Vårföräldrar 2018 del 3

Förra gången var det enkelt att sluta amma. Jag började jobba heltid och pappan tog dottern på natten. Jag hade egentligen tänkt fortsätta amma lite dagtid. Men mjölken sinade snabbt och det tog inte ens en arbetsvecka så var hon ointresserad när jag erbjöd bröstet. Hittills har jag inte gjort något försök att sluta amma H, men skulle gärna bli kvitt nattamningen. Inatt vaknade han varje timme. Jag har varit vaken sedan 03:30. :meh:
Det är kämpigt! I går kväll vaknade hon efter ca 40 min och gallskrek. Tror det är magen. Sedan har hon sovit typ på mig och vaknat och bökat typ sex ggr de sju timmar jag sovit. 6:30 vaknade storebror så då fick jag ha sovit färdigt.

Jag börjar jobba om en månad. Känns som jag kommer vara ett vrak då.
 
Tack för att du tog dig tid att svara! Det är så mycket tankar och känslor som snurrar. Kändes det självklart för er att fortsätta graviditeten? Hur var din första känsla?
Jag blir ännu mer osäker och ledsen när man läser om allt dåligt som experterna utlåter sig om..

Vad skönt att du känner dig pigg och peppad inför nr.2, det underlättar ju ens beslut. Jag och sambon pratade igår och kände att vi idag inte skulle orka ett till barn just nu, men man vet ju inte hur man känner om nio månader. Vi kanske inte känner oss lika slitna då.

Det är verkligen jättesvårt att hitta kompisar i vuxen ålder, känns som alla har så fullt upp med sitt.

Åh, det var det lilla! Förstår det, det var det för oss också. Helt ärligt inte initialt. Jag tror att vi båda hade önskat att det inte hade tagit först, vilket kändes så sorgligt. Med sonen var det liksom glädjetårar när plusset kom och nu var det tvärtom. Jag kände nog mest panik initialt, hur ska vi klara det här?! Och ja, jag har också påverkats av att experterna tycks anse att det inte är optimalt. Samtidigt har jag läst att tre år emellan är det bästa och har vänner med den åldersskillnaden där ettan verkar ta det mycket hårdare. Dom förstår ju och kan reflektera över skillnaden i livet på ett annat sätt när dom är så stora. Våra små kommer ju aldrig kunna referera till ett "innan".
 
Jag tror jag är gravidhypokondrisk. Det hände en sväng efter förra graviditeten, på sommaren (födde i början på juni). Så jag kunde ganska lätt intala mig att det var inbillning.

Men nu har jag lite svårare att övertyga mig själv. Och det tar emot att gå och köpa ett gravtest. För jag kan (får) ju inte vara gravid. Har haft hormonspiralen sedan i juni.

Trött har jag ju varit länge. Och det känns ju normalt. Samt humörsvängningar är inte heller så konstigt.

Men jag tål absolut inte alkohol. Har druckit två ggr, en 33cl cider och en annan gång ett glas champagne. Typ i december. Jag blev jättedålig efteråt. I sig inte så konstigt när man inte fått sova ordentligt på flera år. Men det var samma sak innan jag visste jag var gravid. Blev kanondålig på jättelite alkohol.

Jag tycker att jeansen och ridbyxorna suttit lite tightare runt magen trots att vikten stått still. Men det har blivit lite bättre sedan efter jul så det var nog bara julmaten.

Jag har börjat få samma känsla av en klump i halsen som när jag var gravid. Samt lite uppstötningar. Hade det vid båda graviditeterna. Värre vid den andra. Men det kan ju bero på att jag äter onyttigt och är överviktig också.

Jag är hungrig hela tiden och äter massor. Och får ibland ett väldigt sugnefter saker jag inte brukar vara sugen på, eller extra sugen på det jag gillar. Men det är inte jättekonstigt när man ammar och inte sover om nätterna.

Men så i går natt när jag låg på rygg och försökte somna om så drog magen/magmusklerna ihop sig/drogs inåt och bäckenbottenmusklerns hakade på. Med hyfsat jämna mellanrum drogs liksom magområdet ihop och blev hårt. Men det gjorde absolut inte ont eller var obehagligt. Bara konstigt. Och här slutar liksom mina förklaringar.

Men jag tror egentligen inte att jag är gravid. Så det känns bara fånigt att gå och ta ett gravtest. Fast jag har svårt att bortförklara sammandragningarna.

Hjälp!
 
Jag tror jag är gravidhypokondrisk. Det hände en sväng efter förra graviditeten, på sommaren (födde i början på juni). Så jag kunde ganska lätt intala mig att det var inbillning.

Men nu har jag lite svårare att övertyga mig själv. Och det tar emot att gå och köpa ett gravtest. För jag kan (får) ju inte vara gravid. Har haft hormonspiralen sedan i juni.

Trött har jag ju varit länge. Och det känns ju normalt. Samt humörsvängningar är inte heller så konstigt.

Men jag tål absolut inte alkohol. Har druckit två ggr, en 33cl cider och en annan gång ett glas champagne. Typ i december. Jag blev jättedålig efteråt. I sig inte så konstigt när man inte fått sova ordentligt på flera år. Men det var samma sak innan jag visste jag var gravid. Blev kanondålig på jättelite alkohol.

Jag tycker att jeansen och ridbyxorna suttit lite tightare runt magen trots att vikten stått still. Men det har blivit lite bättre sedan efter jul så det var nog bara julmaten.

Jag har börjat få samma känsla av en klump i halsen som när jag var gravid. Samt lite uppstötningar. Hade det vid båda graviditeterna. Värre vid den andra. Men det kan ju bero på att jag äter onyttigt och är överviktig också.

Jag är hungrig hela tiden och äter massor. Och får ibland ett väldigt sugnefter saker jag inte brukar vara sugen på, eller extra sugen på det jag gillar. Men det är inte jättekonstigt när man ammar och inte sover om nätterna.

Men så i går natt när jag låg på rygg och försökte somna om så drog magen/magmusklerna ihop sig/drogs inåt och bäckenbottenmusklerns hakade på. Med hyfsat jämna mellanrum drogs liksom magområdet ihop och blev hårt. Men det gjorde absolut inte ont eller var obehagligt. Bara konstigt. Och här slutar liksom mina förklaringar.

Men jag tror egentligen inte att jag är gravid. Så det känns bara fånigt att gå och ta ett gravtest. Fast jag har svårt att bortförklara sammandragningarna.

Hjälp!

Låter onekligen mystiskt! Tycker dock inte att det är obefogat eller löjligt att ta ett test, hellre vara säker tänker jag.
 
Jag tror jag är gravidhypokondrisk. Det hände en sväng efter förra graviditeten, på sommaren (födde i början på juni). Så jag kunde ganska lätt intala mig att det var inbillning.

Men nu har jag lite svårare att övertyga mig själv. Och det tar emot att gå och köpa ett gravtest. För jag kan (får) ju inte vara gravid. Har haft hormonspiralen sedan i juni.

Trött har jag ju varit länge. Och det känns ju normalt. Samt humörsvängningar är inte heller så konstigt.

Men jag tål absolut inte alkohol. Har druckit två ggr, en 33cl cider och en annan gång ett glas champagne. Typ i december. Jag blev jättedålig efteråt. I sig inte så konstigt när man inte fått sova ordentligt på flera år. Men det var samma sak innan jag visste jag var gravid. Blev kanondålig på jättelite alkohol.

Jag tycker att jeansen och ridbyxorna suttit lite tightare runt magen trots att vikten stått still. Men det har blivit lite bättre sedan efter jul så det var nog bara julmaten.

Jag har börjat få samma känsla av en klump i halsen som när jag var gravid. Samt lite uppstötningar. Hade det vid båda graviditeterna. Värre vid den andra. Men det kan ju bero på att jag äter onyttigt och är överviktig också.

Jag är hungrig hela tiden och äter massor. Och får ibland ett väldigt sugnefter saker jag inte brukar vara sugen på, eller extra sugen på det jag gillar. Men det är inte jättekonstigt när man ammar och inte sover om nätterna.

Men så i går natt när jag låg på rygg och försökte somna om så drog magen/magmusklerna ihop sig/drogs inåt och bäckenbottenmusklerns hakade på. Med hyfsat jämna mellanrum drogs liksom magområdet ihop och blev hårt. Men det gjorde absolut inte ont eller var obehagligt. Bara konstigt. Och här slutar liksom mina förklaringar.

Men jag tror egentligen inte att jag är gravid. Så det känns bara fånigt att gå och ta ett gravtest. Fast jag har svårt att bortförklara sammandragningarna.

Hjälp!
Köp ett test så kan du släppa det sen.
 
Jag tror jag är gravidhypokondrisk. Det hände en sväng efter förra graviditeten, på sommaren (födde i början på juni). Så jag kunde ganska lätt intala mig att det var inbillning.

Men nu har jag lite svårare att övertyga mig själv. Och det tar emot att gå och köpa ett gravtest. För jag kan (får) ju inte vara gravid. Har haft hormonspiralen sedan i juni.

Trött har jag ju varit länge. Och det känns ju normalt. Samt humörsvängningar är inte heller så konstigt.

Men jag tål absolut inte alkohol. Har druckit två ggr, en 33cl cider och en annan gång ett glas champagne. Typ i december. Jag blev jättedålig efteråt. I sig inte så konstigt när man inte fått sova ordentligt på flera år. Men det var samma sak innan jag visste jag var gravid. Blev kanondålig på jättelite alkohol.

Jag tycker att jeansen och ridbyxorna suttit lite tightare runt magen trots att vikten stått still. Men det har blivit lite bättre sedan efter jul så det var nog bara julmaten.

Jag har börjat få samma känsla av en klump i halsen som när jag var gravid. Samt lite uppstötningar. Hade det vid båda graviditeterna. Värre vid den andra. Men det kan ju bero på att jag äter onyttigt och är överviktig också.

Jag är hungrig hela tiden och äter massor. Och får ibland ett väldigt sugnefter saker jag inte brukar vara sugen på, eller extra sugen på det jag gillar. Men det är inte jättekonstigt när man ammar och inte sover om nätterna.

Men så i går natt när jag låg på rygg och försökte somna om så drog magen/magmusklerna ihop sig/drogs inåt och bäckenbottenmusklerns hakade på. Med hyfsat jämna mellanrum drogs liksom magområdet ihop och blev hårt. Men det gjorde absolut inte ont eller var obehagligt. Bara konstigt. Och här slutar liksom mina förklaringar.

Men jag tror egentligen inte att jag är gravid. Så det känns bara fånigt att gå och ta ett gravtest. Fast jag har svårt att bortförklara sammandragningarna.

Hjälp!

Inte för att det är någon tröst. Men är exakt samma för mig. Lägg dessutom till morgonillanående (troligen pga dålig nattsömn och att mitt blodtryck inte hinner med vid uppstigning)

Nä, ”vågar” inte heller testa :angel:
 
Hade sammandragningar i natt igen. Vi är på semester så jag har dragit ut på att köpa ett test. Men idag ska jag få tummen ur!

Googlade mig till att sammandragningarna kan vara att kroppen försöker stöta bort spiralen. Så det känns ju som den mest troliga orsaken (inte direkt så att kärlekslivet blomstrar med två små barn, även om vi lyckas och orkar få till det någon gång i månaden eller så). Tänkte boka tid hos barnmorskan på 1177.se och då är det väl bra att kunna skriva att gravtest är negativt.
 
Hade sammandragningar i natt igen. Vi är på semester så jag har dragit ut på att köpa ett test. Men idag ska jag få tummen ur!

Googlade mig till att sammandragningarna kan vara att kroppen försöker stöta bort spiralen. Så det känns ju som den mest troliga orsaken (inte direkt så att kärlekslivet blomstrar med två små barn, även om vi lyckas och orkar få till det någon gång i månaden eller så). Tänkte boka tid hos barnmorskan på 1177.se och då är det väl bra att kunna skriva att gravtest är negativt.

