Vardagsframgång med gammelhunden

G

Galathea

Jag är bara så glad att jag måste dela med mig lite. :p Jag har ju en gammal dobermanntant som jag tog över för fem år sedan, och som de senaste åren då hade bott själv i en källare, blivit nedknuffad för en trappa och instängd i en skrubb om hon "misskött sig" och fått gå utanför dörren en gång om dagen för att kissa.

Jag och mitt ex har lagt ner så otroligt mycket jobb på henne, för hon är en sådan mysig hund och hon förtjänar ett riktigt värdigt hundliv. Det har verkligen varit blod, svett och tårar över denna hund, och hennes stora problem har varit hundmöten och stress. Hon har aldrig varit elak utan bara låtit, dragit och skrämt folk.

Hur som helst. Alltid när jag ska iväg med andra hunden så brukar jag ordna hundvakt till henne då hon lätt stressar. Hon blir pipig, gnällig, mjällar i pälsen och skakar av stress. Därför har jag alltid tyckt att det är bättre att hon får vara hemma i lugn och ro. Nu är hon 10,5 år gammal och jag har märkt hur hon faktiskt lugnat ner sig än mer. I helgen skulle jag iväg och tävla LC med min afghanhund, och för första gången så var dom hundvakter hon trivs med upptagna. Det skulle bli sista LC-provet för säsongen och jag ville så gärna åka, så jag och min vän som brukar vara hundvakt åt henne beslöt oss för att vi faktiskt ska testa att ta henne med.

Sagt och gjort. Vi packade bilen på lördagkvällen, körde de 30 milen till tävlingen, sov i bilen med hundarna (trångt var det minsann :D) och Carmen undrade vad sjutton vi höll på med. Hon har svårt att slappna av så hon ligger med huvudet uppe hela tiden tills hon i princip somnar av ren utmattning.

På tävlingsplatsen sade hon.. ingenting. Hon skällde en gång när hon upptäckte att det var hundar utanför bilen, men sen brydde hon sig inte mer. En gång till skällde hon och då var det för att en borzoi hade kommit lös och sprang förbi precis bredvid bilen, och då skällde många andra hundar också. Så hon var med där, hejade på Cerberus, var ute och promenixade på landet, och låg och myste med Anders som var chaufför i bilen.

Vi var sååå stolta efteråt. Inget pip och gnäll, inget skakande och stressande och irrande, och inget okynneskällande. Bara en tyst, lugn hund som mer än gärna kröp upp i bagagen på bilen och bara låg och tittade.

Så, snart 11 år gammal och min gamla tant har faktiskt börjat lugna ner sig på riktigt! Mitt hjärta! :love: För mig är det lycka! :banana:

Här är det eftermiddag och hon somnade för första gången på hela dagen, så hon är ju fortfarande spänd. Men oj vilken skillnad mot förut.
DSC01621.jpg


Små framgångar kan verkligen vara gigantiska när man kämpat mycket.

Vad har ni haft för framgångar som gjort er överlyckliga? :)
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Vad härligt att läsa! Så skönt att hon fortsätter förbättras och stor eloge till er!!

Jag har ju oxo en omplacering, dock var han bara tre när jag fick honom och har inte haft det hemskt på ngt vis, bara varit ostimulerad och ohanterad.
Har slitit mitt hår många gånger över att han är "omöjlig" att träna och bara tycker det är jobbigt och stressande att jag "vill saker". Mest ledsen har jag varit över att han inte vill spåra, jag älskar nämligen viltspår. Nu plötsligt, när mitt liv fallit på plats och han hunnit bli sju år gammal har det lossnat lite! I helgen spårade han med fart och glädje och tyckte det var KUL! och här om dagen var han taggad och glad och ville faktiskt träna (i fem minuter men ändå)
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Grattis till framgången, eloge till dig och ditt ex som lagt ner så mycket tid på henne och låtit henne utvecklas! :love: :bow:
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Vad har ni haft för framgångar som gjort er överlyckliga? :)

En piss i mississippi jämfört med era framgångar, främst då det ju faktiskt inte är VIKTIGT i någon reell bemärkelse men:

Min hund har efter 6 månaders träning, 5 dagar i veckan, lärt sig att apportera:bump::angel:

han har gått från "Blä, det där vill jag inte ha i munnen", till att gripa men släppa lika snabbt, till att kunna hålla i någon sekund/tugga så flisorna ryker, bokstavligen, (...5 månader...) till "aha, jag ska HÅLLA:idea:" till att fatta att han ska hålla fast jag rör på mig, till att nu kunna göra en BRA klass 1 apportering.

Springa ut och hämta har aldrig varit några problem, men nu har han äntligen börjat kunna sätta sig nos mot nos med mig och hålla kvar. Kan även hoppapportera märkte jag när jag provade;)

Så nu är det bara svängen runt och sättande kvar:banana:


Min moster som coachade (instr/tävlat elit lydn och bruks) sa; "Jag har en metod som tar lång tid, men när den sitter sitter den":cool:
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Haha! Fem minuters träning är ju mer än ingen träning. ;) Och vad kul att han tyckte det var roligt att spåra nu äntligen! Min tant älskar att spåra, och i oktober ska jag gå viltspårskurs med min afghan. Får se hur bra det går. :D

squarepants: Tack! :banana: Vi har ju lagt ner mycket tid på henne, och alla framgångar har liksom känts hela vägen från tårna. Allt från att hon kunde möta en hund utan att skälla första gången eller att vi kunde lämna henne ensam en stund, till nu då när hon faktiskt kunde vara med oss på äventyr och faktiskt verkade gilla att få vara där. :p

paradox: Det är ingen piss ju. ;) Alla framgångar är stora framgångar, det är ju helt klart individuellt. Det måste vara skönt att han fattat poängen nu. Kanske är er träningsmetod något jag borde testa på min afghan? Han tar inte saker i munnen som inte är på väg bort ifrån honom i hög hastighet. Och även då fångar han det ju bara, springer lite och sen släpper han igen. :crazy:
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

. Kanske är er träningsmetod något jag borde testa på min afghan? Han tar inte saker i munnen som inte är på väg bort ifrån honom i hög hastighet. Och även då fångar han det ju bara, springer lite och sen släpper han igen. :crazy:



Bara att ladda upp med tålamod och hot dog-paket och sedan klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick, klick i oändlighet. Ett under att hunden inte är fyrkantig:p
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Om jag förstår dig! Grattis!

Min är en piss i havet i jämförelse men den dagen han slutar okynnesgapa av stress både positiv och negativ och kan vara hemma ensam i 4 timmar kommer jag gråta av glädje ;)

Framsteg gör vi hela tiden vad gäller kontakt, respekt och koppelgående men gapandet och ensamheten är så påferstande.
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Vad kul att läsa alla framgångar! :laugh:

Våra senaste framgångar är inte nått särskilt egentligen, men jag har fått kämpa och träna och haft med mig hunden precis överallt. Han har nästan övervunnit sin rädsla mot folk! Han är på mycket god väg att övervinna rädslan :laugh:

Nu går han i 9 fall av 10 fram till okända personer och nosar och låter sig oftast bli klappad och gosad med en liten stund innan han springer iväg igen! Jag blir så otroligt glad av att se honom nyfiken och framåt istället för nervös och rädd så fort det närmar sig en okänd person.

Han har också klarat av sitt första viltspår med otrolig glädje och kämpavilja - klöven fastnade överallt när hade spårat klart och var på väg genom skogen till "base camp" :love: :bump:
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

ÅH vad härligt! :bump:

Känns som om alla här vet "allt" redan om mina hundproblem, menmen :p
Att få en gammal dam att gå från icke-kontaktsökande, nästan apatisk och inte ens vilja tugga på märgben, och göra utfall mot okända hundar... Till att ha en hund som försöker busa igång unghunden, rullar sig på tuggben och pinnar i ren lycka, kommer och kräver uppmärksamhet och oftast klarar hundmöten helt okay.. Det är som att ha fått en helt ny hund, en lyckligare och trevligare hund. Nu har hon dessutom börjat stå och pipa när jag tränar med unghunden - för hon vill också vara med :love:

Största framgången med unghunden är väl att hon äntligen börjar lugna sig lite och i alla fall oftast tuggar på sina saker istället för allt annat :p Men, vi har även fått enormt mycket bättre koll på hur vi ska träna lydnad och ensamhetsträningen går sakta men säkert åt rätt håll. Så även om det inte är några stora framgångar känns hon betydligt trevligare att leva med nu än vad hon gjorde för några månader sedan :)
 
Sv: Vardagsframgång med gammelhunden

Vilka underbara historier! Bra jobbat alla duktiga :bow:

Min hund har jag bara haft i tre veckor (jösses, tiden går i blixtfart!! :eek:) Och allt fungerar näst intill perfekt socialt :love: Lydnaden lämnar en del att önska, men om något år har vi kanske vår egen solskenshistoria :)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
3 923
Senast: Hermelin
·
Hundhälsa Var lite aktiv här för några år sedan, men sedan har jag bara kikat in då och då. Nu har jag dock bryderier som jag hoppas få tankar...
2
Svar
30
· Visningar
5 299
Senast: Sel
·
Övr. Hund I helgen hade vi besök av vänner med barn och det var jobbigt för vår hund. Barnen är 2år och 4år och tyckte att hunden var väldigt...
2
Svar
28
· Visningar
3 796
Senast: Åsa A
·
Hundträning Igår var vi ute ett par timmar men såg till att Alvin och Milou hela tiden hade tillgång till skugga och vatten och dom hade kylvästar...
Svar
16
· Visningar
2 418
Senast: Pilot
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp