Värdet av hobbies/intressen

[Sleepy]

Lärande

Underbart.

 

[Sleepy]

en del personer gillar ju att titta på mina foton.

*räcker upp handen*

 

[Kiwifrukt]

Vilka hobbies/intressen har du och vad betyder de för dig?
1) Hästar. Har varit mitt liv sen jag tre år gammal lyftes upp på grannens shetlandsponny. Haft egen häst sen mellanstadiet (sjutton år nu), och jag skulle verkligen inte vara jag utan hästar.
2) Ishockey. Från läktaren. Av förklarliga skäl ett intresse som tar mycket utrymme vintertid, men inget alls under sommaren.
3) Bilar. Från början en ren nödvändighet när jag bor mitt ute i spenaten och dessutom med intresse #1 som kräver tillgång till körkort och bil för det allra mesta. Sen blev det jäkligt mycket mer.

Vad får du ut av att hålla på med det?
1) Allt. Det är liksom andningshålet, och har varit i stort sett hela livet. Jag minns inte hur det var att inte rida, och livet före egen häst är en tidig barndom som känns enormt avlägsen. Har två hästar nu, en som rids och tränar och tävlar dressyr (med andra ord, används aktivt) och en som mest är sällskap (men rids av ett grannbarn) och det är en nivå som känns lagom just nu.
2) En total motpol till hästsporten. Jag började gå på hockey en period i mitt liv när jag var som allra mest under ytan, min första ponny hade precis hastigt avlivats, jag hade tagit studenten, tappat all kontakt med gamla vänner (för att vi gick ett teoretiskt gymnasieprogram och alla jag umgicks med flyttade till andra städer för att plugga vidare) och jag var rätt trött på hästvärlden. Och det är det som har varit så skönt med just hockeyn under alla år (nio år som supporter nu, följt laget från allra första säsongen i division 1 till SHL), att slippa hästvärlden ett tag. Jag har aldrig tröttnat på hästarna, men på folket runtomkring.
3) För det första, friheten det innebär att som lantsortsunge slippa åka kollektivtrafik som går en gång om dagen. Sen älskar jag farten. Känslan av att gasa på (lite samma känsla som först fick mig intresserad av hästarna). Sen har jag träffat jäkligt mycket trevligare människor genom intresse #2 och 3 än vad jag någonsin gjort i hästvärlden. Så pass att de enda hästmänniskor jag frivilligt träffar idag förutom yrkesfolk är mamman till barnet som rider min shettis.

Hur ser din omgivning på det?
1) De hoppades väl länge att det skulle växa bort. Det har de slutat hoppas på. Mina föräldrar har stöttat mig hela vägen från ridskoleunge till där vi står idag. Mina syskon är dödligt less på hästarna, men jag antar att det blir bättre om vi inte bor under samma tak. Kollegor vet om att intresset finns (mitt ena jobb handlar om hästar), men det är inget vi direkt pratar om. Sen finns det väl lite mostrar och sånt som tror att det fortfarande kommer växa bort och att det kommer finnas andra saker som blir viktiga (barn...), men det kommer aldrig hända, så de kommer få ge upp de också.
2 och 3) Bakar ihop dessa då reaktionerna är lika. Enbart positiva faktiskt. Kanske för att det främst är män som håller på, och som tycker det är roligt med tjejer. Det var väl någon gång precis i början av hockeyintresset som det kom lite gliringar av samma personer som kommenterar att hästintresset ska växa bort att det var väl någon spelare som drog mer än själva hockeyn. När laget sen klättrade i tabellerna började det bli mer och mer populärt här överlag, så det blev snabbt alltmer accepterat. Mina mostrars sambos är också hockeyintresserade, förutom min pappa och ena bror, så det är lite en grej vi kan göra ihop. Och bilintresset kommer från pappas sida. Mina farbröder har kört amerikanare hela sin ungdomstid, men tyvärr är jag född för sent för att ha upplevt det.

 

[Sleepy]

"andningshål, passion, livsstil, terapi, träning, gemenskap, socialt, styrka, avkoppling, utmaning, ro i själen..."

Så glad för alla som har hittat såna kraftkällor. Håll hårt i dem.

 

[Sleepy]

Kom att tänka på den här tråden, apropå detta med att ägna sig åt sina intressen och vad det kan betyda för välbefinnandet.

 

[escodobe]

Jag hittade som 39ring en ny passion i livet förra året, dykning. Jag har velat dyka sedan jag fick prova att doppa mig i en liten pool som 16 åring, men det dröjde 23år tills jag gick kursen.
Första poolpasset på kursen när vi skulle gå under ytan för första gången hamnade jag på rygg på botten och skrattade så jag grät och sen var livet inte sig likt.
Ingenting i mitt liv känns längre riktigt lika viktigt som dykning. Inte jobbet, inte vänner eller något annat intresse. Jag har utan att tveka lagt massvis med tid och galet mycket pengar på det. Jag tror jag tänker på dykning i en eller annan form 75% av min vakna tid om jag inte aktivt anstränger mig att INTE göra det. Jag har inte dykt på 8 dagar och det skett dröjer nog ett par dagar till nästa gång och varje semesterdag utan dyk känns helt djävla bortkastad.
Jag är fortfarande väldigt mycket newbie och rätt kass, och det är ohyggligt frustande.

Jag har nog inte upplevt något liknade sedan jag var pytteliten och såg hästar och hundar för första gången.

Jag tror nog att min omgivning är rätt trött på min fixering, men jag bryr mig faktiskt inte alls.

 

[Exile]

Vilka hobbies/intressen har du och vad betyder de för dig?
Jag var hästtjej från småbarnsåren fram till slutet av gymnasiet. Hängde i stallet varje dag och fick äntligen egen häst i högstadiet. Hoppning var min grej men tyvärr har jag också alltid varit lite av en fegis. Hästen jag hade hade tävlats i relativt höga klasser innan, hon var duktig men inte lättriden vilket ledde till en och annan avsittning så att säga. Jag var ganska rädd och vågade inte hoppa så högt.

Det liksom smög på med tiden. Blev lite småmobbad i stallet för att jag "som har egen häst" inte var duktigare och inte tävlade. Press från tränare att våga mer gjorde att jag blev osäkrare med tiden, hästen kände ju av min oro vilket blev en dålig kombination som även gjorde hästen feg. Slutade med att jag hade konstant ont i magen inför träningarna och tyvärr dödade det även intresset till slut, det blev jobbigt att åka till stallet helt enkelt. Även min mamma håller på med hästar så någon medryttare hade jag inte utan hon skötte hästen en dag i veckan, vilket senare blev fulltid då jag inte ville åka dit mer än sporadiskt för att "umgås" med hästen, rida lockade inte mer.

Jag kände mig lite vilsen innan jag upptäckte datorspel på riktigt, tänkte länge att det var ett tidsfördriv bara men har insett att det nog är min stora passion ändå såhär över 15 år senare.

Vad får du ut av att hålla på med det?
Jag har vänner över hela världen i princip, vissa står mig väldigt nära trots att vi aldrig mötts. Min engelska är mycket bra då jag nyttjar den och svenskan lika mycket. Det är både hjärngympa, ett sätt att umgås och ett sätt att få vara ensam och sjunka in i min egen värld. I perioder då min depression varit värre har det hjälpt enormt med något som inte är så krävande (som djur) men som kunnat flytta mitt fokus till något annat.

Det finns också en hel kultur kring spel som är väldigt speciell och som jag är glad över att jag är en del av. Visst finns det mycket skit också men det är lät att hålla sig i från och beror på hur man umgås helt enkelt.

Hur ser din omgivning på det?
Mina föräldrar ogillar det, de tjatade länge om "när jag skulle växa upp" men tror de gett upp nu ärligt talat. Eftersom jag inte heller vill ha barn så tror jag det bidragit till den negativa bilden att jag liksom är som ett vuxet barn själv typ.

Vissa före detta vänner såg mig som en loser som inte växte upp medan de "gick vidare i livet" till giftermål, barn, karriär typ.

Ärligt talat bryr jag mig inte så mycket. Jag har en god relation till mina föräldrar och de (få) IRL-vänner jag har. Mina vänner på nätet är som mig familj. Jag inser att det för många låter supertragiskt men inser ju också att de bara är inskränkta och tycker lite synd om dem.

Ägnar mig även åt natur, djur (har en katt som bor hos mina föräldrar), ser gärna serier och umgås med folk, lyssnar mycket på musik. Tycker odling är väldigt roligt och längtar till dagen jag har möjlighet att flytta till hus så jag kan utveckla det intresset också

 

[Takire]

Hästar är ett kärt gammalt intresse som ligger på is sedan ett tag. När jag ser andra rida och umgås med hästar blir längtan rätt stor efter att ta upp intresset, men det är inget jag tänker på dagligdags annars.
Det härligaste med hästarna var de få tillfällen när jag kände mig helt ett med hästen och de flesta hopplektionerna. Åh, vad jag längtade efter dem varje vecka...

Hund är ett på sätt och vis nyvunnet intresse, även om vi i familjen hade hund från 2004, men då höll jag mest på med hästar. Det mest betydelsefulla är all den kärlek jag får från min hund. Han vill vara med mig och tar hand om mig på sitt sätt och jag får ge honom så mycket kärlek jag kan.

Jag tycker jättemycket om att sjunga (sjunger tyvärr hellre än bra ). Visdiktande skulle jag vilja pyssla med mer. Läsa, skriva, prata. Prata. Prata. Prata och skratta. Prata.