Hoppas det går bra och att du får fixat ett test. Förstår självklart att det kan vara nervöst och jobbigt men är ju bra för din egen skull att du får veta säkert. :)
 
W har blivit förkyld men han är pigg och glad ändå på dagarna men har svårt att sova på natten för han blir så täppt. Och vi som haft så otroligt bra nätter nu de senaste har liksom vant oss vid att få sova så en krånglig natt gjorde mig helt grymt trött :) Haha men med tanke på att många av er andra haft en massa sådana nätter så har jag nog inte rätten att klaga ;)

Sen har ju W dregglat som en tok så har misstänkt att fler tänder är påväg och mycket riktigt kunde jag se att hela 4 tänder är påväg igenom nu! :o
 
Här har vi kommit in i en ny fas med separationsångest, och första kindtanden är på väg upp. Men så rolig hon är nu i övrigt! Och så har vi börjat diskutera när vi ska bytas av och jag börja jobba mer precist.
 
Här är det också separationsångest. Faktiskt helt galet mammigt. Han håller fortfarande på sina tidiga mornar, närmare bestämt punktligt 04:18, och han sover dessutom fortsatt oroligt. När han är vaken är han väldigt aktiv, aldrig stilla och dras till allt som är farligt. Säkert åldersadekvat, men jag är inte van att jaga barn. Storasyster var så lugn som bebis, gillade att sitta still och bläddra i böcker mm. Jag är helt slut nu. H är så intensiv dygnet runt.

Men det finns ju sådant som är kul också. Han försöker säga lampa. Han fastnar efter ”la” men vill då att jag ska säga så han kan upprepa. När han tar kontakt med någon annan vill han gärna visa lampor. Han pekar inte än, men tittar på närmsta lampa och försöker säga lampa. Glasklart vad han försöker göra. Så gulligt!
 
Här är det också separationsångest. Faktiskt helt galet mammigt. Han håller fortfarande på sina tidiga mornar, närmare bestämt punktligt 04:18, och han sover dessutom fortsatt oroligt. När han är vaken är han väldigt aktiv, aldrig stilla och dras till allt som är farligt. Säkert åldersadekvat, men jag är inte van att jaga barn. Storasyster var så lugn som bebis, gillade att sitta still och bläddra i böcker mm. Jag är helt slut nu. H är så intensiv dygnet runt.

Men det finns ju sådant som är kul också. Han försöker säga lampa. Han fastnar efter ”la” men vill då att jag ska säga så han kan upprepa. När han tar kontakt med någon annan vill han gärna visa lampor. Han pekar inte än, men tittar på närmsta lampa och försöker säga lampa. Glasklart vad han försöker göra. Så gulligt!
Häftigt med talet :) E har fortfarande inga konsonanter.
 
Här är det också separationsångest. Faktiskt helt galet mammigt. Han håller fortfarande på sina tidiga mornar, närmare bestämt punktligt 04:18, och han sover dessutom fortsatt oroligt. När han är vaken är han väldigt aktiv, aldrig stilla och dras till allt som är farligt. Säkert åldersadekvat, men jag är inte van att jaga barn. Storasyster var så lugn som bebis, gillade att sitta still och bläddra i böcker mm. Jag är helt slut nu. H är så intensiv dygnet runt.

Men det finns ju sådant som är kul också. Han försöker säga lampa. Han fastnar efter ”la” men vill då att jag ska säga så han kan upprepa. När han tar kontakt med någon annan vill han gärna visa lampor. Han pekar inte än, men tittar på närmsta lampa och försöker säga lampa. Glasklart vad han försöker göra. Så gulligt!

Haha det låter precis som du beskriver W. Förutom att han inte brukar vakna 04:18 då :p Men annars samma, sitter aldrig still. Klättrar på allt, ju farliga grejer man lyckas hitta desto bättre. Han älskar att gå runt med sin gåvagn och skulle gå runt i timmar känns det som. Han älskar också lampor och försöker säga det men lyckas inte riktigt, men melodin blir liksom rätt om ni förstår vad jag menar!
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 314
Senast: jemeni
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 188
Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
14
· Visningar
996
Senast: Kilauea
·
Kropp & Själ Lång historia det här, ska försöka korta ned. Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
20 624
Senast: Stereo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp