Till att börja med så tycker jag absolut att du har en poäng i hur denna fråga togs upp och bra att du hörde av dig! Mvc verkade ju ockdå inse problemet och ta till sig av det.
Men sen tycker jag också att frågan inte är helt enkel. Ju mer partnern är inblandad i vården av gravida (vilket i sig självklart är jättebra!) desto mer blir frågan aktuell. Hur mycket ska vården anpassa det medicinska behovet av information om den gravida efter det faktum att partnern är med och eventuella ”bekymmer” pga det.
Du skrev att ni är där för att diskutera barnet, men då blir du kanske ”besviken”. Iaf första halvan av graviditeten handlar det nästan uteslutande om dig, hur du mår, provtagning av dina värden, hur din kropp hanterar graviditeten osv osv. Runt v 20 lyssnar man på hjärtljud första gången och v 24 mäter man magen första gången. Innan dess är det väldigt lite fokus på barnet (förutom ultraljuden med de görs i regel inte av ”din” barnmorska). Inskrivningen kommer uteslutande handla om dig och dina levnadsvanor. (Jag har aldrig fått frågan om aborter men fått svara på en lång radda frågor om alkoholkonsumtion, rökning, droganvändning osv.)
Jag tycker det är självklart att mvc ska ha som första prio att ge dig säker vård som gravid och vad de behöver veta för att kunna göra det. Det vore väldigt märkligt om de började anpassa hur de tar hand om den gravida efter partnerns närvaro.
Sen borde de givetvis vara medvetna om HUR den informationen samlas in, och din mvc borde kanske fundera lite mer. På mitt mvc (och tror det gäller för regionen) så är det ett besök där den gravida rekommenderas att komma ensam. Där pratar man psykisk ohälsa, våld i nära relationer osv. Just det besöket är kanske lite sent för viss medicinsk info, men någon liknande lösning kanske vore något. Att det exempelvis var standard att del av inskrivningsbesöket var enskilt med den gravida. Sen kommer man väl kanske inte helt runt problemet om det rör sig om en kontrollerande misstänksam partner…