Våld på jobbet

[mamman]

När jag för många år sedan arbetade i en kommun försågs vissa kontorsrum med en extra dörr (till rummet intill) om så att de som arbetade där hade en reträttväg om en besökare blev hotfull och/eller blockerade dörren. Det var hos dem som arbetade med uthyrning av (kommunens) bostäder bl a.

Ett annat hotfullt tillfälle var när kommunen införde övervakning/tidsbegränsning på en av kommunens allmänna parkeringsytor. Då var det en person som ansåg att han blivit av med sin privata parkeringsplats och kom och härjade i korridoren. Fortsatte sedan till lokaltidningen. (Alternativet var att hyra en plats i brf:en där han bodde).

Det förekom också att föräldrar (hotfullt) ansåg att det var mitt fel om deras barn skulle bli påkört på väg till skolan (även om de själva aktivt hade placerat barnet i en skola på "fel" sida om en större väg). Min dåvarande chef var mycket tydlig med att jag inte skulle tolerera att höra sådant sådant, utan hänvisa till honom och lägga på.
Så hot (om våld) kan förekomma i de mest oväntade yrken.

 

[mamman]

Jag gissar att arbetet på bank nästan helt har förlorat sitt inslag av hot och våld i och med att kontanthanteringen har försvunnit. Och att det har minskat i detaljhandeln och liknande.

 

[Masqueradee]

När jag jobbat som kyrkvaktmästare har vi haft personlarm, framförallt vid stängning. På ena stället var vi också ombedda att ta med det hem när vi gick hem utifall någon var utanför kyrkan efter vi låst (larmet hade mikrofon så när jag tryckte på larmet kunde någon höra vad som pågick, samt att den hade en GPS). Var aldrig utsatt för något, men hade kollegor som stött på både det ena och det andra, framförallt när det lokala härberget fick stänga.

Där jag jobbar nu har jag två alternativ, antingen min egna organisation där vi har olika rutiner (ex berätta om du har enskilt möte med en student och vart ni är, hör av dig när mötet är slut) och det andra alternativet är universitetets Tjänsteman i beredskap och säkerhetsavdelningen något jag vid ett tillfälle fått nyttja.

 

[mamman]

På min nuvarande arbetsplats kan vi få sällskap av en vakt till tunnelbanan om vi tycker det är otäckt att gå hem när vi jobbar över eller när det är stök utanför (händer ibland eftersom jag jobbar väldigt nära en fotbollsarena). Själv är jag bara rädd för att halka eftersom det ofta är halt på vägen till tunnelbanan ....
En gång råkade jag krocka med en "buse". Skräniga supportrar på väg i motsatt riktning som jag fyllde i princip upp hela utrymmet, jag hittade en lucka men en av dem tittade åt ett annat håll och bytte riktning så han gick in i mig. Han bad om ursäkt typ tusen gånger

 

[Fibusen]

Seriöst att det finns arbetsplatser där det förekommer våld?! (utöver de yrken med våldsmonopol). Konflikter vet jag förekommer lite nu och då även på min arbetsplats men det har aldrig gått längre än så. Följer den här tråden, känns som att man kan lära sig något nytt här.

Jag jobbar som personlig assistent, och det finns massor av brukare som slåss för livet, i bland i ren frustration men också många gånger hjärnskador som gör dom mer aggressiva, ibland kombo av dessa två.

Vi får strikta order om hur vi ska jobba på dessa ställen, håret alltid uppsatt, inga smycken och helst inga huvtröjor. Det har gått så illa vid några tillfällen att det har blivit brutna revben och knäckta näsor.

Lika inom psykiatrin förekommer det mycket våld. Finns massvis med patienter dit man absolut inte får gå in själv. Kan räcka med att säga fel ord bara så smäller det, rejält.

 

[Sel]

Jag arbetar med ungdomsvård, både sluten sådan och öppen verksamhet. Både med akutplaceringar och behandlingsplaceringar över tid. Är man rädd för att bli utsatt för våld är det här inte ett yrke man ska välja. Det förekommer mycket våld, både ungdomar emellan och mot personal. Jag har åkt på däng många gånger, och då är jag ändå en av dem i personalstyrkan med pondus som oftast inte blir ansatt utan snarare får gå emellan. Den värsta incidenten jag varit med om var när en ungdom fick en psykos och försökte ha ihjäl min kollega. Jag gick emellan och fick bland annat flera revben knäckta. Den incidenten ledde senare till rättegång. Det tillhör dock inte vanligheterna. Det är inte bara fysiskt våld som är problematiskt inom mitt yrke, utan också sådant som ungdomarna ”ställer till med”. Blev rökförgiftad en gång när det var två tjejer som försökte bränna ner behandlingshemmet. Vet inte hur många skärsår jag fått stripea eller åka till akuten med, hur mycket blod jag fått städat upp. Hur många snaror av olika slag jag varit tvingen att cutta upp. Den värsta incidenten i den här kategorin var ett fritagningsförsök från en låst institution med seriöst skräckinjagande vapen. Men som sagt, är man rädd för sådant kan man inte ha mitt jobb. Detta är ungdomar som är otroligt trasiga och ofta har de aldrig haft en chans i livet. De är som små fågelungar på insidan men livet har sparkat på de flesta av dem sedan de föddes mer eller mindre. Ni skulle bara veta vad dessa ungdomar varit med om och blivit utsatta för

Det kanske låter helt galet, men jag älskar verkligen mitt jobb. Har jobbat med det här i över tio år och skulle inte kunna tänka mig att jobba med något annat. De här ungdomarna är så jädra fina, trots allt.

Som @Ramona skriver så löser vi av varandra vid behov och ger varandra utrymme att ”andas”. Vi stöttar varandra och det finns ingen prestige i vårt arbete, och därför kan vi styra om det så att rätt person är på rätt plats vid incidenter. Vi har också handledning, både med proffesionell handledare och med våra chefer. Både planerat och vid behov.

Wow. heart

 

[Flixon]

Vi möter en del våld på mitt jobb på tullen, även om det är rätt sällan det händer något allvarligt. Men visst har det skett en del otrevligheter, och det ökar.

Alla situationer som uppstår där våld, hot om våld eller risk för våld (tex hitta en kniv på någon) ingår anmäls, allvarligare händelser hanteras lite olika beroende på vad som skett.

En del av min tjänst ägnar jag åt att undervisa både "gamla" kollegor och nyanställda i konflikthantering, både verbal och fysisk. Vi pratar väldigt mycket om bemötande när vi undervisar, men också taktiskt tänkande som hur vi står och går i förhållande till en misstänkt. Sen brottas vi lite på matta också, nöter in tekniker för att ta sig loss ur grepp, hålla fast någon på ett säkert sätt osv. De applicerar vi sen i träning i den miljö vi jobbar, något som brukar vara väldigt nyttigt för alla.

 

[MissFideli]

Glömde säga att vi kan få kroppskameror om vi kör utsatta linjer. Vi har också haft skyddstopp på visering på några linjer för att det helt enkelt var för farligt för föraren att kräva giltig biljett. Skyddstoppet är hävt, men jag tror ändå förarna har tillåtelse att ta det lugnt gällande ogiltiga biljetter. Min arbetsgivare har "razzior" mot dessa linjer, där man utöver kontrollanter har med sig ordningsvakter, polis, migrationsverket och socialen. Helt otroligt att det ska behövas.