varför blev det den rasen?

Takire

Trådstartare
Hur valde ni ras/blandras? Var det en slump att det blev den rasen det blev eller hade ni tänkt er den rasen under lång tid? Var det på grund av ett intresse för en särskild hundsport eller särskilt arbete?

Jag hade många ganska olika raser som jag var intresserad av innan jag köpte min hund. Länge skulle jag ha en svensk lapphund och under en lång period var jag inne på kooiker. Det slutade med en sheltie. Intresselistan med hundraser för nästa hund är mycket kortare.

Sheltie, norsk buhund :heart, isländsk fårhund, japansk spets, papillon. Norsk buhund är den ras jag är mest sugen på .
 
Jag har haft flattar och nån blandras som ramlat in hos mig. Flat är min drömhund. Lagom flamsig, alltid glad och med stor will to please.

Nu är jag äldre och inte helt frisk och kan inte aktivera en stor hund längre. Så jag ville ha en stor hund men i litet format. Har haft phaléne i min närhet flera gånger i livet och gillat dem skarpt. Men nu när jag återigen ville ha hund fanns inga phaléner tillgängliga så det blev en papillon.

Den svåraste hund jag haft. Han är halvannat år gammal och kan inte gå fot än :banghead:
Inkallningen funkar...sådär och jag har allmänt dålig lydnad på honom. Det har varit en baggis att ha en lydig hund. Tills nu.
 
Vi skulle inte ha hund alls 😜 Men det blev pumi av flera anledningar 😊 Grannen var uppfödare, vi ville ha en hund som hängde med i arbetet på gården och på ridturer, en liten vallhund var perfekt! Sen kom vi in på agilityn, och då blev det två till, för det gick ju finfint 🥰
 
Dalmatiner: Uppvuxen med flattar men pga personliga skäl så ville jag ha en hund som inte kräver arbete på samma sätt. Ville ha en stor hund, utan pälsvård, sunt bygd, aktiv utan att kräva arbete. Valde mellan dalmatiner och RR. Eftersom jag skulle ha en omplacering så bestämde jag mig för att vara öppen för båda raserna och välja den individ som passade mig bäst. Blev en dalmatiner, som var allt jag någonsin kunnat önska mig! Med honom blev det fler..

Flat: Efter att ha haft dalmatiner ett tag började jag sakna många egenskaper som jag var van vid hos flattarna. Jag tycker fortfarande flattarna är den perfekta hunden, så det var rätt självklart att det blev flat igen.

ESS: Älskar flattarna, men de är en aning för stora för mig. Och det maniska bajsätandet har fått mig lite avskräckt. Så jag började kolla runt på lite mellanstora raser som inte är delade mellan show/sport och som har ett lite liknande temp som flatten. Där var både ESS och WSS intressant men jag kände inget speciellt för dem.. En fd arbetskollega har en ESS som jag fastnade mycket för och på den vägen blev det ändå ESS.
 
Jag såg min första borzoi som barn och blev väldigt imponerad av både deras fysiska utseende och behagliga natur. Har en viss kärlek för stora hundar dessutom så när det väl blev läge för mig att skaffa en egen hund många många år senare så kollade jag närmare på just borzoi och det visade sig att rasen passade väldigt bra in på mina önskemål. Är nu inne på min andra borzoi. Kollade även på andra stora vinthundar, bla skottarna och varghundarna men de föll bort pga hälsan.

Det finns dock en hel del andra raser jag skulle kunna tänka mig och även om jag älskar borzoier så tänker jag att jag gärna skulle vilja testa någon annan ras också någon gång i livet.
 
Varje sommar åkte vi till min mammas föräldrahem och bodde där i ca en månad. Hennes ena bror bodde permanent på tomten intill och han och hans fru skaffade en boxertik som sen hade några kullar. Av någon anledning flyttade deras hundar alltid in hos oss på sommaren, så de var våra "sommarhundar". När jag var 7 blev det en "hoppsan" valp till oss, en oplanerad korsningskull på en av deras tikar. Sen har det aldrig varit frågan om att ha nåt annat än boxer i familjen och det har jag och min man fortsatt med. Älskar hur atletiska och snygga deras kroppar är, kan inte få nog av deras ansiktsuttryck och de är härligt intensiva och glada samtidigt som de älskar att slappa och mysa.
 
Hur valde ni ras/blandras? Var det en slump att det blev den rasen det blev eller hade ni tänkt er den rasen under lång tid? Var det på grund av ett intresse för en särskild hundsport eller särskilt arbete?

Jag hade många ganska olika raser som jag var intresserad av innan jag köpte min hund. Länge skulle jag ha en svensk lapphund och under en lång period var jag inne på kooiker. Det slutade med en sheltie. Intresselistan med hundraser för nästa hund är mycket kortare.

Sheltie, norsk buhund :heart, isländsk fårhund, japansk spets, papillon. Norsk buhund är den ras jag är mest sugen på .
Min pappa bestämde när jag var 10 år att nu är det dags för hund. Han hade bestämt sig för Welsh Terrier men det var jättesvårt att få tag på en då och är nog det fortfarande, har bara sett ett fåtal individer i hela mitt liv. Han fick dock tips av en uppfödare av WT att även kika på Dvärgschnauzer då looken är lite samma och temperamentet drar åt samma håll om än inte lika ettrig och envis som en terrier.
År 1998 var det ingen som visste var en Dvärgschnauzer var. Sedan dess är jag kär i rasen så det fanns aldrig någon tvekan om att jag skulle ha en när det blev dags att köpa egen hund.
Rasen fick ett rejält uppsving under mitten på 2000-talet och nu vet ju alla vad en dvärgschnauzer är.
 
Dalmatiner: Uppvuxen med flattar men pga personliga skäl så ville jag ha en hund som inte kräver arbete på samma sätt. Ville ha en stor hund, utan pälsvård, sunt bygd, aktiv utan att kräva arbete. Valde mellan dalmatiner och RR. Eftersom jag skulle ha en omplacering så bestämde jag mig för att vara öppen för båda raserna och välja den individ som passade mig bäst. Blev en dalmatiner, som var allt jag någonsin kunnat önska mig! Med honom blev det fler..

Flat: Efter att ha haft dalmatiner ett tag började jag sakna många egenskaper som jag var van vid hos flattarna. Jag tycker fortfarande flattarna är den perfekta hunden, så det var rätt självklart att det blev flat igen.

ESS: Älskar flattarna, men de är en aning för stora för mig. Och det maniska bajsätandet har fått mig lite avskräckt. Så jag började kolla runt på lite mellanstora raser som inte är delade mellan show/sport och som har ett lite liknande temp som flatten. Där var både ESS och WSS intressant men jag kände inget speciellt för dem.. En fd arbetskollega har en ESS som jag fastnade mycket för och på den vägen blev det ändå ESS.
ESS är väl dock jätteuppdelad mellan show och sport 🙈 Jaktspringer är ju som en egen ras!
 
ESS är väl dock jätteuppdelad mellan show och sport 🙈 Jaktspringer är ju som en egen ras!
Hahaha ja jo, det har du såklart rätt i! De är så olika så jag inte ens tänkte på det 😂 Fast jag tycker mer det är show/allround och typ jakt/elit-sport typ. De showavlade är fortfarande roliga sporthundar, även om de jaktavlade kanske är bättre o satsa på om man vill nå eliten. Det jag tänkte på är att jag inte ville ha en ras som är som golden tex, där de showavlade knappt orkar röra sig och har noll intresse av att göra nånting (ja, något överdrivet men de har överlag alldeles för lite fart för min smak).
 
ESS: Älskar flattarna, men de är en aning för stora för mig. Och det maniska bajsätandet har fått mig lite avskräckt.
Haha. Oj. Ingen av de flattar jag haft genom åren har ätit bajs i nån större omfattning. Visste inte ens att det var nåt de gjorde?

Sedan tycker jag att det verkar som flattarna blivit större med tiden? De jag träffar nuförtiden är större än de var när jag skaffade min första på 70-talet.
 
Jag var besatt av chihuahua när jag var liten och mitt livsmål var att skaffa en sån. När jag blev äldre så ändrade jag mig, en sån ömtålig kan man absolut inte ha. Jag var inne på ngt större och aktivare då jag själv är väldigt sportig. Sen av en slump blev det chihuahua i alla fall, såg han på annons och en vecka senare var han hemma hos mig. Då visade det sig att det ändå var väldigt mkt fräs i honom, han älskar långpromenader och är jätterolig att träna. Han protesterar högljutt om han inte får sin dagliga träning/promenader. Till och med min kompis med brukshund lånar honom gärna att träna med 😅

Dock kommer nästa hund bli runt storlek medium och ngt aktivare som jag tänkte från början, det passar egentligen min livsstil bättre.
 
Ras: dvärgschnauzer, peppar och salt.

Föll för utseendet (sämsta kriteriet - jag vet). Åkte sen och träffade några och insåg att det var en bra hund för mig, även mentalt. Det är en aktiv, robust sällskapshund med egen vilja men ändå träningsbar. Lagom stor och generellt frisk. Fäller inte (hatar hundhår).

Älskar fortfarande utseendet. Tycker det är så läckert med hundar som har skägg :D :love:
 
Haha. Oj. Ingen av de flattar jag haft genom åren har ätit bajs i nån större omfattning. Visste inte ens att det var nåt de gjorde?

Sedan tycker jag att det verkar som flattarna blivit större med tiden? De jag träffar nuförtiden är större än de var när jag skaffade min första på 70-talet.
Gå med i en flat-grupp på fb så kommer du se att typ vartannat inlägg innehåller frågan ”hur får man dem att sluta äta bajs?” 😂

Många äter bajs. Tycker mig dock se att de som kommer från större kennlar, där hundarna bor i hundgård, är värst. Vi har ju haft flattar sen 80-talet i familjen, och alla utom den första har ätit bajs. Vi hade en på 00-talet från en annan uppfödare som inte åt bajs när vi fick den, men som lärde sig från våra andra. MEN, det känns som det blivit värre med åren. Våra tidigare har liksom gått att träna i skogen och koppelpromenaderna har funkat hyfsat med en nagel i ögat, men den jag har idag är helt brutal. Hon är manisk. Uppfödaren har kvar två kullsystrar och de SLÅSS om bajs, man får sära dem. Senast jag träffade dem hade den ena ett stort sår mitt i ansiktet efter ett slagsmål. Uppfödaren berättade att hon inte orkar hålla dem i kopplet när de får syn på en bajshög :o

Jag är dock ganska säker på att alla inte är lika extrema som min och kullsystrarna, speciellt om man kollar hos andra kennlar :) Men som sagt, jag är lite avskräckt.. Kommer säkert alltid finnas flattar här ändå :love:

Och ja, de är stora nu för tiden och framförallt TUNGA. Jag gillar det inte. Men de är ganska uppdelade också. De som går i utställningsringen skulle aldrig palla att användas praktiskt en jaktsäsong.
 
När jag var liten så umgicks jag hela tiden med min bästa vän. Vi var ofta hos hennes farmor och farmodern hade en väninna som hade saluki. När jag och vännen hade höstlov samtidigt en gång fick vi följa med väninnan till kenneln som hennes hundar kom från, och tja, jag fastnade där. Senare blev det att jag bodde där på loven, pluggade i skola nära kenneln och då bodde där på helgerna osv.

När jag hade möjlighet att ha egen hund fick jag ta en av deras tikar mot att de fick ta en kull till på henne. Hon skulle paras med en av mina favorithanar på kenneln, så vips hade jag två saluki :o Det blev bara mer och mer av allt och kort efter att min första tik tvingades lämna mig så dök älskade Aysu upp. Hon fick en mycket tuff start i livet, men efter många om och men lyckades jag köpa loss henne och hon stannade. Min saluki nr 2 tvingades jag ta bort och så planerade kenneln den kull som Ebrah föddes i. Ebrahs mormor är min första tik, och rent allmänt kändes det verkligen som en "vill ha!"-kull så det gick inte att motstå valp där.

Idag är jag så jäkla fast i salukiträsket att det är svårt att tänka sig något annat. Visst borde jag rent logiskt ha något annat, något mer träningsvilligt eftersom jag fått ett stort intresse av att träna olika hundsporter. Men, ingen annan hund är som salukin för mig. Jag älskar allt som gör en bra saluki till en bra saluki, fascineras av dem något oerhört och vet dessutom precis vad jag vill ha, var jag kan hitta det, vad jag inte vill ha och hur jag ska undvika det. Dessutom är mitt kontaktnät stort och "alla" vet vem jag är, så det är på så sätt lätt för mig att fortsätta få tag på bra hundar. Skulle jag byta ras så blir det nytt och betydligt läskigare. Det går inte att göra ett lika noggrant köp på en helt ny ras som en man levt med halva sitt liv.
 
Jag har Welsh corgi pembroke!

Vi hade dvärgpudel och yorkshireterrier när jag var liten, i lite mer vuxen ålder har pappa haft schäfer och jag älskar mentaliteten och drivet men kände att det var alldeles för mycket hund för att jag skulle vilja ha en som egen hund, både storlek och driv var för mycket. Gillar dock vallhundsstuket, och gjorde upp en lista på krav.

Inte så mycket jaktinstinkt, vill kunna ha den med i stallet och på ridtur utan att hunden drar på minsta lilla spår.
Inte för stor
Ingen ”pälsras”, jag kan tänka mig borsta ut underull men känner med mig att jag inte skulle sköta typ en pudelpäls med tvätt och fön eller schnauzer med trim etc. och då ska jag inte ha en sån!
Gärna dubbelpälsen som schäfern har eftersom den är smuts och vattenavstötande vilket är såååå skönt om de skitat med sig.
Inte FÖR mycket aktiveringsbehov.

Hade lite kandidater, bland annat västgötaspets och tollare, men så hade hovslagaren en corgi och där blev jag såld! Har nu två och kommer säkert vilja ha fler, drömmer lite om att våga föda upp i framtiden men ser och lär ett tag först.
 
En relativt omogen process, men inte helt urdum heller. Hade terveuren innan, och var därför av den bestämda och märkliga åsikten att jag inte kunde leta utanför vallhundarna, med undantag av ESS som jag var inne på under lång tid. Men i samband med att jag flyttade tillbaka till stan blev också storleken av betydelse, plus att jag backade för allergiproblemen. Jag har alltid varit intresserad av Aussie, så spanade en del därpå, men så kom jag slumpmässigg i kontakt med en klubb med flera MAS-uppfödare anslutna, gick på rasträffar, tyckte jag hade hittat den perfekta rasen. Och på den vägen gick det. Alltså en ganska straightforward process. Hade i sak inte fel, det är en hund som passar mig, men som avhandlats i andra trådar stödjer jag inte aveln inom den.
 
Hur valde ni ras/blandras? Var det en slump att det blev den rasen det blev eller hade ni tänkt er den rasen under lång tid? Var det på grund av ett intresse för en särskild hundsport eller särskilt arbete?

Jag hade många ganska olika raser som jag var intresserad av innan jag köpte min hund. Länge skulle jag ha en svensk lapphund och under en lång period var jag inne på kooiker. Det slutade med en sheltie. Intresselistan med hundraser för nästa hund är mycket kortare.

Sheltie, norsk buhund :heart, isländsk fårhund, japansk spets, papillon. Norsk buhund är den ras jag är mest sugen på .
Vi ville ha labrador efter att vår senaste hund somnade in. älskar rasen och har haft labbe tidigare. Men pga olika skador jag har så behövde jag en lite mindre hund. Eftersom vi gillar spaniels och retrievers och mannen vägrade ta in en pudel ( mitt val) i huset så blev det welsh springer spaniel.
Hon går under namnet virrpannan här hemma😅
Vi som alltid haft enkla, väluppfostrade lydiga sällskapshundar har nu en hund som är motsatsen. Vimsig, lättstressad och känslig. Hon har will to please men orkar inte riktigt fokusera. Vanliga kommandon går liksom inte in... men hon är duktig på att öppna dörrar och skåpluckor, snabb som blixten om det ligger mat framme och kan hoppa över förvånansvärt höga staket😬Så på ett sätt kan hon ju fokusera.
Lite av en utmaning att få ordning på😅
 

Liknande trådar

R
Hundavel & Ras Hej alla, förlåt för ännu en rastipstråd! Hoppas det finns någon där ute som orkar läsa :) Jag känner att det börjar bli dags för mig...
2
Svar
22
· Visningar
5 493
Senast: LaMagia
·
Hundavel & Ras Jag är på jakt efter den perfekta rasen till mig och tänkte höra om ni kanske har något tips på vägen. Jag har skannat av de flesta av...
11 12 13
Svar
249
· Visningar
28 161
Senast: Åsa A
·
Övr. Hund Hejhej alla hundintresserade här på buke!:) Nu är det så att arbetsförhållandena här hemma äntligen kommer förändras så att vi kommer...
2
Svar
29
· Visningar
2 258
Senast: _Taggis_
·
Hundavel & Ras Har personlig erfarenhet av alla raser men man blir aldrig fullärd, jag vill nu höra från er som själva äger rasen/raserna eller känner...
Svar
2
· Visningar
795
Senast: Wellcraft
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp