Varför tycker man inte automatiskt om näringsrik ("nyttig") mat?

[Takire]

Google svarade inte på frågan. Eller så är jag dålig på att välja sökord.

Jag tycker t.ex. inte om sill eller ägg. Bådadera ska vara väldigt nyttiga/näringsrika.

Just fisk har jag egentligen aldrig gillat, förutom lax och en del panerad vitfisk.

Ägg tyckte jag om när jag var riktigt liten, om jag minns rätt.

Det vore väl mer logiskt om man automatiskt tyckte om näringsrika livsmedel?

Jag tycker däremot inte alls att det är konstigt att många tycker om de energirika men mindre näringsrika produkterna, som godis, kakor, chips och glass. Historiskt sett har väl människan behövt få i sig så mycket energi som möjligt, just för att det kanske inte fanns så mycket föda tillgänglig alla gånger.

 

[_Taggis_]

Min ytterst lekmannamässiga teori är att vi lär oss att maten ska bestå av snabba kolhydrater, och socker. Det drar igång belöningssystemet i hjärnan och skapar sug efter mer sånt. Nuförtiden är det få som lagar mat från grunden och då får man i sig mkt sånt oavsett man gör det avsiktligt eller ej, men suget funkar på samma vis oavsett det är tårta eller färdigmat som höjer blodsockret snabbt.

Smaksinnet ändras med vanor. När jag drog bort tex produkter med tillsatt socker kunde jag knappt stå ut med att smaka fruktyoghurt. Tyckte det var äckligt sött. Numera tycker jag dadlar är på gränsen till för sött. Det är de enda sk sötsakerna jag äter. Gjorde dadelbollar idag och uteslöt honung i receptet och tyckte ändå det var onödigt sött, men de som är vana vid vanliga chokladbollar tyckte mina var tråkiga och smakade för lite socker....

 

[Ramona]

Det vore väl mer logiskt om man automatiskt tyckte om näringsrika livsmedel?

Jag tror att kroppen är smartare än vad vi tror, samtidigt som den är mer korkad än vad vi tror. Kroppen skiljer inte på godis och på nyttig mat, den vet att den behöver mycket kalorier och väljer därför att äta det.

Sen är det ju också så att olika människor gillar olika saker. Det tror jag inte beror så mycket på verklig smak, utan vad man har brist på och vad kroppen behöver. Jag blir tex aldrig sugen på choklad, men för vissa kvinnor verkar choklad vara livet som de inte klarar sig utan. Idag vet vi att chokladsug är ett tydligt tecken på brist på magnesium. Jag är heller ingen chipsmänniska och det ska mycket till för att jag ska vara sugen på chips. Däremot äter jag gärna smågodis och helst då saltlakris eller brios som är mitt favoritgodis.

Här är två artiklar om hur jag tänker.

https://metromode.se/halsa/5-vanliga-cravings-och-hur-du-blir-av-med-dem/
https://www.mabra.com/halsa/sugen-pa-salt-sott-eller-fett-din-kropp-forsoker-saga-dig-nagot/6509547

 

[Takire]

Min ytterst lekmannamässiga teori är att vi lär oss att maten ska bestå av snabba kolhydrater, och socker. Det drar igång belöningssystemet i hjärnan och skapar sug efter mer sånt. Nuförtiden är det få som lagar mat från grunden och då får man i sig mkt sånt oavsett man gör det avsiktligt eller ej, men suget funkar på samma vis oavsett det är tårta eller färdigmat som höjer blodsockret snabbt.

Smaksinnet ändras med vanor. När jag drog bort tex produkter med tillsatt socker kunde jag knappt stå ut med att smaka fruktyoghurt. Tyckte det var äckligt sött. Numera tycker jag dadlar är på gränsen till för sött. Det är de enda sk sötsakerna jag äter. Gjorde dadelbollar idag och uteslöt honung i receptet och tyckte ändå det var onödigt sött, men de som är vana vid vanliga chokladbollar tyckte mina var tråkiga och smakade för lite socker....

Jag håller delvis med om att det kan handla om vanor. Men med de livsmedel man ogillat redan från smakportionsstadie som bäbis? Som fisken...

Kokta ägg åt jag under ett par år i vuxen ålder tills jag plötsligt insåg att nej, det här är faktiskt inte gott. Vet inte om hag lyckades lura mig själv ett par år

 

[Takire]

Jag tror att kroppen är smartare än vad vi tror, samtidigt som den är mer korkad än vad vi tror. Kroppen skiljer inte på godis och på nyttig mat, den vet att den behöver mycket kalorier och väljer därför att äta det.

Sen är det ju också så att olika människor gillar olika saker. Det tror jag inte beror så mycket på verklig smak, utan vad man har brist på och vad kroppen behöver. Jag blir tex aldrig sugen på choklad, men för vissa kvinnor verkar choklad vara livet som de inte klarar sig utan. Idag vet vi att chokladsug är ett tydligt tecken på brist på magnesium. Jag är heller ingen chipsmänniska och det ska mycket till för att jag ska vara sugen på chips. Däremot äter jag gärna smågodis och helst då saltlakris eller brios som är mitt favoritgodis.

Här är två artiklar om hur jag tänker.

https://metromode.se/halsa/5-vanliga-cravings-och-hur-du-blir-av-med-dem/
https://www.mabra.com/halsa/sugen-pa-salt-sott-eller-fett-din-kropp-forsoker-saga-dig-nagot/6509547

Kan säkert vara så i en del fall! Tror dock inte att det allrid stämmer gör alla, men är väl få saker som gör det .

 

[Takire]

Om jag ska tänka mig en riktig drömkost så vore det massor av frukt och bär

 

[MissFideli]

Ja, bara titta på grönsaker. Många som har problem att få i sina barn grönsaker.

Tror också på energin i maten, att det är kvar sen gammalt. Man har ju konstaterat att hjärnan inte utvecklats speciellt mycket på tusen(tals?) år, så det kan nog vara kvar sen dess.

 

[Milosari]

Jag läste någonstans att man får vissa smakpreferenser redan i magen eller om det var i bröstmjölken. Det hade kanske förklarat varför så många gillar lakrits/salmiak i norden men ingen annanstans.

Men mycket är nog vad man får äta som barn, t ex om man gillar grönsaker eller inte, hur känslig man är för konsistenser och hetta i maten osv.

Fett, salt och sött är väl det medfödda smakpaketet men även där verkar det ju som om vissa kan föredra två av tre osv.

 

[Modest]

Google svarade inte på frågan. Eller så är jag dålig på att välja sökord.

Jag tycker t.ex. inte om sill eller ägg. Bådadera ska vara väldigt nyttiga/näringsrika.

Just fisk har jag egentligen aldrig gillat, förutom lax och en del panerad vitfisk.

Ägg tyckte jag om när jag var riktigt liten, om jag minns rätt.

Det vore väl mer logiskt om man automatiskt tyckte om näringsrika livsmedel?

Jag tycker däremot inte alls att det är konstigt att många tycker om de energirika men mindre näringsrika produkterna, som godis, kakor, chips och glass. Historiskt sett har väl människan behövt få i sig så mycket energi som möjligt, just för att det kanske inte fanns så mycket föda tillgänglig alla gånger.

I huvudsak för att sådan mat inte varit evolutionärt gynnsam tänker jag? Så kaloritätt som möjligt har ju varit gångbart i den bemärkelsen. Kroppen har inte som syfte att leva så länge och så frisk som möjligt.

 

[sjoberga]

Google svarade inte på frågan. Eller så är jag dålig på att välja sökord.

Jag tycker t.ex. inte om sill eller ägg. Bådadera ska vara väldigt nyttiga/näringsrika.

Just fisk har jag egentligen aldrig gillat, förutom lax och en del panerad vitfisk.

Ägg tyckte jag om när jag var riktigt liten, om jag minns rätt.

Det vore väl mer logiskt om man automatiskt tyckte om näringsrika livsmedel?

Jag tycker däremot inte alls att det är konstigt att många tycker om de energirika men mindre näringsrika produkterna, som godis, kakor, chips och glass. Historiskt sett har väl människan behövt få i sig så mycket energi som möjligt, just för att det kanske inte fanns så mycket föda tillgänglig alla gånger.

Nu älskar jag både sill, lax och ägg! Men jag tänker att om vi pratar evolutionärt så spelar nog smaken (mellan ätligheter) inte extrem roll, för det är inte i så många år (på den skalan) som en stor del av mänskligheten kunnat välja hur man ska få i sig näring.

Födosök nästan hela vakna tiden, ändå svält och sedan anpassning var det som gjorde att människor överlevde alls.

Och evolutionärt borde det varit gynnsamt att inte välja bort livsmedel pga smak alls, utan att verkligen vara en allätare som med glädje försåg sig med det som gick att uppbringa i lagom mängd.

Om vi pratar modern tid, så tänker jag att det mesta är något man lär sig gilla genom att man får förmånen att äta det i samvaro med äldre medmänniskor. Och nu handlar det mer om ett slags intresse än överlevnad.

För egen del föredrar jag smakvariation framför några speciella utvalda smaker.

 

[sjoberga]

Min ytterst lekmannamässiga teori är att vi lär oss att maten ska bestå av snabba kolhydrater, och socker. Det drar igång belöningssystemet i hjärnan och skapar sug efter mer sånt. Nuförtiden är det få som lagar mat från grunden och då får man i sig mkt sånt oavsett man gör det avsiktligt eller ej, men suget funkar på samma vis oavsett det är tårta eller färdigmat som höjer blodsockret snabbt.

Smaksinnet ändras med vanor. När jag drog bort tex produkter med tillsatt socker kunde jag knappt stå ut med att smaka fruktyoghurt. Tyckte det var äckligt sött. Numera tycker jag dadlar är på gränsen till för sött. Det är de enda sk sötsakerna jag äter. Gjorde dadelbollar idag och uteslöt honung i receptet och tyckte ändå det var onödigt sött, men de som är vana vid vanliga chokladbollar tyckte mina var tråkiga och smakade för lite socker....

Är det så få som lagar mat från grunden? Min erfarenhet är att det finns ett ganska stort matintresse hos många och att man lagar en avsevärd del av maten från grunden. (Om man definierar ”grunden” någorlunda snällt)

Men det finns nog en bra poäng i att om man när man lagar en rätt skulle visa hur mycket socker och salt som tillsatts i samma slags färdigrätt skulle man bli lite äcklad.

 

[Saigon]

När jag var gravid och fick havandeskapsförgiftning så var jag helt galet sugen på Turkisk Peppar. Det är inget jag äter i vanliga fall. Och lakrits ska man absolut inte äta om man har högt blodtryck. Så det var som att kroppen ville ha ihjäl mig.

 

[Araminta]

Människan har ju utvecklats under årtusenden i brist på fett och socker. Det vi idag kallar "nyttigt" har varit basfödan, det som gått att få tag i: kött, fisk, bär, rotfrukter etc. De få gånger som socker och fett funnits tillgängligt har det varit fest och ett tillfälle att fylla på depåer.

Sen kom 1900-talet och plötsligt befinner sig djuret människa i omvända förhållanden. Problemet är att evolutionen är långsam.

På individnivå så är också inlärning en bidragande faktor. Det går att lära sig tycka om saker. Det är som tydligast genom barndomen men går absolut att göra även som vuxen.

 

[Takire]

Det går att lära sig tycka om saker. Det är som tydligast genom barndomen men går absolut att göra även som vuxen.

Är ju bara så tokigt att det går att olära sig också även i vuxen ålder .

21 år - lär sig äta ägg
~23-24 år - olär sig äta ägg

 

[Takire]

Håller i och för sig med om att når man behövde äta allt man kom över för att överleva att smakpreferenserna borde varit rätt obetydliga.

 

[sjoberga]

Jag tänker att det också handlar om intresse och personlighet. Om jag går ut och äter på restaurang så beställer jag gärna rätter som innehåller ingredienser och råvaror som jag aldrig någonsin smakat eller visste fanns att använda. Blir aldrig besviken, eftersom det oftast är riktigt gott och när det inte är det, så är det ätbart och en erfarenhet. Andra i min närhet beställer istället sånt som man nästan exakt vet hur det kommer att smaka och till och med ibland kräver att restaurangen ska anpassa rätten (ta bort ingrediens).

Tänk på det nästa gång ni är på restaurang, jag är den där som beställer den rätten ni andra sitter och förundras över och skrattar åt.

 

[Lobelia]

Vad menar du med nyttig mat?

Evolutionärt är det extremt nyttigt med fett och sött - gärna i kombination. Nu har vi mycket god tillgång till denna mat samtidigt som vi har begränsat behov av kalorier och då räknar vi energitätt mat som onyttig.

Mycket av vad vi tycker om beror annars på vana och association till upplevelser. Jag tycker ganska illa om ärtor (som jag älskade som barn) det är direkt förknippat till en händelse på dagis. Julmust älskar jag däremot, det associerar jag med jul, fest och trevligheter.

 

[Takire]

Vad menar du med nyttig mat?

Näringsrik. Innehåller många näringsämnen.

Om jag tar äggen återigen innehåller de väl alla näringsämnen utom vitamin C?

 

[Red_Chili]

Google svarade inte på frågan. Eller så är jag dålig på att välja sökord.

Jag tycker t.ex. inte om sill eller ägg. Bådadera ska vara väldigt nyttiga/näringsrika.

Just fisk har jag egentligen aldrig gillat, förutom lax och en del panerad vitfisk.

Ägg tyckte jag om när jag var riktigt liten, om jag minns rätt.

Det vore väl mer logiskt om man automatiskt tyckte om näringsrika livsmedel?

Jag tycker däremot inte alls att det är konstigt att många tycker om de energirika men mindre näringsrika produkterna, som godis, kakor, chips och glass. Historiskt sett har väl människan behövt få i sig så mycket energi som möjligt, just för att det kanske inte fanns så mycket föda tillgänglig alla gånger.

Äh, vi är väl felavlade hela bunten Det är ju lätt att i Sverige överleva idag även om vi äter kass mat. Hade evolutionen fått göra så att bara de personer med bra matvanor överlevde så hade läget kanske varit ett annat med vad vi gillat och inte gillat?

(Nej, jag vill ingenstans lägga mig i vilka som får skaffa barn eller inte. Men genetik påverkar ju och sådant som inte fungerat förr är inga som helst problem idag)

 

[Red_Chili]

Smaksinnet ändras med vanor. När jag drog bort tex produkter med tillsatt socker kunde jag knappt stå ut med att smaka fruktyoghurt. Tyckte det var äckligt sött. Numera tycker jag dadlar är på gränsen till för sött. Det är de enda sk sötsakerna jag äter. Gjorde dadelbollar idag och uteslöt honung i receptet och tyckte ändå det var onödigt sött, men de som är vana vid vanliga chokladbollar tyckte mina var tråkiga och smakade för lite socker....

Det där har jag också upptäckt. Framförallt med bröd. Förut älskade jag tunnbröd och vanligt ljust rostbröd. Sedan bestämde jag mig för att sluta äta sådant, för att "bara äta lagom" fungerade inte och jag ville ha en mer varierad kost. Några månader senare skulle jag äta sådant bröd igen. Det gick inte. Herregud så sött och konstigt och degigt det smakade! Nu har jag åter igen vant mig vid vissa sorters bröd, men det är inget jag själv köper för att äta på samma sätt som förut, det är helt enkelt inte gott nog.