Varför mår så många mentalt dåligt!

Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Fast nog är det eländigt i emil och de andra astrid lindgren-sagorna. Fattigt folk som inte har råd med sjukvård, som tvingas sälja sina kroppar och som inte har någon mat. Barn som dör i sjukdomar, föräldralösa barn och barn som blir mobbade...


Jag tror som många andra att det inte var bätre förr, bara annorlunda. Dessutom kan vi nu sätta namn på och skilja sjukdomar åt, både somatiska och psykiska.

Det som skiljer är ju att världen har blivit större och mer svårbegriplig.

I Emils värld så hade alla sin givna plats, tom Krösa-Maja. Alla goda hem hade en tavla på kungen upphängd, gick i kyrkan på söndagar, våren kom när den kom, all industrialisering var bara av godo...

Det fanns inga tankar på vare sig klimathot, terrorhot, finanskriser eller ens världen utanför Katthult - möjligtvis att man i kunde tänka sig så långt bort som till Lönneberga.

Depressioner bland naturfolk som fortfarande lever traditionellt stamliv är väldigt ovanligt, så det är kanske att världen har blivit så stor som är felet... Eller att vi omger oss med en massa människor som vi inte känner eller ens har någon form av relation till.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

På ett sätt är Astrid Lindgrens böcker förrädiska, hon iscensätter allvarliga grejer med en positiv självklar ton som gömmer rena misärer. Just Emil är väl ett jättebra exempel på det, en unge som i stort sett varje dag blir inlåst i timmar i en ouppvärmd vedbod. Barnuppfostran har blivit så enormt mycket sundare.

Jag tror inte att det var ett dugg bättre förr, däremot tog sig problemen annorlunda uttryck. Det jag däremot kan tänka mig är att med det vi har fått med utvecklingen och rationaliseringar så har vi tappat en del aspekter som kan påverka hur vi mår, vardagskreativitet och andlighet, tex.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Vill man för mkt blir det inget vettigt av nånting istället.
Vilket syns i div. tv-program som Lyxfällan och Arga Snickarn tex.

Sen finns det ju dom som har satt som sin livsuppgift att starta "jakten på den perfekta diagnosen" eller som blir sin sjukdom och såna går bara inte att ta på allvar. Hur vore det om vissa skulle börja leva istället för att känna efter så jäkla mycket eller jaga en eller flera diagnoser som "stämmer"? Hypokondriker har funnits i alla tider så det är ingen ny företeelse.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Svarar på första frågan...

Jag tror amalganet... Många konstiga diagnoser pga miljöföroreningar och kvicksilver. 40-talisterna har inte så mycket amalgan i sina tänder och de hade en bättre matkultur med mindre fett och mer motion när de växte upp medan medel¨ålders nu 60-talister fick ordentliga doser amalgan redan i moderslivet eftersom när de låg i magen så fick modern gratis tandvård.

Man kan se på älgarna i Bohuslän... Det är klart att miljöpåverkan och dålig matkultur måste synas till slut.

http://www.bltsydostran.se/nyheter/blekinge/vitaminbrist-bakom-algdod-i-blekinge(3686042).gm
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jakten på det perfekta livet skulle jag tro. Jag blir så trött av att jag har hoppat av tåget nu. Jag tänker gå min egna väg, tänker inte tävla med
andra längre utan ska bara göra saker som får mig att må bra sen om det är att sitta på sten i ute skogen och lyssna på orrspel eller om det är att gå på pedikyr.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Du Fragglan, skit sen i att läsa, lyssna eller se på några nyheter för dagens nyheter innehåller bara jämmer och elände iallafall och det man inte kan göra nåt åt behöver man ju heller inte veta nåt om. :idea:
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

+1 på den

Förr fanns inte utrymme att känna efter.
idag gör man det och....visst faan gör det ont....

eller som följande citat

captain-jack-sparrow-problem.jpg
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Det som skiljer är ju att världen har blivit större och mer svårbegriplig.

I Emils värld så hade alla sin givna plats, tom Krösa-Maja. Alla goda hem hade en tavla på kungen upphängd, gick i kyrkan på söndagar, våren kom när den kom, all industrialisering var bara av godo...

Det fanns inga tankar på vare sig klimathot, terrorhot, finanskriser eller ens världen utanför Katthult - möjligtvis att man i kunde tänka sig så långt bort som till Lönneberga.

Det var väl lika svårbegripligt förr, men på andra sätt? Folk fick "mystiska" sjukdomar som man inte riktigt visste vad det var, eller kände igen och inte kunde bota, men riskerade att dö av (typ lungsot). Död och allvarlig sjukdom kunde komma hastigt och oväntat, eftersom det inte fanns sjukvård på samma sätt, och man kunde dö hastigt och lustigt av t ex blodförgiftning i ett infekterat sår.

Och världen utanför Katthult var väl i högsta grad verklig, just från småland var det ju massor som utvandrade till Amerikat, och gick en osäker framtid till mötes där. Även om inte just Astrid Lindgren skildrar det - hon var ju ändå författare, inte historiker, så jag tror inte böckerna om Emil nödvändigtvis är den bästa källan för en beskrivning av mental hälsa på svensk landsbygd under 1800-talet.

Sen oroade man sig helt säkert för missväxt, för sjukdom, för att "skamliga" hemligheter skulle komma ut (oäkta barn etc, inte helt ovanligt), ungdomen funderade på om man skulle flytta till Stockholm eller Göteborg för för att pröva sin lycka där, eller försöka klara sig därhemma, osv.

Jag tror nog att folk mådde dåligt förr också, men då behandlade man väl inte psykiska åkommor efter nån ordning, utan folk fick leva med dem och bli lite eljest eller lite svartsynta. Ungefär som man gjorde med förlossningsskador, tandproblem, alkoholism, och allt möjligt annat - det finns ju många hälsoproblem man kan leva med, kanske inte så länge alltid, men ett tag går det.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

kl

det är nog lättare att vara att djur, först föds man, sen lever man o så dör man ....svårare änn så är det ju inte ...och så lever man bara emellan :)
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

precis, om man tänker på tex hysteri, som man ansåg vara livmoderns raseri mot att man inte skaffade barn då har vi helt plötsligt en idag helt självklar psykisk sjukdom som ansågs vara fysisk. Det är ju inte själen som mår dåligt, det är livmodern!

Man hade nog mycket att oroa sig om även då, bara en sån sak som att kunna ge alla i familjen mat kan nog tära. Sen kan jag hålla med om att det nog är svårare att hantera något så onaturligt som vårt nutida informationsflöde men jag tror inte skillnaden är så stor som vissa tycks tro
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

I Emils värld så hade alla sin givna plats, tom Krösa-Maja. Alla goda hem hade en tavla på kungen upphängd, gick i kyrkan på söndagar, våren kom när den kom, all industrialisering var bara av godo...

Det beror helt på att Emils värld är fiktion. I den verkliga världen samtida med Emil och långt tidigare, skedde det revolutioner, arbetarrörelsen organiserade sig, kvinnor emanciperades, anarkister utförde terroraktioner etcetera.

Inte ens i Emils värld hade de som bodde i fattigstugan sin givna plats heller. Emils "julmatsaktion" var radikal. Astrid Lindgren skildrade ändå en hel del sociala orättvisor tycker jag.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

precis, om man tänker på tex hysteri, som man ansåg vara livmoderns raseri mot att man inte skaffade barn då har vi helt plötsligt en idag helt självklar psykisk sjukdom som ansågs vara fysisk. Det är ju inte själen som mår dåligt, det är livmodern!

Man hade nog mycket att oroa sig om även då, bara en sån sak som att kunna ge alla i familjen mat kan nog tära. Sen kan jag hålla med om att det nog är svårare att hantera något så onaturligt som vårt nutida informationsflöde men jag tror inte skillnaden är så stor som vissa tycks tro

Ja, det fanns ju massor av sjukdomar dåförtiden som ingen drabbas av nuförtiden, antingen för att vi har andra namn på dem, eller för att de helt enkelt försvunnit. Vem får idag tvinsot, bleksot, eller nostalgi t ex? Och det var ju ändå allvarliga sjukdomar, som man kunde dö av.

Var tid har väl sina sjukdomar, helt enkelt.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Det beror helt på att Emils värld är fiktion. I den verkliga världen samtida med Emil och långt tidigare, skedde det revolutioner, arbetarrörelsen organiserade sig, kvinnor emanciperades, anarkister utförde terroraktioner etcetera.

Inte ens i Emils värld hade de som bodde i fattigstugan sin givna plats heller. Emils "julmatsaktion" var radikal. Astrid Lindgren skildrade ändå en hel del sociala orättvisor tycker jag.

Jag har knappast påstått att det fanns någon som helst social rättvisa förr, sjukvården var ännu inte socialiserad utan endast tillgänglig för de välbeställda, fattighjonen hyrdes ut till lägsta anbudsgivare - ungefär som FAS 3...

MEN, alla trodde ju att ett dylikt samhällskikt var nödvändigt eftersom gud genom kungen hade bestämt det så - "Av Gud Konungen, av Konungen lagen".

Idag inbillar sig istället folk att vi måste ha ett skiktat samhälle för att marknaden har bestämt så :D

Nä, men allvarligt talat så visste alla vad som väntades av dem på ett helt annat sätt. Var din pappa bonde och du var äldsta sonen så var det inga frågor om vad du skulle bli som stor, Var din far köpman så visste du också vad du skulle bli som stor...

Ingen behövde bry sig om textilfabriker i Bangladesh eftersom skräddaren i byn sydde finkläderna, Du behövde inte ta dyra lån för att köpa senaste i-phonemodellen.

Kort sagt så var livet mer förutsägbart förr och dina valmöjligheter var mer begränsade.

För stor valfrihet kan stressa många människor, det blir en flykt från friheten.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Fast det var väl egentligen bara äldste sonen till en bonde som kunde ärva gården och också bli bonde? De andra fick ju vackert försöka hitta någon annan födkrok. Min farfar, född vid förra sekelskiftet, var t ex bondson, men eftersom han hade nio äldre syskon så stod det ju klart redan vid födseln att bonde kunde han ju knappast bli. Vad han skulle bli istället fick han lista ut själv.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

och hade man tur hade man en hel tia att utbilda sig för!
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jo, det gällde att tänka snabbt, för vid sexton senast förväntades han flyttat hemifrån och vara självförsörjande. Vet inte om jag tycker det verkar så mycket enklare än att vara ung idag. Men visst, eftersom det inte fanns möjligheter till flytt eller studier, så var det i praktiken bruket att välja på, så det var väl bara att pallra sig dit och börja jobba, och vinka eventuella drömmar om något annat farväl.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag har länge tänkt på det som ett typ av välfärdsproblem... Jag har svårt att tänka mig att yrkesarbetande människor i Sverige har det tyngre idag än för 50-100 år sen...! Snarare tvärtom! Vi har fått för mycket tid att tänka över hur vi mår. När överlevnad inte är ett problem i västvärlden så skapar vi oss nya problem, nya utmaningar som ibland blir övermäktiga. Vi har byggt upp en stark norm kring L-Y-C-K-A, som för vissa innebär att man ska vara bäst på allt; jobbet, relationen, vänner, barnen, hobbys... S.k. social kompetens lyfts fram, vi utökar vårt umgänge/sociala nätverk. Konkurrens, prestation och bedömning tar sig vägar från ekonomin in i det vardagliga sociala livet.

Detta i kombination med mer stillasittande i yrke och fritid.

Och lusten/behovet av kategorisera avvikelser, dvs en sorts diagnos-kultur.

Det psykiska måendet har blivit i större fokus, på gott och ont.

//Lite osorterat flum från Ellyne...
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Det som skiljer är ju att världen har blivit större och mer svårbegriplig.

I Emils värld så hade alla sin givna plats, tom Krösa-Maja. Alla goda hem hade en tavla på kungen upphängd, gick i kyrkan på söndagar, våren kom när den kom, all industrialisering var bara av godo...

Det fanns inga tankar på vare sig klimathot, terrorhot, finanskriser eller ens världen utanför Katthult - möjligtvis att man i kunde tänka sig så långt bort som till Lönneberga.

Depressioner bland naturfolk som fortfarande lever traditionellt stamliv är väldigt ovanligt, så det är kanske att världen har blivit så stor som är felet... Eller att vi omger oss med en massa människor som vi inte känner eller ens har någon form av relation till.


Självklart är det annorlunda, men inte bekymmersfritt.
Och ang. att man inte behövde ta lån för att köpa senaste telefonen, nej det är ju sant, men jag vet inte om jag tycker det är så mycket bättre att behöva sälja sin kropp till forskning för att ha råd att köpa mat eller gå till doktorn eller köpa nya skor eller kläder eller vad de nu skulle ha pengarna till (som i Madicken).

Ang. stamfolk så verkar det ju (vad jag sett på många dokumentärer) inte vara helt ovanligt att de förbrukar en hel del berusningsmedel och är påverkade stora delar av dygnet. Kan ju dämpa en hel del. Sen har det ju mycket att göra med hur man ser på saker, där kanske de inte ser på depression som en sjukdom utan kanske som en påverkar från en demon eller liknande.
Såna här frågor är ju långt ifrån endimensionella.
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Jag har sagt det förut, livet var inte lättare förr utan heller svårare men det var inte lika förvirrande!

Nu ska du välja vad du ska tro på -då föddes du in i Svenska kyrkan och förväntades komma dig på söndagarna om du bodde nära... Och än om predikan var tråkig så hade det det goda med sig att du träffade du de flesta andra på bygden och fick en trevlig pratstund efter gudstjänstens slut. Brottsligheten var lägre, antingen det nu berodde på respekt för Guds bud eller social kontroll eller kanske både och. Vare sig man tror eller inte tror på bibeln så tar den upp alla stora livsfrågor. På den tiden då alla kände till alla vikiga berättelser i bibeln så kunde man referera till dom om man ville snacka om livets frågor. Man kunde också citera psalmerna för att trösta någon och sådär. Man hade så att säga verktygen. Nu har Svenssons ingen gemensam tro med sig från barndomen utan alla ska söka själva... Och det enda gemensamma vi har att referera till tycks vara Bamse och sådantdär...
 
Sv: Varför mår så många mentalt dåligt!

Kort sagt så var livet mer förutsägbart förr och dina valmöjligheter var mer begränsade.

För stor valfrihet kan stressa många människor, det blir en flykt från friheten.

+1 på det. Det är ju på både gott och ont.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 361
Senast: Grazing
·
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
30
· Visningar
1 502
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 633
Senast: Mineur
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 948
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp