Gravid-1år Vårföräldrar 2019 - del 3

Jo jag vet men det är jobbigt ändå att titta på när han sitter och kväljs och kväljs och blir röd runt ögonen och inte får luft och tillslut lyckas han svälja ner det eller så kommer det en liten spya. Verkligen noll matro. Han själv kommer över det snabbt men det är skitjobbigt att titta på även om man vet att det förmodligen inte sitter något i halsen.

Planen nu är att köpa lite barnmat på burk så vi får mer glasburkar och sen börja mixa ihop egen mat i storkok typ, och också köpa återanvändbara klämmisar. Jag hittade en bra sida på nätet med en massa recept så nu känns det bättre. :) Det finns klämmispåsar i 20-pack som verkar vara bra och till ett bra pris men de verkar vara slut överallt så jag får nog nöja mig med hälften så många till samma pris. :grin:
Ja jag vet känslan, det är inte kul! Tur de inte är så känsliga de små, själv hade jag knappt velat äta igen :p
 
Alltså jag känner mig så ledsen och ångestfylld. ( om någon känner att ni vill döma mig så håll det för er själva. Jag vet redan att jag gjort fel).

Frank är ju ivf-barn. Vi försökte i nästan två år. Prickade varje ägglossning, låg varannan dag, ägglossningstest mm. Nu har vi legat en gång de senaste två månaderna, på okej dag enligt min app. Jag kände mig illamående igår och testade mig idag. Gravid.

inte alls vad vi tänkt eller önskar just nu. Jag håller på att rehaba min onda fot som stör mig så mycket. Jag är fortfarande sliten av ett barn som inte sover på natten. Jag längtar inte efter graviditet eller förlossning och älskar att få ha kroppen ifred. Samtidigt kanske detta är vår chans.Vi är ju 35 och 40 i år så inte speciellt unga heller. Vi kanske inte får nån mer chans. Sambon är mer positiv än mig men förstår också att jag tvekar.
😭
 
Alltså jag känner mig så ledsen och ångestfylld. ( om någon känner att ni vill döma mig så håll det för er själva. Jag vet redan att jag gjort fel).

Frank är ju ivf-barn. Vi försökte i nästan två år. Prickade varje ägglossning, låg varannan dag, ägglossningstest mm. Nu har vi legat en gång de senaste två månaderna, på okej dag enligt min app. Jag kände mig illamående igår och testade mig idag. Gravid.

inte alls vad vi tänkt eller önskar just nu. Jag håller på att rehaba min onda fot som stör mig så mycket. Jag är fortfarande sliten av ett barn som inte sover på natten. Jag längtar inte efter graviditet eller förlossning och älskar att få ha kroppen ifred. Samtidigt kanske detta är vår chans.Vi är ju 35 och 40 i år så inte speciellt unga heller. Vi kanske inte får nån mer chans. Sambon är mer positiv än mig men förstår också att jag tvekar.
😭
Kram :heart hoppas ni kan landa i detta och komma till ett beslut som känns rätt. Tänker väl att finns önskan om fler barn så får man kanske köpa att tidpunkten inte är optimal, men man är ju inte tvungen att faktiskt vilja få fler barn förstås.
 
Alltså jag känner mig så ledsen och ångestfylld. ( om någon känner att ni vill döma mig så håll det för er själva. Jag vet redan att jag gjort fel).

Frank är ju ivf-barn. Vi försökte i nästan två år. Prickade varje ägglossning, låg varannan dag, ägglossningstest mm. Nu har vi legat en gång de senaste två månaderna, på okej dag enligt min app. Jag kände mig illamående igår och testade mig idag. Gravid.

inte alls vad vi tänkt eller önskar just nu. Jag håller på att rehaba min onda fot som stör mig så mycket. Jag är fortfarande sliten av ett barn som inte sover på natten. Jag längtar inte efter graviditet eller förlossning och älskar att få ha kroppen ifred. Samtidigt kanske detta är vår chans.Vi är ju 35 och 40 i år så inte speciellt unga heller. Vi kanske inte får nån mer chans. Sambon är mer positiv än mig men förstår också att jag tvekar.
😭
Förstår din känsla. 💙
Du är din egen person och jag dömer dig inte. Hoppas ni kan landa i vilken känsla ni har inför detta och sen ta ett beslut.
 

nejlica

Trådstartare
Alltså jag känner mig så ledsen och ångestfylld. ( om någon känner att ni vill döma mig så håll det för er själva. Jag vet redan att jag gjort fel).

Frank är ju ivf-barn. Vi försökte i nästan två år. Prickade varje ägglossning, låg varannan dag, ägglossningstest mm. Nu har vi legat en gång de senaste två månaderna, på okej dag enligt min app. Jag kände mig illamående igår och testade mig idag. Gravid.

inte alls vad vi tänkt eller önskar just nu. Jag håller på att rehaba min onda fot som stör mig så mycket. Jag är fortfarande sliten av ett barn som inte sover på natten. Jag längtar inte efter graviditet eller förlossning och älskar att få ha kroppen ifred. Samtidigt kanske detta är vår chans.Vi är ju 35 och 40 i år så inte speciellt unga heller. Vi kanske inte får nån mer chans. Sambon är mer positiv än mig men förstår också att jag tvekar.
😭
Du har ju inte gjort något fel! :heart

Vi försökte ju också i flera år, och ärligt talat känner jag mig rätt skyldig som just nu använder kondom (de enstaka gånger vi fått till det sedan bebis föddes, hon sover ju aldrig!) eftersom det känns lite som att vill vi ha ett till barn (och det tror jag att vi vill, det är ju också viktigt, hur vill man att familjen ser ut om typ 10 år?) borde vi passa på nu när kroppen är "igång". Men jag orkar inte just nu, blir det bara ett barn skulle vi vara nöjda med det också. Jag tänker mig att ett till om typ två år vore lagom, men samtidigt tänker jag jätteofta på att vi kanske inte har det valet och att vi kanske borde börja försöka snart igen för "säkerhets skull".

Så jag hade behållit men förstår att det känns jobbigt. Men oavsett vad du väljer så blir det ju rätt för er (Mina egna reflektioner kom med mest för att jag funderar så mycket själv på detta just nu!) och du hinner ju ta en stund att smälta detta först innan du behöver besluta något!
 
Alltså jag känner mig så ledsen och ångestfylld. ( om någon känner att ni vill döma mig så håll det för er själva. Jag vet redan att jag gjort fel).

Frank är ju ivf-barn. Vi försökte i nästan två år. Prickade varje ägglossning, låg varannan dag, ägglossningstest mm. Nu har vi legat en gång de senaste två månaderna, på okej dag enligt min app. Jag kände mig illamående igår och testade mig idag. Gravid.

inte alls vad vi tänkt eller önskar just nu. Jag håller på att rehaba min onda fot som stör mig så mycket. Jag är fortfarande sliten av ett barn som inte sover på natten. Jag längtar inte efter graviditet eller förlossning och älskar att få ha kroppen ifred. Samtidigt kanske detta är vår chans.Vi är ju 35 och 40 i år så inte speciellt unga heller. Vi kanske inte får nån mer chans. Sambon är mer positiv än mig men förstår också att jag tvekar.
😭
Styrkekramar❣ har ju gått igenom lite samma sak också nyligen. (Svårt att få till ettan och nu blir det 14 månader emellan syskon). Det som gjorde att jag kände mig helt trygg med att vi ska klara av ett barn till så tätt var att vi inte använt många föräldradagar, och pappan blir hemma minst ett halvår i början så vi kan hjälpas åt med allt. Har även haft turen att ha ett väldigt enkelt barn som sover hela nätter och är nöjd. Hade inte fallet varit så hade jag kanske tänkt annorlunda.
Även att jag vet att jag vill ha detta barnet så har tankarna gått åt andra håll emellanåt, men efter att ha sett det lilla livet på ul så har jag redan börjat längta efter den lilla personen.

Jag hoppas att ni kan komma fram till ett beslut som känns rätt för er, det är verkligen tuffa känslor❣
 
Alltså jag känner mig så ledsen och ångestfylld. ( om någon känner att ni vill döma mig så håll det för er själva. Jag vet redan att jag gjort fel).

Frank är ju ivf-barn. Vi försökte i nästan två år. Prickade varje ägglossning, låg varannan dag, ägglossningstest mm. Nu har vi legat en gång de senaste två månaderna, på okej dag enligt min app. Jag kände mig illamående igår och testade mig idag. Gravid.

inte alls vad vi tänkt eller önskar just nu. Jag håller på att rehaba min onda fot som stör mig så mycket. Jag är fortfarande sliten av ett barn som inte sover på natten. Jag längtar inte efter graviditet eller förlossning och älskar att få ha kroppen ifred. Samtidigt kanske detta är vår chans.Vi är ju 35 och 40 i år så inte speciellt unga heller. Vi kanske inte får nån mer chans. Sambon är mer positiv än mig men förstår också att jag tvekar.
😭
Förstår att det är ett tufft beslut att ta. Har ni tid att ta några dagar att landa i det och fundera lite, eller måste ni fatta ett beslut snabbt? Hoppas ni kan komma fram till något som känns rätt i hjärtat ❤
 
Förstår att det är ett tufft beslut att ta. Har ni tid att ta några dagar att landa i det och fundera lite, eller måste ni fatta ett beslut snabbt? Hoppas ni kan komma fram till något som känns rätt i hjärtat ❤
tror inte att jag är så långt gången så det är väl inte så att vi måste bestämma oss denna veckan. Även om man ju kanske inte vill dra ut på det allt för länge.
 
Styrkekramar❣ har ju gått igenom lite samma sak också nyligen. (Svårt att få till ettan och nu blir det 14 månader emellan syskon). Det som gjorde att jag kände mig helt trygg med att vi ska klara av ett barn till så tätt var att vi inte använt många föräldradagar, och pappan blir hemma minst ett halvår i början så vi kan hjälpas åt med allt. Har även haft turen att ha ett väldigt enkelt barn som sover hela nätter och är nöjd. Hade inte fallet varit så hade jag kanske tänkt annorlunda.
Även att jag vet att jag vill ha detta barnet så har tankarna gått åt andra håll emellanåt, men efter att ha sett det lilla livet på ul så har jag redan börjat längta efter den lilla personen.

Jag hoppas att ni kan komma fram till ett beslut som känns rätt för er, det är verkligen tuffa känslor❣
Vi kommer få 18 månader emellan om vi bestämmer oss för att behålla barnet. Vår son sover jättedåligt på natten och de första månaderna var allt jättejobbigt med skrik, amningsvägran och bara sova på mig. Det påverkar också att jag känner att det är så tufft. Min sambo kommer också vara hemma iaf de första fyra månaderna/ tills dess att jag känner att jag landat.
 
Svarar er alla. Tack för er omtanke! Har sovit typ inget i natt och sitter på jobbet med gråten i halsen. Många tankar som snurrar.

Min första känsla när jag såg plusset var panik. Jag fick ont i magen och började gråta. Jag hade sett fram emot ett år där jag kan fokusera på att rehaba min fot utan begränsningar vad gäller medicin, behandling och operation. Jag har så ont i foten att jag knappt kan gå med Frank till lekparken och det har begränsat mig mycket under min föräldraledighet och så vill jag helst inte ha det igen. Jag vill ha min kropp ifred 😭
Sambon är mer positiv till att behålla men förstår samtidigt att jag tvekar. Han kommer Isf vara hemma 4-6 mån på heltid. Jag vet att han kommer ställa upp med allt vad gäller nätter, promenader mm ❤

När allt kommer till kritan är det nog foten som är stora boven (svårt att förklara för nån som inte har problem, men smärta är fruktansvärt).
 
Fy vilken jobbig sits @KarinStarfighter. Hoppas du/ni snabbt kan landa i ett beslut som känns rätt för er. Så väldigt tråkigt med din fot också på toppen av allt, jag förstår att det känns skitjobbigt "bara" av den. :heart Stor kram
 
Åh svärmor.
Jag har ju skrivit här om våra kassa nätter men också att jag har en liten plan för det. Igår var svärmor på besök och frågade om sömn och mat och jag sa väl som det var. Ajaj, det var typ det värsta svärmor hade hört. "Det är ju ni som är föräldrar nu, ni måste lära honom att man sover på natten. Annars kommer han hålla på och göra som han vill när han är 5 år med!" :banghead: Hon fortsatte med att berätta om hur hennes barn sovit så bra och att "på den tiden vet ni, då sov bebisarna 12 timmar. Man la dem i eget rum klockan sju på kvällen och så vaknade de klockan sju på morgonen".

Jag kände direkt att den diskussionen ville jag absolut inte ha med svärmor, så jag försökte skoja bort det lite och börja prata om annat. Idag fick jag dock ett sms från henne där hon tipsade om en sömnmetod som "är så vettig och fungerar så bra", grejen är att just den sömnmetoden kommer jag aldrig någonsin att utöva, den ratade jag rejält långt innan jag ens fick barn. Jag har inte ens svarat på hennes sms *låtsas att jag såg det men sedan hade jag fullt upp med bebis och glömde bort att svara*. Jag förstår ju förstås att hon bara menar väl, tyckte bara att det var en sån klassisk "svärmorsgrej" att jag var tvungen att dela med mig så kan man åtminstone skratta lite åt det! Note to myself: Lite vita lögner kan vara toppenbra, i fortsättningen när vi träffar svärmor så kommer bebis plötsligt sova som en stock på nätterna och äta supermycket mat och allt kommer bara vara frid och fröjd. :angel:
 
Åh svärmor.
Jag har ju skrivit här om våra kassa nätter men också att jag har en liten plan för det. Igår var svärmor på besök och frågade om sömn och mat och jag sa väl som det var. Ajaj, det var typ det värsta svärmor hade hört. "Det är ju ni som är föräldrar nu, ni måste lära honom att man sover på natten. Annars kommer han hålla på och göra som han vill när han är 5 år med!" :banghead: Hon fortsatte med att berätta om hur hennes barn sovit så bra och att "på den tiden vet ni, då sov bebisarna 12 timmar. Man la dem i eget rum klockan sju på kvällen och så vaknade de klockan sju på morgonen".

Jag kände direkt att den diskussionen ville jag absolut inte ha med svärmor, så jag försökte skoja bort det lite och börja prata om annat. Idag fick jag dock ett sms från henne där hon tipsade om en sömnmetod som "är så vettig och fungerar så bra", grejen är att just den sömnmetoden kommer jag aldrig någonsin att utöva, den ratade jag rejält långt innan jag ens fick barn. Jag har inte ens svarat på hennes sms *låtsas att jag såg det men sedan hade jag fullt upp med bebis och glömde bort att svara*. Jag förstår ju förstås att hon bara menar väl, tyckte bara att det var en sån klassisk "svärmorsgrej" att jag var tvungen att dela med mig så kan man åtminstone skratta lite åt det! Note to myself: Lite vita lögner kan vara toppenbra, i fortsättningen när vi träffar svärmor så kommer bebis plötsligt sova som en stock på nätterna och äta supermycket mat och allt kommer bara vara frid och fröjd. :angel:
Vildabarn på Instagram hade en bra berättelse angående detta i storys idag, printscreena den och skicka till svärmor...
 
Åh svärmor.
Jag har ju skrivit här om våra kassa nätter men också att jag har en liten plan för det. Igår var svärmor på besök och frågade om sömn och mat och jag sa väl som det var. Ajaj, det var typ det värsta svärmor hade hört. "Det är ju ni som är föräldrar nu, ni måste lära honom att man sover på natten. Annars kommer han hålla på och göra som han vill när han är 5 år med!" :banghead: Hon fortsatte med att berätta om hur hennes barn sovit så bra och att "på den tiden vet ni, då sov bebisarna 12 timmar. Man la dem i eget rum klockan sju på kvällen och så vaknade de klockan sju på morgonen".

Jag kände direkt att den diskussionen ville jag absolut inte ha med svärmor, så jag försökte skoja bort det lite och börja prata om annat. Idag fick jag dock ett sms från henne där hon tipsade om en sömnmetod som "är så vettig och fungerar så bra", grejen är att just den sömnmetoden kommer jag aldrig någonsin att utöva, den ratade jag rejält långt innan jag ens fick barn. Jag har inte ens svarat på hennes sms *låtsas att jag såg det men sedan hade jag fullt upp med bebis och glömde bort att svara*. Jag förstår ju förstås att hon bara menar väl, tyckte bara att det var en sån klassisk "svärmorsgrej" att jag var tvungen att dela med mig så kan man åtminstone skratta lite åt det! Note to myself: Lite vita lögner kan vara toppenbra, i fortsättningen när vi träffar svärmor så kommer bebis plötsligt sova som en stock på nätterna och äta supermycket mat och allt kommer bara vara frid och fröjd. :angel:
Min mamma hade den inställningen. Det slutade efter mycket tjat från henne med att de fick passa äldsta dottern en kväll när hon var 3.
Det tog lång tid (år?) innan hon tog upp varken passning eller sömnrutiner igen.
 
Här har vi börjat diskutera ifall mannen ändå ska ta en period av föräldraledigt nu rätt snart, och söka nytt jobb inom sitt nya yrke efteråt i sommar/höst istället. Jag har ju gått hemma helt sen nov-18 och kan gott tänka mig att jobba lite och det vore nog bra för Ellen att få bonda med pappa lite mer på dagarna, men tanken på att "lämna över" är ändå lite ångestladdad... hon äter fortfarande bara lite med småplock och enstaka skedar, tar ju inte flaska eller napp och ammar till sömns och det är verkligen bara jag som duger när hon är trött och ledsen... :cry: de hittar säkert sina sätt om det krävs men jag är rädd att det blir onödigt jobbigt för alla parter. Vi får se, inget är riktigt spikat än då vi skulle vilja ha besked om några jobb han har sökt först.

Är det någon annan som lämnat över föräldraledigheten till partnern med en mammig liten en som ätit väldigt små mängder?

En rolig sak är iaf att jag gjort slag i saken att återuppta ridningen äntligen, ska börja på ridskolan imorgon :D jag har varit sugen så himla länge och behöver verkligen komma ifrån och göra något eget känner jag. Det ger ju Ellen och pappa en kväll i veckan när de måste greja det själva med, lite mjukstart sådär :up:
 
Här har vi börjat diskutera ifall mannen ändå ska ta en period av föräldraledigt nu rätt snart, och söka nytt jobb inom sitt nya yrke efteråt i sommar/höst istället. Jag har ju gått hemma helt sen nov-18 och kan gott tänka mig att jobba lite och det vore nog bra för Ellen att få bonda med pappa lite mer på dagarna, men tanken på att "lämna över" är ändå lite ångestladdad... hon äter fortfarande bara lite med småplock och enstaka skedar, tar ju inte flaska eller napp och ammar till sömns och det är verkligen bara jag som duger när hon är trött och ledsen... :cry: de hittar säkert sina sätt om det krävs men jag är rädd att det blir onödigt jobbigt för alla parter. Vi får se, inget är riktigt spikat än då vi skulle vilja ha besked om några jobb han har sökt först.

Är det någon annan som lämnat över föräldraledigheten till partnern med en mammig liten en som ätit väldigt små mängder?

En rolig sak är iaf att jag gjort slag i saken att återuppta ridningen äntligen, ska börja på ridskolan imorgon :D jag har varit sugen så himla länge och behöver verkligen komma ifrån och göra något eget känner jag. Det ger ju Ellen och pappa en kväll i veckan när de måste greja det själva med, lite mjukstart sådär :up:
Inte en så stor, men jag lämnade en två månaders som var halvbra på att äta ur flaska (gick ungefär varannan gång och kunde ta lång tid, med mycket paus att få i maten) och ammades till sömns oftast två nätter i höstas för att åka och jobba utomlands. Det var jättebra för alla.
 
Är det någon annan som lämnat över föräldraledigheten till partnern med en mammig liten en som ätit väldigt små mängder?

En rolig sak är iaf att jag gjort slag i saken att återuppta ridningen äntligen, ska börja på ridskolan imorgon :D jag har varit sugen så himla länge och behöver verkligen komma ifrån och göra något eget känner jag. Det ger ju Ellen och pappa en kväll i veckan när de måste greja det själva med, lite mjukstart sådär :up:
Min mammiga lilla tjej är hemma med pappa på dagarna nu (än så länge bara halvtid, 2,5 dagar i veckan, men snart heltid). Det verkar gå bra. Hon äter dock rätt skapligt. Har ni provat klämmisar som hon får suga ur? Nelia äter ofta ur dessa även när hon inte vill äta på annat sätt, fick ju tips om det här. Sempers grötklämmisar är populära eller egna med vanlig gröt eller gröt och frukt.

Kul att börja rida igen :) Hade gärna gjort det också men inte en chans att hinna det.

Snacka om att det är jobbigare att hålla reda på en krypande bebis, envis också. Hunden, hundens vattenskål och sladdar är det mest spännande som finns.

Sömnen är sådär just nu, det blir inte många timmar i spjälsängen. Hon vaknar och är ledsen och vill inte ligga ner. I natt ställde hon sig mot mig i sängen.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

Hund, Katt, Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Varför krympte buke?
Upp