Vårföräldrar 2019 - del 2

[Ja88]

Inatt fick vi tillökning här Världens ljuvligaste lilla tjej Så fantastiskt att äntligen ha henne här!

Grattis!!

 

[Lönn]

Hoppas kroppen äntligen har kommit på vad den ska göra. Har haft värkar eller nåt liknande ca var tionde minut sen sent igår kväll och en del brunt slem har börjat komma. Igårkväll och delvis under natten har bebis varit väldigt bufflig. BF +10 idag så de vore ju skönt om det kunde komma i gång nu.

 

[Elin_B]

Hoppas kroppen äntligen har kommit på vad den ska göra. Har haft värkar eller nåt liknande ca var tionde minut sen sent igår kväll och en del brunt slem har börjat komma. Igårkväll och delvis under natten har bebis varit väldigt bufflig. BF +10 idag så de vore ju skönt om det kunde komma i gång nu.

Håller tummarna!

 

[Flixon]

Hoppas kroppen äntligen har kommit på vad den ska göra. Har haft värkar eller nåt liknande ca var tionde minut sen sent igår kväll och en del brunt slem har börjat komma. Igårkväll och delvis under natten har bebis varit väldigt bufflig. BF +10 idag så de vore ju skönt om det kunde komma i gång nu.

Hoppas hoppas!

 

[Lönn]

Händer inte så mycket mer än att det kommer sammandragningar/värkar då och då, ibland med regelbundet för att sen ta ett litet uppehåll ett tag. Låter som en väldigt typisk latensfas när jag läser på. Enligt 1177 borde jag kanske ringa förlossningen men det känns lite löjligt med tanke på att det inte gör särskilt ont och att de kommer relativt glest men i natt om det inte "avancerar" eller slutar innan dess så har det hållt på ett dygn. Tänker att det kan ju "bara" vara förvärkar också.

 

[turbofling]

Grattis @nejlica och heja @Lönn

 

[turbofling]

Jag tänker att det nog är rätt naturligt att känna en viss sorg över "aldrig mer" även om man egentligen känner sig klar.

Ja, egentligen är jag nöjd med fem barn, det är tillräckligt och jag kommer nog ha den där känslan oavsett om hur manga barn vi skulle fa, men ngn gang maste ju vara den sista.

Min man kommer att sterilisera sig, det var han pa väg att göra redan innan Leo men da kändes det inte bra för mig. Nu känns det ända bra att han gör det, da vet jag att det definitivt inte blir fler barn och kan stänga av alla sana tankar.

Idag är min man tillbaka pa jobbet igen och jag far klara av allt själv. Alla barn fick frukost, kom iväg i tid dit dom skulle, lyckades fa bade Ida och Leo att sova samtidigt och barnen fick lunch (ngt sa avancerat som färdiga nuggets och pommes ). Aterstar bara att komma iväg i tid till de tre storas voltigeträning senare i eftermiddag och lyckas underhalla fyran och Leo under tiden dom tränar.

 

[Flixon]

Ja, egentligen är jag nöjd med fem barn, det är tillräckligt och jag kommer nog ha den där känslan oavsett om hur manga barn vi skulle fa, men ngn gang maste ju vara den sista.

Min man kommer att sterilisera sig, det var han pa väg att göra redan innan Leo men da kändes det inte bra för mig. Nu känns det ända bra att han gör det, da vet jag att det definitivt inte blir fler barn och kan stänga av alla sana tankar.

Idag är min man tillbaka pa jobbet igen och jag far klara av allt själv. Alla barn fick frukost, kom iväg i tid dit dom skulle, lyckades fa bade Ida och Leo att sova samtidigt och barnen fick lunch (ngt sa avancerat som färdiga nuggets och pommes ). Aterstar bara att komma iväg i tid till de tre storas voltigeträning senare i eftermiddag och lyckas underhalla fyran och Leo under tiden dom tränar.

Jag är så imponerad att du lyckas rodda vardagen med så många barn. Jag har liksom fullt upp med två!

 

[cambodia]

Jag är så imponerad att du lyckas rodda vardagen med så många barn. Jag har liksom fullt upp med två!

Vi har fullt upp med ett

 

[turbofling]

Jag är så imponerad att du lyckas rodda vardagen med så många barn. Jag har liksom fullt upp med två!

Jag undrar också hur jag ska få ihop allt. Dom stora, framförallt 10 åringen är till stor hjälp.

 

[nejlica]

Vi har fullt upp med ett

Kan stämma in i det!

Andra natten med vår lilla tös nu och jag ligger vaken med henne på mig medan mannen sover en sväng, sen ska han få ta henne så att jag kan sova (och gå på toa! ). Jag känner mig rätt stolt över att ens fått loss en hand att skriva på mobilen med liksom, vettetusan vad vi gjort med ytterligare barn nu?

 

[Skrottiskrott]

10 dagar kvar till BF och jag är förbluffad över hur kvinnor som har fött barn helt plötsligt verkar dras till mig för att berätta hur fruktansvärda deras förlossningar var. Jag tycker att det är jätteintressant att läsa/höra om förlossningar, har sugit åt mig allt jag kunnat komma över, fram tills för några veckor sedan - då kände jag att jag INTE ville höra fler varianter utan börja gå in i mig själv och skapa en lugn, trygg bild inför min förlossning. Med vetskapen om att allt det jag hört/läst om kan hända, men att jag inte har någon aning om VAD som kommer att hända, utan försöka ha en lugn inställning till att ta det precis som det kommer. Det är toppen med förlossningsberättelser här i tråden som man kan läsa om man vill - men när kollegor/kompisar/halvt bekanta smidigt glider in på sina döds-förlossningsberättelser mitt i ett samtal utan att jag har bett om det så är det en helt annan sak. Hur tänker de att det på något sätt kan hjälpa mig? Jag tror att det är jättebra att ha hört olika scenarion och hur det kan gå till på olika sätt rent faktamässigt, men någons personliga upplevelser och känslor under dessa scenarion säger mig ju ingenting, mer än att skrämma mig. För det någon kan ha upplevt som nära döden kan ju någon annan ha upplevt som helt ok.

Jaja. Första lediga veckan från jobbet är snart passerad och den har gått ifrån panik-dåligt samvete över att inte jobba (jag har ju ingen bebis att ta hand om än!) till att vara oerhört tacksam över att jag tog ledigt 2 veckor före BF. Det blev precis som jag trodde med sömnen: Jag vaknar fortfarande 2-3 ggr per natt, men nu somnar jag om! En otrolig skillnad när jag inte har jobbet att tänka på.

 

[Elin_B]

10 dagar kvar till BF och jag är förbluffad över hur kvinnor som har fött barn helt plötsligt verkar dras till mig för att berätta hur fruktansvärda deras förlossningar var. Jag tycker att det är jätteintressant att läsa/höra om förlossningar, har sugit åt mig allt jag kunnat komma över, fram tills för några veckor sedan - då kände jag att jag INTE ville höra fler varianter utan börja gå in i mig själv och skapa en lugn, trygg bild inför min förlossning. Med vetskapen om att allt det jag hört/läst om kan hända, men att jag inte har någon aning om VAD som kommer att hända, utan försöka ha en lugn inställning till att ta det precis som det kommer. Det är toppen med förlossningsberättelser här i tråden som man kan läsa om man vill - men när kollegor/kompisar/halvt bekanta smidigt glider in på sina döds-förlossningsberättelser mitt i ett samtal utan att jag har bett om det så är det en helt annan sak. Hur tänker de att det på något sätt kan hjälpa mig? Jag tror att det är jättebra att ha hört olika scenarion och hur det kan gå till på olika sätt rent faktamässigt, men någons personliga upplevelser och känslor under dessa scenarion säger mig ju ingenting, mer än att skrämma mig. För det någon kan ha upplevt som nära döden kan ju någon annan ha upplevt som helt ok.

Jaja. Första lediga veckan från jobbet är snart passerad och den har gått ifrån panik-dåligt samvete över att inte jobba (jag har ju ingen bebis att ta hand om än!) till att vara oerhört tacksam över att jag tog ledigt 2 veckor före BF. Det blev precis som jag trodde med sömnen: Jag vaknar fortfarande 2-3 ggr per natt, men nu somnar jag om! En otrolig skillnad när jag inte har jobbet att tänka på.

Herregud... Jag undrar om det finns något uppdämt behov att få ventilera sina traumatiska upplevelser? Det gör det säkert, och det ska absolut finnas plats för det men man får faktiskt ta lite hänsyn till vem man pratar med tycker jag.

Jag har alltid haft en positiv bild av förlossningar. Varit medveten om att det förmodligen gör skitont, men ändå sett fram emot det som en "häftig" grej. Jag tror att det till stor del beror på att jag haft tur och i huvudsak matats av positiva erfarenheter från min mamma, farmor, kollegor osv.

Jag är enormt tacksam för det för det har hjälpt mig att vara peppad och se fram emot det snarare än att vara livrädd och bäva. Precis som du skriver har man ingen aning om vad som kommer att hända. För vissa är det kanon och för andra är det ett trauma men inget av det går ju riktigt att förbereda sig för och jag tror ju att en positiv och relativt avslappnad inställning gynnar en mycket mer än det motsatta.

Jag är, som jag sagt tidigare, med i en fb-grupp för förlossningsskadade. Där finns hela spektrat av skador och olika typer osv. och väldigt många där är helt övertygade om att det bästa är att "varna" sina gravida vänninor för riskerna. Tydligen hade de i gruppen uppskattat om de själva vetat om vad som kunde hända. För mig som trots vissa skador haft två positiva förlossningserfarenheter låter det helt vansinnigt att skrämma upp folk på det viset, även om jag förstår att de som har stora bestående men ångrar att de födde på ett visst sätt om skadorna kunnat undvikas med t ex ett snitt. Och jag kan hålla med om att skräckhistorierna måste få finnas och inte ska tystas ner, men kanske ska de inte ventileras hos höggravida kvinnor...

Jag tänker att om man har inställningen att man ändå vill föda vaginalt, oavsett om man är svintaggad eller rädd, så är man bättre behjälpt av att inte vara vettskrämd av andras skräckfyllda erfarenheter när det väl drar igång.

 

[Elin_B]

...och jag kan, som motvikt till skräckhistorierna, säga att mina förlossningar har varit underbara!

Visst har det gjort ont och hade nån frågat mig vid 8 centimeter brinnande värkstormar vad jag tycker så hade jag nog slagit ner vederbörande, men just ögonblicket när barnet kommer ut och läggs upp på ens bröst och den enorma eufori, stolthet och kärlek som fyller en just då går inte att beskriva och just det ögonblicket gör mina barns födelsedagar till de överlägset bästa dagarna i mitt liv. All smärta är borta på ett ögonblick och just den där känslan av att ha genomfört sitt livs prestation tillsammans med denna helt nya lilla människa som man redan älskar mer än någonting annat är beyond words.

Jag har fått en helt annan relation till min kropp efter graviditeter och förlossningar. Jag beundrar den verkligen och tycker att den är fantastisk, trots alla extrakilon jag bär på, bristningarna och den lösa huden på magen och att mitt underliv troligtvis aldrig blir vad det varit igen.

Något av det jag har mest svårt att acceptera om vi nu inte ska ha fler barn är just att aldrig få uppleva en till förlossning.

 

[Lönn]

10 dagar kvar till BF och jag är förbluffad över hur kvinnor som har fött barn helt plötsligt verkar dras till mig för att berätta hur fruktansvärda deras förlossningar var. Jag tycker att det är jätteintressant att läsa/höra om förlossningar, har sugit åt mig allt jag kunnat komma över, fram tills för några veckor sedan - då kände jag att jag INTE ville höra fler varianter utan börja gå in i mig själv och skapa en lugn, trygg bild inför min förlossning. Med vetskapen om att allt det jag hört/läst om kan hända, men att jag inte har någon aning om VAD som kommer att hända, utan försöka ha en lugn inställning till att ta det precis som det kommer. Det är toppen med förlossningsberättelser här i tråden som man kan läsa om man vill - men när kollegor/kompisar/halvt bekanta smidigt glider in på sina döds-förlossningsberättelser mitt i ett samtal utan att jag har bett om det så är det en helt annan sak. Hur tänker de att det på något sätt kan hjälpa mig? Jag tror att det är jättebra att ha hört olika scenarion och hur det kan gå till på olika sätt rent faktamässigt, men någons personliga upplevelser och känslor under dessa scenarion säger mig ju ingenting, mer än att skrämma mig. För det någon kan ha upplevt som nära döden kan ju någon annan ha upplevt som helt ok.

Jaja. Första lediga veckan från jobbet är snart passerad och den har gått ifrån panik-dåligt samvete över att inte jobba (jag har ju ingen bebis att ta hand om än!) till att vara oerhört tacksam över att jag tog ledigt 2 veckor före BF. Det blev precis som jag trodde med sömnen: Jag vaknar fortfarande 2-3 ggr per natt, men nu somnar jag om! En otrolig skillnad när jag inte har jobbet att tänka på.

Undrar hur de tänker när de berättar sånt

Jag har helt sluppit det. Tvärtom har jag fått höra flera trevliga berättelser och mycket pepp.

Kl. Min kropp verkar vara så bra på att vara gravid att den inte vill sluta med det har värkar men bara 2-3 i timmen. Jobbigast på natten men när jag går upp slutar de nästan helt eller blir mycket "snällare". Får väl hålla på då här tills på tisdag när det blir igångsättning känns det som nu. Så less på detta nu. Önskar att jag hade jobbat förra veckan också då tiden gått lite snabbare.

 

[Luktpion]

Angående oönskade förlossningsberättelser så var jag hyfsat förskonade från dem, men nog var det några stycken som tydligen bara inte kunde hålla sig från att berätta hur hemskt det var. Tack för peppen, liksom. Vissa verkar inte tänka över huvud taget.

Jag håller helt med @Elin_B om tankarna om kroppen. Jag tycker den är SÅ häftig som klarat av detta. Bakat världens finaste lilla människa och fött fram den. Jag har en annan känsla än innan, det känns som jag landat lite mer i mig själv. Det känns så fint. Trots att jag är besviken över förlossningsvården så hade jag en fantastisk förlossning. Jag är så glad över att jag varit med om den, den har verkligen stärkt mig.

Jag tycker definitivt du ska säga ifrån om någon prackar på dig sina förlossningsberättelser utan att du bett om det, @Skrottiskrott . Det är inte konstigt att man inte vill höra och det borde folk förstå. Jag begriper inte hur folk kan vara så okänsliga.

För att uppdatera om napp-situationen så beställde jag en sådan naturgummi-napp som jag fick tips om i tråden, men den ratades också. Vi ska prova lite till, den kanske duger tillslut. Det hade varit skönt i och med att jag typ blir söndersnuttad. Inte så att jag får sår tack och lov, men det hade varit skönt med lite paus ibland. Det märks då att det här lilla svettiga frimärket sitter klistrad mot min stackars tutte nära 24/7 då han gått upp 300 g sedan förra fredagen.

 

[Luktpion]

BEHOLD! Min bröstvårta är evigt tacksam för varenda snutt på nappen. Men alltså, hade man fått som uppgift att designa den allra fulaste nappen så känns det som att slutresultatet inte varit långt från denna napp? Nappen duger dock bara när pappan ger den än så länge. Man är väl inte dum! "Jag vet nog vad du har mamma!"

 

[KarinStarfighter]

Visa bifogad fil 29881

BEHOLD! Min bröstvårta är evigt tacksam för varenda snutt på nappen. Men alltså, hade man fått som uppgift att designa den allra fulaste nappen så känns det som att slutresultatet inte varit långt från denna napp? Nappen duger dock bara när pappan ger den än så länge. Man är väl inte dum! "Jag vet nog vad du har mamma!"

Heja dej! Vår pojke ratar alla nappar förutom mams napp som är mer rak än en ”kula”. Vet att det kan vara svårt att jobba bort napp, men just nu känns det som att fördelarna är större än nackdelarna (för oss) eftersom den ibland hjälper vår pojk att komma ner i varv när han är övertrött.

 

[BusBarro]

Angående skräckförlossningar så har jag blivit överöst med sådana berättelser under min graviditet. Speciellt anmärkningsvärt var en kvinna jag knappt är bekant med som berättade om sin dotter som hade fått barn nyligen. Hon hann att berätta att hon haft en hemsk förlossning och då så jag: "tack men jag vill helst inte höra om det" men hon bara pladdrade på och berättade allt. Sen avslutade hon med "det är ju tyvärr så för förstföderskor".

 

[BusBarro]

Idag har den här underbara pojken varit hos oss i tre veckor
Varje minut med honom är underbar även fast vi inte fått sova på nätterna den senaste veckan. Hoppas verkligen det vänder snart och att han väljer att ha sina vaken-perioder på dagarna istället