Valpvedermödor

[Alexandra_W]

Luktar han illa och du tänker fisar/avföring men det är päls osv så tänker jag analsäckarna. Särskilt om han är lite harig.

Lukas, som är en katt men ändå, tömde sina analsäckarna rätt frekvent när han blev skraj i början. Inte mysigt. Nu mer förbehåller han det för veterinärbesök.

 

[dobbis]

Luktar han gammal halvrutten fisk eller äcklig otvättad "fiffi" Så är det nog analsäckarna, med tanke på att han är pälsad så sitter det nog i rump o svanspälsen.

 

[tanten]

Luktar han gammal halvrutten fisk eller äcklig otvättad "fiffi" Så är det nog analsäckarna, med tanke på att han är pälsad så sitter det nog i rump o svanspälsen.

Nix inte den lukten. Mer ren hundskit
Och han luktar ofräscht i munnen också. Så jag tippar på magen.

 

[TinyWiny]

Nix inte den lukten. Mer ren hundskit
Och han luktar ofräscht i munnen också. Så jag tippar på magen.

Borstar du hans tänder?

Om du tror på magen är det ju bra att kolla upp det. Där kanske orsaken till hans minimala matlust finns med.

 

[tanten]

Tuff dag för en liten typ idag.

Först en resa till stan för att matte skulle till vårdcentralen och ta prover. Hem och bada hund.
Sedan for vi till sjukhuset för min lymfbehandling, dit han var medbjuden.

Min lymfterapeut bäddade åt honom i behandlingsrummet. Han tackade henne genom att bita henne i tårna medan hon behandlade mig Hon bar ut honom till personalrummet så han fick hälsa på sköterskorna också.

Efter en kissning utanför sjukhuset åkte vi till min kompis verkstad och babblade bort en stund med henne och hennes två irländska setterdamer. De tyckte han var pinsam, men stod ut.
Fantastiskt med settrar som får sitt rörelsebehov tillfredställt och som är lugna och vänliga.
Hade jag inte känt den familjen och deras settrar hade jag levt i tron att settrar är flamsiga och stirriga. Det är de inte. De är de lugnaste hundar jag träffat. Det har alla deras settrar varit genom åren.

 

[Maniac123]

Tuff dag för en liten typ idag.

Först en resa till stan för att matte skulle till vårdcentralen och ta prover. Hem och bada hund.
Sedan for vi till sjukhuset för min lymfbehandling, dit han var medbjuden.

Min lymfterapeut bäddade åt honom i behandlingsrummet. Han tackade henne genom att bita henne i tårna medan hon behandlade mig Hon bar ut honom till personalrummet så han fick hälsa på sköterskorna också.

Efter en kissning utanför sjukhuset åkte vi till min kompis verkstad och babblade bort en stund med henne och hennes två irländska setterdamer. De tyckte han var pinsam, men stod ut.
Fantastiskt med settrar som får sitt rörelsebehov tillfredställt och som är lugna och vänliga.
Hade jag inte känt den familjen och deras settrar hade jag levt i tron att settrar är flamsiga och stirriga. Det är de inte. De är de lugnaste hundar jag träffat. Det har alla deras settrar varit genom åren.

Du har ju haft flattar, är inte de lika flamsiga som settrar?
/flat-ägare

 

[tanten]

Du har ju haft flattar, är inte de lika flamsiga som settrar?
/flat-ägare

Mina flattar har haft den trevliga egenskapen att ha en off-knapp. Flattarnas motto är väl fullt ös eller medvetslös? Dvs två lägen, lugn eller gladfnattig.

Min kompis settrar har under de 30 år jag känt dem varit lugna och kärleksfulla. Fast Daffy hade den irriterande vanan att dra en stor slick över mina glasögon när jag böjde mig ner för att kela. Sedan såg jag inget

Så nä, de har inte varit lika. Mer än den där off-knappen då.

 

[Nepenthe]

Tuff dag för en liten typ idag.

Först en resa till stan för att matte skulle till vårdcentralen och ta prover. Hem och bada hund.
Sedan for vi till sjukhuset för min lymfbehandling, dit han var medbjuden.

Min lymfterapeut bäddade åt honom i behandlingsrummet. Han tackade henne genom att bita henne i tårna medan hon behandlade mig Hon bar ut honom till personalrummet så han fick hälsa på sköterskorna också.

Efter en kissning utanför sjukhuset åkte vi till min kompis verkstad och babblade bort en stund med henne och hennes två irländska setterdamer. De tyckte han var pinsam, men stod ut.
Fantastiskt med settrar som får sitt rörelsebehov tillfredställt och som är lugna och vänliga.
Hade jag inte känt den familjen och deras settrar hade jag levt i tron att settrar är flamsiga och stirriga. Det är de inte. De är de lugnaste hundar jag träffat. Det har alla deras settrar varit genom åren.

Settrar är ju avlade för jakt på fågel där de måste söka av stora ytor så ja, de behöver endel motion
Tråkigt att de avlat sönder många pga deras utseende. Dock har de flesta instinkterna kvar.

 

[Kilauea]

Nix inte den lukten. Mer ren hundskit
Och han luktar ofräscht i munnen också. Så jag tippar på magen.

Byter han tänder? Då kan det lukta illa ur munnen.

 

[Maniac123]

Mina flattar har haft den trevliga egenskapen att ha en off-knapp. Flattarnas motto är väl fullt ös eller medvetslös? Dvs två lägen, lugn eller gladfnattig.

Min kompis settrar har under de 30 år jag känt dem varit lugna och kärleksfulla. Fast Daffy hade den irriterande vanan att dra en stor slick över mina glasögon när jag böjde mig ner för att kela. Sedan såg jag inget

Så nä, de har inte varit lika. Mer än den där off-knappen då.

Där ser man! Jag har noll erfarenhet av setter och tycker alltid att folk beskriver flatten och settern ganska lika, som flamsiga och stressiga. Så jag har trott att de är ganska lika. Personligen upplever jag inte flatten som extremt flamsig o stressig men det beror väl kanske på linjer, aktivering och framförallt vad man jämför med kanske. Jag gillar ju glada hundar som tar livet med en klackspark.

Hundpussade glasögon känner jag dock igen..

 

[tanten]

Där ser man! Jag har noll erfarenhet av setter och tycker alltid att folk beskriver flatten och settern ganska lika, som flamsiga och stressiga. Så jag har trott att de är ganska lika. Personligen upplever jag inte flatten som extremt flamsig o stressig men det beror väl kanske på linjer, aktivering och framförallt vad man jämför med kanske. Jag gillar ju glada hundar som tar livet med en klackspark.

Hundpussade glasögon känner jag dock igen..

Flatt är ju liksom min motsvarighet i hundvärlden. Impulsiv och tänker efter - först efter
Deras stil är ju typ - tjohoo va kul!

Jag upplever inte heller flattar som stressiga. Har inte träffat stresssiga flattar? Kanske har de blivit mer så på senare år. det var ett tag sedan jag hade någon. Köpte min första på 70-talet.

Enda anledningen till att jag inte har flat nu är min kroppsliga hälsa. Jag klarar inte att aktivera en flat så att den blir glad och nöjd. Därav papillon. Lite mindre format. haha. Men också ett helt annat lynne tyvärr.

 

[Maniac123]

Flatt är ju liksom min motsvarighet i hundvärlden. Impulsiv och tänker efter - först efter
Deras stil är ju typ - tjohoo va kul!

Jag upplever inte heller flattar som stressiga. Har inte träffat stresssiga flattar? Kanske har de blivit mer så på senare år. det var ett tag sedan jag hade någon. Köpte min första på 70-talet.

Enda anledningen till att jag inte har flat nu är min kroppsliga hälsa. Jag klarar inte att aktivera en flat så att den blir glad och nöjd. Därav papillon. Lite mindre format. haha. Men också ett helt annat lynne tyvärr.

Haha underbar inställning jag älskar att de är så snälla, glada, enkla och positiva. Det är liksom aldrig något problem med någonting.

Jag är ju lite yngre och var inte född på 70-talet, men min mamma köpte sin första på 80-talet och sedan dess har det alltid funnits minst en flat i familjen och jag har fått växa upp i ”flat-kretsar” jag upplever att rasen har blivit mer och mer delad i jakt- och utställningslinjer, tyvärr. Hundarna vi hade tidigare kunde prestera bra resultat i de flesta grenar men jag upplever en större spricka idag. Och de som är mer jaktlinjer tenderar att vara lite mer ”förnuftiga” även om de fortfarande är Happy-go-lucky. Jag tror att hundar som hamnar i fel händer upplevs som stressiga, när jag skulle vilja påstå att de är missförstådda.

Jag bytte ras en gång pga min hälsa för att jag ville ha en ras som inte måste arbeta för att vara lycklig. Men.. Jag har bytt tillbaka Det var ett misstag att byta ifrån flatten, jag klarar fortfarande av en flat även om de finns andra hundar som är lättare för min kropp, men de har så många andra nackdelar att jag inte står ut..

Papillion har jag också kikat på.. De verkar vara ganska roliga. Men det är ju småhundar.. Jag hoppas att Torsten ska växa upp till dina förväntningar! Nu ska jag sluta kapa tråden

 

[tanten]

Papillion har jag också kikat på.. De verkar vara ganska roliga. Men det är ju småhundar.. Jag hoppas att Torsten ska växa upp till dina förväntningar! Nu ska jag sluta kapa tråden

Ja, de är småhundar

Mental väldigt olika flatten och inte alls lika villiga vara till lags. Plus att de har lätt till skall. Men snälla och glada är de verkligen!

Jag jobbar på rädslorna och på skällandet. Det går framåt men saaaaaakta.
(och så jobbar jag hårt på att stå ut med de extremt fula öronen.....)

 

[tuaphua]

Ja, de är småhundar

Mental väldigt olika flatten och inte alls lika villiga vara till lags. Plus att de har lätt till skall. Men snälla och glada är de verkligen!

Jag jobbar på rädslorna och på skällandet. Det går framåt men saaaaaakta.
(och så jobbar jag hårt på att stå ut med de extremt fula öronen.....)

Fast nä.. Det är inte rastypiskt för pappi öht att inte vara villig att vara till lags.
De är ju en väldigt, väldigt hög will to please och är väldigt föriga. Det är ju allmänt känt i hundvärlden.

Vissa kan absolut ha lite närmre till skall än andra. Men det är ju inte något som är svårt att träna bort helt på den stora merparten.
Och rädslor är ju inget som är rastypiskt heller.

Jag har haft pappisar från hemsk uppfödare och från bra. Alla med stark will to please, utan rädslor eller skällighet.
Nuvarande hunds mormor flyttade från villa till min lägenhet. Hon smågruffade lite på folk som gick i trapphuset ca 1 v. Sen aldrig mer.
Nuvarande, barnbarn till den ovan, bjäbbade lite någon vecka hon med, typ när främmande kom in på vårt lager eller om en främlig själv givk in i vårt hus utan att vi var med etc. Nu satt hon precis i min säng på övervåningen, jag var på toa och sminkade mig och husse kom hem. Hade det varit första veckan hade och skällt och rusat dit. Nu satt hon kvar där tills jag ropade från andra rummet och undrade om hon inte skulle hälsa. Då kutade hon ner och skällde en gång och pepknorrade välkomnande sen innan hon blev tyst.
Så är de flesta.

Första nyår jag hade en av hundarna var hon högdräktig. Jag tog det säkra före det osäkra och åkte ut till mammas nya hus på landet för att slippa smällar. Väl där insåg vi att grannen nedanför var han som ägde färghandeln som sålde fyrverkeri och andra grannen och han tävlade om att vara värst med fyrverkerier varje år.
Hundarna kunde inte bry sig mindre, trots att vi var på en höjd och smällarna när oss. Den dräktiga behövde ut ofta och larvade runt själv där i trädgården under fyrverkerierna och sniffade på saker som var betydligt mer spännande än fyrverkerier.

Jag har ju vänner som aldrig någonsin haft hund eller andra djur och inte vet hur man tränar hund eller andra djur etc som har superlätta pappisar.

Flera av mina stallkompisar som hållit på med tex skydd och lydnad på elitnivå har efter att ha hängt med mina hundar bestämt sig för pappi när de blir äldre.
De har sett pappisar som små leksakshundar innan. Men insett att de har en häftig insida.

Jag träffar ju regelbundet och känner folk som äger och avlar på pappisar. Så jag har rätt stort underlag för att kunna se att de är väldigt föriga.

Just tack vare sin förighet har de lyckats väl inom agility tex. Sveriges första lydnadschampion var en pappi. Den minsta räddningshunden var en pappi. Det finns fler såna än idag.
En av mina gamla hade en avkomma som tävlade lydnad på elitnivå.

Rasen får gärna oförtjänt dåligt rykte av de kärringar som köper en docka som de tycker är gullig när den skäller och som man inte aktiverar.
OBS! Jag pratar INTE om dig här! Du gör inte så. En del pappisar behöver ju mer aktivering än vissa andra sällskapsraser. Så det finns en del bjäbbhögar som skulle behöva få vara hund på riktigt.
Men jag vänder mig emot att en väldigt förig ras skulle ha låg will to please. Finns säkert sådana individer. Men de är inte vanliga.

 

[tanten]

Fast nä.. Det är inte rastypiskt för pappi öht att inte vara villig att vara till lags.
De är ju en väldigt, väldigt hög will to please och är väldigt föriga. Det är ju allmänt känt i hundvärlden.

Vissa kan absolut ha lite närmre till skall än andra. Men det är ju inte något som är svårt att träna bort helt på den stora merparten.
Och rädslor är ju inget som är rastypiskt heller.

Jag har haft pappisar från hemsk uppfödare och från bra. Alla med stark will to please, utan rädslor eller skällighet.
Nuvarande hunds mormor flyttade från villa till min lägenhet. Hon smågruffade lite på folk som gick i trapphuset ca 1 v. Sen aldrig mer.
Nuvarande, barnbarn till den ovan, bjäbbade lite någon vecka hon med, typ när främmande kom in på vårt lager eller om en främlig själv givk in i vårt hus utan att vi var med etc. Nu satt hon precis i min säng på övervåningen, jag var på toa och sminkade mig och husse kom hem. Hade det varit första veckan hade och skällt och rusat dit. Nu satt hon kvar där tills jag ropade från andra rummet och undrade om hon inte skulle hälsa. Då kutade hon ner och skällde en gång och pepknorrade välkomnande sen innan hon blev tyst.
Så är de flesta.

Första nyår jag hade en av hundarna var hon högdräktig. Jag tog det säkra före det osäkra och åkte ut till mammas nya hus på landet för att slippa smällar. Väl där insåg vi att grannen nedanför var han som ägde färghandeln som sålde fyrverkeri och andra grannen och han tävlade om att vara värst med fyrverkerier varje år.
Hundarna kunde inte bry sig mindre, trots att vi var på en höjd och smällarna när oss. Den dräktiga behövde ut ofta och larvade runt själv där i trädgården under fyrverkerierna och sniffade på saker som var betydligt mer spännande än fyrverkerier.

Jag har ju vänner som aldrig någonsin haft hund eller andra djur och inte vet hur man tränar hund eller andra djur etc som har superlätta pappisar.

Flera av mina stallkompisar som hållit på med tex skydd och lydnad på elitnivå har efter att ha hängt med mina hundar bestämt sig för pappi när de blir äldre.
De har sett pappisar som små leksakshundar innan. Men insett att de har en häftig insida.

Jag träffar ju regelbundet och känner folk som äger och avlar på pappisar. Så jag har rätt stort underlag för att kunna se att de är väldigt föriga.

Just tack vare sin förighet har de lyckats väl inom agility tex. Sveriges första lydnadschampion var en pappi. Den minsta räddningshunden var en pappi. Det finns fler såna än idag.
En av mina gamla hade en avkomma som tävlade lydnad på elitnivå.

Rasen får gärna oförtjänt dåligt rykte av de kärringar som köper en docka som de tycker är gullig när den skäller och som man inte aktiverar.
OBS! Jag pratar INTE om dig här! Du gör inte så. En del pappisar behöver ju mer aktivering än vissa andra sällskapsraser. Så det finns en del bjäbbhögar som skulle behöva få vara hund på riktigt.
Men jag vänder mig emot att en väldigt förig ras skulle ha låg will to please. Finns säkert sådana individer. Men de är inte vanliga.

Så skönt att höra. Det ger hopp

Torsten skäller för minsta lilla. Knäppande i altantaket när solen liger på. Knäppningar från diskmaskinen. Viss musik på radion. osv osv. Överlag väldigt ljudkänslig och reatktionen är alltid skrikskällande.

Han var lite av en enstöring i kullen, gick sina egna vägar. Lite så har det varit här också även om det blir allt bättre. Numera hälsar han glatt på nya människor. Han är nyfiken på nya saker. Det har varit ett jobb att nå dit.

Nästa mål att nå är att han ska börja tycka att jag är en kul typ. Suck.

 

[AraSlei]

Så skönt att höra. Det ger hopp

Torsten skäller för minsta lilla. Knäppande i altantaket när solen liger på. Knäppningar från diskmaskinen. Viss musik på radion. osv osv. Överlag väldigt ljudkänslig och reatktionen är alltid skrikskällande.

Han var lite av en enstöring i kullen, gick sina egna vägar. Lite så har det varit här också även om det blir allt bättre. Numera hälsar han glatt på nya människor. Han är nyfiken på nya saker. Det har varit ett jobb att nå dit.

Nästa mål att nå är att han ska börja tycka att jag är en kul typ. Suck.

Jag tycker att det låter som att ni kommit väldigt långt ändå, på bara en månad

 

[tanten]

Många nya intryck igår för Torsten. Han fick promenera med sin lekkompis, min avkomma. Sedan långlunch i trädgårdsservering. Efteråt var han skapligt utslagen.

Idag har han varit smått knäpp. Dels har han inte haft den minsta lust att gå ut. jag har fått lyfta ut honom. Och han är extremt ljudkänslig idag. Skäller på allt och alla. Far upp och vrålar åt katten, knäppningar i huset och mina harklingar.

Till råga på allt började det åska. Eftersom han inte visste varitfrån ljudet kom så for han runt i trädgården och skällde. Det var inga smällar, bara avlägset muller men det räckte för att stirra upp honom.

Just nu är jag skapligt trött på att vara hundägare.

 

[Hazel]

Många nya intryck igår för Torsten. Han fick promenera med sin lekkompis, min avkomma. Sedan långlunch i trädgårdsservering. Efteråt var han skapligt utslagen.

Idag har han varit smått knäpp. Dels har han inte haft den minsta lust att gå ut. jag har fått lyfta ut honom. Och han är extremt ljudkänslig idag. Skäller på allt och alla. Far upp och vrålar åt katten, knäppningar i huset och mina harklingar.

Till råga på allt började det åska. Eftersom han inte visste varitfrån ljudet kom så for han runt i trädgården och skällde. Det var inga smällar, bara avlägset muller men det räckte för att stirra upp honom.

Just nu är jag skapligt trött på att vara hundägare.

Du tror inte att det kan va så att han helt enkelt har svårt att slappna av och det hela blir en ond cirkel för honom? jag har själv en hund som har lätt för att gå upp i stress, han är inte ens speciellt skällig generellt men så fort han går upp "ett snäpp" från normalläge så ska allt gruffas på och han måste kolla allt, ofta får jag då känslan av att han inte riktigt klarar av att stressa ner själv därifrån utan han är på helspänn för nästa "jobb"

 

[tanten]

Du tror inte att det kan va så att han helt enkelt har svårt att slappna av och det hela blir en ond cirkel för honom? jag har själv en hund som har lätt för att gå upp i stress, han är inte ens speciellt skällig generellt men så fort han går upp "ett snäpp" från normalläge så ska allt gruffas på och han måste kolla allt, ofta får jag då känslan av att han inte riktigt klarar av att stressa ner själv därifrån utan han är på helspänn för nästa "jobb"

Tror du har rätt.

Han är generellt väldigt aktiv. Ligger stilla korta stunder innan han måste rör på sig igen, göra något igen.

De här reaktionerna kommer som en blixt. Han är stilla och det knäpper nånstans eller ett ljud från radion och han flyger upp och skäller. Funkar inte nåt vidare att avleda när jag inte vet när det ska ske.

Hoppas min kompis får ihop en valpgrupp snart så vi kan få något att jobba med. Jag har bara haft "gårdshundar" förr som inte behövt aktiveras mentalt.

Fast å andra sidan vet jag inte ens om det är mer eller mindre aktivering som han behöver.

 

[Hazel]

Tror du har rätt.

Han är generellt väldigt aktiv. Ligger stilla korta stunder innan han måste rör på sig igen, göra något igen.

De här reaktionerna kommer som en blixt. Han är stilla och det knäpper nånstans eller ett ljud från radion och han flyger upp och skäller. Funkar inte nåt vidare att avleda när jag inte vet när det ska ske.

Hoppas min kompis får ihop en valpgrupp snart så vi kan få något att jobba med. Jag har bara haft "gårdshundar" förr som inte behövt aktiveras mentalt.

Fast å andra sidan vet jag inte ens om det är mer eller mindre aktivering som han behöver.

För min så är det varken mer eller mindre aktivering han behöver, visst gör aktivering att han är mer nöjd över lag men det som behövs är att han får lära sig hur han slappnar av. Numer kan jag avleda, många gånger så kan han självmant titta på mig precis som att han funderar över om det är värt att börja skälla på, men jag har inte lärt honom det utan det kom när jag lyckades få ner den allmänna stressen, säkert kan man i vissa fall avleda men å andra sidan så är det lite strunt samma om hunden ändå är på tårna hela tiden.

Jag brukar försöka tänka på hur jobbigt det måste vara mentalt för en hund som inte kan vila ordentligt, när man far upp sådär så är man inte avslappnad. Jag tänker att det kanske också va därför han verkade mer nöjd den där dagen du skrev att du röt åt honom, att han tänkte (för stunden) att du fixade jobbet istället så då kan han chilla lite. Nu menar jag inte att du ska börja skrika åt honom, men jag tror att det är rätt vanligt att sånna hundar är väldigt motvilliga till att släppa på kontrollen (som dom tror sig ha vid att skälla på allt) men sen när dom väl gör det så kan man nästan se hur skönt dom tycker det är att slippa allt det där. Nu när min tittar på mig för att grannen är i trädgården och härjar med nåt så kan jag säga "nä, strunt i det" och han fnyser lite och lunkar iväg till skuggan, inte värt att bry sig om man kan slippa typ. Kan tillägga att det är först efter jag fick ner honom i allmän stress som han började vilja gosa med, han ville gärna va nära innan med det var aldrig avslappnat, han väntade på nästa grej bara.