Varför är det så provocerande att välja bort alkohol?

[niardasp]

Jag dricker knappt någon alkohol, inget kaffe och äter inte rött kött. Det jag får absolut mest frågor om och förstå-sig-påare som säger att jag missar nåt och blabla är när köttfrågan kommer upp. Vissa människor kan liksom inte förstå hur jag kan välja bort något så fantastiskt som rött kött och vissa ser typ ut såhär: när jag berättar att jag aldrig ätit en köttbit typ oxfilé eller fläsk. "Bara du skulle prova skulle du ändra din uppfattning".

Däremot angående alkoholen får jag inte alls lika mycket frågor eller kommentarer. Klart folk frågar varför man inte dricker ibland men ett simpelt "för att jag inte vill" räcker alltid. Har aldrig varit med om att någon sagt att dom minsann ska lura i mig alkohol eller liknande, den som säger sånt är ju pucko på riktigt.

Men överlag fattar jag inte hur folk orkar lägga sig i eller ens bry sig om vad andra människor äter eller inte äter (så länge det inte skadar dom såklart).

 

[TryMe]

Oh det här känner jag igen. Inte bara med alkohol, utan även kaffe och te.
Jag dricker i princip bara vatten, blir en en del energidricka, det är min last här i livet. Visst händer det att jag dricker någon drink om jag är ute (typ en gång om året ) men jag tycker inte alkohol smakar gott och har därför aldrig varit så förtjust i det.
Sen förutom att jag helt enkelt inte vill dricka så tar jag mediciner som ej ska blandas med alkohol, om någon frågar säger jag bara det och folk släpper frågan då. Väldigt bekvämt måste jag säga även om jag helst hade sluppit mediciner

Senare år har jag dock märkt att folk reagerar mer över att jag inte dricker kaffe eller te, än alkohol. När man är i olika situationer och får frågan "kaffe eller te?" och svarar kranvatten blir folk jätteförvånade och nästan ifrågasättande. "Dricker du inte kaffe/te "

 

[Sandorami]

Jag är absolut inte nykterist och ingenting emot att bli full, däremot finns det tillfällen då jag väljer bort alkohol pga kronisk sjukdom som krånglar i perioder och att jag totalt vägrar köra bil om jag har druckit mer än 1-2 cider kvällen innan. Nu är jag 27 och det kanske gör att det inte är lika hetsigt längre (även om de flesta i min umgängeskrets är några år yngre än jag), men jag upplever mycket sällan att någon kommenterar på att jag inte dricker. Det händer att någon frågar varför, jag svarar sjukdom/köra bil/whatever och jag kan i alla fall inte minnas att någon haft några problem med det. Mina teorier är att det kanske kan ha med umgänge att göra? Även att de som dricker tycker det känns jobbigt att ha en person med som är nykter och kommer ihåg allting? Att det på något sätt blir en stämningssänkare eftersom en del kanske inte vågar "släppa loss" på samma sätt som annars när de vet att det finns någon som är nykter och (vad de tror) dömer dem?

 

[BernT]

Dricker extremt sällan alkohol numera, festar nästan aldrig längre så finns ingen anledning. De få gångerna jag festar/går ut skippar jag alkohol för jag blir svinbakis av allt numera.

Ingen blir provocerad av att jag tackar nej. Jag blir inte provocerad av att ngn annan tackar nej. Utan man frågar om jag vill ha, jag avböjer och så är det inte mer med det.

Enda jag upplever som blir provocerade är de som är väldigt "jag är minsann helnykterist!!!!!!!!!!!!!!!!"-personerna.
Alltså de som inte kan säga bara nej tack utan måste flika in (högt) NEJ JAG ÄR NYKTERIST/DRICKER ALDRIG. Som att de är så duktiga och bara måste uppmärksammas. Och sen börjar de gräla om alkoholens vara och icke vara.

Så är det iaf i mina kretsar. Möjligt att jag nån gång när jag varit packad propsat på att ngn som tackar nej ska ändra sig, men inte för att jag blivit provocerad utan för att jag antagligen glömt varför personen tackat nej sekunden efter den sagt det och därför frågar igen och igen

 

[sky_fly]

Nu hoppar jag in ifrån andra hållet - jag tycker om att dricka/festa tillsammans med mina vänner.
Blir lite förvånad över vilka tråkiga människor ni stött på med dessa åsikter!

I min närmsta umgängeskrets så är det mycket fest och utgångar, vi brukar ofta bli ett ganska stort gäng som förfestar och röjer runt så det brukar nästan alltid vara minst en som är nykter varje gång. Visst kommer frågan upp om denne inte ska dricka och eventuellt en förklaring varför sedan är det bra. Det är nästan alltid någon som enbart sippar på en cider under kvällen men finns aldrig på världskartan att man skulle bli provocerad eller tycka hen är tråkig/partypooper.
Nu är vi ganska bekväma med varandra så att göra bort sig är vardagsmat - full som nykter.

Men kan inte minnas att jag stött på något tillfälle där "ett för litet" alkoholintag kritiserats eller provocerat fram en diskussion.
Däremot så har jag ett par vänner som jag kännt sedan barnsben som tycker det är helt okej att tycka att jag spenderar för mycket pengar på alkohol/fest och tvekar inte att berätta det för mig heller. (Nu menar jag inte att jag dricker supermycket utan det är fråga om pengarna. "Du som festar hela tiden, hur har du råd att köpa mat/resa?")

Så ja, alkoholkonsumtion är provocerande ifrån båda hållen

 

[Gnist]

Jag har aldrig någonsin fått några direkta reaktioner eller kommentarer om att jag 99,9 gånger av hundra inte dricker något med alkohol i när andra gör det i olika sammanhang. Däremot så reagerar många såhär när de hör att jag inte dricker kaffe, så det verkar mer provocerande att inte vara koffeinist

 

[cherie]

Ja, jag har verkligen funderat mycket över detta, och jag kan verkligen inte förstå detta. Alltså, jag kan förstå det i ett större perspektiv att det "alltid" är provocerande med folk som går emot en norm, men även när man pratar med enskilda, annars vettiga, personer så kan man få hör de konstigaste argumenten och idéerna. Vad är det som är så himla farligt?

Men är inte det här bara förklaringen? Allt normbrytande är oerhört provocerande! Jag vet inte vad som annars skulle vara förklaringen? Hur menar du mer specifikt?

Jag tycker det är intressant för jag och sambon hade just den här diskussionen igår, fast om flera olika ämnen. Diskussionen började med att vi diskuterade anledningen till varför han alltid tackar ja till resor med jobbet men han tämligen avskyr dem av flera olika anledningar. Han menade att normen på kontoret är att dessa resor är det absolut bästa som finns, och de enstaka som tackar nej blir nästan terroriserade med frågor om varför de inte följer med, att de inte kan föööörstååååå hur man inte vill följa med o.s.v. Sambon har alltid känt sig tvungen att följa med för att inte ses som "utböling", "konstig" o.s.v., särskilt då han varit ny på arbetet. När han har följt med på en eller två resor känner han sig mer trygg med att kunna tacka nej men han upplever alltid det som lite obehagligt och jobbigt. Min sambo dricker också ytterst lite och upplever lite samma sak där, även om han tycker att folk inte yttrar sina åsikter om detta lika öppet.

Generellt ses min sambo och jag som ganska normbrytande men det handlar ju om väldigt små saker (!). Trots detta märks det tydligt hur provocerade människor blir! V bor till exempel i hyresrätt trots att vi med råge har ekonomi för att köpa bostadsrätt/radhus/villa. Vi är i den åldern och situationen när vi borde ge oss in i bostadsrätts-karusellen och det retar gallfeber på folk att vi inte gör det. Vi har ingen bil, och har aldrig någonsin ägt någon trots att vi är mycket närmare 30 än 20. Samma sak där - det är häpnadsväckande hur provocerade folk i vår omgivning blir utav en sådan sak. Vi vill gifta oss för det juridiska, men vi vill absolut inte ha ett bröllop, vilket väldigt många ifrågasätter. Det var exempel på saker men det finns så mycket annat - som att vi konsumerar väldigt lite trots ekonomi till det, dricker väldigt sällan, dricker inget kaffe o.s.v. vilket också så tydligt upprör folk. Jag förstår inte hur de orkar men i mångt och mycket finner jag det lite nöjsamt att utmana små normer i vår omgivning

Det är så tröttsamt hur otroligt snäv vår acceptans kring andra människor är.

 

[zarmino]

Jag har inget bra svar på din fråga, men upplever samma sak som dig, speciellt hemma i min lilla by i Dalarna som jag kommer ifrån. Fast där är jag ju rätt udda överlag då jag inte dricker kaffe, inte röker/snusar, inte dricker alkohol och är vegan, det finns inte ett rätt med mig
Fast det är mest på krogen i Sthlm jag blivit ifrågasatt iofs, och ngn gång har ytliga bekanta köpt drinkar till mig och trott att jag inte skulle märka att det var alkohol i dem... Mest chockar jag väl folk när jag drar fram bilnyckeln och ska köra hem från krogen, blir alltid lika intressant att förklara att jag inte druckit ngn alkohol under kvällen!

 

[parfymflaska]

Jag har en kompis som är superjobbig och hetsig när det kommer till alkohol. Jag dricker väldigt lite eller inte alls för jag gillar inte att bli berusad. Det var en annan grej när jag var en osäker och blyg tonåring, då var jag alltid full som en kastrull. Men jag är vuxen nu, trygg i mig själv och kan släppa loss och ha kanonkul utan att dricka alkohol. Och det har denna vän tydligen svårt att förstå. Det låter alltid "Meh! Kom igen! Vad tråkig du är!" när jag tackar nej till shots. Helt sjukt. Andra får gärna bli fulla om de vill, men jag vill inte. Eftersom det alltid blir tjat om att dricka med denna kompis, tycker jag den är tråkig att gå ut med och undviker att festa med denne. Synd, för i andra sammanhang är detta en fantastiskt bra vän, tro det elelr ej. Mina andra kompisar bryr sig inte alls om ifall jag dricker alkohol eller inte.

 

[Asko]

Måste säga att det känns skönt att läsa att man inte är ensam om dessa saker här!

Jag är en sådan som inte dricker alkohol och kaffe helt enkelt pga jag inte tycker om smaken. Jag kan/kunde dock hellre ta till att jag var nykterist eller drack cider än säga att jag inte tyckte om smaken, det känns mycket mera accepterande. Det är ju som att man inte räknas som vuxen förrän man dricker öl och/eller kaffe Förstår faktiskt inte varför jag ska "lära" mig att tycka om smaken, tycker man inte om det så borde det ju vara ok precis som med alla andra saker man inte gillar.

Men som andra nämnt här så är det nästan mera stigma över att jag inte gillar kaffe än alkoholen. Har fått höra frågan flera gånger än vad jag gillat om när jag ska börja dricka kaffe av min pappa (som själv inte gillar alkohol så värst heller)
Dock så är min syster (som är 43) oftast likadan så det har känts mera accepterande här hemma tack vare henne

 

[NotlikeI]

Jag dricker så har aldrig riktigt varit med om samma sak, dock har jag valt att ibland hålla mig till en cider eller ett glas vin och redan då får man höra *men va inte så tråkig*
SUCK
Jag har både vänner som dricker lite större mängder och dem som inte dricker alls. För mig kvittar det helt och har aldrig frågat varför. Alla har sina anledningar till båda antar jag.
Själv tycker jag att t ex vitt vin är gott (som läsk eller saft) och har därför inget problem med smaken. Vissa öl typer har också börjat falla mig i smaken. Men jag dricker aldrig sådant jag inte tycker om (eller kanske testar men dricker inte upp det bara för att, då bjuder jag hellre någon random människa på resten om de nu vill ha det)

En sak jag dock upplevt är att folk som håller på med lättare droger (aldrig haft sällskap som hållt på med tyngre droger) kan bjuda eller fråga om man vill ha men accepterar ett nej på ett helt annat vis. Det är inga frågor om varför och inga kommentarer på varför man avstår.

Någon som upplevt samma sak?

 

[Linja]

Alltså, jag blir jätteförvånad av många av era svar! Jag är inte nykterist. Jag festar och dricker i perioder, men oftast går det kanske en månad eller två mellan gångerna, så det är inte direkt nått jag gör ofta. Ibland har jag känt för att festa utan att dricka, eller kanske bara smutta på ett glas vin hela kvällen. Vist har det hänt att nån frågat om varför jag inte druckit eller så, men jag har aldrig varit med om att någon blivit upprörd av det, eller tjatat på att jag borde dricka.

Jag har kompisar som inte dricker alls, och vist har det kommit frågor, men aldrig någon som på något vis varit taskig pga det.

Skulle jag någon gång råka ut för det, kommer jag förmodligen bli skitförbannad, hurvida jag väljer att dricka eller inte göra det, är helt upp till mig och ingen annan.

Sjukt omoget beteende att ifrågasätta något sånt!

 

[starcraft]

Nu dricker jag både alkohol och festar, men inte alls som förut. Dricker jag alkohol gör jag det för att jag tycker det är gott - inte tvinga i sig äckliga och starka shots bara för att de andra gör det. Tackar därför nästan alltid nej när det ska shottas och fortsätter dricka min cider. Den som har haft svårast att acceptera mina nej var mitt ex, å andra sidan var hans förhållande till alkohol inte sunt, annars går det bra för det mesta. Kaffe dricker jag inte och det kan ju höjas en hel del ögonbryn för det, men diskussionerna kommer sällan igång då jag brukar säga "jag har väl inte blivit riktigt vuxen ännu och inte lärt mig dricka kaffe" i skämtsam ton och så var det inte så mycket mer med den saken.