Varför blir jag så dålig av att träna?

Vet inte vad det beror på men jag har samma problem som dig. Först för några år sedan blev jag sjuk som dig i flera dagar efter träning. DOck hade jag varit utmattad så kan ha varit därför? Nu får jag ofta migrän av träning :( Vad ska man göra?
Migrän av viss typ av träning har jag också haft problem med ibland. (Mestadels ”tyst migrän med aura”). För mig kom det från spänningar i framförallt nacke och skuldror. Och de har jag lärt mig att vara väldigt uppmärksam på och är noga med att försöka massera och stretcha bort. Det kom efter träning och började med att jag var spänd i sagda muskler, jag hittade instruktioner på youtube för självhjälp med den typen av spänningar. Funkar inte alltid, men ofta!
 
@Cherarriduracell Om det är utmattning det kommer av bör du inte pressa dig utan lyssna på kroppen. Ta hjälp nu och be om råd. Det går att bli bra från, men bara vila hjälper sällan, och det kan vara skadligt att gå emot kroppens signaler i det här fallet. Stress är ganska otäcka grejer och när det gått så långt att man utvecklar starka fysiska symptom kan det ta lång tid att komma tillbaka, och börjar man inte vända problemet i tid kan man som någon skrev hamna i kronisk utmattning, och det är värre än det du nu upplever.

Det luriga med att bli sjuk av stress är att man kan ha väldigt svårt att acceptera att man är så sjuk, eftersom man upplever sig relativt frisk och normal i grunden, men att man bara är lite stressad.

Att astman kom samtidigt som hjärnskakningen är suspekt. När man varit stressad länge kan man blivit så spänd (i hals och andningsmuskulatur) att man får symptom som gör att man tror att man har astma. Man hyperventilerar inte nödvändigtvis till vardags, men det känns trångt i luftrören.

Problem med motoriken kan också vara stress.

Ta hand om dig, och sök hjälp! Ta ett KEDS test online (självskattningstest för utmattning).
 
Som vegetarian så är det viktigt att äta rätt då det är svårt att få i sig alla aminosyror annars.
Mycket bönor och ev kosttillskott. Antar du redan har koll på detta.
Jag har ätit vegetariskt i snart 15 år och tagit "vanliga" prover löpande på VC när jag varit där av olika anledningar utan att ha några brister så jag tror det är rätt lugnt, men bra med påminnelsen
 
@Cherarriduracell Om det är utmattning det kommer av bör du inte pressa dig utan lyssna på kroppen. Ta hjälp nu och be om råd. Det går att bli bra från, men bara vila hjälper sällan, och det kan vara skadligt att gå emot kroppens signaler i det här fallet. Stress är ganska otäcka grejer och när det gått så långt att man utvecklar starka fysiska symptom kan det ta lång tid att komma tillbaka, och börjar man inte vända problemet i tid kan man som någon skrev hamna i kronisk utmattning, och det är värre än det du nu upplever.

Det luriga med att bli sjuk av stress är att man kan ha väldigt svårt att acceptera att man är så sjuk, eftersom man upplever sig relativt frisk och normal i grunden, men att man bara är lite stressad.

Att astman kom samtidigt som hjärnskakningen är suspekt. När man varit stressad länge kan man blivit så spänd (i hals och andningsmuskulatur) att man får symptom som gör att man tror att man har astma. Man hyperventilerar inte nödvändigtvis till vardags, men det känns trångt i luftrören.

Problem med motoriken kan också vara stress.

Ta hand om dig, och sök hjälp! Ta ett KEDS test online (självskattningstest för utmattning).
Tack! Jag kanske har mer att hämta på VC nu när jag varit hemma några månader, innan har de mest sagt "byt jobb". Nu har jag ju tagit såna rätt drastiska åtgärder så det kanske utesluter eller bekräftar något nytt om jag tar ett besök nu igen. Det här med att acceptera nedsatt förmåga är ju något jag fått jobba med efter hjärnskakningen. Astman kom väl inte direkt samtidigt, har för mig att jag utvecklade den något halvår senare men nu såhär några år senare är det "samtidigt" för mig. Tror dock att jag haft bekymmer längre, har alltid varit den som varit flåsigast och haft minst ork på idrotten i skolan, första dagen på medicin orkade jag typ dubbelt så mycket som vanligt utan att bli trött. Det var då jag insåg att jag nog egentligen har rätt hyfsad grundkondition 😅
 
Tack! Jag kanske har mer att hämta på VC nu när jag varit hemma några månader, innan har de mest sagt "byt jobb". Nu har jag ju tagit såna rätt drastiska åtgärder så det kanske utesluter eller bekräftar något nytt om jag tar ett besök nu igen. Det här med att acceptera nedsatt förmåga är ju något jag fått jobba med efter hjärnskakningen. Astman kom väl inte direkt samtidigt, har för mig att jag utvecklade den något halvår senare men nu såhär några år senare är det "samtidigt" för mig. Tror dock att jag haft bekymmer längre, har alltid varit den som varit flåsigast och haft minst ork på idrotten i skolan, första dagen på medicin orkade jag typ dubbelt så mycket som vanligt utan att bli trött. Det var då jag insåg att jag nog egentligen har rätt hyfsad grundkondition 😅
Det låter som astma ja! :)

Hjärntrötthet är också ett stressymptom.
Jag tror du har allt att vinna på att göra ett nytt försök att reda ut vad det är. Ta en detektivrunda med dig själv och känn efter noga i kroppen, har du några spänningar, är du pigg och glad eller deprimerad, (det kan efter en lång tids depression kännas som ett normaltillstånd, men går man in för att kritiskt granska sitt mående brukar man kunna avslöja sig själv), man kan vara utmattad utan depression också. Är magen i ordning? Kan du fokusera som vanligt?

Just för att symptomen är en smula dramatiska (det ÄR INTE en liten grej att du blir utslagen av normal träning på det sättet) brukar vad jag förstått vården sätta igång en process för att utesluta annat först.

Det kan ta väldigt lång tid att bli frisk, och det går, men man måste jobba aktivt med det, exempelvis i samarbete med sjukgymnast och samtalskontakt av något slag.
 
Skrev visst svar på din fråga medan du ställde den 😅 jag äter lite dåligt i perioder, äter alltid rejäl frukost men de andra målen kan bli lite varierande både i tid och näringstäthet. Har gjort en insats senaste 2-3 veckorna med att försöka laga mer mat hemma och se till att få i mig både lunch och middagsmål men har inte direkt märkt någon förbättring än.

Du behöver få i dig något direkt efter träning, helst inom 30 minuter. Mycket förenklat uttryckt så bryter det den katabola processen. Det behöver inte vara jättemycket, men det ska innehålla hyfsat snabba kolhydrater och protein. Gainomax recovery brukar vara enkelt att få i sig även om aptiten är sämre. Sedan bör du också få i dig ett mål mat inom några timmar efter träning.
 
Du behöver få i dig något direkt efter träning, helst inom 30 minuter. Mycket förenklat uttryckt så bryter det den katabola processen. Det behöver inte vara jättemycket, men det ska innehålla hyfsat snabba kolhydrater och protein. Gainomax recovery brukar vara enkelt att få i sig även om aptiten är sämre. Sedan bör du också få i dig ett mål mat inom några timmar efter träning.
Jag tyckte mig dippa ungefär lika kraftigt när jag tog banan eller drickyoghurt kort efter jag ansträngt mig, provade det i en period. Tyckte mest jag blev tjock av allt småätande som blev, ska jag fylla på efter varje aktivitet som kan trötta mig lär jag ganska lätt hamna på kaloriöverskott även om jag bara tar en frukt, macka eller drickyoghurt även om jag förstår tanken. Vill förtydliga igen att det inte handlar om att jag köttar på gymmet utan typ rider en vanlig lektion eller träning eller mockar halva stallet. Sånt folk normalt sett klarar utan att vara supernitiska med kostvanorna.
 
Jag tyckte mig dippa ungefär lika kraftigt när jag tog banan eller drickyoghurt kort efter jag ansträngt mig, provade det i en period. Tyckte mest jag blev tjock av allt småätande som blev, ska jag fylla på efter varje aktivitet som kan trötta mig lär jag ganska lätt hamna på kaloriöverskott även om jag bara tar en frukt, macka eller drickyoghurt även om jag förstår tanken. Vill förtydliga igen att det inte handlar om att jag köttar på gymmet utan typ rider en vanlig lektion eller träning eller mockar halva stallet. Sånt folk normalt sett klarar utan att vara supernitiska med kostvanorna.
Kände du igen dig i något i KEDS-testet?
 
Kände du igen dig i något i KEDS-testet?
Lite men grejen är att jag pga hjärnskakningen och hjärntröttheten anpassat väldigt mycket i min vardag, jag tror inte jag hänger med i samma tempo som "alla andra" men jag har hittat strategier för att planera och prioritera vad jag ska lägga energi på så att vardagen flyter ändå. Har försökt få hjälp med hjörntröttheten också men även det fruktlöst. Har inte provat på några år eftersom jag ändå överlever med en hel del anpassningar.
 
Du skulle kunna kika om det finns någon fysioterapeut med psykosomatisk inriktning i din närhet, dom är i regel väldigt nyfikna (och duktiga) på att nysta i den här typen av problematik.
Kanske är din problematik något dom kan hjälpa dig med där, men om inte så lär de kunna hänvisa dig till en läkare inom relevant område och skicka med en frågeställning till läkaren utifrån eran kartläggning.
 
En anhörig har drabbats av hjärntrötthet efter fysisk sjukdom (mycket vanlig biverkning). Hon upplever precis det du skriver, hon kan inte träna eller anstränga sig fysiskt allt för mycket (gå en 5 km promenad i friskt tempo funkar oftast inte tex.) utan att känna sig väldigt matt och ha onormalt ont i kroppen dagarna efter. Därför så tycker jag helt klart att hjärntrötthet kan vara orsaken till dina besvär.

Eftersom hjärntrötthet är så extremt vanlig efter den sjukdomen hon har haft så är hennes läkare väldigt duktiga på det så och vad vi har lärt oss är att det tar tid. Väldigt lång tid. Så att du har stressat ner sen årsskiftet behöver inte utesluta att det är hjärntröttheten som påverkar.

Jag ska dock betona att min anhöriga är diagnosticerad med svår hjärntrötthet, så det är mycket möjligt att du kan ha större nytta av de tips som kommit i tråden än vad hon har. Hon har varit med i stödgrupper där folk har haft bra hjälp av fysioterapeuter med erfarenhet av hjärntrötthet exempelvis.

Läkarna ska ta fler tester för att utreda om de kan hjälpa henne med samma sak som du upplever med träning, men har sagt att det kan vara svårt att hitta något som hjälper, och att det kanske bara är tid som gäller. Jag tycker dock att du ska söka läkarhjälp för det kan finnas flera andra anledningar till dina symptom.
 
Jag har kört bil 4h under dagen, ridit ett pass och kan knappt hålla ögonen öppna. Har landat i att ringa VC på måndag. Ska klura på hur jag ska formulera mig över helgen för att inte bli svamlig så viktiga grejer missas igen
 
Jag har kört bil 4h under dagen, ridit ett pass och kan knappt hålla ögonen öppna. Har landat i att ringa VC på måndag. Ska klura på hur jag ska formulera mig över helgen för att inte bli svamlig så viktiga grejer missas igen
Har precis läst igenom tråden och känner igen mig i en del av det du skriver. För mig har det varit åtminstone delvis psykiskt, men jag hoppas att du får bra hjälp oavsett vad det är.
 
Hur menar du med psykiskt?
Dels så har jag pushat mig för hårt för att bli av med ångest, men också att jag varit så pass stressad (utan att för den delen tänka på det/känna det mentalt) att jag varit spänd, sovit oroligt och dåligt (utan problem att somna) så att kroppen inte fått återhämta sig. Har också ätit mycket sämre än jag brukar. Normalt sett äter jag veganskt och nästan helt sockerfritt men det har blivit mer feltramp med sötsaker, snabbmat och mjölkprodukter och jag märker direkt att kroppen reagerar med trötthet, smärta i muskler och senor, trötthet och svaghet. Det låter kanske lite flummigt och diffust men min kropp påverkas både direkt och indirekt av hur jag mår väldigt mycket. Har jag en stressig dag har jag ont i musklerna 1-2 dagar efter och blir svag och darrig.
 
Jag har kört bil 4h under dagen, ridit ett pass och kan knappt hålla ögonen öppna. Har landat i att ringa VC på måndag. Ska klura på hur jag ska formulera mig över helgen för att inte bli svamlig så viktiga grejer missas igen
Lägg ett block någonstans där du minns att du har det, och ser det, och så skriver du med symptomen så gott du kan, så har du det som stöd när du pratar med vc.
Dels så har jag pushat mig för hårt för att bli av med ångest, men också att jag varit så pass stressad (utan att för den delen tänka på det/känna det mentalt) att jag varit spänd, sovit oroligt och dåligt (utan problem att somna) så att kroppen inte fått återhämta sig. Har också ätit mycket sämre än jag brukar. Normalt sett äter jag veganskt och nästan helt sockerfritt men det har blivit mer feltramp med sötsaker, snabbmat och mjölkprodukter och jag märker direkt att kroppen reagerar med trötthet, smärta i muskler och senor, trötthet och svaghet. Det låter kanske lite flummigt och diffust men min kropp påverkas både direkt och indirekt av hur jag mår väldigt mycket. Har jag en stressig dag har jag ont i musklerna 1-2 dagar efter och blir svag och darrig.
@Nahar Du beskriver ganska exakt det jag går igenom nu. Och jag har ju misstänkt att stress påverkar mig fysiskt. Och att jag kanske inte alla har det som jag. Jag trodde tex jag ofta blev utmattad av socialt umgänge pga introvert som får social överbelastning. Men nu förstår jag att det är nog snarare för att kroppen gått på extremt högvarv länge och att det varit väldigt påfrestande.

Jag har först nu när jag plötsligt blev akut fysiskt sjuk börjat förstå hur ”sjuk” jag varit och hur länge och hur långvarig stress påverkar kroppen. Jag har också behandlat stress och ångest med fysisk aktivitet, och i grunden är ju det bra. Men man måste ge kroppen tid till återhämtning. Jag har heller inte förstått att mycket av obehaget jag känt är ångest och stress.

Skit som man inte haft kapacitet att bearbeta på egen hand/inte velat/insett att man borde bearbeta kommer för de flesta till slut tillbaka oinbjudet och säger, ”Hej minns du mig? Borde vi inte älta, jag hämtar popcorn?”

Det som jag tidigare kunde trycka bort säger nu ifrån fysiskt med kraftiga symptom om jag ignorerar att ta tag i dem, och när jag lyfter ut dem i ljuset känner jag det väldigt starkt i kroppen. Men nu ser jag det inte som otäckt utan som en läkningsprocess där giftet dras ut ur kropp och själ! Det är helt horribelt att möta sina undanträngda känslor, men i längden är det ännu mer horribelt att låta bli.
 
Ta hand om dig, och sök hjälp! Ta ett KEDS test online (självskattningstest för utmattning).

KL

Var tvungen att göra testet i länken, fick 29 poäng :o Men jag tycker det är svårt att tänka om endast de sista 2v, hur ska en jämföra då med hur saker är jämfört med "som vanligt?" om en haft det på ett vis i flera månader/år? Har alltid haft samma bekymmer med liknande tester och fattar inte riktigt hur de är uppbyggda. Ja jag är mer lättstressad än andra men jag har ju varit sådan så länge att 2v liksom är en piss i Nilen.... sömnen och humöret skiljer sig liksom inte nu mot för hur det var för 2v sedan. Då borde en ju eg få ganska "bra" poäng? :confused:
 
KL

Var tvungen att göra testet i länken, fick 29 poäng :o Men jag tycker det är svårt att tänka om endast de sista 2v, hur ska en jämföra då med hur saker är jämfört med "som vanligt?" om en haft det på ett vis i flera månader/år? Har alltid haft samma bekymmer med liknande tester och fattar inte riktigt hur de är uppbyggda. Ja jag är mer lättstressad än andra men jag har ju varit sådan så länge att 2v liksom är en piss i Nilen.... sömnen och humöret skiljer sig liksom inte nu mot för hur det var för 2v sedan. Då borde en ju eg få ganska "bra" poäng? :confused:
Det du behöver ta in är att det inte är så det ska behöva vara för någon. Det är inte ett normaltillstånd att scora så högt i stresstest. Jag gjorde massor av tester och tänkte att ”nåväl det är ju bara internettest, alla är ju stressade ibland, och jag har varit mer stressad förr än jag är nu?”

