Is
Trådstartare
Istället för att skriva hackiga och frustrerande trådkap i samtliga trådar om Doris får hon nu en egne tråd för er som vill följa uppväxten av denna lilla odåga. Från början trodde jag att det bara var jag som var otroligt överbeskyddande och nojig över allt som händer Doris men inser att den här valpen nog håller en otursklass utan dess like.
Första frustrationen i livet med Doris uppstod när jag får hem henne och inser att hon har ett navelbråck som inte står med i besiktningspapperna... Pratar med uppfödaren som erkänner att de visst vetat om bråcket men att dem ansåg det vara så litet att det inte var värt att nämna (och därför även ta fullt pris för henne)
Andra frustrationen va första olyckan. Doris ligger och "krålar" på golvet dvs leker lite med ett gosedjur och är allmänt lugn när hennes bakben plötsligt, till synes helt utan anledning, hakar upp sig och hunden har uppenbarligen fruktansvärd smärta. Efter någon minut släpper upphakningen och hunden blir sig själv igen men vid minsta grej visar hon en liten hälta under ca en veckas.
Nu var det dags för andra olyckan. Doris springer inne hos mina föräldrar och snubblar över en hög med hundfällar. Hon slår en volt in i en dörrkarm och skriker varje gång hon sätter ner benet. Möjligt fraktur i bogen blir domen, en och en halv veckas burvila.
(här börjar massa strul med försäkringsbolaget som meddelar att den försäkring jag hade tecknat i samband med att jag hämtade hunden bara låg inlagd som en offert trots att jag fått brev hem om autogiro mm Detta löstes dock genom att jag tillslut på den människa som jag först pratat med och han kom som tur var ihåg mitt samtal)
I fredags får hon vaccin och vet ger henne tillstånd att hon får börja röra sig bara hon inte leker med de andra hundarna.
i Tisdags hoppar hon av någon underlig anledning in i ett fårstängsel med el (hon är inte ett dugg intresserad av några får så det var knappast därför men tror hon skvatt till eller nått när grannen öppnade ytterdörren och var lite burdus) och lyckas få igenom ena framtassen + huvudet genom den näst översta öglan på stängslet vilket leder till total intrassling.
När jag lyckats trassla ut hunden och går igenom henne efter ev. skador märker jag att hon istället är jätte öm om sin svanstipp. Klipper bort pälsen och ser att svanstippen är ordentligt röd och irriterad. och Doris har riktigt ont men jag kan då inte se någon sår. Ringer ändå vet. som rekommenderar att jag tvättar med klorhexidin och håller torrt.
Igår SPRACK svansen, varet bara forsar ut och det ser riktigt illa ut. Far idag tillbaka till veterinären som meddelar att vi behöver 100% tur i en vecka om det ska bli bra. Annars kommer en del av svansen att kapas bort
Det är omöjligt att säga vad som orsakat skadan (allt i från att hon bitit sig själv till att hon bara slagit i svansen hårt till att vi skulle klämt henne utan att veta om det själv)
Jag orkar inte mer nu, jag vill bara att min hund ska få vara hund. Hon är den bästa hunden för mig men jag börjar ju fundera på vart det här ska sluta?! Okej det är inte katastrof om vi måste kapa svansen men det är hela grejen som gör att allt bara känns så jävla jobbigt. Jag visste att valptiden inte skulle vara en dans på rosor men problemen börjar just nu överskugga de underbara stunder vi faktiskt alltid har tillsammans.
Så nu har jag klagat av mig lite återkommer med vidare uppdatering men just nu siktar vi på att uppnå de där jäkla 100%
Första frustrationen i livet med Doris uppstod när jag får hem henne och inser att hon har ett navelbråck som inte står med i besiktningspapperna... Pratar med uppfödaren som erkänner att de visst vetat om bråcket men att dem ansåg det vara så litet att det inte var värt att nämna (och därför även ta fullt pris för henne)
Andra frustrationen va första olyckan. Doris ligger och "krålar" på golvet dvs leker lite med ett gosedjur och är allmänt lugn när hennes bakben plötsligt, till synes helt utan anledning, hakar upp sig och hunden har uppenbarligen fruktansvärd smärta. Efter någon minut släpper upphakningen och hunden blir sig själv igen men vid minsta grej visar hon en liten hälta under ca en veckas.
Nu var det dags för andra olyckan. Doris springer inne hos mina föräldrar och snubblar över en hög med hundfällar. Hon slår en volt in i en dörrkarm och skriker varje gång hon sätter ner benet. Möjligt fraktur i bogen blir domen, en och en halv veckas burvila.
(här börjar massa strul med försäkringsbolaget som meddelar att den försäkring jag hade tecknat i samband med att jag hämtade hunden bara låg inlagd som en offert trots att jag fått brev hem om autogiro mm Detta löstes dock genom att jag tillslut på den människa som jag först pratat med och han kom som tur var ihåg mitt samtal)
I fredags får hon vaccin och vet ger henne tillstånd att hon får börja röra sig bara hon inte leker med de andra hundarna.
i Tisdags hoppar hon av någon underlig anledning in i ett fårstängsel med el (hon är inte ett dugg intresserad av några får så det var knappast därför men tror hon skvatt till eller nått när grannen öppnade ytterdörren och var lite burdus) och lyckas få igenom ena framtassen + huvudet genom den näst översta öglan på stängslet vilket leder till total intrassling.
När jag lyckats trassla ut hunden och går igenom henne efter ev. skador märker jag att hon istället är jätte öm om sin svanstipp. Klipper bort pälsen och ser att svanstippen är ordentligt röd och irriterad. och Doris har riktigt ont men jag kan då inte se någon sår. Ringer ändå vet. som rekommenderar att jag tvättar med klorhexidin och håller torrt.
Igår SPRACK svansen, varet bara forsar ut och det ser riktigt illa ut. Far idag tillbaka till veterinären som meddelar att vi behöver 100% tur i en vecka om det ska bli bra. Annars kommer en del av svansen att kapas bort
Det är omöjligt att säga vad som orsakat skadan (allt i från att hon bitit sig själv till att hon bara slagit i svansen hårt till att vi skulle klämt henne utan att veta om det själv)Jag orkar inte mer nu, jag vill bara att min hund ska få vara hund. Hon är den bästa hunden för mig men jag börjar ju fundera på vart det här ska sluta?! Okej det är inte katastrof om vi måste kapa svansen men det är hela grejen som gör att allt bara känns så jävla jobbigt. Jag visste att valptiden inte skulle vara en dans på rosor men problemen börjar just nu överskugga de underbara stunder vi faktiskt alltid har tillsammans.
Så nu har jag klagat av mig lite
återkommer med vidare uppdatering men just nu siktar vi på att uppnå de där jäkla 100%
