Varför slutade du med hästar/ridning?

Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?
Även er som funderar på att sluta?
Jag slutade p.g.a. ryggont, 2017. Fick helt galet ont även efter lugna turer. Nuförtiden mår ryggen bättre och jag hade troligtvis kunnat ta upp ridningen igen, men mitt intresse är inte som det var förr. Ibland kan jag sakna det, men inte så pass att jag tar steget att börja. Har istället utvecklat ett växande hundintresse, så det är det jag kommer satsa på.
 
Har inte haft egen häst på ca 1,5 år. Efter mycket tråkigheter och en rättstvist kring en skadad häst så blev det ingen ny. Tvister och allt runt om kostar i både pengar och energi... och båda var liksom slut.
Hade foderhäst en kort period men nu har jag inte ridit på ett halvår ungefär.

Jag saknar ridningen och stallet då det är en social tillvaro, det är där jag rensar huvudet och så tycker jag det är kul att både träna och tävla.
Jag saknar inte oron runt hästen, rädsla för skador osv.

Idag har jag inte råd att skaffa ny häst men hoppas kunna göra det någon gång i framtiden.
 
I samband med att jag var gravid med första barnet skadade sig hästen och beslut togs att hon inte längre skulle behöva tränas och tävlas utan enbart skogsmulleridas och vara sällskapshäst. En kompis lånar henne och hon är numera betäckt. Jag saknar hästarna vissa dagar, kollar HästNet varje dag och drömmer mig bort! Men just nu har jag varken tid eller ork att lägga ett par timmar i stallet varje dag. Hoppas kunna ta upp det på något sätt när barnen är äldre och mer självständiga.
 
Jag har inte ridit aktivt sedan 2012 och inte haft egna hästar sen 2010. För min del blev det för mycket. Bröt upp från sambon och slutade med hästverksamhet i samma veva. Mycket sorg och upprivna känslor.

Saknar det egentligen inte då jag levt nästan hela mitt liv med hästar 24/7 tidigare. Vill inte mocka mer, inte packa hö och 🙈 faktiskt inte umgås med hästfolk! 🤪 Har ledsnat på prestigen, avundsjukan och ”näsan i vädret”-människor....

Att träna själv och utbilda kan jag iofs sakna men då det negativa fortfarande väger över så ...

I mitt ”nya” liv är det knappt någon som vet vad jag gjort eller kan (har en hel del ryttare som arbetskamrater) och jag låter det gärna förbli så.
 
Jag sålde hästen och slutade helt ca år 2010. Var olika omständigheter som gjorde att jag tröttnade, det kändes inte kul längre. Gick flera år utan att ha ngt med hästar att göra och saknade det inte alls, sen efter typ 6-7 år så kom längtan tillbaka och så började jag successivt igen 👍
 
Jag slutade när jag fick ta bort min trygga gamling - jag hade blivit feg och jag hade länge velat ha hund. Tiden fanns inte för båda. Höll uppe helt i fem år men är nu medryttare på en äldre trygg islandshäst sedan några månader. Men funderar nu på om jag ska fortsätta eller inte.

Det har varit jättekul men tar samtidigt en kväll i veckan från hunden och det finns även annat jag vill göra. T ex har jag testat linedance med min syster och det är kul att ha en gemensam aktivitet då vi lever ganska olika liv annars. Och jag behöver ha en helt ledig kväll de flesta veckorna för att må bra. Ska fortsätta rida över sommaren och sedan bestämma mig.
 
Jag har råd nu men dåligt med tid. Mycket dåligt samvete också tyvärr.

Jag tolkar dig som att du funderar på att sluta med hästarna men att du samtidigt ändå vill fortsätta. Om du vill fortsätta så tycker jag att du ska fundera på vad det är du får dåligt samvete över. Jag märker ibland att en del tänker att de måste rida eller träna för hästens skull. Själv tänker jag att om jag ordnar tillvaron för hästen så bra jag bara kan så lever den ett fullvärdigt liv utan att jag tränar den. Alltså har jag inte dåligt samvete för att jag i perioder tränar mindre. Visst kunde tävlingsresultaten vara bättre med mer träning men jag har ju valt att göra som jag gör och tycker då att huvudsaken med tävling är att det är roligt.

Det är möjligt att jag tolkat helt fel men jag tycker att en del sätter krokben för sig själva och sitt intresse och att det är tråkigt. Hästar ska vara roligt i alla fall en majoritet av tiden (dåligt väder och skador drar ju tyvärr ner roligheten periodvis). Ber om ursäkt om jag är ute och cyklar.
 
Jag slutade med ridning i samband med graviditet och viktuppgång och hästen i samma veva fick senskada + hade sen tidigare rätt mkt pålagringar vilket gjorde att jag med min viktuppgång plus hästens skador gjorde att jag slutade 2017. Har dock kvar hästen och mina barn rider på henne samt att jag har två till ponnyer, en utlånad och ytterliggare en barnponny som också är inkörd! Väger för närvarande för mkt för att det ska kännas ok med en så pass liten häst som jag vill ha, gillar inte stora hästar, hehe, så just nu blir det körning och viktnedgång.

Kan tillägga att jag tröttnade på just ridbiten flera år tidigare, runt år 2015 när första barnet föddes, så hade jag velat rida hade jag såklart kunna köpa en mer viktbärande häst än min d-ponny, så det känns helt ok!
 
Flyttade ifrån gården, och därmed möjligheten att ha flera stycken. Jag tog med mig en, men insåg snart att jag inte ville stå inackorderad. Nu skulle jag möjligen kunna tänka mig det, men inte då. Så jag sålde hästen.
Dessutom har jag ett annat fritidsintresse som går att lägga hur mycket tid som helst på, och det har alltid varit så att hästarna och mitt andra intresse konkurrerat om tiden. Och varit olika intressanta i olika faser i livet.
 
Jag har precis sålt min tävlingshäst pga 6 år med olika skador. Hon har kostat enorma pengar i veterinärbesök och jag har mest rehabat. Nu har jag d-ponnyn jag har haft som sällskap till salu. Hon är skitkul, men jag är lite sned i bäckenet och hon reagerar på det. Hon trivs till exempel mycket bättre med min medryttare.

Då när hon är såld så kommer jag bli hästlös för första gången på över 15 år. Läser på uni 15 mil bort, pendlar med buss och hinner verkligen inte med en häst egentligen och är så less på att försöka hitta en fungerande medryttare.

Vi får dock se om jag hyr ut mina två lösdriftplatser och vad det i så fall blir för hästar, eller om någon av mina kompisar behöver medryttare?

Jag känner dock att jag är mer petig än tidigare, förr skulle jag nöjt mig med vilken häst som helst, nu skulle jag vilja ha en som rör sig bra, har lätt för sig och som står i ett stall där det finns tillgång till både ridbana och trevliga uterittsmöjligheter, annars får det helt enkelt vara just nu!
 
Jag tolkar dig som att du funderar på att sluta med hästarna men att du samtidigt ändå vill fortsätta. Om du vill fortsätta så tycker jag att du ska fundera på vad det är du får dåligt samvete över. Jag märker ibland att en del tänker att de måste rida eller träna för hästens skull. Själv tänker jag att om jag ordnar tillvaron för hästen så bra jag bara kan så lever den ett fullvärdigt liv utan att jag tränar den. Alltså har jag inte dåligt samvete för att jag i perioder tränar mindre. Visst kunde tävlingsresultaten vara bättre med mer träning men jag har ju valt att göra som jag gör och tycker då att huvudsaken med tävling är att det är roligt.

Det är möjligt att jag tolkat helt fel men jag tycker att en del sätter krokben för sig själva och sitt intresse och att det är tråkigt. Hästar ska vara roligt i alla fall en majoritet av tiden (dåligt väder och skador drar ju tyvärr ner roligheten periodvis). Ber om ursäkt om jag är ute och cyklar.

Jag har en 2åring just nu och har inget dåligt samvete för henne som det är nu :)

Det jag tänker på är att jag har svårt att hitta ett stall där jag trivs som uppfyller min krav. Det hon står i nu gör det och jag har fullt förtroende att inte titta till henne varje dag för jag litar på stallägaren till 100%

Har hund också och om jag vänder och vrider på allt är det igentligen hunden jag inte har tid för.. de har jag alltid sett som ett icke alternativ då hon står mig närmare än hästarna gjort men jag har henne till största delen hos min mamma..
 
Har inte haft egen häst på ca 1,5 år. Efter mycket tråkigheter och en rättstvist kring en skadad häst så blev det ingen ny. Tvister och allt runt om kostar i både pengar och energi... och båda var liksom slut.
Hade foderhäst en kort period men nu har jag inte ridit på ett halvår ungefär.

Jag saknar ridningen och stallet då det är en social tillvaro, det är där jag rensar huvudet och så tycker jag det är kul att både träna och tävla.
Jag saknar inte oron runt hästen, rädsla för skador osv.

Idag har jag inte råd att skaffa ny häst men hoppas kunna göra det någon gång i framtiden.

Samma här, ridningen och det sociala är nått jag lever för och har svårt att vara utan.

Sen har mina senaste hästar också skadat sig mycket och när de gör det har jag svårt att orka. Jobbet kräver mycket och om stallet som brukar ge mig energi tar istället för jag oroar mig blir det tufft.

Sen lär jag mig ju mer o mer om skador och blir bättre på att hantera det.
Jag tänker inte lura mig själv o låtsas att jag kan skaffa en häst som inte skadar sig men sen försöker jag redan innan förbereda mig på det men det går ju inte heller :laugh:
Det löser sig då.

Men jag förstår dig :heart
Du har verkligen haft otur och jag önskar dig all lycka med nästa häst. Vill så gärna se att du skaffar en igen då jag tycker du rider så fint och tar hand om dem så väl.
 
Jag slutade när vi fick barn. Bodde i storstad och stallet där jag red olika hästar låg i andra änden av stan. Det gick inte att få ihop barn, jobb, och hästar helt enkelt och hästarna var enkla att släppa eftersom jag inte hade någon egen då. Höll upp i närmre tio år. Men sedan började dottern på ridskola och jag kände att jag saknade hästarna när jag satt och såg på då hon red. Hittade en medryttarponny som vi hade i ett år eller två och för en och en halv månad sedan köpte vi egen ponny. Han är dotterns men är tillräckligt stor för att jag ska kunna rida honom också ibland.
Emellanåt får jag lite ångest över köpet, vi hade inte på allvar tänkt skaffa egen häst, även om jag kollat annonser och lekt med tanken något år, men fick erbjudande om att köpa den perfekta ponnyn och slog till. Nu är det sommar och ljuvligt att vara hästägare men jag vet ju hur verkligheten ser ut när det är höst kallt, lerigt och mörkt. Det är mycket pengar men framför allt mycket TID. Vi har i alla fall ponnyn på lösdrift och en medryttare som ska skolas in i augusti så jag hoppas det blir bra.
 
Senast ändrad:
Jag har precis sålt min tävlingshäst pga 6 år med olika skador. Hon har kostat enorma pengar i veterinärbesök och jag har mest rehabat. Nu har jag d-ponnyn jag har haft som sällskap till salu. Hon är skitkul, men jag är lite sned i bäckenet och hon reagerar på det. Hon trivs till exempel mycket bättre med min medryttare.

Då när hon är såld så kommer jag bli hästlös för första gången på över 15 år. Läser på uni 15 mil bort, pendlar med buss och hinner verkligen inte med en häst egentligen och är så less på att försöka hitta en fungerande medryttare.

Vi får dock se om jag hyr ut mina två lösdriftplatser och vad det i så fall blir för hästar, eller om någon av mina kompisar behöver medryttare?

Jag känner dock att jag är mer petig än tidigare, förr skulle jag nöjt mig med vilken häst som helst, nu skulle jag vilja ha en som rör sig bra, har lätt för sig och som står i ett stall där det finns tillgång till både ridbana och trevliga uterittsmöjligheter, annars får det helt enkelt vara just nu!

Ja min är ju bara 2 år nu och jag vet inte om hon passar mig till 100% innan jag börjat rida men hennes psyke är guld!

Jag vill gärna ha ”hem” henne men å andra sidan är det ingen panik.
Kan vara skönt att ha kvar henne i lösdriften i vinter med och sen ta ett beslut i vår :)

Tycker det var kul att se att ditt halvblod fick ett bra hem! En tanke var att sälja min Prick till ridskola också då jag tror hon trivts kanon med de.
 
Ja min är ju bara 2 år nu och jag vet inte om hon passar mig till 100% innan jag börjat rida men hennes psyke är guld!

Jag vill gärna ha ”hem” henne men å andra sidan är det ingen panik.
Kan vara skönt att ha kvar henne i lösdriften i vinter med och sen ta ett beslut i vår :)

Tycker det var kul att se att ditt halvblod fick ett bra hem! En tanke var att sälja min Prick till ridskola också då jag tror hon trivts kanon med de.
Jag är så nöjd med var hon hamnade! Jag hörde av mig till den ridskolan enbart, för jag hade sett hur fint dom hade det, typ 35 mil enkel väg från mig och sålde billigt. Hade dom tackat nej så hade jag betäckt, men det här känns rätt i hjärtat! Och dom är helt inne på att jag ska ha tillbaka henne "när" dom inte vill ha henne längre. :)
 
Jag slutade med hästar efter gymnasiet. Hade tappat motivationen en del och visste inte vad jag ville göra med livet. Jag flyttade till huvudstaden, och nu både pluggar och jobbar jag. Det finns varken pengar eller tid just nu. Jag hade en jättefin medryttarhäst ett tag förra året, men min tid räckte inte riktigt till när jag fick nytt jobb.

Jag står i kö till en del ridskolor och hoppas kunna skaffa medryttarhäst sen igen, kanske till hösten/vintern när mitt schema ser ut att bli luftigare. Om jag hittar rätt häst och rätt stall dvs. Men för tillfället nöjer jag mig med att, fullblodsfrälst som jag är, gå på galoppen när jag har tid. Det är så vansinnigt roligt! Och så läser jag förstås om era hästar här på buke och följer lite hästfolk på instagram.
 
Haft funderingar på att sälja hästarna då jag tyckte det tog mycket tid från annat. Valde att lägga om hur jag håller och tränar häst så det finns tid till andra intressen.
Skulle lätt kunna välja att bli uppfödare och avstå ridning om det inte vore för den där detaljen med att sälja.
 
Nyfiken på de som slutat helt med hästar/ridning men också de som inte längre har egen. Varför och hur det beslutet känns idag?
Även er som funderar på att sluta?

Mina älskade shettisar har fått komma till de evigt gröna ängarna. Den älsta för att hennes hjärta inte orkade mer. Den yngre för att haser, knä och ländrygg krånglat länge och hon kom inte upp när hon hade legat så lätt längre, krävdes fler och fler försök för att komna upp och det är inte ok.

Jag saknar dom var dag. De var mina bästa närmsta vänner. Önskar varje morgon att höra deras gnägg när jag öppnar ytter dörren.

Hoppas att det nån gång kommer häst igen i mitt liv.
Har bara varit hästlös i två år totalt innan på 33 år. Innan dess var det stallet 5-7 dagar i veckan men inte min egen häst.

Vad gör människor som inte har eget stall och hästar?
 
För dyrt, för tråkiga stall och usla träningsmöjligheter var orsaken. Sålde unghästen för 4 år sedan till en kompis så träffar han ibland och ridit han ett par ggr. Ångrar mig fortfarande inte :) Köpte hund istället och tävlar o tränar med den. Blev ett mycket bra byte och känner samma glädje jag gjorde med hästarna förr.
 
Min häst fick avlivas och hennes avkomma blev för liten för mig. Har inte ridit ordentligt sedan 2012. Tappade lusten helt, det har varit mycket skönt med en paus. Dock har den smugit sig tillbaka lite, och eventuellt så blir det medryttarhäst.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
2 883
Utrustning Är det inte snö så är det flygfän.. Och idag blev jag påmind om att hästen HATAR insekter. Så, vad har ni för insektstäcken vid ridning?
Svar
10
· Visningar
258
Senast: MiniLi
·
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
26
· Visningar
2 252
Senast: bobbbo
·
Hästmänniskan Jag har hela mitt liv ridit och haft egen häst men sista året eller kanske åren har jag inte tyckt det vart lika roligt längre, mer...
Svar
4
· Visningar
742
Senast: Sporthorse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Kaninskrik
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • WE-tråden
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp