Vårföräldrar 2018 del 3

Hur märker ni ang tungbandet?

Storebror var knappt 3 när han åkte skidor första gången. Så det är väl inte orimligt (snarare rätt troligt) att vi åker upp i vinter och båda får åka :)

Vill gärna låta henne/dem prova på ridning också men mesta ponnyridningen här verkar coronastängt.
Går dock på gympa varannan vecka, inte organiserat utan bara hyrd lokal. Intresseanmälde till minisim men det verkar fullt.
Det var väll främst att han inte kunde räcka ut tungan. Han har aldrig haft problem med att äta och han pratar jättemycket men vi har märkt att han t.ex inte kan slicka på en glass. Så jag tog upp det med Bvc som skickade remiss till öron-näsa-hals och de gjorde bedömningen att tungbandet behövde klippas. Vilket vi är väldigt nöjda med då vi vart lite rädda att han skulle få problem med uttal och så längre fram. Nu kan han förhoppningsvis lära sig rätt från början, eller har iallafall bättre förutsättningar för det 😊
 
Jag har börjat köra lite mer tecken med E, i en salig blandning av riktiga och påhittiga. Hon hakar på väldigt glatt :)
Åh vad kul! :D Är du duktig på tecken? Walter brukar lära mig lite tecken då det jobbar mycket med det på förskolan. Nu pratar ju ungen non-stop så det är inte så ofta vi använder det men tänker att det kan vara till stor nytta för lillebror sen. Jag kan just nu: arg, ledsen, glad, vatten, mjölk, äpple och sitt ner :up:
 
Åh vad kul! :D Är du duktig på tecken? Walter brukar lära mig lite tecken då det jobbar mycket med det på förskolan. Nu pratar ju ungen non-stop så det är inte så ofta vi använder det men tänker att det kan vara till stor nytta för lillebror sen. Jag kan just nu: arg, ledsen, glad, vatten, mjölk, äpple och sitt ner :up:
Nej, men jag har börjat googla och hitta filmer. Ibland tar förskolan med i sina veckobrev. Sen tidigare har hon vissa hon snappat upp från fsk, tex mjölk men gjort en egen variant av. Nu går hon runt och tecknar att pappa är på jobbet, och kör bil, mest hela tiden. Hon säger fortfarande bara ca 20 ord med dåligt uttal (men kommunicerar mycket) så det börjar kännas användbart.
 
Här kommer en ångerfull bekännelse.. Igår tappade jag tålamodet för första gången på riktigt. Jag var trött och sliten och dottern likaså. Hon gjorde massor av småsaker som inte är ok under morgonen, men bägaren rann över vid påklädningen då hon vägrade kläder och protesterade genom att skrikgråta och spotta på golvet och saker (riktiga loskor) trots tillsägelser.. Då fick jag nog och skrek/röt i en väldigt otrevlig röst ”sluta spotta” och lyfte upp henne o stoppade in henne i duschen (duschen var alltså avstängd o öppen dörr). Hon var skitförbannad och ledsen och jag gick därifrån någon minut. Efter ett tag började vi båda lugna oss på varsitt håll och hon började ropa efter mig varpå jag gick dit och kramades osv. Jag bad om ursäkt och pratade om vad som hade hänt.

Men fy fasen alltså, jag har fortfarande så dåligt samvete! Kände mig hemsk som utsatte henne för det där :cry: aldrig igen. Hon berättade om det för sin pappa när han kom hem, att hon hade spottat på golvet... Finns ingen ursäkt för att skrika på sitt barn, nästa gång ska jag bara släppa allt och låta det vara. Vi behöver ju faktiskt inte göra något alls eftersom jag ändå är föräldraledig med lillasyster. Hon hade likväl kunnat vara naken hela dagen o typ suttit framför en film.. (blev ju så ändå eftersom jag inte ville skicka iväg henne efter det där till fsk ändå) Känner mig som en urusel förälder. Sådär gör ju inte jag. Men uppenbarligen kunde jag skrika till också :( känner mig så ledsen över det här och behövde älta det lite till.
 
Här kommer en ångerfull bekännelse.. Igår tappade jag tålamodet för första gången på riktigt. Jag var trött och sliten och dottern likaså. Hon gjorde massor av småsaker som inte är ok under morgonen, men bägaren rann över vid påklädningen då hon vägrade kläder och protesterade genom att skrikgråta och spotta på golvet och saker (riktiga loskor) trots tillsägelser.. Då fick jag nog och skrek/röt i en väldigt otrevlig röst ”sluta spotta” och lyfte upp henne o stoppade in henne i duschen (duschen var alltså avstängd o öppen dörr). Hon var skitförbannad och ledsen och jag gick därifrån någon minut. Efter ett tag började vi båda lugna oss på varsitt håll och hon började ropa efter mig varpå jag gick dit och kramades osv. Jag bad om ursäkt och pratade om vad som hade hänt.

Men fy fasen alltså, jag har fortfarande så dåligt samvete! Kände mig hemsk som utsatte henne för det där :cry: aldrig igen. Hon berättade om det för sin pappa när han kom hem, att hon hade spottat på golvet... Finns ingen ursäkt för att skrika på sitt barn, nästa gång ska jag bara släppa allt och låta det vara. Vi behöver ju faktiskt inte göra något alls eftersom jag ändå är föräldraledig med lillasyster. Hon hade likväl kunnat vara naken hela dagen o typ suttit framför en film.. (blev ju så ändå eftersom jag inte ville skicka iväg henne efter det där till fsk ändå) Känner mig som en urusel förälder. Sådär gör ju inte jag. Men uppenbarligen kunde jag skrika till också :( känner mig så ledsen över det här och behövde älta det lite till.
Jag har också lackat ut på sonen...när orken verkligen tryter. Och mådde så dåligt efter. Men vet du, jag tror varken han eller din dotter tar skada av nån enstaka gång. Bara det inte blir vardag. Vi är bara människor.
Efteråt tog jag honom i knät och så pratade vi om vad han gjort och varför mamma skrek. Vet inte hur mycket han förstod, men tänker att det är ett bra sätt att gå vidare sen.
 
Jag har också lackat ut på sonen...när orken verkligen tryter. Och mådde så dåligt efter. Men vet du, jag tror varken han eller din dotter tar skada av nån enstaka gång. Bara det inte blir vardag. Vi är bara människor.
Efteråt tog jag honom i knät och så pratade vi om vad han gjort och varför mamma skrek. Vet inte hur mycket han förstod, men tänker att det är ett bra sätt att gå vidare sen.

Ja usch, det är inte lätt ibland alltså.. På ett sätt är det ju skönt att veta att jag inte är den enda som ballat ur, även om det känns helknasigt att tänka så.
 
Jag tänker att det inte är farligt om det händer, om man sen kan prata om det. Tvärtom tror jag det ät bra att visa alla känslor 😊

På temat, typ, känner jag mig förresten kanon idag som missade att dottern stod vid min öppna garderob och pillade. Lyckades stänga dörren så hennes finger fastnade 😣 det började inte blöda men hon fick ett litet blåmärke. Kändes inte så kul. Som tur är löser plåster allt så nu är hon stolt över det och jag kommer vara jätteförsiktig när jag stänga garderoben framöver😳
 
Jag tänker att det inte är farligt om det händer, om man sen kan prata om det. Tvärtom tror jag det ät bra att visa alla känslor 😊

På temat, typ, känner jag mig förresten kanon idag som missade att dottern stod vid min öppna garderob och pillade. Lyckades stänga dörren så hennes finger fastnade 😣 det började inte blöda men hon fick ett litet blåmärke. Kändes inte så kul. Som tur är löser plåster allt så nu är hon stolt över det och jag kommer vara jätteförsiktig när jag stänga garderoben framöver😳
Känslor tror jag också är bra att visa.
Igår var jag orolig för ena katten som var borta (men nu återkommit) och grät. Sonen blev väldigt fundersam men pappa förklarade varför mamma var ledsen och sonen upprepade och så fick jag flera kramar :love: .
 
