Varför är det så laddat med mat?

Precis, det är lite det här jag var intresserad av, varför nästan hela vårt sociala umgänge handlar om att äta, fråga vad andra ätit, planera maten, handla mat, bjuda gäster på mat,lägga ut massor av pengar på det t.ex är efter min hyra den näst dyraste kostnaden varje månad matkontot .
Fast detta är inte sant. Möjigen för dig och ditt umgänge? Men inte generellt. Dra inte slutsatsen att det är allmänrådande.

Bara någon enstaka av mina bekanta drar upp mat som samtalsämne eller gör inlägg i sociala media om mat. När jag ser mig omkring så är det samma sak med de jag har runt mig i föreningsliv, jobb, och andra sociala sammanhang. Jag stöter helt enkelt inte på det, på det viset. Och har inte gjort under mitt långa liv (född på 50-talet)

Visst pratas det mat. Men det utgör sannolikt en väldigt liten del av vad folk talar om och sysselsätter sig med.
 
Fast detta är inte sant. Möjigen för dig och ditt umgänge? Men inte generellt. Dra inte slutsatsen att det är allmänrådande.

Bara någon enstaka av mina bekanta drar upp mat som samtalsämne eller gör inlägg i sociala media om mat. När jag ser mig omkring så är det samma sak med de jag har runt mig i föreningsliv, jobb, och andra sociala sammanhang. Jag stöter helt enkelt inte på det, på det viset. Och har inte gjort under mitt långa liv (född på 50-talet)

Visst pratas det mat. Men det utgör sannolikt en väldigt liten del av vad folk talar om och sysselsätter sig med.
Fast @Qelina skriver väl inte om sociala medier, utan om socialt umgänge? Och där håller jag helt med henne. Så fort vi ska träffas så ska det vara över en bit mat eller en fika. Och ska något firas så är det alltid med mat.
 
Fast @Qelina skriver väl inte om sociala medier, utan om socialt umgänge? Och där håller jag helt med henne. Så fort vi ska träffas så ska det vara över en bit mat eller en fika. Och ska något firas så är det alltid med mat.
Och jag skriver om socialt umgänge.
Det är inte förknippat med mat varje gång.

Ses man för att äta så är det så. Men det finns så oändligt många fler sätt att mötas på. Umgänge skr inte alltid genom att man äter middag ihop.

Träffar du aldrig dina vänner på bio, teater, promenad, shopping, svampplockning eller whatever? Eller i stallet?
 
Och jag skriver om socialt umgänge.
Det är inte förknippat med mat varje gång.

Ses man för att äta så är det så. Men det finns så oändligt många fler sätt att mötas på. Umgänge skr inte alltid genom att man äter middag ihop.

Träffar du aldrig dina vänner på bio, teater, promenad, shopping, svampplockning eller whatever? Eller i stallet?
Har inte häst och plockar inte svamp. Men i övrigt är det ofta fika eller mat iblandat i det du beskriver.

Men bortsett enstaka exempel som dig och mig, nog känner du igen vilken väldigt stor social dimension det finns i mat?
 
Men bortsett enstaka exempel som dig och mig, nog känner du igen vilken väldigt stor social dimension det finns i mat?
Japp. Men inte totalt överskuggande.
Man får lätt intrycket av ditt och andras in lägg att "allt handlar om mat" och jag hävdar att det inte är sant.
 
Japp. Men inte totalt överskuggande.
Man får lätt intrycket av ditt och andras in lägg att "allt handlar om mat" och jag hävdar att det inte är sant.
Mitt umgänge handlar i extremt hög grad om mat. Nu gillar jag det, och jag bidrar till att det är så. Men ändå.

I stallet äter vi väldigt sällan något. Och jag är främst där för att umgås med hästen, inte med människorna.

Skulle jag planera en svamputflykt med vänner, skulle mat eller fika ingå på något sätt.
 
Jag tycker samhället är extremt fixerat vid mat. Men samtidigt är jag medveten om att jag kanske tycker så eftersom jag själv har ett matmissbruk.
Jag tror jag kanske förstår vad TS vill diskutera och jag skulle också gärna diskutera vissa frågor såsom hur man ska leva i ett samhälle som är så präglat av mat och hur ska man klara av att leva i det när man inte passar in i det och inte klarar av det.
Men jag tror det är svårt för de utan problematik till mat att förstå vad jag menar. Och då blir det lätt att de skriver utifrån sig själva tex vad de väljer bort. Saker som går bra om man har en bra relation till mat medan det är triggande för vissa av oss att läsa om skitmat/skräpmat som väljs bort.

Så det blir problematiskt med en sådan här tråd . På samma gång som vi med en problematik verkligen har behov av att få diskutera och stötta varandra.
Kanske skulle starta en tråd mer för det? Där det handlar om hur man med problematik förhåller sig till omgivningen?
 
Jag vet att jag kanske inte framstår som en muntergök när jag skriver en del om min autism och anorexi här på buke, men jag läser dom flesta trådarna här (är en flitig besökare av buke och kikar in här varje dag, bästa forumet ever:love:)

Men jag undrar verkligen varför hela samhället är så besatt av mat och hur många konstiga sätt att hantera mat och ätande, prata om det och fundera på det som folk gör. Det har ju blivit helt extremt.

Jag har gått i många behandlingar för anorexin och det som lärs ut som "normalt ätande", det man ska äta och vad som rekommenderas är det utifrån Livsmedelsverket men i riktiga livet vet jag väldigt få som äter så som man lär sig i behandlingen så det här med normalkost som det pratas om och som man får matscheman att följa gör en ju nästan mer udda än vad gemene man är.

Till exempel har jag en extra familj jag älskar massor och som har blivit en stor del av mitt liv, träffar dom flera dagar i veckan och dom finns alltid för mig, jag ser dom som riktiga delar av min familj. Men det är något jag tycker är jobbigt med dom, jag jobbar ju stenhårt på att ta mig ur anorexin och jag vet ju att det dom gör, säger och tänker inte är anpassat för mig, att jag inte ska ta åt mig, att vi är i helt olika situationer.

Dom pratar så dubbelt om mat och min extra syster pratar varje gång vi ses om hur jobbigt det är att vara så överviktig och vad hon äter och inte äter, jag vet att hon är väldigt överviktig men det är liksom inte hennes kropp jag är vän med utan henne som person. Men hon hoppar på och av dieter hela tiden. Hennes son är också kraftigt överviktig men jag gillar inte hur min extra syster och extra morfar hanterar hans matbeteende och jag tycker det serveras konstig och inte fullvärdig kost hos dom vilket gör att dom sen sätter i sig en massa sötsaker istället för vanlig mat, för mig utifrån sätt är det liksom uppenbart. Tycker också att en tonåring behöver ordentlig mat när han växer och ska lära sig grunder om bra och varierad kost och orka med.

Innan jag förstod att dom äter även när inte jag är med blev jag väldigt triggad när jag var med dom och dom kanske åt en eller två knäcke med sill till "lunch" eller grönsallad och en halv korv osv. Samtidigt som jag visste att jag skulle hem och äta typ fyrdubbelt det och näringsdrycker osv. Extra mormor och extra morfar går på 5-2 dieten nu och morfar har i alla år vägt sig varje dag och är stolt över hur lite han vägde när han var yngre, det pratas om att allt möjligt är farligt och att man ska hålla sig borta från det till att dom helt plötsligt sitter där och äter den där saken ändå. T.ex. fick min extra syster en diet hon skulle följa av hennes läkare som var helt uppåt väggarna galen som jag förstod redan innan skulle krascha, hon fick bara äta en avokado till frukost och sen bara bönor och så skulle hon leva resten av sitt liv :eek:

Varje gång vi ses pratas det om mat och jag tycker det är jobbigt. Dom tjatar aldrig på mig utan säger att jag ska och kan äta av allt, att mat inte är farligt, att man kan äta av allt i lagom mängd så när det gäller mig är dom ju kloka. Men jag påverkas ändå av deras sätt att prata om deras mat och kroppar.

När jag var yngre var vi ett gäng tjejer som brukade äta morots och gurkstänger till filmen eller hälla upp en skål kidneybönor och kikärtor istället för godis, det känns ju också lite konstigt att ett gäng 12 åringar inte vill ha godis eller annat en filmkväll för att det enligt oss var onyttigt :crazy:Klart man kan äta godis ibland, vet inte var vi fick det ifrån. En mamma till en av tjejerna visade oss hur vi skulle göra för att undvika att få dubbelhaka osv osv.

Nu är det ju inte bara dom, gå in på valfritt forum, se på TV, läs valfri kvällstidning eller veckomagasin osv och det pratas vikt, dieter, kroppar osv

Hur är du? Har du en avslappnad relation till mat? Påverkas du av andra? Hur vill du att det ska vara om du fick välja? Hur ser din umgängeskrets ut? Varför är det så viktigt?

Beklagar att du drabbats av anorexi och att du dessutom behöver utstå så mycket ohälsosamt matprat i din omgivning. Hang in there! :heart

Ja, det är ett förbaskat prat om mat tycker jag. Tackar man nej till en bulle på jobbet så triggar det kollegornas dåliga samvete och det kommer ett "Vad du är duktig då, själv borde jag nog också tänka mer på vad jag äter". Det är 5:2 och GI och LCHF. Jag är själv intresserad av hälsosam kost och ibland får jag för mig att jobba lite på formen och då är jag mer restriktiv med onyttigheter, men för guds skull... är det så svårt att hålla klaffen om? Alla kollegor och alla vänner behöver inte veta vad jag äter och vad jag inte äter. Det är liksom för det första ganska ointressant och för det andra riskerar det att trigga ohälsosamma beteenden hos andra.

Nu bestämde jag mig för att jobba på formen och satte upp lite mål för första halvåret av 2019. En liten del av det är fåfänga, en annan betydligt större del av det är att uppnå några träningsmål som jag siktar mot. Jag och sambon har pratat lite om det nu i mellandagarna, och jag sa till honom att jag vill att dessa mål stannar mellan han och mig. Jag är nämligen rädd för att sånt här prat ska trigga mina vänner och främja kroppshets i vårt umgänge, och det vill jag inte.

Min lillasyster är nyss fyllda 13 och jag gör mitt bästa för att vara en god förebild för henne. Jag har idag en hälsosam relation till mat och äter ALLT men oj som jag plågat min kropp under yngre år. Jag vill gärna att hon ska slippa det, och om hon inte slipper det så hoppas jag att hon kommer ut hel på andra sidan. Så för hennes och alla andra unga (och gamla) tjejers skull, håll era dieter för er själva i sociala sammanhang. Please?
 
Ja just ja, jag glömde svara på frågan i rubriken. Jag gissar att det är så laddat med mat på grund av kroppsform och vilken mat man äter är en klass- och statusmarkör i samhället (som jag hoppas på att vi är på väg att jobba bort).
 
Jag tycker samhället är extremt fixerat vid mat. Men samtidigt är jag medveten om att jag kanske tycker så eftersom jag själv har ett matmissbruk.
Jag tror jag kanske förstår vad TS vill diskutera och jag skulle också gärna diskutera vissa frågor såsom hur man ska leva i ett samhälle som är så präglat av mat och hur ska man klara av att leva i det när man inte passar in i det och inte klarar av det.
Men jag tror det är svårt för de utan problematik till mat att förstå vad jag menar. Och då blir det lätt att de skriver utifrån sig själva tex vad de väljer bort. Saker som går bra om man har en bra relation till mat medan det är triggande för vissa av oss att läsa om skitmat/skräpmat som väljs bort.

Så det blir problematiskt med en sådan här tråd . På samma gång som vi med en problematik verkligen har behov av att få diskutera och stötta varandra.
Kanske skulle starta en tråd mer för det? Där det handlar om hur man med problematik förhåller sig till omgivningen?
Du förstår mig exakt, känns som mina ord och mina tankar. Det är som att vi med matproblem är från en annan planet ibland. En tråd för att peppa och stötta varandra vore jätte bra om man är tydlig från början med att inte nämna hur många kalorier man äter, mängder man äter, hur mycket man tränar och förbränner och inte förklarar mat i kategorier som onyttigt eller nyttigt. En frisk inriktad tråd.

Samtidigt som det pratas mat hela, hela tiden. Som idag var jag ute med ett gäng tjejer jag lärt kunna på luffarslöjdskurs. Jag tog te och en annan kaffe men dom andra två tog både kaffe och bulle, då var dom tvungna att konstatera det, hitta förklaringar och bortförklaringar för att det enligt dom var en "synd", så vill inte jag leva, i ett samhälle där allt socialt umgänge förutom hundpromendar men oftast även det slutar med fika/ mat. Ta t.ex. hundkurser då har man ju 20-30 minuters fika där någonstans i mitten, det går inte att bjuda hem folk om man inte har fika hemma för personer i generationen mina föräldrar tillhör framförallt. även jämnåriga tar gärna en fika då hemma och på cafe och jag dricker te eller cola zero.

Och jag får ont i öronen av allt prat om nyttigt och onyttigt när behandlingshemmet och diestisten försökt i 12 år att banka in i mig att det finns ingen farlig mat. Men jo, samhället kretsar extremt kring mat men är man själv frisk tänker man inte på det.

Typ som om man köper en ny bil, då ser man plötsligt sådana överallt, eller om man när gravid ser man andra gravida medan vi andra kanske bara passerar och tänker en kort tanke om ifall personen är gravid eller inte och går därifrån
 
Beklagar att du drabbats av anorexi och att du dessutom behöver utstå så mycket ohälsosamt matprat i din omgivning. Hang in there! :heart

Ja, det är ett förbaskat prat om mat tycker jag. Tackar man nej till en bulle på jobbet så triggar det kollegornas dåliga samvete och det kommer ett "Vad du är duktig då, själv borde jag nog också tänka mer på vad jag äter". Det är 5:2 och GI och LCHF. Jag är själv intresserad av hälsosam kost och ibland får jag för mig att jobba lite på formen och då är jag mer restriktiv med onyttigheter, men för guds skull... är det så svårt att hålla klaffen om? Alla kollegor och alla vänner behöver inte veta vad jag äter och vad jag inte äter. Det är liksom för det första ganska ointressant och för det andra riskerar det att trigga ohälsosamma beteenden hos andra.

Nu bestämde jag mig för att jobba på formen och satte upp lite mål för första halvåret av 2019. En liten del av det är fåfänga, en annan betydligt större del av det är att uppnå några träningsmål som jag siktar mot. Jag och sambon har pratat lite om det nu i mellandagarna, och jag sa till honom att jag vill att dessa mål stannar mellan han och mig. Jag är nämligen rädd för att sånt här prat ska trigga mina vänner och främja kroppshets i vårt umgänge, och det vill jag inte.

Min lillasyster är nyss fyllda 13 och jag gör mitt bästa för att vara en god förebild för henne. Jag har idag en hälsosam relation till mat och äter ALLT men oj som jag plågat min kropp under yngre år. Jag vill gärna att hon ska slippa det, och om hon inte slipper det så hoppas jag att hon kommer ut hel på andra sidan. Så för hennes och alla andra unga (och gamla) tjejers skull, håll era dieter för er själva i sociala sammanhang. Please?
Mycket klok och viktig syn på det hela, heja dej!
 
Träffar du aldrig dina vänner på bio, teater, promenad, shopping, svampplockning eller whatever? Eller i stallet?
Jo, fast vi brukade ibland ta en kopp kaffe (fika) efter vi ridit. på stan och shoppa så äter vi lunch eller fikar, Svampplockning brukar vi ha med termos med kaffe och ev en bulle. Bio eller teater är det ju popcorn/godis till eller ev mat innan/efter.
 
Jag blir fascinerad av dom av er som inte märkt av hetsen. Det känns som att allt handlar på något sätt kring det. Titta bara på löpsedlarna för både kvällstidningar och magasin, där är det som att dom skriker ut dom budskapen, där är det här med mat och vikt och det dom kallar "hälsa" men som alltid landar i vad man ska och inte ska äta toppnyheterna som om inget viktigare hänt i världen.

Jag tycker mig se hetsen från folk som är tonåringar upp till personer över 70-75 år.


När jag läste journalistik skulle vi göra ett stort slutarbete, jag valde tema "Mat, kropp och träning" och blev väldigt förvånad och öppnade ögonen ännu mer för att den intervjuperson jag valde för att visa den "friska sidan" visade sig ha mer problem än en tjej som hade blivit helt fri från anorexin. Och killen som tränade på gym 5-6 dagar i veckan, höll igen på allt han ansåg var fel och såg kroppen som en maskin som han kunde forma och utveckla och skulptera som han ville och att maten då var tvunget att vara "hälsosam" för att vara optimal för att inte förstöra allt kämpande på gymmet. Han såg inte kroppen som en levande organism utan som en lerklump han formade. Han var alltså väldigt vältränad men åt inget annat än "vanlig" mat eller utöver det han bestämt och på sina tider och inget gottigt utöver. Han kunde smuggla ut fikabröd när ingen såg för att det skulle verka som han åt. Och han såg helt frisk ut, friskheten personifierad.

Många i min närhet som man aldrig skulle tro har problem har ganska skeva uppfattningar som kommer
fram efter ett tag. Ju mer man lär känna folk dyker det upp, vissa har kanske haft tankar någon gång i ungdomen men tagit sig ur det, andra har det kvar långt efter pensionsåldern. Och även om man inte är sjuk eller fastnat i det finns det nog en hel del som står framför spegeln och vänder och vrider sig för att se vad man ser snyggast ut i. Sen vet jag att det finns människor som inte alls tänker så och det var inte riktigt det tråden syftade på utan att jag är så trött på att dag efter dag höra, läsa och se allt det här och jag ville disskutera och försöka få någon ordning på det hela, hur man hanterar det, om andra upplever samma sak osv...

På mitt första riktiga jobb på posten var det där helt tokigt, alla förutom jag gick från att leva på måltidsbars i veckor i sträck för att sedan fira med en pizza på fredagen vilket i sig inte är farligt men just det här med att dom var tvungna att späka sig i en vecka för att anse det ok med pizza, så sorgligt Jag var då den enda som åt någorlunda normalt eller egentligen för lite mängder men inom kategorin vanlig mat. På Posten bjöds det ofta på wienerbröd, tårta , kakor, choklad till frukosten och sen skulle varenda arbetskamrat banta resten av tiden, som tur var påverkades jag inte dom första åren men klart det väckte tankar.
 
Senast ändrad:
Just det, jag pratade med mormor idag och hon är född på slutet av 40-talet och hon sa att det då och under hennes uppväxt inte sågs som något problem med maten eller något man reflekterande över. Dom hade en granne som hade anorexi, ingen visste vad det var då men dom märkte att hon blev smalare och smalare och mådde dåligt. Självklart fanns det här förr men det hölls väl mest i det tysta. Nu förtiden tycker jag dom har en allmänt udda matinställning och hur dom äter men det är upp till dom jag sköter mitt.
 
Jag blir fascinerad av dom av er som inte märkt av hetsen. Det känns som att allt handlar på något sätt kring det. Titta bara på löpsedlarna för både kvällstidningar och magasin, där är det som att dom skriker ut dom budskapen, där är det här med mat och vikt och det dom kallar "hälsa" men som alltid landar i vad man ska och inte ska äta toppnyheterna som om inget viktigare hänt i världen.

Jag tycker mig se hetsen från folk som är tonåringar upp till personer över 70-75 år.


När jag läste journalistik skulle vi göra ett stort slutarbete, jag valde tema "Mat, kropp och träning" och blev väldigt förvånad och öppnade ögonen ännu mer för att den intervjuperson jag valde för att visa den "friska sidan" visade sig ha mer problem än en tjej som hade blivit helt fri från anorexin. Och killen som tränade på gym 5-6 dagar i veckan, höll igen på allt han ansåg var fel och såg kroppen som en maskin som han kunde forma och utveckla och skulptera som han ville och att maten då var tvunget att vara "hälsosam" för att vara optimal för att inte förstöra allt kämpande på gymmet. Han såg inte kroppen som en levande organism utan som en lerklump han formade. Han var alltså väldigt vältränad men åt inget annat än "vanlig" mat eller utöver det han bestämt och på sina tider och inget gottigt utöver. Han kunde smuggla ut fikabröd när ingen såg för att det skulle verka som han åt. Och han såg helt frisk ut, friskheten personifierad.

Många i min närhet som man aldrig skulle tro har problem har ganska skeva uppfattningar som kommer
fram efter ett tag. Ju mer man lär känna folk dyker det upp, vissa har kanske haft tankar någon gång i ungdomen men tagit sig ur det, andra har det kvar långt efter pensionsåldern. Och även om man inte är sjuk eller fastnat i det finns det nog en hel del som står framför spegeln och vänder och vrider sig för att se vad man ser snyggast ut i. Sen vet jag att det finns människor som inte alls tänker så och det var inte riktigt det tråden syftade på utan att jag är så trött på att dag efter dag höra, läsa och se allt det här och jag ville disskutera och försöka få någon ordning på det hela, hur man hanterar det, om andra upplever samma sak osv...

På mitt första riktiga jobb på posten var det där helt tokigt, alla förutom jag gick från att leva på måltidsbars i veckor i sträck för att sedan fira med en pizza på fredagen vilket i sig inte är farligt men just det här med att dom var tvungna att späka sig i en vecka för att anse det ok med pizza, så sorgligt Jag var då den enda som åt någorlunda normalt eller egentligen för lite mängder men inom kategorin vanlig mat. På Posten bjöds det ofta på wienerbröd, tårta , kakor, choklad till frukosten och sen skulle varenda arbetskamrat banta resten av tiden, som tur var påverkades jag inte dom första åren men klart det väckte tankar.
Du har ju andra glasögon på dig eftersom du är sjuk. Jag tänker att det förvisso finns många som tänker kring mat, men när du tittar med dina ätstörda glasögon så blir allt en smula förvridet. Det syns också i den här tråden att du blandar ihop allt när du under ”mathets” får in både dieter och att folk gillar att vara sociala över mat.

Mat är en jätteviktig del av människors liv. Vi måste ha mat för att överleva och att samlas kring måltider är naturligt och friskt. Det är den som sitter där med sitt vattenglas eller kaffekoppen som har problem, inte de som äter.
Att människor pratar om mat, tänker på mat osv är inte heller samma sak som när den som är ätstörd gör det. Och om folk lägger någon kommentar om kropp, vikt eller liknande så är det inte heller samma sak.

Du ser förmodligen ”hets” där den inte finns. Och mitt i sjukdomen tolkar du säkert beteenden och ord lite skevt.

Sen finns det ju absolut människor som har en skev syn på kropp och mat, men det betyder inte att majoriteten hetsar..
 
Jag ser absolut inger fel i en matkultur. För min del är det perfekt att kunna kombinera umgänge med en bit god mat. För mig är dels mat nödvändigt men också något som man kan njuta av och göra till en trevlig stund.
Fika är tex en av de bästa svenska ”uppfinningarna” :)
 
Du har ju andra glasögon på dig eftersom du är sjuk. Jag tänker att det förvisso finns många som tänker kring mat, men när du tittar med dina ätstörda glasögon så blir allt en smula förvridet. Det syns också i den här tråden att du blandar ihop allt när du under ”mathets” får in både dieter och att folk gillar att vara sociala över mat.

Mat är en jätteviktig del av människors liv. Vi måste ha mat för att överleva och att samlas kring måltider är naturligt och friskt. Det är den som sitter där med sitt vattenglas eller kaffekoppen som har problem, inte de som äter.
Att människor pratar om mat, tänker på mat osv är inte heller samma sak som när den som är ätstörd gör det. Och om folk lägger någon kommentar om kropp, vikt eller liknande så är det inte heller samma sak.

Du ser förmodligen ”hets” där den inte finns. Och mitt i sjukdomen tolkar du säkert beteenden och ord lite skevt.

Sen finns det ju absolut människor som har en skev syn på kropp och mat, men det betyder inte att majoriteten hetsar..
Jag tror en stor del att du har rätt i vissa saker. Skrev i ett annat inlägg att det är ett exempel på att om man är gravid ser man gravida överallt eller när man köper en ny bil ser man lika dana hela tiden fast man kanske inte sett dom alls innan.

Men jag tycker ändå det är en kultur som inte bara pratar om god mat och annat positivt, jag tycker allmänt mattips osv är intressanta och har provat en hel del nytt i sommar och höst eftersom jag fick färska grönsaker och frukt och lärde mig en hel del av odlande, skördande och skötsel, min plan är att när jag är i ett stadium i livet ska jag odla i princip allt jag behöver. Så mat är inte enbart kopplat till negativt, jag hittar nya sätt av att lära från mormor och morfar och har ca 11 år tillbaka bakat allt min bröd. Så jo, vissa saker syns med anorexins ögon men jag kan ändå fixa, hitta på recept osv så jag försöker lyfta fram det positiva med maten.

. Negativt prat tycker jag kommer upp väldigt mycket. Det är antagligen så att mitt "matfilter" släpper igenom mer än för friska, det är en logisk slutsats men det är också något jag funderat på även innan men jag ser det som ett problem för många
 
Jag tror en stor del att du har rätt i vissa saker. Skrev i ett annat inlägg att det är ett exempel på att om man är gravid ser man gravida överallt eller när man köper en ny bil ser man lika dana hela tiden fast man kanske inte sett dom alls innan.

Men jag tycker ändå det är en kultur som inte bara pratar om god mat och annat positivt, jag tycker allmänt mattips osv är intressanta och har provat en hel del nytt i sommar och höst eftersom jag fick färska grönsaker och frukt och lärde mig en hel del av odlande, skördande och skötsel, min plan är att när jag är i ett stadium i livet ska jag odla i princip allt jag behöver. Så mat är inte enbart kopplat till negativt, jag hittar nya sätt av att lära från mormor och morfar och har ca 11 år tillbaka bakat allt min bröd. Så jo, vissa saker syns med anorexins ögon men jag kan ändå fixa, hitta på recept osv så jag försöker lyfta fram det positiva med maten.

. Negativt prat tycker jag kommer upp väldigt mycket. Det är antagligen så att mitt "matfilter" släpper igenom mer än för friska, det är en logisk slutsats men det är också något jag funderat på även innan men jag ser det som ett problem för många
Jag tänker att friska människor säger en massa saker som egentligen inte betyder ngt. Nån klagar på kroppen men tänker sen inte så mkt mer på det. En anna säger att den borde tänka på maten men fortsätter ändå som vanligt. Negativt prat behöver alltså inte betyda hets.

Det är inte automatiskt ett problem för folk, men med dina erfarenheter och glasögon kanske det låter så.
 
Jag tänker att friska människor säger en massa saker som egentligen inte betyder ngt. Nån klagar på kroppen men tänker sen inte så mkt mer på det. En anna säger att den borde tänka på maten men fortsätter ändå som vanligt. Negativt prat behöver alltså inte betyda hets.

Det är inte automatiskt ett problem för folk, men med dina erfarenheter och glasögon kanske det låter så.
Jag har ju varit anorektisk och jag tror att du har rätt. I många år var typiska fikakommentarer som "jag borde ju inte", när någon tar en extra kaka, ett tecken på en skruvad relation till mat för mig. Jag tolkade det så. Numera tolkar jag det som socialt småprat som inte behöver betyda något alls mer än att kakor är gott, men inte direkt livsnödvändiga att äta.

Idag är jag en entusiastisk del av matkulturen och mat är en stor grej för mig, socialt och på andra sätt. Om man inte vill/kan äta (pga ätstörning) skulle man uppleva mig som rätt jobbig när det gäller mat.
 
Jag tänker att friska människor säger en massa saker som egentligen inte betyder ngt. Nån klagar på kroppen men tänker sen inte så mkt mer på det. En anna säger att den borde tänka på maten men fortsätter ändå som vanligt. Negativt prat behöver alltså inte betyda hets.

Det är inte automatiskt ett problem för folk, men med dina erfarenheter och glasögon kanske det låter så.
Jag förstår nu ditt tankesätt och att det kanske inte är exakt så som jag tänker, jag tror att många tänker på mat men att mycket liksom går på automatik för friska personer. Dom säger något men det är liksom inte något som hänger med hela dagen sen.
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 526
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
1 999
Senast: manda
·
Katthälsa Skrev i den andra tråden men mår så himla dåligt över detta så skriver här med om någon har tips hon har mått illa i ca en vecka...
Svar
14
· Visningar
1 459
Senast: Dorinda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Barn och djur
  • Gryta och matberedare

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp