Valpvedermödor

[Migo]

Shar-pei som jag hade förut, är liksom chow chow oerhört renliga av sig Ja tror även mindre/små hundar tar längre tid på sig då ett hem helt enkelt är större för dom än för en större ras.
Till det så utvecklas olika raser olika snabbt. vet att workning kelpie tex springer omkring vid 3-4 veckors ålder, medan mina heelervalpar då fortfarande är små paddor som paddlar sig fram
Mina shar-pei valpar i min enda kull av den rasen satt redan vi 5-6 veckors ålder och höll sig innanför dörren då dom ville bajsa i trädgården men det regnade. Dom höll sig en hel timma då för att själva välja att gå ut (en sommardag och dörren öppen) när regnet slutade. Heelervalpar i den åldern är jag glad om dom slutat pinka där dom sover

Vid 4 veckor var mina redan ute och utforskade på tomten

 

[Myrten]

Min cockertant som gick bort förra våren fick jag hem vid tre månaders ålder. Hon hade då bott på en större kennel med hundgård och var inte van vid inomhusliv, koppel etc. De första 2-3 veckorna var det en väldigt orolig valp som inte vågade gå med på promenader utan mycket lock och pock, inte lekte, tyckte många ljud var läbbiga etc. Av någon anledning älskade hon mig från första stund, så jag hade en liten skugga. Min cocker jag haft innan (och den jag skaffade senare) var mycket tuffare och mer kavat. Utforskade och kollade in allt från dag 1. Så jag misströstade där i ett par veckor. Rumsrenheten var oproblematisk. Hon gick ut i en hage vi satt upp vid uteplatsdörren och gjorde aldrig inne. Men det tog ett tag innan hon vågade göra ifrån sig i koppel.

Men. Hunden behövde bara lite mer tid. Efter någon månad var hon "inskolad" och under resten av sitt liv som blev över 14 år långt, var hon verkligen inte någon ängslig hund. Från det att hon blev riktigt mentalt vuxen i treårsåldern var hon snarare FÖR på ibland och lade alltid sin nos i blöt och skulle vara med på ALLT och kolla ALLT. Hon for fram som en furie genom livet och blev inte gammal förrän hon var 13,5. En extremt glad och positiv hund, till och med för den extremt glada rasen cocker spaniel.

Så jag tror att det är bra att ta det lugnt och ha is i magen. Mina andra cockrar har alla varit mer frimodiga från början, men slutresultatet har det inte varit någon större skillnad på utom den som varit personlighetsmässig.

Beträffande rumsrenheten kan kanske tidningar vid dörren vara en bra grej om oro finns för trägolven? Efter lite tid kan tidningarna flyttas ut på andra sidan dörren.

 

[tanten]

Så jag tror att det är bra att ta det lugnt och ha is i magen. Mina andra cockrar har alla varit mer frimodiga från början, men slutresultatet har det inte varit någon större skillnad på utom den som varit personlighetsmässig.

Beträffande rumsrenheten kan kanske tidningar vid dörren vara en bra grej om oro finns för trägolven? Efter lite tid kan tidningarna flyttas ut på andra sidan dörren.

Tack för pepp! Det behöver jag.

Om tidningar - jag vet inte riktigt vad det skulle göra för skillnad. Han kissar lite hur och var som helst. Utom vid ytterdörren
En tidning på golvet gör ingen skillnad.

Däremot tycker jag att det envetna traskandet bort till lilla gräsplätten ger resultat. Han kissar där ganska ofta.

 

[Myrten]

[...]
Om tidningar - jag vet inte riktigt vad det skulle göra för skillnad. Han kissar lite hur och var som helst. Utom vid ytterdörren
En tidning på golvet gör ingen skillnad. [...]

Många valpar har kissat på tidningar när de var i valphage. Därför kan en tidning innebära något de är vana vid och som blir en trygg plats de gärna väljer att kissa på, speciellt när de byter miljö.

 

[Ceta]

Om han reagerar mycket på ljud, skulle det kunna vara något med öronen. Nu var vår hund äldre, runt 3-4-5 år, men han blev ljudkänslig en period och då visade det sig att han hade öroninflammation. Ljudkänslighet försvann när öroninflammationen läkt ut.

Förlåt @tanten att jag kapar din tråd, men jag har en följdfråga på detta! Hur stor skillnad i känslighet blev det för er? Och hur fort gick det? Upplever att min redan lite ljudkänsliga hund blivit känsligare på sistone...

 

[Tora]

Förlåt @tanten att jag kapar din tråd, men jag har en följdfråga på detta! Hur stor skillnad i känslighet blev det för er? Och hur fort gick det? Upplever att min redan lite ljudkänsliga hund blivit känsligare på sistone...

Hur fort han blev ljudkänslig eller hur fort han blev mindre ljudkänslig? Klart tydlig skillnad. När han inte hade ont i öronen så brydde han sig inte alls om höga ljud.

 

[cambodia]

Väldigt lite bilder i den här tråden

 

[Ceta]

Hur fort han blev ljudkänslig eller hur fort han blev mindre ljudkänslig? Klart tydlig skillnad. När han inte hade ont i öronen så brydde han sig inte alls om höga ljud.

Nej, menade hur fort det uppkom Blev det lite sämre över längre tid, eller en snabb förändring?

 

[Tora]

Nej, menade hur fort det uppkom Blev det lite sämre över längre tid, eller en snabb förändring?

Det var lite både och faktiskt. Han var en allergihund och kunde få problem med öronen då och då. Det var främst när han fick behandling och det onda släppte som man märkte skillnad. Det tog bara någon dag.
Det var mest att han reagerade på höga och plötsliga ljud. Han var ju aldrig hysterisk eller så men kröp ihop och hukade till. Lite svårt att beskriva det var som sagt mest efteråt när han slutade bry sig som man märkte skillnaden. Så det kom nog inte på någon dag eller två. Kommer ihåg att jag tänkte ”Nä nu åker vi och kollar öronen” och det var just för att han varit lite konstig vid höga ljud ett tag. Han hade inga andra symtom på öroninflammation. Inte den gången.
Men det var bara den gången som hörseln blev påverkad.

 

[Ceta]

Det var lite både och faktiskt. Han var en allergihund och kunde få problem med öronen då och då. Det var främst när han fick behandling och det onda släppte som man märkte skillnad. Det tog bara någon dag.
Det var mest att han reagerade på höga och plötsliga ljud. Han var ju aldrig hysterisk eller så men kröp ihop och hukade till. Lite svårt att beskriva det var som sagt mest efteråt när han slutade bry sig som man märkte skillnaden. Så det kom nog inte på någon dag eller två. Kommer ihåg att jag tänkte ”Nä nu åker vi och kollar öronen” och det var just för att han varit lite konstig vid höga ljud ett tag. Han hade inga andra symtom på öroninflammation. Inte den gången.
Men det var bara den gången som hörseln blev påverkad.

Tack för utförligt svar

 

[Tora]

Tack för utförligt svar

Så lite så. Är säkert över 10 år sedan så minnet är inte det bästa heller. Men jag tror det blev någotsånär rätt i alla fall.

 

[russinbulle]

felskrivet...

 

[russinbulle]

Vid 4 veckor var mina redan ute och utforskade på tomten

Exakt, det är galen skillnad Jag tycker att mina som har korta ben borde komma upp snabbare då dom har mindre att hålla reda på, men icke. Dom är som små vaggande julgrisar och har precis börjat försöka småspringa - med varierande resultat - vid 4 veckor mest tultar dom omkring då. Ute får dom vara om vädret är vettigt, men det går inte så snabbt än då

 

[tanten]

Jag hade lite dåligt samvete för att vi var ute så länge på vår promenad. Jag tog en stig som var längre än jag beräknat, plus att vi stannade och pratade ganska länge vid två tillfällen.

När vi kom hem fick han ett tokryck och for runt och lekte som en galning.
Nåväl - jag haxde inte slitit ut honom i alla fall.

 

[Scata]

När vi kom hem fick han ett tokryck och for runt och lekte som en galning.
Nåväl - jag haxde inte slitit ut honom i alla fall.

NU börjar han förstå och slappna av att han bor hos dig
Ge han en vecka till och han är mer vild än tam och ganska kaxig

 

[tanten]

Gah. Jag inser att jag måste börja lära mig skvallerträning.
Har aldrig haft sådana här bekymmer tidigare så jag är vilsen.

Den här gossen reagerar ju starkt på allt främmande och det blir allt tydligare när vi är ute. Han stormskäller på människor på cykel, rullskidåkare, joggare, folk som promenerar etc etc.

Det är ju hanterbart eftersom han är en papillon. Det blir aldrig farligt. Men skulle han varit rottweiler eller schäfer skulle han varit riktigt otäckt. Skallet åtföljs av morrande.

Han är inte speicellt godisintresserad eller intresserad av leksaker. Det enda som jag får positiv reaktion på är gos i famnen. Jag har testat att lyfta upp honom men han fortsätter ofta att morra och skälla. Jag vänder hans huvud mot mig, klilar och pratar. Men min avledning funkar inget vidare. Plus att jag inte tycker det är någon vettig lösning att lyfta upp hunden varje gång han får sina attacker.

Han är liten, men det är ingen ursäkt för att skälla, hoppa eller morra.

Vettiga youtubefilmer etc - finns det?

 

[Kenya]

Vad har du testat för typer av godis?
Mjukost på tub?
Tunna skivor med rostbiff?
Rått kött?
Pyttesmå bitar som är lätta att svälja?
Större bitar?

Är det skillnad på när han är hungrig eller mätt?

Ur handen eller kastat på marken?

Blir han nyfiken om du smusslar med godiset och försöker ha det för dig själv?

Finns det något tillfälle då han varit riktigt intresserad av något ätbart?

Om han väl fattar galoppen kanske han börjar uppskatta godis mer efter hand.

Sen är det ju svårt att hålla avstånd alltid, men poängen med skvallerträning är ju att hålla det på en nivå där hunden tar belöningen. Du kanske aldrig hittar en godbit som är spännande nog för att bryta när han skäller, men du kanske hittar en som han kan uppskatta medan ni står 30m från en gångbana och kikar?
Till att börja med.

Min erfarenhet är att just godis fungerar bäst på osäkra hundar.

 

[tanten]

Vad har du testat för typer av godis?
Mjukost på tub?
Tunna skivor med rostbiff?
Rått kött?
Pyttesmå bitar som är lätta att svälja?
Större bitar?

Är det skillnad på när han är hungrig eller mätt?

Ur handen eller kastat på marken?

Blir han nyfiken om du smusslar med godiset och försöker ha det för dig själv?

Finns det något tillfälle då han varit riktigt intresserad av något ätbart?

Om han väl fattar galoppen kanske han börjar uppskatta godis mer efter hand.

Sen är det ju svårt att hålla avstånd alltid, men poängen med skvallerträning är ju att hålla det på en nivå där hunden tar belöningen. Du kanske aldrig hittar en godbit som är spännande nog för att bryta när han skäller, men du kanske hittar en som han kan uppskatta medan ni står 30m från en gångbana och kikar?
Till att börja med.

Min erfarenhet är att just godis fungerar bäst på osäkra hundar.

Ett av mina bekymmer är att han väldigt sällan är just hungrig. Han äter bara hälften av det han borde få i sig dagligen. Men växer och är inte tunn, så han kanske klarar sig på (alldeles för) lite?

Han tigger vid matbordet ibland. Men bara bröd Han tiggde riktigt envetet när jag gjorde en macka på finncrisp. Det åt han desutom när han fick en pyttebit. Men eftersom han inte tigger eller är matintresserad annat än vid just matbordet (där han aldrig får något) så är den träningen lite svår att överföra. Antar att jag saknar fantasi.

Ska testa att köpa en mjukosttub. Det är inget jag någonsin brukar ha hemma.

En god vän som är hundtränare har lovat att komma förbi i veckan och titta och se vad jag kan göra. Helt klart behöver jag hjälp.

 

[Kenya]

Men om han går ute och du släpper en skinkbit/finncrisp eller något på marken framför honom, vill han ha det då?

Om du är i trädgärden och sätter dig på huk och pysslar lite med en brödbit, kommer han fram och kollar?

Eller är han totalt ointresserad? Försöker se det framför mig..

 

[tanten]

Men om han går ute och du släpper en skinkbit/finncrisp eller något på marken framför honom, vill han ha det då?

Om du är i trädgärden och sätter dig på huk och pysslar lite med en brödbit, kommer han fram och kollar?

Eller är han totalt ointresserad? Försöker se det framför mig..

Jag har nog mest kollat av godisintresset inomhus. Och då är det väldigt blandat resultat. Han tar godis om jag lägger det framför näsan på honom. Men han kommer inte fram för att hämta det. Han kan lika gärna ta det som att bara nosa och gå därifrån.

Ute kommer han om jag lockar med gosande. Men inte jämt och med olika mycket entusiasm. Det påminner ju om inkallning och det kan han inte än.

Som sagt - det känns som mat/godis är rätt ointressant. Jag måste leka i honom maten ibland. Det enda han äter med något sånär intresse är blötmat.

Planen är väl att försök väcka nån form av godisintresse. Och att hitta en tråd. En metod att gå framåt.

(gah så mycket lättare det var med mina tidigare matvrak!)