Här kommer en ångerfull bekännelse.. Igår tappade jag tålamodet för första gången på riktigt. Jag var trött och sliten och dottern likaså. Hon gjorde massor av småsaker som inte är ok under morgonen, men bägaren rann över vid påklädningen då hon vägrade kläder och protesterade genom att skrikgråta och spotta på golvet och saker (riktiga loskor) trots tillsägelser.. Då fick jag nog och skrek/röt i en väldigt otrevlig röst ”sluta spotta” och lyfte upp henne o stoppade in henne i duschen (duschen var alltså avstängd o öppen dörr). Hon var skitförbannad och ledsen och jag gick därifrån någon minut. Efter ett tag började vi båda lugna oss på varsitt håll och hon började ropa efter mig varpå jag gick dit och kramades osv. Jag bad om ursäkt och pratade om vad som hade hänt.

Men fy fasen alltså, jag har fortfarande så dåligt samvete! Kände mig hemsk som utsatte henne för det där :cry: aldrig igen. Hon berättade om det för sin pappa när han kom hem, att hon hade spottat på golvet... Finns ingen ursäkt för att skrika på sitt barn, nästa gång ska jag bara släppa allt och låta det vara. Vi behöver ju faktiskt inte göra något alls eftersom jag ändå är föräldraledig med lillasyster. Hon hade likväl kunnat vara naken hela dagen o typ suttit framför en film.. (blev ju så ändå eftersom jag inte ville skicka iväg henne efter det där till fsk ändå) Känner mig som en urusel förälder. Sådär gör ju inte jag. Men uppenbarligen kunde jag skrika till också :( känner mig så ledsen över det här och behövde älta det lite till.
Vet du, helt ok att älta men jag tycker faktiskt inte du behöver ha så dåligt samvete. Klart man helst inte vill skrika men att tappa tålamodet och höja rösten är fullt mänskligt.
 
Vet du, helt ok att älta men jag tycker faktiskt inte du behöver ha så dåligt samvete. Klart man helst inte vill skrika men att tappa tålamodet och höja rösten är fullt mänskligt.
Håller med! Jag känner mig oftast som en rätt bra förälder, men när jag läser ”bekännelser” som den ovan börjar jag fundera. Kanske är jag mkt sämre än jag tror!? Jag tappat humöret på mina barn (som är 2 och 4 år) titt som tätt. Hade det bara hänt en gång vore jag (och kanske mina barn då också då..) himla glad/-a!
 
Jag tänker att det inte är farligt om det händer, om man sen kan prata om det. Tvärtom tror jag det ät bra att visa alla känslor 😊

På temat, typ, känner jag mig förresten kanon idag som missade att dottern stod vid min öppna garderob och pillade. Lyckades stänga dörren så hennes finger fastnade 😣 det började inte blöda men hon fick ett litet blåmärke. Kändes inte så kul. Som tur är löser plåster allt så nu är hon stolt över det och jag kommer vara jätteförsiktig när jag stänga garderoben framöver😳

Åh stackars liten då =\ Skönt att plåster fungerar!
 
Håller med! Jag känner mig oftast som en rätt bra förälder, men när jag läser ”bekännelser” som den ovan börjar jag fundera. Kanske är jag mkt sämre än jag tror!? Jag tappat humöret på mina barn (som är 2 och 4 år) titt som tätt. Hade det bara hänt en gång vore jag (och kanske mina barn då också då..) himla glad/-a!

Jo jag förstår att det kan tolkas som att man inte är en bra förälder om man skriker på sina barn, men det var inte så det var menat. Jag tror jag reagerade så starkt på mitt beteende eftersom jag typ aldrig blir arg annars, alltså inte på någon och speciellt inte i en situation där inget allvarligt egentligen hänt. Tex jobbade jag tre år på fsk och röt till på skarpen av ilska enbart en gång, och då var det ett barn som varit medvetet elakt mot ett annat barn. Sådant gör mig väldigt arg och att jag röt till då känns fortfarande rätt än idag. Så jag tror definitivt att jag kommer skrika på något av mina barn i framtiden men jag hoppas att det blir vid lite mer väl valda tillfällen där det faktiskt kan vara en rimlig reaktion. Istället för den här gången då det var helt ickekonstruktivt och bara ledde till negativa känslor hos oss båda.

Jag tycker faktiskt inte att man skriker på sina barn för vad som helst bara för att man är trött/tappat tålamodet, liksom jag inte skulle skrika på min man eller någon annan person i en liknande situation. Det är bara i vissa specifika sammanhang jag tycker det är ok att skrika argt på någon. Men det betyder inte att jag dömer någon som skriker på sina barn om jag ser det, för jag vet ju inget om deras situation eller vad som hänt.
 
Jo jag förstår att det kan tolkas som att man inte är en bra förälder om man skriker på sina barn, men det var inte så det var menat. Jag tror jag reagerade så starkt på mitt beteende eftersom jag typ aldrig blir arg annars, alltså inte på någon och speciellt inte i en situation där inget allvarligt egentligen hänt. Tex jobbade jag tre år på fsk och röt till på skarpen av ilska enbart en gång, och då var det ett barn som varit medvetet elakt mot ett annat barn. Sådant gör mig väldigt arg och att jag röt till då känns fortfarande rätt än idag. Så jag tror definitivt att jag kommer skrika på något av mina barn i framtiden men jag hoppas att det blir vid lite mer väl valda tillfällen där det faktiskt kan vara en rimlig reaktion. Istället för den här gången då det var helt ickekonstruktivt och bara ledde till negativa känslor hos oss båda.

Jag tycker faktiskt inte att man skriker på sina barn för vad som helst bara för att man är trött/tappat tålamodet, liksom jag inte skulle skrika på min man eller någon annan person i en liknande situation. Det är bara i vissa specifika sammanhang jag tycker det är ok att skrika argt på någon. Men det betyder inte att jag dömer någon som skriker på sina barn om jag ser det, för jag vet ju inget om deras situation eller vad som hänt.
Alltså, jag tycker inte heller man ska skrika på sina barn hur som helst, helst inte alls så klart, ser det bara som rätt naturligt att det sker nån gång ibland.

Hade jag jobbat med barn tror jag inte jag skrikit på dem heller, har aldrig varit nära att skrika åt nån annans barn trots intensivt umgänge.. Med mina egna blir allt starkare på något sätt. Kan bli galen när storebror upprepade gånger (ibland avsiktligt, ibland inte..) skadar sitt lillasyskon. Förstår rent logiskt att det är bättre att lugnt förklara att man inte får slåss, bitas, välta fotölj över någon, men jag kan verkligen inte alltid hejda mig från att skrika ( vilket jag antagligen gjort åt min man om han betett sig likadant, så håller inte helt med om din parallell..som tur är slåss inte min man ;))
 
Hur bra finmotorik har era?

Funderade lite på den här.. Tror att det är helt okej, men inser att vi kanske inte låter henne öva tillräckligt med knappar och dragkedjor och sånt. Det är så lätt att ta över för att det går snabbare ;)
Tänkte jag skulle köpa lite pyssel till henne, piprensare och såna där små ögon man kan klistra på figurer och sånt. Och pärlor. Är nog bra att öva i alla fall!

2.5 årskoll häromdagen. Tydligen kontroll både nu och vid 3 år i vår nya kommun, så vi avvaktar tills dess med logoped.

Samma som i vår kommun med intervallerna :)

Hade dom tankar om talet? Tänker på logopeden. Du kanske har skrivit tidigare, men mitt minne sviker mig :o
Vad kollade dom mer på besöket? Är lite nervös eftersom dottern är lite liten.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 718
Senast: jemeni
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 304
Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
14
· Visningar
1 002
Senast: Kilauea
·
Kropp & Själ Lång historia det här, ska försöka korta ned. Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
20 819
Senast: Stereo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp