Vårföräldrar 2019 - del 2

[Winifred]

Vad fint med trädet!! Kanske snor den.

Sno på, jag har själv snott det

 

[Panamera]

Hej alla!

Har (som vanligt) varit väldigt inaktiv i tråden, men jag läser allt ni skriver.

Lille A är nu ungefär 3,5 månad gammal. Efter rätt rejäla problem med magont har det nu börjat bättra sig, och sedan några veckor har han vakna perioder där han mest är glad och mysig. Det fanns inte på kartan för någon månad sedan, så det går åt rätt håll. Så skönt!

Han har dock ökat rätt dåligt i vikt på sistone, och mellan de senaste besöken hos BVC hade han endast ökat 50g. Så nu får han två mål ersättning per dag. Förhoppningsvis kommer det att ha gett utdelning tills nästa kontroll.

En väldigt positiv sak är att allt kaos som tyvärr var en del av mitt liv när A kom till världen äntligen har löst sig. Så nu kan vi här hemma helt fokusera på att vara en familj. Äntligen

Finns det förresten någon som bor i Stockholm och som är sugen på att ses över en fika eller så?

 

[Elin_B]

Hej alla!

Har (som vanligt) varit väldigt inaktiv i tråden, men jag läser allt ni skriver.

Lille A är nu ungefär 3,5 månad gammal. Efter rätt rejäla problem med magont har det nu börjat bättra sig, och sedan några veckor har han vakna perioder där han mest är glad och mysig. Det fanns inte på kartan för någon månad sedan, så det går åt rätt håll. Så skönt!

Han har dock ökat rätt dåligt i vikt på sistone, och mellan de senaste besöken hos BVC hade han endast ökat 50g. Så nu får han två mål ersättning per dag. Förhoppningsvis kommer det att ha gett utdelning tills nästa kontroll.

En väldigt positiv sak är att allt kaos som tyvärr var en del av mitt liv när A kom till världen äntligen har löst sig. Så nu kan vi här hemma helt fokusera på att vara en familj. Äntligen ❤

Finns det förresten någon som bor i Stockholm och som är sugen på att ses över en fika eller så?

Jag bor i Knivsta söder om Uppsala men kan absolut ta mig till Stockholm för en fika. Det vore jättekul

 

[nejlica]

Nu har mannen gått på semester och jag ser så mycket fram emot att våga börja ta oss iväg på lite fler saker med dottern, som är 6 veckor nu (jeees vad det har gått fort! ). Vi började starkt med midsommarfirande med släkten i fredags, var iväg en sväng själva jag och bebis och kollade på hästtävlingar i helgen och igår var vi på ett gårdscafé en bit bort och åt lunch på uteservering. Ska försöka planera in fler sådana små utflykter under semestern! Vad har ni andra för semesterplaner? Någon som ska ut på några större äventyr, eller blir det en lugn sommar hemma med bebis?

Såg f.ö att det finns babysim i badhuset i stan i höst, så jag ska "hänga på låset" (verkar kunna bli fullt fort) när de öppnar anmälan nästa vecka Bebis måste vara tre månader från BF för att vara med, och det kommer hon i så fall vara på dagen

 

[Panamera]

Jag bor i Knivsta söder om Uppsala men kan absolut ta mig till Stockholm för en fika. Det vore jättekul

Jag skickar PM till dig

 

[Luktpion]

Var på den där läkartiden igår och det gick fint. Läkaren sa att han har jättefin huvudform och är mjuk och smidig i nackmusklerna så vi ska bara fortsätta som vi gör.

Fick höra igen att de ska spendera mesta tiden av sin vakna tid på mage men alltså är det någon som gör så med en snart tvåmånadersbebis? Om han är vaken två timmar åt gången ska han alltså ligga 60 min + på mage. Inte en chans att min skulle acceptera det. Vi kör magläge 4 min åt gången 2 gånger om dagen när han får ligga på pilatesboll och titta på Babblarna (tveksam träningsmetod?), då tycker han att det är så intressant att han är glad och håller upp huvudet hela tiden. Annars tycker han att magläge är döden och snuttar på sin höjd på sina händer en liten stund innan han får psykbryt. Sedan bär vi ju honom mycket upprätt och han orkar se sig omkring utan stöd för huvudet längre för varje dag. Känns som lite mer rolig "träning" som kommer naturligt. Tycker det är lite hetsigt om det där magläget men det kanske bara är jag. Men han kanske blir en sån där nioåring som man ser överallt som inte lärt sig hålla upp huvudet än.

När vi ändå är inne på ämnet: Babykentaurer


Ligger med skruttungen bredvid mig i sängen och hör när han skrattar till i sömnen. Å, dessa bebisar.

 

[Luktpion]

Nu har mannen gått på semester och jag ser så mycket fram emot att våga börja ta oss iväg på lite fler saker med dottern, som är 6 veckor nu (jeees vad det har gått fort! ). Vi började starkt med midsommarfirande med släkten i fredags, var iväg en sväng själva jag och bebis och kollade på hästtävlingar i helgen och igår var vi på ett gårdscafé en bit bort och åt lunch på uteservering. Ska försöka planera in fler sådana små utflykter under semestern! Vad har ni andra för semesterplaner? Någon som ska ut på några större äventyr, eller blir det en lugn sommar hemma med bebis?

Såg f.ö att det finns babysim i badhuset i stan i höst, så jag ska "hänga på låset" (verkar kunna bli fullt fort) när de öppnar anmälan nästa vecka Bebis måste vara tre månader från BF för att vara med, och det kommer hon i så fall vara på dagen

Härligt! Äntligen semester!! Jag har inte vågat mig ut på något café än men det kanske är dags snart så det är gjort. Vi safear än och besöker mest släkt och så ibland.

Vi blir nog bara hemma när min man får semester i augusti. Ska väl styra upp det där namngivningskalaset men annars ska vi nog göra så lite som möjligt. Pilla med att måla altangolv och gavlar på huset eventuellt.

Kul med babysim! Det ser så häftigt ut när de är så små och håller andan under vatten

 

[Elin_B]

Var på den där läkartiden igår och det gick fint. Läkaren sa att han har jättefin huvudform och är mjuk och smidig i nackmusklerna så vi ska bara fortsätta som vi gör.

Fick höra igen att de ska spendera mesta tiden av sin vakna tid på mage men alltså är det någon som gör så med en snart tvåmånadersbebis? Om han är vaken två timmar åt gången ska han alltså ligga 60 min + på mage. Inte en chans att min skulle acceptera det. Vi kör magläge 4 min åt gången 2 gånger om dagen när han får ligga på pilatesboll och titta på Babblarna (tveksam träningsmetod?), då tycker han att det är så intressant att han är glad och håller upp huvudet hela tiden. Annars tycker han att magläge är döden och snuttar på sin höjd på sina händer en liten stund innan han får psykbryt. Sedan bär vi ju honom mycket upprätt och han orkar se sig omkring utan stöd för huvudet längre för varje dag. Känns som lite mer rolig "träning" som kommer naturligt. Tycker det är lite hetsigt om det där magläget men det kanske bara är jag. Men han kanske blir en sån där nioåring som man ser överallt som inte lärt sig hålla upp huvudet än.

När vi ändå är inne på ämnet: Babykentaurer


Ligger med skruttungen bredvid mig i sängen och hör när han skrattar till i sömnen. Å, dessa bebisar.

Nej jag håller med, min hade inte heller accepterat så mycket magtid. När de kommer upp mot 4 månader tyckte jag att han började bli stark nog att uppskatta att ligga på mage och spana och då blir det mer naturligt att lägga dem så.

Vi har kört på med ett par minuter/vaken period (kanske lite slarv nu när han är så sjuk) och jag tycker att August är mindre sned. Han lyfter nästan huvudet rakt nu, förut var det alltid roterat åt vänster. Dock ser han alltid ut som en ostbåge i babysittern, alltid åt samma håll...

 

[Flixon]

Var på den där läkartiden igår och det gick fint. Läkaren sa att han har jättefin huvudform och är mjuk och smidig i nackmusklerna så vi ska bara fortsätta som vi gör.

Fick höra igen att de ska spendera mesta tiden av sin vakna tid på mage men alltså är det någon som gör så med en snart tvåmånadersbebis? Om han är vaken två timmar åt gången ska han alltså ligga 60 min + på mage. Inte en chans att min skulle acceptera det. Vi kör magläge 4 min åt gången 2 gånger om dagen när han får ligga på pilatesboll och titta på Babblarna (tveksam träningsmetod?), då tycker han att det är så intressant att han är glad och håller upp huvudet hela tiden. Annars tycker han att magläge är döden och snuttar på sin höjd på sina händer en liten stund innan han får psykbryt. Sedan bär vi ju honom mycket upprätt och han orkar se sig omkring utan stöd för huvudet längre för varje dag. Känns som lite mer rolig "träning" som kommer naturligt. Tycker det är lite hetsigt om det där magläget men det kanske bara är jag. Men han kanske blir en sån där nioåring som man ser överallt som inte lärt sig hålla upp huvudet än.

När vi ändå är inne på ämnet: Babykentaurer


Ligger med skruttungen bredvid mig i sängen och hör när han skrattar till i sömnen. Å, dessa bebisar.

Skönt att läkarbesöket gick bra! Nä Nora ligger definitivt inte på mage så mycket. Ett par minuter åt gången? Sen bär vi ju massor i sjal /sele. Men något har nog hänt nu, för plötsligt är hon ganska nöjd på mage! Hennes storasyster var inte nöjd förrän hon kunde vända dig själv.

Men nu för tiden tittar ju ungdomarna bara ner i telefoner hela tiden så varför ska de kunna lyfta huvudet? /Agda, 87 år

 

[nejlica]

Var på den där läkartiden igår och det gick fint. Läkaren sa att han har jättefin huvudform och är mjuk och smidig i nackmusklerna så vi ska bara fortsätta som vi gör.

Fick höra igen att de ska spendera mesta tiden av sin vakna tid på mage men alltså är det någon som gör så med en snart tvåmånadersbebis? Om han är vaken två timmar åt gången ska han alltså ligga 60 min + på mage. Inte en chans att min skulle acceptera det. Vi kör magläge 4 min åt gången 2 gånger om dagen när han får ligga på pilatesboll och titta på Babblarna (tveksam träningsmetod?), då tycker han att det är så intressant att han är glad och håller upp huvudet hela tiden. Annars tycker han att magläge är döden och snuttar på sin höjd på sina händer en liten stund innan han får psykbryt. Sedan bär vi ju honom mycket upprätt och han orkar se sig omkring utan stöd för huvudet längre för varje dag. Känns som lite mer rolig "träning" som kommer naturligt. Tycker det är lite hetsigt om det där magläget men det kanske bara är jag. Men han kanske blir en sån där nioåring som man ser överallt som inte lärt sig hålla upp huvudet än.

När vi ändå är inne på ämnet: Babykentaurer


Ligger med skruttungen bredvid mig i sängen och hör när han skrattar till i sömnen. Å, dessa bebisar.

Nej så mycket tid på mage kör vi absolut inte, försöker (dagtid) att ha henne på mage liggandes på oss någon stund varje gång hon är vaken, men så många minuter blir det nog inte. Sen blir det väl lite bärande upprätt och någon gång ibland kommer jag på tanken att lägga henne på mage i babygymmet. Sen har vi den senaste veckan eller så försökt bli bättre på att se till att när hon sover så lägger vi henne så att hon inte bara sover på favoritsidan.

 

[Elin_B]

Var på barnloppis nu på FM och shoppade en Nuna Leaf babysitter. De kostar skjortan nya men denna låg ute för ett par hundra August får sitta rätt mkt nu när han är så snorig för att komma upp lite och vår gamla babysitter är rätt oergonomisk plus att denna har ett skönt gung utan så mkt ansträngning från mig. Hoppas han gillar. Annars gillar han ju selen men det blir så outhärdligt varmt!

 

[turbofling]

Leo hatar att ligga på mage, antigen ligger van bara platt och skriker, välter över till sidan eller borrar ner huvudet och skjuter ifrån med benen så han nästan gör en kullerbytta. Så det blir inte många minuter magläge här, syskonen har inte heller gillat mage och dom kan alla bära upp huvudet rätt bra nu .

Med fyra syskon blir det mkt äventyr för Leo, han får mest hänga med på det vi gör. Största äventyret blir ändå om 1,5 v, då åker vi till Sverige. Vi planerar in 2 övernattningar på vägen (åker med husvagn så vi kan ta det i den takt som krävs.).

Vi kämpar på i värmen. 37 grader visade termometern när vi åkte hem från stallet på kvällen och idag var det 30 grader redan kl 9. har dragit ner allt och lyckas hålla en temp på 27 grader i sovrummet. 5åringen skulle gå hem till en av pedagogerna i Kindergarten idag, hon har en pool.

 

[Skrottiskrott]

Bebis blev två veckor i tisdags och har börjat bli lite mindre nöjd än att bara äta och sova. Gnäller och ibland gallskriker otröstligt, det känns jobbigt. Nu är jag klarvaken trots att han äntligen sover, fick för några timmar sedan avliva min häst akut och jag bara gråter och gråter. Det var några hemska, traumatiska timmar innan lidandet tog slut och konstigt nog bestämde sig bebis för att sova just dessa timmar faktiskt. Som att han kände på sig att jag var fullt upptagen med annat.

Känns så sanslöst tungt nu. Hästen var min bästa vän sedan 15 år tillbaka. Han och jag hade bestämt att han skulle lära mina barn att rida en vacker dag, så blev det inte nu. Men jag är glad över att vi hann med ett par promenader, sambon med bebis i bärselen och jag med hästen i grimma. Känns som ett fint sista minne som förhoppningsvis kan få den här hemska sista kvällen att blekna med tiden.

Men hur klarar man sig utan sömn, när man redan ligger så mycket back med sömn? När jag väl kan slumra till så vaknar bebis och skriker. När han sover är jag klarvaken och sörjer. Måste få ta tid, jag vet. Men det blev något nytt att hantera sorg såhär samtidigt som jag har en liten som är helt beroende av mig. Bara att ta en minut i taget antar jag.

 

[Elin_B]

Bebis blev två veckor i tisdags och har börjat bli lite mindre nöjd än att bara äta och sova. Gnäller och ibland gallskriker otröstligt, det känns jobbigt. Nu är jag klarvaken trots att han äntligen sover, fick för några timmar sedan avliva min häst akut och jag bara gråter och gråter. Det var några hemska, traumatiska timmar innan lidandet tog slut och konstigt nog bestämde sig bebis för att sova just dessa timmar faktiskt. Som att han kände på sig att jag var fullt upptagen med annat.

Känns så sanslöst tungt nu. Hästen var min bästa vän sedan 15 år tillbaka. Han och jag hade bestämt att han skulle lära mina barn att rida en vacker dag, så blev det inte nu. Men jag är glad över att vi hann med ett par promenader, sambon med bebis i bärselen och jag med hästen i grimma. Känns som ett fint sista minne som förhoppningsvis kan få den här hemska sista kvällen att blekna med tiden.

Men hur klarar man sig utan sömn, när man redan ligger så mycket back med sömn? När jag väl kan slumra till så vaknar bebis och skriker. När han sover är jag klarvaken och sörjer. Måste få ta tid, jag vet. Men det blev något nytt att hantera sorg såhär samtidigt som jag har en liten som är helt beroende av mig. Bara att ta en minut i taget antar jag.

Stor kram! Min bästa vän sedan 11 år avlivades också akut för 1,5 år sedan. Sorgen blir lite mindre smärtsam med tiden men saknaden är där varje dag...

Nu var min son ca 6 månader när det hände och jag var inte på plats (vilket jag också sörjer idag). Jag tyckte att det var svårt att hinna sörja så som jag hade behövt, på gott och ont. Jag drunknade inte i sorgen för jag kunde liksom inte men samtidigt kändes det som att allt tog väldigt lång tid att processa för jag blev avbruten hela tiden.

Jag kunde dock lämna sonen till sambo och ta en paus någon timme men jag känner mig fortfarande traumatiserad och chockad över hela förloppet.

Hästen hade jag sålt bara någon månad innan då jag inte hann motionera honom så som han behövde (artroshäst). Jag hade sett framför mig att han skulle stanna hos mig livet ut men tänkte när jag fick barn att han nog skulle få det bättre hos någon annan med mer tid. Vi var dock överens om att han skulle stanna hos dem livet ut alternativt säljas tillbaka till mig. Sedan fick jag ett samtal om att han hade hittats liggandes i hagen med kraftig kolik. Bsra några timmar senare var det över då koliken övergått i tarmvred.

Det är den största sorgen och saknaden i mitt liv.

 

[Flixon]

Bebis blev två veckor i tisdags och har börjat bli lite mindre nöjd än att bara äta och sova. Gnäller och ibland gallskriker otröstligt, det känns jobbigt. Nu är jag klarvaken trots att han äntligen sover, fick för några timmar sedan avliva min häst akut och jag bara gråter och gråter. Det var några hemska, traumatiska timmar innan lidandet tog slut och konstigt nog bestämde sig bebis för att sova just dessa timmar faktiskt. Som att han kände på sig att jag var fullt upptagen med annat.

Känns så sanslöst tungt nu. Hästen var min bästa vän sedan 15 år tillbaka. Han och jag hade bestämt att han skulle lära mina barn att rida en vacker dag, så blev det inte nu. Men jag är glad över att vi hann med ett par promenader, sambon med bebis i bärselen och jag med hästen i grimma. Känns som ett fint sista minne som förhoppningsvis kan få den här hemska sista kvällen att blekna med tiden.

Men hur klarar man sig utan sömn, när man redan ligger så mycket back med sömn? När jag väl kan slumra till så vaknar bebis och skriker. När han sover är jag klarvaken och sörjer. Måste få ta tid, jag vet. Men det blev något nytt att hantera sorg såhär samtidigt som jag har en liten som är helt beroende av mig. Bara att ta en minut i taget antar jag.

Jag beklagar sorgen förstår att det måste vara jättetufft att hantera både sorg och ny bebis med allt vad det innebär. Ge dig själv tid, vila när du kan men stressa inte över om du inte kan sova. Det kommer du göra tids nog.

 

[KarinStarfighter]

Bebis blev två veckor i tisdags och har börjat bli lite mindre nöjd än att bara äta och sova. Gnäller och ibland gallskriker otröstligt, det känns jobbigt. Nu är jag klarvaken trots att han äntligen sover, fick för några timmar sedan avliva min häst akut och jag bara gråter och gråter. Det var några hemska, traumatiska timmar innan lidandet tog slut och konstigt nog bestämde sig bebis för att sova just dessa timmar faktiskt. Som att han kände på sig att jag var fullt upptagen med annat.

Känns så sanslöst tungt nu. Hästen var min bästa vän sedan 15 år tillbaka. Han och jag hade bestämt att han skulle lära mina barn att rida en vacker dag, så blev det inte nu. Men jag är glad över att vi hann med ett par promenader, sambon med bebis i bärselen och jag med hästen i grimma. Känns som ett fint sista minne som förhoppningsvis kan få den här hemska sista kvällen att blekna med tiden.

Men hur klarar man sig utan sömn, när man redan ligger så mycket back med sömn? När jag väl kan slumra till så vaknar bebis och skriker. När han sover är jag klarvaken och sörjer. Måste få ta tid, jag vet. Men det blev något nytt att hantera sorg såhär samtidigt som jag har en liten som är helt beroende av mig. Bara att ta en minut i taget antar jag.

Stor kram. Tog bort min älskade vän 2002 och trots att det är 17 år sen går jag ibland förbi hennes grav med tårar i ögonen. Hon ligger begravd hemma hos mina föräldrar med utsikt över favorithagen

 

[turbofling]

Idag kom min barnmorska och kollade på mina bröstvårtor. Hon trodde inte på svamp utan på ngn bakterie. Optiskt ser det helt OK ut nu men det gör fortfarande ont. Fick en antibiotikasalva som jag ska prova ngr dagar och se om det hjälper.

 

[nejlica]

Bebis blev två veckor i tisdags och har börjat bli lite mindre nöjd än att bara äta och sova. Gnäller och ibland gallskriker otröstligt, det känns jobbigt. Nu är jag klarvaken trots att han äntligen sover, fick för några timmar sedan avliva min häst akut och jag bara gråter och gråter. Det var några hemska, traumatiska timmar innan lidandet tog slut och konstigt nog bestämde sig bebis för att sova just dessa timmar faktiskt. Som att han kände på sig att jag var fullt upptagen med annat.

Känns så sanslöst tungt nu. Hästen var min bästa vän sedan 15 år tillbaka. Han och jag hade bestämt att han skulle lära mina barn att rida en vacker dag, så blev det inte nu. Men jag är glad över att vi hann med ett par promenader, sambon med bebis i bärselen och jag med hästen i grimma. Känns som ett fint sista minne som förhoppningsvis kan få den här hemska sista kvällen att blekna med tiden.

Men hur klarar man sig utan sömn, när man redan ligger så mycket back med sömn? När jag väl kan slumra till så vaknar bebis och skriker. När han sover är jag klarvaken och sörjer. Måste få ta tid, jag vet. Men det blev något nytt att hantera sorg såhär samtidigt som jag har en liten som är helt beroende av mig. Bara att ta en minut i taget antar jag.

Åh nej, jag beklagar! Vad fint att ni fick de där promenaderna ändå. Det är nog som du säger, bara ta en minut i taget, och kanske se till att sambo eller annan kan ta bebis några timmar här och där då att du får vila !

 

[BusBarro]

Bebis blev två veckor i tisdags och har börjat bli lite mindre nöjd än att bara äta och sova. Gnäller och ibland gallskriker otröstligt, det känns jobbigt. Nu är jag klarvaken trots att han äntligen sover, fick för några timmar sedan avliva min häst akut och jag bara gråter och gråter. Det var några hemska, traumatiska timmar innan lidandet tog slut och konstigt nog bestämde sig bebis för att sova just dessa timmar faktiskt. Som att han kände på sig att jag var fullt upptagen med annat.

Känns så sanslöst tungt nu. Hästen var min bästa vän sedan 15 år tillbaka. Han och jag hade bestämt att han skulle lära mina barn att rida en vacker dag, så blev det inte nu. Men jag är glad över att vi hann med ett par promenader, sambon med bebis i bärselen och jag med hästen i grimma. Känns som ett fint sista minne som förhoppningsvis kan få den här hemska sista kvällen att blekna med tiden.

Men hur klarar man sig utan sömn, när man redan ligger så mycket back med sömn? När jag väl kan slumra till så vaknar bebis och skriker. När han sover är jag klarvaken och sörjer. Måste få ta tid, jag vet. Men det blev något nytt att hantera sorg såhär samtidigt som jag har en liten som är helt beroende av mig. Bara att ta en minut i taget antar jag.

Jag beklagar verkligen måste kännas så tungt för dig nu. Inte lätt att vara mamma samtidigt som man måste gå igenom något sådant. Det låter säkert som en klyscha men det är bara låta det ta tid och sörja på ditt sätt.

Min pappa gick bort 7 veckor innan jag födde vår son, det var helt fruktansvärt och jag är fortfarande ledsen och gråter emellanåt.

 

[Luktpion]

Hur går det för er nu @Schleten ?