Varför är det så provocerande att välja bort alkohol?

[Lillagoajag]

Ja, jag har verkligen funderat mycket över detta, och jag kan verkligen inte förstå detta. Alltså, jag kan förstå det i ett större perspektiv att det "alltid" är provocerande med folk som går emot en norm, men även när man pratar med enskilda, annars vettiga, personer så kan man få hör de konstigaste argumenten och idéerna. Vad är det som är så himla farligt?

Jag har själv valt att inte dricka. Det är inte ett val jag gjort "for life", jag kanske börjar dricka om ett, fem, tio, trettio år, men just nu känns det rätt för mig att inte dricka. Antalet gånger jag har druckit kan räknas på en hand och jag tycker inte om smaken, jag tycker inte om känslan av att ens bli lite lullig, det är inte ett gift jag vill ha i min kropp och dessutom tjänar jag pengar på det Jag är ändå en glad och sprallig person, kan släppa loss (flera gånger har det hänt att folk trott att jag är full pga är glad ) och jag skulle aldrig få för mig att klaga på att andra dricker. De gånger jag diskuterat alkohol har det ALLTID varit den andra parten som dragit igång diskussionen. Jag lider alltså inte utav detta. Jag har helt enkelt gjort ett val FÖR MIG men bryr mig knappast om hur andra gör. Förutom när de är på min (icke)alkoholkonsumtion.

För det är ett jävla tjat. Jag har fått höra saker som som att "jag tyckte inte heller om alkohol när jag var ung, men man lär sig ju" (ska jag tvinga i mig något som inte är nyttigt och som jag inte saknar för att göra dig glad ), "kom igen var inte så tråkig", "men om du bara gav det en chans" eller "jag ska nog lura i dig alkohol nån gång" (och då blir jag riktigt förbannad). Eller kanske det mest irriterande "jaha ja, du beställer en alkoholfri drink/öl - då borde du ju dricka alkohol" (eh, nej ) Det händer också att folk på riktigt blir förbannade över att jag väljer bort alkohol. Jag har till och med blivit tvungen att säga upp en bekantskap pga att den personen inte kunde acceptera detta. (Vilket för mig kanske snarare tyder på att det var hen som hade ett problem med alkohol.)

Och när jag pratar med andra som inte dricker så delar de mina erfarenheter. Att inte dricka alkohol provocerar. Men VARFÖR? Jag KAN verkligen inte förstå det. För mig är det ungefär som att jag skulle bli arg på någon som inte äter choklad, bara för att jag gillar choklad.

Så, ni nyktra bukefalister - vad har ni för teorier? (Och bra svar på tal ) Ni som dricker - blir ni provocerade av att någon inte vill dricka?

Hjälp mig förstå min omvärd!!

 

[HotrodKitten]

Nej, jag blir inte provocerad när någon annan inte dricker. Men å andra sidan är jag en sån som nu för tiden kanske dricker två gånger per år typ, nyårsafton och midsommar. Jag är också uppvuxen i en familj där det dricks väldigt sällan.
Jag kan för mitt liv inte få ner en enda klunk whiskey eller kryddad sprit, jag gillar inte smaken av öl och det enda jag dricker när dricker är rom och cola. Något som verkar vara väldigt konstigt om man till exempel kollar sambons äldre släkt, där det gärna tas en whiskey efter maten eller något starkt till kaffet, både på kalas och vardag. När jag då inte heller dricker kaffe, blir jag lite utanför och det är inte helt accepterat. Men då framför allt kanske kaffet, egentligen.
Men det skiter jag i. Inte tänker jag pina i mig en kopp kaffe bara för att alla andra dricker det, lika lite som jag skulle få för mig att ta en öl bara sådär.
För jag tycker inte det är gott.

Jag tror det kan ligga i uppfostran och smak. Tycker man själv att öl är det godaste som finns, ja då kanske det är svårt att inse att inte alla människor tycker om öl. Precis som jag kan bli lite provocerad om någon snackar skit om hästar..
Sen kan kanske också folk som själva kanske på ett plan inser att de dricker lite för mycket lite för ofta, bli provocerade av att man inte dricker för att de skäms. Och då vänder det till dig istället. "Där står hon och ser ner på mig för att jag dricker" när de istället kanske ser ner lite på sig själva utan att inse det.

Eller jag vet inte. Men i övrigt har jag aldrig stött på några större problem med att det bara är jag som dricker läsk när andra drar kaffehalvor och whiskey.

 

[Blueberry]

Ja, jag har verkligen funderat mycket över detta, och jag kan verkligen inte förstå detta. Alltså, jag kan förstå det i ett större perspektiv att det "alltid" är provocerande med folk som går emot en norm, men även när man pratar med enskilda, annars vettiga, personer så kan man få hör de konstigaste argumenten och idéerna. Vad är det som är så himla farligt?

Jag har själv valt att inte dricka. Det är inte ett val jag gjort "for life", jag kanske börjar dricka om ett, fem, tio, trettio år, men just nu känns det rätt för mig att inte dricka. Antalet gånger jag har druckit kan räknas på en hand och jag tycker inte om smaken, jag tycker inte om känslan av att ens bli lite lullig, det är inte ett gift jag vill ha i min kropp och dessutom tjänar jag pengar på det Jag är ändå en glad och sprallig person, kan släppa loss (flera gånger har det hänt att folk trott att jag är full pga är glad ) och jag skulle aldrig få för mig att klaga på att andra dricker. De gånger jag diskuterat alkohol har det ALLTID varit den andra parten som dragit igång diskussionen. Jag lider alltså inte utav detta. Jag har helt enkelt gjort ett val FÖR MIG men bryr mig knappast om hur andra gör. Förutom när de är på min (icke)alkoholkonsumtion.

För det är ett jävla tjat. Jag har fått höra saker som som att "jag tyckte inte heller om alkohol när jag var ung, men man lär sig ju" (ska jag tvinga i mig något som inte är nyttigt och som jag inte saknar för att göra dig glad ), "kom igen var inte så tråkig", "men om du bara gav det en chans" eller "jag ska nog lura i dig alkohol nån gång" (och då blir jag riktigt förbannad). Eller kanske det mest irriterande "jaha ja, du beställer en alkoholfri drink/öl - då borde du ju dricka alkohol" (eh, nej ) Det händer också att folk på riktigt blir förbannade över att jag väljer bort alkohol. Jag har till och med blivit tvungen att säga upp en bekantskap pga att den personen inte kunde acceptera detta. (Vilket för mig kanske snarare tyder på att det var hen som hade ett problem med alkohol.)

Och när jag pratar med andra som inte dricker så delar de mina erfarenheter. Att inte dricka alkohol provocerar. Men VARFÖR? Jag KAN verkligen inte förstå det. För mig är det ungefär som att jag skulle bli arg på någon som inte äter choklad, bara för att jag gillar choklad.

Så, ni nyktra bukefalister - vad har ni för teorier? (Och bra svar på tal ) Ni som dricker - blir ni provocerade av att någon inte vill dricka?

Hjälp mig förstå min omvärd!!

För mig är det skillnad på att välja bort alkohol helt, och på att välja bort fylla.
Jag har valt bort fylla och att vara full. Däremot dricker jag gärna ett glas champagne eller ett gott öl om andan faller på.

Jag upplever att det blir provocerande ju äldre jag blir.
När jag var student var det ingen som brydde sig om jag var nykter på fest, men på senare år har det varit kraftigare reaktioner. Mycket märkligt.

Jag har en kompis som har samma inställning som jag. Hon har kompisar som vägrar festa med henne eftersom hon är nykter. Det är så himla sjukt. MEN, det är ofta lätt att provoceras av den som står utanför normen.

 

[Araminta]

Jag försöker låta bli att ens ta upp frågan om alkoholvanor med folk, oavsett om det dricker eller ej. Jag vet inte varför men jag tycker aldrig de diskussionerna blir särskilt givande åt något håll. Själv råkar jag gilla alkohol och dricker i perioder mer, i perioder mindre.

Dock kan jag känna igen mig i de argument som du tar upp när det kommer till att dricka kaffe. Jag kan inte med smaken av kaffe och är fullt nöjd med min kopp te eller choklad. Ändå möter jag exakt samma argument och diskussioner när folk inser att jag dricker "fel" dryck. Kanske är det ju det där med "normal beteende" som folk reagerar så starkt på? Man SKA dricka alkoholk och man SKA dricka kaffe, gör man inte det så är man märklig.

 

[Modest]

@Lillagoajag

Jag dricker, mest till mat och så men absolut endast för nöjes skull ibland (ex. gå ut och ta ett par öl/glas vin med vännerna).
Skulle aldrig bli provocerad på fest eller liknande, kanske dock skulle tycka att det var trist i vardagen med en vän eller partner som inte uppskattar vin då jag har det som intresse.

 

[Krystalline]

Jag upplever samma sak!
För mig är det helt naturligt att välja bort alkohol, kaffe, kött och alla sorters droger. Det går liksom på automatik.
"Alla" stör sig på alla de valen. När jag tackar nej till kaffe eller en öl blir jag utstirrad som om jag vore ett ufo. Fattar ej problemet.

 

[Riley]

Ni som dricker - blir ni provocerade av att någon inte vill dricka?

Absolut inte, så länge densamma inte moraliserar, försöker få mig att dricka mindre eller sluta dricka.

I övrigt: Tölpbeteende. Har inga teorier men blir lika irriterad av beteendet som du, trots att jag mer än gärna festar och då hellre är lite för full än lite för nykter. Det är intressant att typ rökare eller snusare aldrig beter sig på samma sätt. Även om de kan vara dicks på sina sätt ändå (nejnej, klart du inte behöver gå iväg från gruppen när du tänder en cigarett, veeeem skulle bli störd av att få rök i ansiktet??) tjatas det inte om att man också borde börja.

 

[zassoo]

Jag dricker inte heller alkohol, jag har testat och jag gillar varken smaken eller alkoholkulturen. Nu råkar det vara så att jag inte går på fest eller på krogen heller, så jag råkar sällan ut för sådant du räknar upp. Däremot ska vi ha alkoholfritt på vårt bröllop nästa år, vilket ger en del blandade reaktioner. Vissa tycker det är skitbra, andra kollar på mig som om jag vore ett ufo. Jag tycker bara det är superpraktiskt, det blir extremt mycket billigare för oss, alla kan ta bilen hem osv. Plus att varken sambon eller jag är speciellt förtjust i att det förutsätts att bröllop = alkohol.

Jag tycker att de flesta brukar vara ganska neutralt inställda till mitt val att inte dricka alkohol, då är det nästan mer provocerande att jag inte dricker kaffe. Eller te. Eller mineralvatten...

 

[TinyWiny]

Ja gud vilket tjatande det är och har varit framförallt i vissa kretsar! Jag dricker inte alkohol alls eftersom jag äter mediciner som inte går ihop med alkohol och även innan dess så drack jag väldigt lite eftersom jag fick mer ont i kroppen dagen efter jag hade druckit. På den tiden jag var frisk så drack jag mycket måttligt också och det störde också folk. Man skulle ju bli onykter iallafall!!! Inte sitta där och sippa på en cider eller martini hela kvällen
Jag äter alltså stora doser morfin varje dag men folk kan säga -men du kan väl strunta i att ta tabletten den dagen bara så kan du dricka med?! För det första så hade jag blivit dödssjuk om jag hade slutat rakt av med de mängderna morfin jag äter och för det andra så hade jag fått så ont i kroppen så jag hade ändå inte kunnat gå på festen eller vad det nu är. För det tredje så är det fullkomligt oviktigt för mig att dricka svarar jag då men det kan de inte förstå alls. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har fått höra att jag är tråkig och drar ner feststämningen för att jag inte dricker Det kan hända någon enstaka gång att jag kan bli sugen på en cider eller på martini men det händer så sällan så det är försumbart.
Varför bryr sig folk så mycket? Jag har ju inte koll på hur mycket andra dricker eller vad de dricker. Det är fullkomligt oviktigt för mig.

Nu har jag sluppit höra tjatet det senaste eftersom folk äntligen har insett att jag faktiskt är sjuk på riktigt. Att det inte är något jag hittar på.

 

[Buck]

jag dricker inte, en enstaka cider till nyår kanske men det är det.

har mött motstånd pga detta som ni andra, precis som att jag inte äter fisk eller rött kött, kaffe m,m (tycker inte om det helt enkelt).

förstår inte varför folk inte kan acceptera att folk har olika åsikter och för den delen olija smaker.

 

[nejlica]

När jag tackar nej till kaffe eller en öl blir jag utstirrad som om jag vore ett ufo. Fattar ej problemet.

Där kan jag faktiskt tänka mig att en del i problemet är att folk blir lite ställda får sina rutiner ruckade på. De vill så gärna bjuda på något, och så tackar man nej till det de allt som oftast brukar bjuda. Säger man något i stil med "Nejtack, men jag tar gärna en cola/kopp te/glas saft" eller liknande upplever jag det som att det i vissa fall mottas på ett bättre sätt.

Sambons mamma är dock såndär som allt som oftast vill truga på en saker "ska du inte ha en bulle till/mera mat/förmiddagsfika ändå?" osv . Och där upplever jag att hon blir rent ut sagt förolämpad när det hon bjuder på inte "duger", oavsett om det är alkohol eller något annat, där är nästan alkohol det lättaste att tacka nej till, för det finns det ändå "vettiga anledningar" att låta bli. Vet inte alls hur jag ska tackla det, blir mest att vi undviker att åka dit

 

[Sassy]

Min sambo har varit nykterist i 16 år, och först nu (efter 30) börjar folk acceptera det. Som yngre gick ofta rykten om att han var fd alkoholist eller liknande, eftersom han umgicks i miljöer där folk drack ganska ordentligt men själv var nykterist.

Numera har vi ett civiliserat umgänge, och det som muttras om alkoholfriheten är att det blir svårare att välja riktigt bra drycker till mat. Det är ingen jätteförlust för honom som aldrig haft det, men för "oss" som har ett stort intresse för att kombinera mat och dryck känns det torftigt.

 

[DeadSerious]

Jag kommer in som lite motvikt här då!
Jag dricker otroligt sällan. Min alkoholkonsumtion består i stort sett av ett glas vin med en kompis då och då. Är jag på krogen (otroligt sällan) eller i festligare sammanhang där alkohol förekommer dricker jag antingen alkoholfritt eller så dricker jag såpass lite att jag inte blir påverkad, alls. Jag har dock aldrig någonsin fått någon som helst reaktion på detta och aldrig ens tänkt på att det skulle kunna förekomma. Frågar någon vad jag vill ha att dricka så får jag samma reaktion oavsett om jag svarar Coca Cola eller vin (reaktionen är alltså att jag får ett glas med efterfrågad dryck i handen utan konstigheter). Det närmsta jag kommit det ni beskriver är när någon erbjudit mig något alkoholhaltigt och jag bett om ett glas vatten/cola/whatever istället och då fått frågan om jag inte dricker och i så fall varför, då har jag bara svarat som det är (antingen att jag dricker ibland men just idag inte är sugen, eller att jag redan druckit ett glas och inte vill ha mer eftersom jag inte gillar effekten när jag börjar känna mig påverkad, eller vad jag nu känner är anledningen just då) och då har det aldrig ifrågasatts utan bara mötts med ett neutralt "okej" och så har jag fått mitt vatten/cola/whatever.

Låter ju helt sjukt att folk ifrågasätter vad man dricker för något eller hur mycket! Det är väl ändå upp till var och en? Blir helt chockad av det ni beskriver.

Kanske ska tillägga att jag är 21, så det har nog inte med min ålder att göra. Vet inte varför jag lyckats bli så förskonad från idiot-kommentarer, men är väldigt tacksam för det!

 

[Lavinia]

Hej!

Jag är snudd på helnykter, jag dricker enstaka glas vitt vin av en viss typ (dvs det vin jag gillar) och ibland enstaka gin tonic- för att det är gott. Men dom gånger går att räkna på en hand/år.

Jag har precis som du upplevt att det provocerar, jag är en tråkmåns och festförstörare, jag ställer inte upp för gänget osv osv. Själv tycker jag att jag kan ha precis lika kul utan alkohol och till skillnad från de påverkade jag jag minnet intakt och kan stå för vad jag gjorde (och hålla ordning på deras prylar).

Jag tror det handlar om att man ställer sig utanför gruppen, man gör inte som alla andra, man är anorlunda. Jag upplever att problemet är lite samma för veganer och i viss mån vegetarianer som också måste motivera sitt beslut att inte äta djur, såna som inte dricker kaffe eller te samt för folk som inte vill ha barn. Det är ofta man hör att "man behöver bara vänja sig", "det är bara en fix idé" eller nåt annat dumt.

Jag har så många gånger fått stå upp för mitt beslut, även för chefen som en gång försökte med "tycker du inte om alkoholpenalism *hehehe*", nej svarade jag.

När folk ifrågasätter konstaterar jag bara att jag inte är villig att förgifta mig själv, medvetet.

/Lavinia, står för sina livsval.

 

[Wysiwyg]

Jag varken är eller har varit nykterist men nu för tiden har jag ett ganska begränsat alkoholintag. Jag har vänner som dricker rätt mycket och jag har vänner som aldrig dricker någonting. För mig spelar det ingen roll och jag bryr mig inte alls om folk dricker eller inte. Ömsesidig respekt är grejen tycker jag.

Men jag hade inte själv tagit med mig en vinflaska och druckit den själv om ingen annan i sällskapet drack så det är klart att alkoholen (för mig) är starkt knutet till socialt umgänge vid vissa tillfällen. Ibland är det helt enkelt roligt att bli full tillsammans med andra fulla människor. Jag hade inte tyckt det var lika roligt att vara full i ett sällskap där alla andra var nyktra, snarare hade jag nog känt mig väldigt obekväm.

Grunden till att människor som dricker ibland tjatar på nykterister tror jag ligger i att de själva känner sig obekväma och begränsade i sin möjlighet att "släppa loss". Fast problemet och känslan ligger ju hos dem så oavsett är det dålig uppfostran att tjata och pika.

 

[McFlurry]

Jag är också nykterist, har aldrig druckit alkohol mer än att smaka en liten sipp vid ett fåtal tillfällen. Nu är jag dock en sån person som helst är hemma och har aldrig varit på en fest eller nattklubb o.s.v. så jag möter inga reaktioner där. Men jag har mött reaktioner på andra ställen. Dock är det ingen som blivit arg eller provocerad men om jag säger att jag inte dricker alkohol måste jag alltid förklara varför. Det blir alltid lite konstigt för jag har egentligen ingen bra anledning - jag vill bara inte dricka alkohol och det verkar vara väldigt svårt att förstå av andra. Jag ifrågasätter aldrig någon annan om varför de dricker, även om jag ifrågasätter samhällets syn på alkohol.

 

[iNHALE]

Jag har inte valt bort alkohol, men jag har som någon annan sagt valt bort fylla. Ett glas vin när man är ute och äter eller en god drink någon gång har jag inga problem med. Men att dricka så man blir besursad är inget jag någonsin gör.

Det jag framförallt möts av är att man som "nykterist" måste komma med en bra förklaring till varför man inte dricker, som att man måste ha en bra ursäkt till att avstå alkohol. Som tjej kommer ju ofta frågan om man är gravid och inte dricker pga den anledningen. Säger man då nej kommer genast en följdfråga i stil med "ja men vad är det då?". Det går liksom inte att avstå alkohol utan en ordentlig anledning.

 

[zassoo]

Jag ifrågasätter aldrig någon annan om varför de dricker, även om jag ifrågasätter samhällets syn på alkohol.

Exakt! Självklart respekterar jag andras val att dricka alkohol, om de respekterar att jag inte gör det.

 

[Martenix]

Jag är en av dem som väldigt sällan dricker någon alkohol alls, och aldrig i någon mängd att tala om. Dock måste jag säga att jag, tack och lov, inte riktigt delar dina erfarenheter om hur omgivningen reagerar. De flesta verkar inte undra alls och om någon kommenterar det så är det mest som ett konstaterande från deras sida, inget ifrågasättande. Jag tycker dessutom att det verkar vara relativt vanligt att folk väljer bort alkohol.

 

[_CorpseBride_]

Jag upplevde att det var stor press om att dricka alkohol & kaffe då jag var yngre (ca 17-21 år). Men idag snarare ingen alls (är 25 år nu). Jag har en vän som dricker mycket och är medveten om att det är något av ett problem för honom. Han vill gärna att jag dricker också om vi är ute, men säger jag nej är det inget tjat eller taskiga kommentarer.
Annars har jag vänner som av olika nledningar inte dricker alls. De tycker snarare illa om att jag dricker någon gång ibland (även om det bara är ett glas vin). Upplever mer press på att inte dricka alls nuförtiden. De flesta i min omgivning är dock sådana att de dricker ibland, olika mängder och inte har någon åsikt vare sig om man är med och dricker eller avstår.