Jag fick en tankeställare i våras då jag blev medveten om vad rörliga de flesta av mina vänner verkade i förhållande till mig som ju också är aktiv och stark, och vi började prata om känslan i kroppen och att jag knappt kan minnas mer än väldigt korta perioder som jag varit helt avslappnad i kropp och själ.

Jag började då reflektera över hur jag skulle lösa det (med träning och avslappning), men det hjälpte inte direkt.

Jag tror att det som gjort att det tagit mig så lång tid att förstå vad hur illa det var/är har att göra med att jag ofta varit väldigt mycket för mig själv och inte delat med mig av de tyngre tankarna och trott att jag hanterar livet minst lika bra som någon annan. Jag är väldigt positiv i grunden, men det har nog varit extremt krävande att vara det i alla dessa år när jag under ytan mådde piss. Men jag blev (och är!) väldigt kluven över hur jag som är så glad kan må så dåligt.

Hade någon sett mig dagligen till vardags hade jag kanske förstått tidigare att jag faktiskt inte har det bra alls!

När jag sakta men säkert började prata lite försiktigt med vänner om mitt mående och lätta pyttelite på locket insåg jag på deras reaktioner att jag inte överdriver. Och nu när jag vågat börja gå i terapi och får bekräftat från professionellt håll att jag inte bara larvar mig utan att det jag gått igenom är jättetungt och att det inte är konstigt att jag inte orkar längre.

Jag har på fullaste allvar trott att mina bekymmer inte är så stora, att jag gör det värre än det är och så vidare. Att det är helt orimligt att jag hetsar upp mig som jag gör och så vidare. Därför är det så otroligt skönt att få bekräftat från någon som inte känner en att det faktiskt är fullkomligt rimligt att bryta ihop och sluta fungera. Och då har vi bara hunnit gå in på delar av allt som bekymrar mig.

Jag har bearbetat massor med hjälp av Buke de senaste åren, men det räcker inte hela vägen.

Jag rekommenderar alla som har minsta misstanke om att de är för stressade eller har något som gnager dem som de känner att de inte vill belasta anhöriga med att be om hjälp att söka professionellt stöd.

Jag scorade 26 på testet nu när jag testade, och då har jag ändå återhämtat mig en del.

Det är nog inte testerna det är något tokigt med, utan din bild av vad som borde vara ditt normaltillstånd.
 
Jag har fastnat lite på att jag inte vet hur jag ska formulera mig i vårdcentralens växel. Jag sökte ju hjälp för något år sedan och fick "diagnosen" arbetsvantrivsel och samtal med en person som inte är läkare men inriktad på den typen av problem, la upp plan kring hur jag skulle jobba med mina problem och om det blev värre kontakta VC igen eftersom arbetsvantrivsel i sig inte är en sjukdom men kan leda till sjukdom i förlängningen.

Iaf, hur formulerar jag mig för att inte känna känslan av att bli ifrågasatt och förminska mig själv? Liksom nej, jag har inte något livshotande tillstånd men det vore ju bra att bearbeta detta som deltidsarbetslös så jag är lite bättre rustad för heltidsjobb om/när den dagen kommer. "Jag blir trött av fysiskt arbete eller koncentrera mig länge" ja men undvik det då så har du inga problem liksom.
 
"Hej, jag har problem att funka ordentligt i vardagen, jag är osäker på om det är något fysiskt fel på mig, eller om det är stressrelaterat och vet inte riktigt hur jag skall hantera det, jag behöver hjälp." Det kanske kan vara en start?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Mitt liv är så jobbigt. Jag arbetar som timanställd på deltid. Alltså många dagar utan jobb. Jag har knappt några rutiner alls i min...
Svar
6
· Visningar
1 042
Senast: Red_Chili
·
Tjatter Välkomna till den nya terminen på Bukefalos universitetet. Under hösten kommer ni få läsa spännande kurser så som “Hårig eller bara...
94 95 96
Svar
1 914
· Visningar
33 580
Senast: Hedinn
·
Tjatter Välkommen till ett somrigt Visby! Till staden har precis en resande tivoli anlänt och alla med barnasinnet kvar är väldigt glada. Pippi...
48 49 50
Svar
986
· Visningar
20 631
Senast: Klara
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 298

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp