Varför hus?

[Jamtland]

Jag funderar på en sak, varför väljer folk att bo i radhus? Inte kritik utan en ärlig undran, varför väljer man att ha folk så tätt inpå sig och ändå ha besväret att ha ett eget hus?

Om jag måste ha folk så tätt inpå mig så skulle jag vilja slippa besväret med eget hus?

Kan någon förklara?

 

[Lingon]

Det finns väl de som gärna äger sitt hus själv med friheten det innebär men som samtidigt trivs väldigt bra med grannar nära. Eller så är det en kompromiss. Läget och priset var så bra i jämförelse med de fristående hus som fanns på marknaden.

 

[Angel]

Enligt min erfarenhet för att det är hyfsat billigt jämfört med fristående hus i samma område och för att de gillar människor mer än vad jag gör . Ofta kombinerat med att de gärna vill skaffa barn så fort det går och då inte vill bo i lägenhet.
Stämmer åtminstone på mina vänner som valt att köpa radhus. Själv tycker jag det verkar hemskt och mest kombinerar nackdelarna med både lägenhetsboende och hus.

 

[vallhund]

Radhus finns som hyresrätt också, även BR.

 

[Lingon]

Enligt min erfarenhet för att det är hyfsat billigt jämfört med fristående hus i samma område och för att de gillar människor mer än vad jag gör . Ofta kombinerat med att de gärna vill skaffa barn så fort det går och då inte vill bo i lägenhet.
Stämmer åtminstone på mina vänner som valt att köpa radhus. Själv tycker jag det verkar hemskt och mest kombinerar nackdelarna med både lägenhetsboende och hus.

En fördel är ju också att bor man nära andra (i ett barnvänligt område) så kan det finnas barn i samma ålder som ens eget på nära håll. Barnen får kompisar de tidigt kan gå till själva.

Och bor man nära andra så där så finns det regler som man måste följa när det gäller störningar (ljud osv).

Det värsta måste väl ändå vara att bo i eget fristående hus på landet med grannar nära? Färre regler än i tätbebyggt område och i men erfarenhet är folk lite mindre villiga att anpassa sig till andra. Det är ju därför de flyttat dit de flyttat. Så om deras hund står och skäller i trädgården i tid och otid så blir det mycket svårare att få stopp på det på landet än i tätbebyggt område.

 

[Lingon]

Radhus finns som hyresrätt också, även BR.

Ja, jag bor i hyresrättradhus. Bästa boendet jag haft! Är rätt osocial men har grannar nära inpå men folk sköter sitt. Man säger hej men inte mycket mer. Känns tryggt och trevligt med folk nära tycker jag.

 

[Luem]

Vi hyrde radhus tidigare för bättre pris än om vi hade bott i lägenhet i samma område, så för oss var det win-win. Grannarna var inte lika nära inpå, vi hade större yta och egen trädgård.

 

[FreeLou]

Vi kompromissade när vi köpte vårt radhus. Hyresrätt ville vi inte längre ha. Jag vägrade lägenhet, min sambo vägrade för stort pendlingsavstånd. De hus/mindre gårdar som fanns kvar att välja bland låg över vår budget.

Vi fann ett radhus som bostadsrätt. Utmärkt pendling, litet, lugnt och populärt område, egen liten täppa att rå om, över- och undervåning (något jag tycker är mysigt), ok pris och en förening med mycket god ekonomi.

Jag längtar fortfarande efter hus på landet utan grannar så tätt inpå, men trivs förvånansvärt bra ändå Det är skönt att veta att vi inte själva har huvudansvar över uppvärmning, vatten, takbyte och att skotta fram bilen. Men vi får ändå göra i princip som vi vill inomhus.

 

[Snurrfian]

Jag funderar på en sak, varför väljer folk att bo i radhus? Inte kritik utan en ärlig undran, varför väljer man att ha folk så tätt inpå sig och ändå ha besväret att ha ett eget hus?

Om jag måste ha folk så tätt inpå mig så skulle jag vilja slippa besväret med eget hus?

Kan någon förklara?

När jag tittar på de som bor i radhus som jag känner så vill de ha eget hus men helst slippa en större trädgård och ha nära till centrum. Ibland kan jag känna mig lite avundsjuk när de klipper gräset på 5 min istället för den timme det tar för oss. Men det ställer högre krav på att man inte störs av grannar eller stör grannar.

 

[Silver Girl]

Jag valde radhus för att jag vill ha ett litet lättskött hus, men ändå egen trädgård, samt nära till natur där jag kan gå med hunden. Det var svårt att hitta ett litet fristående hus utan vare sig källare eller vind (som för mig är onödig yta som det kan hända saker med). De flesta hus i min prisklass hade annars renoveringsbehov m m. Jag störs inte nämnvärt av grannar, har alltid bott med grannar. Och min syster med familj bodde redan i samma samfällighet så jag visste att den var välskött och att jag skulle få trevliga grannar.

Drömmen är egentligen ett litet hus på landet, men då får man för det mesta antingen enorm tomt, egen brunn/avlopp och/eller massa uthus som ska skötas. Samt att man måste skotta betydligt mer än jag behöver nu. Och längre till jobbet.

 

[Silver Girl]

Kan lägga till att jag noterade när jag letade hus att många hus på landet inte ligger bra till för hundpromenader, vilket är viktigt för mig. Husen ligger vid odlade fält eller hagar där det är svårt/omöjligt att gå större delen av året. Att hitta ett hus i närheten av promenadvänlig skog inom rimligt pendelavstånd som dessutom är litet och lättskött är inte det lättaste.

 

[MiniLi]

Jag är uppväxt i kedjehus (dvs väldigt likt radhus) och jag skulle inte påstå att det är så stor skillnad jämfört med villa med mindre tomt. Vill man bo i en stad så kommer man ju ha grannar på ett eller annat sätt. Är ganska få centrala villor med så stor tomt att man inte märker av grannarna något.

Alla upplever väl inte heller att hus är besvärligt. Man uppskattar det säkert på fler sätt än huruvida det är nära folk eller inte.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag funderar på en sak, varför väljer folk att bo i radhus? Inte kritik utan en ärlig undran, varför väljer man att ha folk så tätt inpå sig och ändå ha besväret att ha ett eget hus?

Om jag måste ha folk så tätt inpå mig så skulle jag vilja slippa besväret med eget hus?

Kan någon förklara?

Jag bor i nybyggt radhus, den perfekta boendeformen för mig. Jag tycker inte alls det är jobbigt att "ha folk tätt inpå mig" - på vilket sätt är det ett problem? Mina barn leker med grannens, vi vuxna småpratar lite när vi ses, vattnar åt varandra och ställer ut soptunnorna åt varandra när nån är bortrest. Förstår inte alls varför det skulle vara jobbigt. Grannarna är ju trevliga normala människor.

Det får också plats ganska många människor på liten yta i området vilket innebär många barn = många lekkompisar.

Sen är det ju mindre jobb med radhus än hus, mindre trädgård att ta hand om exempelvis. Jag hade inte varit nöjd med större trädgård än jag har (totalt är tomten 207 kvm).

Radhus är ju också oftast hyfsat stadsnära dvs nära till affärer, skola/jobb, bibliotek, stan och som sagt kompisar

 

[Rhinos]

I vår prisklass så hade valet varit ett hus med renoveringsbehov, ett hus med långt pendlingsavstånd eller radhus. Vi kan ingenting om renovering, har två små barn och vill lägga pengar på annat än hantverkare, så det första alternativet går bort. Andra alternativet går också bort eftersom en av anledningarna till att vi flyttar är för att korta pendlingsavståndet. Valet blev då ett nybyggt radhus med egen liten trädgård.

Vi får grannar i samma ålder, nära till förskola, parker och andra aktiviteter, behöver inte renovera eller lägga sjukt mycket tid och pengar på att ta oss till jobben. Vi har bott på ett liknande sätt förut och trivdes bra med det. Drömmen är ett hus på landet, men just nu hade det inneburit att vi tagit oss vatten över huvudet.

 

[TinyWiny]

Man har olika behov och prioriterar olika helt enkelt. För mig vore det hemskt att bo i hus i stad eller samhälle, ska jag tvingas bo med en massa andra människor kan jag lika gärna bo i lägenhet och då slippa allt underhåll som hus för med sig. Att bo i lägenhet drömmer jag då och nu mardrömmar om att tvingas göra. Jag hade inte heller velat bo i en by utan vill bo med avstånd till grannarna. Jag har ca 400 meter till mina närmaste grannar och det är precis lagom. Jag har en oändlig utsikt och det är lugnt och tyst här och närmare grannarna hade jag inte velat bo. Jag avskydde den tid då jag bodde i en by med hus på rad med bara hundra meter emellan och ibland knappt det men älskade tiden då jag hyrde ett hus på min dåvarande arbetsplats vid den ridskola jag jobbade på. En mardröm för vissa att bo så med en massa folk i rörelse på eftermiddagar och kvällar men drömmen för mig. Tio sekunder till jobbet och helt tyst dagtid och på nätterna.
För någon annan hade det varit en mardröm att bo som jag bor. Inga kommunikationer, sällan man möter någon och mörkt och tyst på nätterna. Vi är olika och har man tur kan man få bo så som man trivs med att göra.

 

[Bison]

Jag har inget emot grannar, vill inte bo i storstad men ha allt som behövs på gångavstånd och bra kommunikationer, dvs pendeltåg till större städer.

Jag har bott både i radhus och i villa, tyckte inte det på något sätt var jobbigt att bo i radhus, tvärtom! Tyckte det gav fördelarna med hus fast mycket mer lättskött.
Nu bor jagi lägenhet och trivs utmärkt med det! Det viktiga för mig är att slippa trapphus, vill ha egen ingång och egen tvättmaskin.

 

[mandalaki]

Om jag måste ha folk så tätt inpå mig så skulle jag vilja slippa besväret med eget hus?
Kan någon förklara?

Svaret är väl helt enkelt att ”ha folk tätt inpå mig” inte är ett avgörande kriterium för alla när de väljer boende.

 

[Petruska]

Jag reagerar också över "måste ha folk tätt inpå mig".

Det är väl lätt att se fördelarna med radhus? Ofta är tex området bilfritt mellan husen. En lite trädgård är mysigt och inte jobbigt som en stor trädgård. Nära till kompisarna för barnen, nära skola och förskola.

Och någorlunda moderna hus, inte 100 år gamla och opraktiska.

 

[em-pirre]

Jag tänker att folk vill bo huslikt med egen trädgård men samtidigt inte vill ha ansvaret och jobbet som kommer med ett hus.

 

[Brisa]

Jag har bott i radhus i ca 10 år nu och det är det ultimata boendet för mig. Bodde tidigare i villa med stor trädgård och hade tänkt bli kvar där vid separation från dåvarande sambo. Men insåg ju att stor sluttande gräsmatta, massor av rabatter och trädgårdsrum, lång infart att skotta vintertid och allt underhåll som huset krävde - det var inte värt det. Jag hade inte haft tid och ork till annat. Men kunde absolut inte med att flytta In i lägenhet, det hade känts som fängelse för mig. Måste kunna dricka morgonkaffet ute på sommaren, sitta ute sena sommarkvällar och kunna odla min egen sallad! Så radhus blev perfekt.

Idag bor min nya sambo också här. Vi har gott om tid att hänga i stall, åka till hans hemställe 50 mil bort och vi lägger många dygn i vår stuga ute på en ö i skärgården, två mil från hemmet. Alternativet hade varit en mindre hästgård på landet, men då hade vi blivit mycket mer låsta.