Varför mår så många mentalt dåligt!

[Livet]

Ångest och depressioner.....
Har samhället blivit för kallt och ensamt? Är pressen på att prestera för stor? Är det för mycket info överallt, hela tiden? Finns det för mycket ideal att leva upp till? Lever vi för långt ifrån naturen?

Eller är det lika många som "förr" som mår mentalt dåligt, fast man pratar mer om det?

Vad tror ni?
(Jag tror nog mycket på det i första stycket...)

 

[nickan1]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Utan att ha någon koll på statistik, det kanske har ökat, så undrar jag om det inte syns mer idag? När jag växte upp fanns varken internet eller mobiltelefoner och således ej såna här forum heller. Då fick man kanske reda på om nån i närmaste omgivningen mådde dåligt. Nu kan man blixtsnabbt få reda på om någon mår dåligt oavsett om de sitter på samma gata som en själv eller på andra sidan jordklotet via t.ex. internetforum om de skriver där.

Sen har väl pressen i arbetslivet ökat, många otrygga anställningar vilket gör att folk inte kan flytta hemifrån och bli vuxna, du ska jobba, plugga, engagera dig i föreningar samtidigt om du vill ha ett CV och ha chans att få ett jobb när du avslutar dina studier och såna saker. Otrygga anställningar gör också att folk pressas att prestera till max hela tiden, du är aldrig bättre än ditt senaste uppdrag, vikariat eller korttidsanställning. Så kanske folk känner ökad press när de ser allas lyckliga liv utåt på FB och liknande ställen. Men allt detta är bara spekulationer från min sida.

 

[MiniLi]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag tror det är en kombination. Helt säkert så mådde människor dåligt även förr och de hade allra troligast samma typer av svagheter som vi har nu. Men samhället var annorlunda och ställde inte samma (orealistiska) krav och därmed kunde man hantera sina problem eller svagheter på ett bättre sätt.

 

[Wysiwyg]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag tror man pratar om det och informeras på ett helt annat sätt nu än tidigare.

Vet inte riktigt vad du menar med "förr" men jag vet flera som nu är 70+ som lidit av psykiska sjukdomar hela livet. Min farmor hade väldigt svåra depressioner till och från och hon hade varit över 70 idag om hon levt.

 

[GotAsecret]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Dels ökar ju stress + krav i samhället, dels ökar medvetenheten om olika psykiska funktionshinder, dels är det rent krasst väldigt lätt att få en diagnos.

Det är inget "nytt" påfund, det är bara mer accepterat i samhället, på sätt och vis.
Dock är det fortfarande svårt att bli "trodd" eftersom det inte syns utanpå, utan man kan i många fall bli betraktad som "lat, slarvig, ovårdad, hänsynslös" och så vidare, utan att någon tänker steget längre, att personen kanske inte mår så värst bra.

T.ex. de som faktiskt har enormt svårt att ta sig för saker, så "enkla" saker som att sköta bashygienen kan bli övermäktigt och framkalla en massa negativa känslor/tankar/ångest.
Som gör att man än en gång inte mäktar med det utan "går och lägger sig" vilket då får folk att ta avstånd, tittar snett/hånar och personen i fråga får det ännu jobbigare "varför ska jag bry mig, när ändå ingen vill veta av mig?"

Många av mina vänner har olika psykiska problem, men det syns inte hur pass mer eller mindre allvarligt det är (hade det inte varit för att vi träffats just pga vår psykiska ohälsa så hade man aldrig kunnat gissa...)
Jag har fått höra hur psykvården var förut, att man låste in och/eller och spände fast de man inte kunde hantera.
Bältesläggning förekommer än idag, men inte alls på samma sätt som förut.

Jag har blivit chockad både en och tre gånger över hur dåligt de faktiskt mår om man skrapar på ytan.
Lika så har jag chockat många, väldigt många, genom att dra på mig "masken" pigg, glad och positiv.
Det funkar, tills det brakar.

För min del är diagnoserna borderline, ADHD (npf förvisso) depression, panikångest och bipolär.
Men det syns inte mer än när jag tappar humöret eller får panikattacker. (vilket då skrämmer iväg folk istället - pga okunskap och rädsla)

Typ.
Jag tycker det är fantastiskt bra att det blivit mer uppmärksammat i samhället! Dock finns det mycket, mycket kvar att önska inom psykiatriska vården.

 

[Wysiwyg]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag har blivit chockad både en och tre gånger över hur dåligt de faktiskt mår om man skrapar på ytan.
Lika så har jag chockat många, väldigt många, genom att dra på mig "masken" pigg, glad och positiv.
Det funkar, tills det brakar.

För min del är diagnoserna borderline, ADHD (npf förvisso) depression, panikångest och bipolär.
Men det syns inte mer än när jag tappar humöret eller får panikattacker. (vilket då skrämmer iväg folk istället - pga okunskap och rädsla)

Tror det är många fler än man kan ana som går runt och mår dåligt och har ångest men de är så bra på att dölja det att man ingenting anar.

En liten intressefråga bara som du inte alls behöver svara på om du inte vill; har du både depressioner och bipoläritet och hur går de att skilja från varandra? Eller är din depression "enbart" en del av den bipolära sjukdomen?

 

[GotAsecret]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Bipoläriteten har upptäckts på senare tid, när någon faktiskt orkade ta tag i det och inte nonchalerat/bortförklarat.
Likadant med borderline.
Men nu så har jag själv blivit mer medveten om min bipoläritet, jag har märkt tydliga skillnader mellan toppar och dalar sedan jag fått förklarat för mig vad det är som händer.
En ""-upplevelse helt enkelt.

Jag kan vara jätteaktiv och strukturerad, positiv och framåt ett tag, för att sedan gå direkt ner på noll, med kris, katastrof, orkeslöshet och panik i min tillvaro.
Lika så kan lyckan vara på topp ett tag, och sedan kommer självmordstankarna som en blixt från klar himmel och jag gråter mig igenom nätterna.

När det "bara" är depression så är det oftast inte lika påtagligt som när det faktiskt brakar, då går det liksom och balanserar på strecket mitt mellan berg-och dal-banan, förklarade min läkare för mig, och precis så känns det.

Dock så går jag ju i DBT:n nu så jag "avrapporterar" ju alla avvikelser till psykologen som fångar upp mig DIREKT när de negativa spiralerna börjar snurra.
Den senaste kunde jag faktiskt avstyra, och nu mår jag så bra jag bara kan tror jag - dock med en gnagande rädsla för att det kommer braka igen.

 

[iNHALE]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

En anledning tror jag kan vara att idag är det kanske mer "accepterat" än det var förr, om man jämför med tidigt/mitten på 1900-talet och även tidigare än så. Förr skulle man vara stark, ordentlig, man skulle göra rätt för sig och vara till lags om man visade att man inte var som "alla andra" blev det lätt att folk trode man var idiot som hörde hemma på dårhuset, eller att man var en lat jävel som inte orkade jobba och göra rätt för sig. Det var väl ofta sett som en skam för familjen om man fick ett barn som hade psykiska problem.

 

[Mirre]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag tror många har höga prestationskrav på sig själva, kanske många gånger högre än de faktiskt kan hantera. Sedan att allt ska gå så fort nu för tiden tror jag gör mycket också. Folk blir stressade och mår dåligt för det

 

[Hazel]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Man mådde dåligt förr helt klart. Jag jobbade ett tag med att läsa/kopiera av dödsböcker från sent 1700/tidigt 1800 tal. Då, i en liten stad i blekingska landsbygden kunde man hitta en hel del självmord, mycket alkoholförgiftning, olika suspekta sjukdomar som troligen va psykiska och en del som antagligen va det men under en annan skepnad.

Jag tror vi har romantiserat "förr" alldeles för mycket, dom levde säkert närmre naturen, å andra sidan jobbade man antagligen stenhårt för att ens överleva, miste sina barn i unga ålder, och ingen riktig behandling.

Kan tillägga att på den tiden sågs psykiska sjukdomar väldigt olika på när det gällde kvinnor/män, kvinnor fick saker som moderspassion, hysteri och melankoli, allt kopplat till barnafödande/livmoder (ansåg man alltså) män blev alltså inte hysteriska, liknande beteende kallades då neuros. Skulle tro att den synen också gav en annan syn på hur många män som var psykiskt sjuka jämför med kvinnor

 

[Lejonelle]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag tror det delvis har att göra med vårt jag-fokuserade samhälle. "Bygg ditt personliga varumärke", ha rätt grejer, utseendefixering, rätt sällskap, hemmet som en inredningstidning. Krav att hela tiden visa utåt hur lyckad du är. Roffa åt sig på bekostnad av andra är inget problem, det anses snarast positivt att ta för sig. Fort ska det gå hela tiden, man måste vara på topp för att platsa, hinna med sitt viktiga jobb och sina coola intressen. Pressen börjar så tidigt, redan i 8-10-årsåldern.

Jag tror vi har ett väldigt stort behov av att få reflektera över mening. Att vara en del av något större. Att behövas. Att göra något för andra. Att slippa vara perfekta. Vi människor har en enorm kapacitet, en enorm kreativitet innanför skalet. Om den kraften inte används, när livet bara blir yta, tror jag att vi blir sjuka.

Jag förenklar givetvis. Det finns många orsaker till att människor inte mår bra. Men jag tror att vi alla kan vara en kraft på det godas sida, att visa oss själva och andra att vi vill mer med livet än bara yta, och ge plats för andra att också vilja det. Om man blir bemött som en person som är viktig och värdefull kan det hända att man börjar känna sig sådan. Och börjar tro att andra också kan vara det. Så sprider det sig som ringar på vattnet.

 

[Wysiwyg]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag tror vi har romantiserat "förr" alldeles för mycket, dom levde säkert närmre naturen, å andra sidan jobbade man antagligen stenhårt för att ens överleva, miste sina barn i unga ålder, och ingen riktig behandling.

Tror jag också. Tillvaron för många förr i världen var liksom inte som tagen ur Emil i Lönneberga.

 

[mino]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Den stora skillnaden är väl att man pratar om det och kan sätta ord på vad man upplever. Fortfarande en bit in på 90-talet minns jag det som att det fortfarande var visst hyschhysch kring att gå hos psykolog. Jag hade några kompisar som skar sig på 80-talet, det fanns inte som fenomen då och anorexia var snudd på nåt nytt (som diagnos). Man kunde exempelvis inte förvänta sig att skolsyster hade nån koll på matstörningar på den tiden. Att nån skär sig hade de förmodligen bara avfärdat som konstigt.

 

[Skjøldur]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Man mådde dåligt förr helt klart. Jag jobbade ett tag med att läsa/kopiera av dödsböcker från sent 1700/tidigt 1800 tal. Då, i en liten stad i blekingska landsbygden kunde man hitta en hel del självmord, mycket alkoholförgiftning, olika suspekta sjukdomar som troligen va psykiska och en del som antagligen va det men under en annan skepnad.

Jag tror vi har romantiserat "förr" alldeles för mycket, dom levde säkert närmre naturen, å andra sidan jobbade man antagligen stenhårt för att ens överleva, miste sina barn i unga ålder, och ingen riktig behandling.

Kan tillägga att på den tiden sågs psykiska sjukdomar väldigt olika på när det gällde kvinnor/män, kvinnor fick saker som moderspassion, hysteri och melankoli, allt kopplat till barnafödande/livmoder (ansåg man alltså) män blev alltså inte hysteriska, liknande beteende kallades då neuros. Skulle tro att den synen också gav en annan syn på hur många män som var psykiskt sjuka jämför med kvinnor

Jag tror det stæmmer! Men det finns en stor skillnad och det ær att førr tog man sjælv hand om sina småbarn och få førældrar skilde sig. Slæktingar bodde oftast inte långt ifrån varandra och kunde hjælpas åt. Det innebar en viss grundtrygghet æn om det var fattigt och sjukdom hotade. Barn førvæntades hjælpa till från att dom blivit stora nog att bæra ett par vedtræn, dom behøvdes. Dom lærde sig sitt yrke av antingen førældrarna eller någon i trakten. Nu ær livet mycket mer førvirrande... Småbarn på dagis fattar inte alls varfør førældrarna måste jobba. Och många førældrar har yrken som barn inte kan førstå vad det ær... Sjuksyrra och busschaffis kan dom ju fatta vad det ær men inte medicinsk analytiker eller dataprogrammerare....
Nu ær sammhællet rættså sexfixerat men ændå kan man inte tala øppet om "ofrivilligt sex. " Med det menar jag allt mellan att man blivit tafsad på och uppøver i øvergreppsskalan. Porno ær jættevanligt men inte naturligt før någon, och småkillar utmanar varandra att se på grovporr och sedan mår dom dåligt. Gamla tiders tabu och utstøtning av de som fick utomæktenskapliga barn (och ibland æven av de barnen) var ju inte heller snællt och bra, men tror lika stor andel mår psykiskt dåligt nu pga vi har hamnat i det motsatta diket. Fader okænd i kyrkboken har ersatts av "fadern långt borta, fader med besøksførbud eller vad det nu kan vara... 3 % av barnen var utomæktenskapliga førr och væxte oftast upp utan sin pappa, men tror nog att minst lika många væxer upp utan pappa nu fast oftast av andra orsaker. Pappor behøvs, dom ger barnet trygghet och stadga i livet. Och det i sin tur bidrar till psykisk hælsa... Hær i Oslo har jag tænkt på att invandrartjejerna som åker kollektivt brukar snacka och fnittra och generellt se gladare ut æn sina norska medsystrar. Kanske ær det før att deras familjer oftast håller i hop...

 

[Tacitus]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Samhället är idag mer opersonligt, vilket i sig är stressande.

Tom myndighetsutövning har i dag blivit mer opersonlig, förr visste alla vilken tjänsteman som satt och fattade beslut i deras ärende - nu sätts man i en telefonkö hos ett callcenter i Nigeria...

Det är även många idag som inte har någon given plats i samhället, i synnerhet i när man idag alltför ofta delar in samhället i närande och tärande.

Har du inget jobb av olika orsaker så betraktas du som en sämre människa.

Ca 1/3 av tillfrågade kvinnor i en undersökning skulle aldrig dejta en arbetslös man...

Visst var världen hård förr i världen, men den var i gengäld enklare att överblicka.

Idag är världen både hård och svår att överblicka, vilket skulle stressa sönder de allra flesta däggdjur.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Förr fanns inte utrymme att känna efter.
idag gör man det och....visst faan gör det ont....

 

[Ramona]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag tror att människor mådde dåligt förr också, men att folk idag har andra orsaker till att må dåligt. Idag är det mer stressrelaterat än någon vedertagen psykologisk diagnos. Jag känner massor med människor som stressat till sig alla möjliga grejer, vilket man inte hade gjort förr eftersom livet inte såg ut så.

Jag tror som någon annan också skrev att det är alla möjligheter som finns idag, tillsammans med informationsflödet och vår utbildningsnivå. Ju mer vi vet om världen, ju mer vet vi om att vi går miste om. Och så måste vi alla jobba för vår försörjning, vilket skapar väldigt stor ångest hos många.

Jag ser bara på min farmor och farfar som hade det väldigt komfortabelt på bara en arbetarlön. Min farfar var lokförare, farmor jobbade inte alls och de hade 5 st barn. De bodde bra i Göteborg. De reste sällan någonstans utanför Sverige, men de hade sommarstuga i Dalarna som de besökte flera gånger varje år. Jag pratade mycket med min farmor och hon hade aldrig de tankarna jag har, trots att hon egentligen var väldigt allmänbildad och kunnig om världen. Farfar jobbade över 40 år på SJ och hade aldrig en tanke på att byta jobb under hela sin karriär. Vi efterkommande är betydligt värre ska tilläggas. Vi har satt egna krav på oss själva att utvecklas, att uppleva, att leva och inte bara överleva.

Farmor och farfar överlevde till mångt och mycket. De "levde" inte såsom jag vill leva.

 

[martha]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

jag personligen tror att ...det var nån som skrev att vi "färdas" så fort att själen inte hänger med...såsom att låsa in ett djur och inte aktivera det eller att får det att känna sig älskat eller behövt , så är det för oss också....många idag är osynliga och i mina ögon "tomma" ...dom strävar efter ett liv som eg i slutändan inte betyder ett enda dugg...o för mig att sträva efter nåt så meningslöst så skulle nog min själ också bli sjuk o må dåligt

Jag måste må bra och göra saker som jag mår bra av för att kunna vara grundlycklig...

Jag betyder nog inte mycket i det stora hela, men jag tycker om mig själv , min omgivning och vad jag gör, och mina vänner o familj tycker om mig ...sånt är jätteviktigt

( nu pratar jag inte om medicinska psykiska problem)

 

[karamelldrottningen]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Många mådde nog dåligt förr. Bara i min släkt var det de som söp bort ångesten osv. Men det fick man inte prata om. Idag har vi ju mediciner som kan hjälpa och man får lättare hjälp av psykologer och andra. Men samhället i stort har även blivit stressigare. Det bidrar en hel del. Förr skulle man vara husmor föda barn och "hjälpa till" och nu ska man ha ett bra jobb, en fantastisk partner, hinna med alla fritidsintressen, snyggaste trädgården, snygga kläder, resa osv osv. Nu måste man själv prioritera på ett annat sätt. Vad vill jag göra med mitt liv och vad väljer jag bort. Vill man för mkt blir det inget vettigt av nånting istället.

 

[Elina8]

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Tror jag också. Tillvaron för många förr i världen var liksom inte som tagen ur Emil i Lönneberga.

Fast nog är det eländigt i emil och de andra astrid lindgren-sagorna. Fattigt folk som inte har råd med sjukvård, som tvingas sälja sina kroppar och som inte har någon mat. Barn som dör i sjukdomar, föräldralösa barn och barn som blir mobbade...


Jag tror som många andra att det inte var bätre förr, bara annorlunda. Dessutom kan vi nu sätta namn på och skilja sjukdomar åt, både somatiska och psykiska.