det kanske tog skruv, han började iaf tänka.. För är det en sak som är säker så är det att det skulle sluta så, hunden skulle aldrig lämna hans sida om han föll ihop.)
Brorsan berättade att han fått veta - efteråt - att pappa för några veckor sen hade varit extremt trött en dag och bara sovit och sovit och "haft ett tryck över bröstet". Brorsan tyckte ju att "men varför ringde du inte, ringde du sjukhuset?" varvid pappa "nä men det gick ju över efter nån dag" *suckar djupt*
Han ringde mig 06.15 på morgonen på annandagen. Det egentligen enbart för de då sagt att han inte fick åka hem, och han har hund som var kvar hemma. Dvs han var tvungen att tala om att han var på sjukhus för att någon behövde ta hand om hunden. Hade han fått komma hem där på morgonen hade varken jag eller min bror vetat ett dugg. Det visade sig när han kom in att hur det än var med ryggen så var det inte det relevanta, för han hade ett blodtryck som var skyhögt. Trots 4 h vila. Så högt att det inte var tal om att få åka hem. Han har länge haft problem med högt blodtryck och har tre olika mediciner för det, men de har fungerat sådär. Han har okej tryck (högt men okej högt) när han vaknar, men så fort han reser sig sticker det och ligger sen där resten av dagen, även om han lägger sig och vilar några h. Detta har han sagt till VC men de har inte bekymrats. Nu när han kom in för sitt ryggont var trycket alltså åt helvete på tok för högt (övertryck på över 200).
De gav tillslut nån medicin ("två rosa tabletter") som fick ner trycket, gjorde en akut datortomografi(?) på natten för att kolla kroppspulsådern, och satte honom på EKG-övervakning. Jag var och hälsade på igår och pappa är vid gott mod och mår fint, men det hade "känts som någon tryckte in en kniv i bröstet tre gånger imorse" :S Då igår hade han EKG-övervakning och skulle idag göra ett arbetsbelastat EKG.
Idag pratade jag med sköterskan, då min pappa har en tendens att om möjligt inte berätta alls, och när han berättar köra minsta möjliga information och mildast möjliga version utan att ljuga. Så ville säkerställa att han inte mörkade en massa. Och de hade gjort arbetsprovet idag och det var inga konstigheter. Däremot hade de under EKG-registreringen upptäckt ett vänstersidigt skänkelblock och när jag talade med dem på lunch var han på hjärt-EKO, ultraljud av hjärtat. Om det inte visade något skulle han få gå hem. Han får medicin för hjärtat sa de också. De hade tagit prover för att kolla hjärtmuskelskada som var u.a. Mer ville/kunde sköterskan inte säga men läkaren ska ringa mig sen. Har inte hört något från varken pappa eller någon annan, men vet inte om det kan ta tid att få svar av ultraljudet, eller om pappa tagit en sjukresa hem utan att säga något (jag erbjöd igår att hämta honom när han blev utskriven men nej nej det behövdes inte, han kunde åka sjuktaxi...suck)
Jag ska prata med läkaren såklart, men är också lite nyfiken och det finns ju både kompetens och erfarenhet här. Jag har koll på vad blocket innebär rent vad det gör (eller inte gör) med hjärtat. Men är det där något som sas är som det är, eller kan det försämras? Hur märks i så fall en försämring? Innebär det i sig en ökad risk för hjärtdöd t ex? Ja lite allmänt sådär.
Är baske mig inte lätt ha gamla, inte helt krya, och envisa föräldrar. Har länge försökt få pappa att alltid ha med sig mobilen och att BERÄTTA när han ger sig ut på tvåtimmarspromenader med hunden. Med noll framgång... Det är ingen fara med honom, inte händer det nåt. När jag fick reda på att han gått två h längs en skogsväg vi aldrig skulle letat efter honom på och ingen åker på och tyckte "men för sjutton pappa, du måste berätta - vi hade inte hittat dig förrän till påsk!" så tyckte han "de jagar väl på trettondagen?" och flinade. (Jag drog då i målande beskrivningar om att okej, vi skulle hittat dig på trettondagen. Och hunden ihjälfrusen bredvid dig, ska hunden verkligen behöva frysa och svälta ihjäl liggandes bredvid sin döda husse för att han är envis om sin odödlighet?". Det kanske tog skruv, han började iaf tänka.. För är det en sak som är säker så är det att det skulle sluta så, hunden skulle aldrig lämna hans sida om han föll ihop.)
Brorsan berättade att han fått veta - efteråt - att pappa för några veckor sen hade varit extremt trött en dag och bara sovit och sovit och "haft ett tryck över bröstet". Brorsan tyckte ju att "men varför ringde du inte, ringde du sjukhuset?" varvid pappa "nä men det gick ju över efter nån dag" *suckar djupt*
)
