Varför klassas inte incels som terrorister?

[Tonto]

Nog är det väl fler kvinnor i förhållande till män där. ÄN det är män förhållande till kvinnor här...

Flashback är typ ett av internets cesspits så jag förstår inte varför du kommer dragandes med det som en bra referens för hur saker och ting ska vara.

 

[Hero]

Flashback är typ ett av internets cesspits så jag förstår inte varför du kommer dragandes med det som en bra referens för hur saker och ting ska vara.

Näe, men blir ju så.
Har du övervikt män får det ett "Klimat" har du övervikt med kvinnor får du ett annat "klimat".
50/50 hade ju varit bäst. För en jämställd debatt.

 

[Badger]

Aha, min brist på populärkulturella referenser...

Brr snyggt duckat!

 

[kryddelydd]

Flashback? Balanserat? Om du tycker det så är det inte konstigt att du har sådan usel syn på allt.

Nu tror jag i och för sig att @Hero syftade på könsfördelningen bland användarna; inte på innehållet.

 

[Badger]

Okej det har jag missat möjligen för att jag är bias då. Jag befinner mig mest kring människor som enbart får medicin där problemet är att de aldrig får terapi och det är det som är problemet. Man upplever att sjukvården enbart vill medicinera och inte ge "hjälp".

Finns det några artiklar eller forskning på temat? Jag har sökt men inte hittat något.

Alltså det är en sådan där sak som jag har fått från att läsa Svd och DN artiklar. Så jag vet att det är på tapeten och att det är väldigt intressant (många blir ju inte hjälpta av terapi heller). Men jag vet ingenting om det och har ingen bra läsning. Dvs din googling är lika bra som min igen (som tidigare om självmord) . Bah! man ska inte hålla på och läsa kultursidorna och idagsidorna och lyssna på Kropp och själ. Blir en massa halvsmält info som ligger och skvalpar och som ramlar ur en i diskussioner.

(Sedan att jag alltid ryst av Freud hjälper ju till att få det att stanna i minnet. Så därmed biased.).

 

[Singoalla]

Och sen har vi ju dom som lever själva men som inte vill det ökar ju i samma takt.
Jag vet inte om jag fått "incel" begreppet om bakfoten. Men alla dessa som är ensamma men som inte vill det klassas väl som Incel ?

Incel är (idag) en sexistisk rörelse med vissa skeva värderingar och skev världsuppfattning och drivs av kvinnohat. Det är inte samma sak som att vara ofrivilligt ensamstående. Står man inte för rörelsens åsikter så ska man nog inte kalla sig incel.

 

[Kadi]

Problemet är ju att det finns ingen motpol på forumet. Med övervikt från kvinnors perspektiv (inte konstigt då det är mest kvinnor här) , hon ger ju bara en bild av hur män har det.
Man måste verkligen se det från båda håll om man ska förstå varför Incel-rörelsen uppstått.

Nej det behövs verkligen ingen motvikt av män med taskig kvinnosyn här, faktiskt hade det varit rätt skönt att slippa det. Bara att du antyder att man ska se uppkomsten av incels från ”båda håll” är så skruvat. Som att kvinnor hade någon slags skuld i dessa mäns sjuka kvinnosyn.

 

[Badger]

Fast ingen har väl sagt att det är lösningen på allt? Det är en del av lösningen, inte den enda.

Nej, det är bara en sådan där standardfras 1a. Inte något som jag tyckte någon sagt.

"svaret på allt" "lösningen på allt"

 

[Singoalla]

Problemet är ju att det finns ingen motpol på forumet. Med övervikt från kvinnors perspektiv (inte konstigt då det är mest kvinnor här) , hon ger ju bara en bild av hur män har det.
Man måste verkligen se det från båda håll om man ska förstå varför Incel-rörelsen uppstått.

Alltså, vi har ju män i våra liv utanför forumet.

 

[monster1]

Alltså, vi har ju män i våra liv utanför forumet.

Jag har min kvast och min katt .

 

[monster1]

Alltså det är en sådan där sak som jag har fått från att läsa Svd och DN artiklar. Så jag vet att det är på tapeten och att det är väldigt intressant (många blir ju inte hjälpta av terapi heller). Men jag vet ingenting om det och har ingen bra läsning. Dvs din googling är lika bra som min igen (som tidigare om självmord) . Bah! man ska inte hålla på och läsa kultursidorna och idagsidorna och lyssna på Kropp och själ. Blir en massa halvsmält info som ligger och skvalpar och som ramlar ur en i diskussioner.

(Sedan att jag alltid ryst av Freud hjälper ju till att få det att stanna i minnet. Så därmed biased.).

Jag gillar inte Macchiarini men tycker ändå att kirurgi brukar vara en bra grej.

 

[kryddelydd]

Alltså det är en sådan där sak som jag har fått från att läsa Svd och DN artiklar. Så jag vet att det är på tapeten och att det är väldigt intressant (många blir ju inte hjälpta av terapi heller). Men jag vet ingenting om det och har ingen bra läsning. Dvs din googling är lika bra som min igen (som tidigare om självmord) . Bah! man ska inte hålla på och läsa kultursidorna och idagsidorna och lyssna på Kropp och själ. Blir en massa halvsmält info som ligger och skvalpar och som ramlar ur en i diskussioner.

(Sedan att jag alltid ryst av Freud hjälper ju till att få det att stanna i minnet. Så därmed biased.).

Nja, fast det illustrerar ju verkligheten!

Å ena sidan har "läkemedelsskolan" funnits. Och man har försökt medicinera psykiskt illabefinnande. Ångest, nedstämdhet, tvång med flera symtom.
Med varierande framgång.
Ibland hjälper det, ibland inte.
Framför allt vågar jag påstå att det inte hjälper mot de problem som är allt vanligare de senaste 20-30 åren med stressymtom och livssituationsproblem (ok, helt nytt påhittat ord men jag tänker på människor, framför allt kvinnor, som mår väldigt dåligt i sin livssituation kanske med barn ur flera förhållanden, barn som har olika problem och särskilda behov, dessutom jobb som är krävande, och så har man eller inte har en partner och så är det verkligen SKITJOBBIGT).
Mediciner kan inte påverka människans situation.

Sedan har vi skolan "psykologisk behandling" och den skolan är uppdelad i sinsemellan inte helt eniga fraktioner där KBT förespråkas av en grupp, andra metoder av andra grupper.
Även denna behandling kan ses inte hjälpa.

Och så har vi mittenpartiet, som förespråkar lite medicin och lite terapi. Eller eventuellt mycket av båda.

Och verkligheten visar upp människor som inte mår bra, och många människor som faktiskt inte mår bättre varken av den psykologiska eller av den medicinska behandlingen.

Det finns människor som gått i samtal i 20 års tid och som ändå inte mår bättre. Delvis samma människor har också gått på läkemedel i lika lång tid och mår inte bättre för det.

Det pratas om känslor, och om hur viktigt det är att prata om känslor.
Men inte minskas den psykiska ohälsan av det!

En sak som också händer är att vissa känslor identifieras som sjukdom, i stället för att accepteras som en del av ett normalt liv.
Att vara trött, ledsen, stressad.
Det blir något som man ska söka och få hjälp för.
Man kanske får förhoppningen att de jobbiga känslorna ska försvinna, men det kommer rätt sällan att hända.
Det viktiga kanske är att kunna identifiera att man kan må skit ibland och att det faktiskt ibland är tecken på en frisk skäl.

(och eftersom detta är Buke... nej, jag försöker inte bortförklara svår psykisk sjukdom eller relativisera, jag försöker tänka kring psykiska symtom som ibland tecken på sjukdom, ibland tecken på friskt psyke som reagerar på en påfrestande situation, ibland kroniskt, ibland övergående, ibland tillgängligt för medicinering men ibland inte; ibland tillgängligt för psykologisk behandling och ibland inte...)

Så nej, det är inte säkert att "sanningen" att det är bra att prata om känslor faktiskt är en sanning.
Min tanke är att "för en del människor är det bra att kunna prata om känslor, för andra människor behövs det inte."

eller
"en del människor mår bättre av att prata om känslor, andra mår inte bättre av att prata om känslor".

Det vill säga:
I slutänden vet vi faktiskt inte och det är olika.
Inte i termer av bättre och sämre utan i termer av olika (det är lite av mitt mantra, det; inte i termer av bättre och sämre).

 

[monster1]

Nej det behövs verkligen ingen motvikt av män med taskig kvinnosyn här, faktiskt hade det varit rätt skönt att slippa det. Bara att du antyder att man ska se uppkomsten av incels från ”båda håll” är så skruvat. Som att kvinnor hade någon slags skuld i dessa mäns sjuka kvinnosyn.

Grejen är väl att de brukar vara rätt kortlivade de där männen med dålig kvinnosyn som dyker upp här. Män men lite vettigare kvinnosyn hänger kvar.

 

[kryddelydd]

Jag gillar inte Macchiarini men tycker ändå att kirurgi brukar vara en bra grej.

?
Eller som reaktion på frasen om Freud?

 

[Hero]

Incel är (idag) en sexistisk rörelse med vissa skeva värderingar och skev världsuppfattning och drivs av kvinnohat. Det är inte samma sak som att vara ofrivilligt ensamstående. Står man inte för rörelsens åsikter så ska man nog inte kalla sig incel.

Nu utgår jag endast från definition från WIKI.

"En person som lever i ofrivilligt celibat är enligt den engelska definitionen en person som misslyckas med att initiera eller upprätthålla en sexuell eller kärleksrelation, trots personens önskan att uppleva en sådan. Drabbade personer kan lida av ensamhet, frustration, och kan ibland misstas för homosexuella som inte kommit ut."

Här framgår det inte att en som är Incel automatiskt har ett kvinnohat eller skev världsuppfattning? Har du en annan uppfattning än definitionen på WIKI vad Incel är ?

Nej det behövs verkligen ingen motvikt av män med taskig kvinnosyn här, faktiskt hade det varit rätt skönt att slippa det. Bara att du antyder att man ska se uppkomsten av incels från ”båda håll” är så skruvat. Som att kvinnor hade någon slags skuld i dessa mäns sjuka kvinnosyn.

Jag har inte sagt att kvinnor har någon slags skuld. Sätt inte ord i mun.

 

[monster1]

Nja, fast det illustrerar ju verkligheten!

Å ena sidan har "läkemedelsskolan" funnits. Och man har försökt medicinera psykiskt illabefinnande. Ångest, nedstämdhet, tvång med flera symtom.
Med varierande framgång.
Ibland hjälper det, ibland inte.
Framför allt vågar jag påstå att det inte hjälper mot de problem som är allt vanligare de senaste 20-30 åren med stressymtom och livssituationsproblem (ok, helt nytt påhittat ord men jag tänker på människor, framför allt kvinnor, som mår väldigt dåligt i sin livssituation kanske med barn ur flera förhållanden, barn som har olika problem och särskilda behov, dessutom jobb som är krävande, och så har man eller inte har en partner och så är det verkligen SKITJOBBIGT).
Mediciner kan inte påverka människans situation.

Sedan har vi skolan "psykologisk behandling" och den skolan är uppdelad i sinsemellan inte helt eniga fraktioner där KBT förespråkas av en grupp, andra metoder av andra grupper.
Även denna behandling kan ses inte hjälpa.

Och så har vi mittenpartiet, som förespråkar lite medicin och lite terapi. Eller eventuellt mycket av båda.

Och verkligheten visar upp människor som inte mår bra, och många människor som faktiskt inte mår bättre varken av den psykologiska eller av den medicinska behandlingen.

Det finns människor som gått i samtal i 20 års tid och som ändå inte mår bättre. Delvis samma människor har också gått på läkemedel i lika lång tid och mår inte bättre för det.

Det pratas om känslor, och om hur viktigt det är att prata om känslor.
Men inte minskas den psykiska ohälsan av det!

En sak som också händer är att vissa känslor identifieras som sjukdom, i stället för att accepteras som en del av ett normalt liv.
Att vara trött, ledsen, stressad.
Det blir något som man ska söka och få hjälp för.
Man kanske får förhoppningen att de jobbiga känslorna ska försvinna, men det kommer rätt sällan att hända.
Det viktiga kanske är att kunna identifiera att man kan må skit ibland och att det faktiskt ibland är tecken på en frisk skäl.

(och eftersom detta är Buke... nej, jag försöker inte bortförklara svår psykisk sjukdom eller relativisera, jag försöker tänka kring psykiska symtom som ibland tecken på sjukdom, ibland tecken på friskt psyke som reagerar på en påfrestande situation, ibland kroniskt, ibland övergående, ibland tillgängligt för medicinering men ibland inte; ibland tillgängligt för psykologisk behandling och ibland inte...)

Så nej, det är inte säkert att "sanningen" att det är bra att prata om känslor faktiskt är en sanning.
Min tanke är att "för en del människor är det bra att kunna prata om känslor, för andra människor behövs det inte."

eller
"en del människor mår bättre av att prata om känslor, andra mår inte bättre av att prata om känslor".

Det vill säga:
I slutänden vet vi faktiskt inte och det är olika.
Inte i termer av bättre och sämre utan i termer av olika (det är lite av mitt mantra, det; inte i termer av bättre och sämre).

Jag förstår inte ens hur man ska kunna ha en relation utan att prata om sina känslor, hur har man en djupare vänskap? Ska allt vara underförstått?

 

[monster1]

?
Eller som reaktion på frasen om Freud?

Ja som en reaktion på frasen om Freud, jag förstår inte riktigt vad han har med saken att göra.

 

[Singoalla]

Nu utgår jag endast från definition av WIKI.

"En person som lever i ofrivilligt celibat är enligt den engelska definitionen en person som misslyckas med att initiera eller upprätthålla en sexuell eller kärleksrelation, trots personens önskan att uppleva en sådan. Drabbade personer kan lida av ensamhet, frustration, och kan ibland misstas för homosexuella som inte kommit ut."

Här framgår det inte att en som är Incel automatiskt har ett kvinnohat eller skev världsuppfattning? Har du en annan uppfattning än definitionen på WIKI vad Incel är ?



Jag har inte satt att kvinnor har någon slags skuld. Sätt inte ord i mun.

Ofrivilligt celibat är inte samma sak som incelrörelsen:

https://en.wikipedia.org/wiki/Incel

 

[Singoalla]

Sen apropå att "lyssna till mäns perspektiv" i fallet incels, vad tror ni att dom kommer att säga? "Jag har en rutten kvinnosyn nedärvd av en livstid av att befinna mig i en omgivning som objektifierar kvinnor och därför ser jag inte kvinnor som människor nu utan som utsmyckning i min egen tillvaro och som har skyldighet att tillfredsställa mina sexuella behov". Eller kommer dom säga typ "Uuuugh ugh kvinnor DUMMA!"

Det är väl helt irrelevant vad en kvinnohatare har för egen uppfattning om sitt icke-befintliga kvinnohat. Ungefär lika relevant som att lyssna till en rasist babbla om "Jag är inte rasist MEN..."

 

[Hero]

Ofrivilligt celibat är inte samma sak som incelrörelsen:

https://en.wikipedia.org/wiki/Incel

Ofrivilligt celibat (på engelska involuntary celibacy eller incel, incelhood, inceldom)

Ok, ja då har jag missuppfattat i så fall.