Mia_R
Trådstartare
En kort sammanfattning av läget för lilleman.
Den 8:e mars vid morgonfodringarna låg det helt oväntat ett litet föl i boxen när det var dax för utsläpp. I den allmänna röran så skedde en liten miss vid könsbestämningen så alla trodde det var en liten tjej, men senare på dagen visade det sig vara en kille istället.
Att det var oväntat berodde på att nedkomsten inte var beräknad än på ett tag, för språnget skedde den 6:e maj! Vi visste inte ens om att vår import från Holland var dräktig när vi köpte henne i höstas, utan det kom som en "glad" överraskning efter nyåret. Vår kontakt som letat häst åt oss påstår att han inget kände till om saken, men säljaren i Holland sålde henne som betäckt och med alla papper på magen. På något sätt försvann de papperna, men hästens egna följde med ända hem till oss. Tack och lov så kunde vi spåra hennes holländska ägare genom passet och hon hjälpte oss i sin tur med att ordna nya papper på magen. Vi har även varit i kontakt med hingstägaren och vårt föl är det första som föds efter honom.
Lilleman är tyvärr född för tidigt med andra ord. Han kunde inte resa sig på morgonen när vi såg honom och stuteriveterinären bedömde honom som mycket riktigt prematur, trots att han såg så "färdig" ut. Stoet mjölkades ut flera ggr och han fick nappflaska, men trots detta så gick det åt fel håll. På natten ringer de från stallet och jag pratade sedan även med veterinären som var på plats att han troligtvis behövde åka in till Ultuna. På morgonen den 9:e när vi pratades vid igen bestämdes det att de skulle åka in med hästambulansen. Kroppstempen hade börjat sjunka, han höll på att bli uttorkad och ointresserad. Tack och lov så kunde min kompanjon åka till stallet och jag fick ledigt från jobbet. Jag var inte till så stor nytta när jag stod på muggen och grät... :smirk:
Resan gick bra och det var full styrka på Ultuna när vi kom dit. Jag tror det var åtta personer som väntade oss! Det sattes en fast kanyl i halsen, togs prover och han fick dropp med glykos omgående. När första påsen var tömd piggnade han till liv och ville upp. Efter lite hjälp kunde han stå själv, men orkade inte så mkt mer utan fick lägga sig igen. Som tur var är stoet väldigt snäll så hon tog det lugnt trots att man knappt skymtade fölet för alla kandidater under provtagningarna. Däremot så hade hon tröttnat på att mjölkas som en annan kossa, så det var riktigt besvärligt få få ur henne ngt. Trots domesedan, fölet och fem personer gick det till slut inte utan att använda brems för att hon skulle släppa till. Lillen skulle få sammanlagt tre l vätska med glykos första dygnet + råmjölk varje timme och vändes varje gång han matades. Hans antikroppar var på topp och det var väl det enda som var positivt, men vi kände oss ändå nöjda när vi åkte hem och fyllda av tillförsikt.
Vi har stått i daglig kontakt med Ultuna och åkt och hälsa på dem lite nu och då. Det som jag upplevt som absolut jobbigast under tiden, är att vi fått så motsägelsefulla besked om ev. hemgång. I tisdags fick vi tre olika besked inom loppet av några timmar. Igår, fredag, åkte jag dit för att dels på plats prata med kandidaterna och veterinären, men även för att träffa mor och barn.
Lillen har vuxit och blivit rund och fin. Det är en stor liten gosse på 1 m. i mhk med mycket god aptit men dåligt med ork. Han sover mycket, syresätter sig som han ska men respirationen är ändå inte riktigt bra utan han har biljud. Lungröntgen visade tack och lov ingenting. Hjärtat är bra och de hittar inget fel på mage och tarmar, men han har lite koliksymtom och är hård i magen. Han får lite olja för att smörja tarmarna, Losec för magen och antibiotika mot infektioner. Han står upp, äter själv och skuttar omkring emellanåt, men jag anser personligen att det lär dröja innan vi kan hämta honom efter vad jag såg igår. Vi har poängterat för Ultunas personal att vi inte är intresserade av att få hem honom förrän han är stabil och jag räknar inte med att de kommer att åka den närmaste tiden.
Alla har varit väldigt trevliga och jättegulliga. Han har "små krya på sig"-kort utanför boxen som de satt upp och alla är intresserade och engagerade. OM han klarar det här, så har vi lovat hans "personliga assistent" Tove att hon ska få komma och hälsa på honom även sedan han åkt hem.
Den 8:e mars vid morgonfodringarna låg det helt oväntat ett litet föl i boxen när det var dax för utsläpp. I den allmänna röran så skedde en liten miss vid könsbestämningen så alla trodde det var en liten tjej, men senare på dagen visade det sig vara en kille istället.
Att det var oväntat berodde på att nedkomsten inte var beräknad än på ett tag, för språnget skedde den 6:e maj!
Vi visste inte ens om att vår import från Holland var dräktig när vi köpte henne i höstas, utan det kom som en "glad" överraskning efter nyåret. Vår kontakt som letat häst åt oss påstår att han inget kände till om saken, men säljaren i Holland sålde henne som betäckt och med alla papper på magen. På något sätt försvann de papperna, men hästens egna följde med ända hem till oss. Tack och lov så kunde vi spåra hennes holländska ägare genom passet och hon hjälpte oss i sin tur med att ordna nya papper på magen. Vi har även varit i kontakt med hingstägaren och vårt föl är det första som föds efter honom. Lilleman är tyvärr född för tidigt med andra ord.
Han kunde inte resa sig på morgonen när vi såg honom och stuteriveterinären bedömde honom som mycket riktigt prematur, trots att han såg så "färdig" ut. Stoet mjölkades ut flera ggr och han fick nappflaska, men trots detta så gick det åt fel håll. På natten ringer de från stallet och jag pratade sedan även med veterinären som var på plats att han troligtvis behövde åka in till Ultuna. På morgonen den 9:e när vi pratades vid igen bestämdes det att de skulle åka in med hästambulansen. Kroppstempen hade börjat sjunka, han höll på att bli uttorkad och ointresserad. Tack och lov så kunde min kompanjon åka till stallet och jag fick ledigt från jobbet. Jag var inte till så stor nytta när jag stod på muggen och grät... :smirk:Resan gick bra och det var full styrka på Ultuna när vi kom dit. Jag tror det var åtta personer som väntade oss!
Det sattes en fast kanyl i halsen, togs prover och han fick dropp med glykos omgående. När första påsen var tömd piggnade han till liv och ville upp. Efter lite hjälp kunde han stå själv, men orkade inte så mkt mer utan fick lägga sig igen. Som tur var är stoet väldigt snäll så hon tog det lugnt trots att man knappt skymtade fölet för alla kandidater under provtagningarna. Däremot så hade hon tröttnat på att mjölkas som en annan kossa, så det var riktigt besvärligt få få ur henne ngt. Trots domesedan, fölet och fem personer gick det till slut inte utan att använda brems för att hon skulle släppa till. Lillen skulle få sammanlagt tre l vätska med glykos första dygnet + råmjölk varje timme och vändes varje gång han matades. Hans antikroppar var på topp och det var väl det enda som var positivt, men vi kände oss ändå nöjda när vi åkte hem och fyllda av tillförsikt. Vi har stått i daglig kontakt med Ultuna och åkt och hälsa på dem lite nu och då. Det som jag upplevt som absolut jobbigast under tiden, är att vi fått så motsägelsefulla besked om ev. hemgång. I tisdags fick vi tre olika besked inom loppet av några timmar. Igår, fredag, åkte jag dit för att dels på plats prata med kandidaterna och veterinären, men även för att träffa mor och barn.
Lillen har vuxit och blivit rund och fin. Det är en stor liten gosse på 1 m. i mhk med mycket god aptit men dåligt med ork. Han sover mycket, syresätter sig som han ska men respirationen är ändå inte riktigt bra utan han har biljud. Lungröntgen visade tack och lov ingenting. Hjärtat är bra och de hittar inget fel på mage och tarmar, men han har lite koliksymtom och är hård i magen. Han får lite olja för att smörja tarmarna, Losec för magen och antibiotika mot infektioner. Han står upp, äter själv och skuttar omkring emellanåt, men jag anser personligen att det lär dröja innan vi kan hämta honom efter vad jag såg igår. Vi har poängterat för Ultunas personal att vi inte är intresserade av att få hem honom förrän han är stabil och jag räknar inte med att de kommer att åka den närmaste tiden.
Alla har varit väldigt trevliga och jättegulliga. Han har "små krya på sig"-kort utanför boxen som de satt upp och alla är intresserade och engagerade. OM han klarar det här, så har vi lovat hans "personliga assistent" Tove att hon ska få komma och hälsa på honom även sedan han åkt hem.
