Vårföräldrar 2019

[KarinStarfighter]

Andningslarm tror jag nästan skulle göra mig mer nojig så inget vi skaffat ännu. Bedside crib skaffade vi, men eftersom bebis inte vill sova där utan sover bredvid i sitt neste har vi redan sålt det ( för samma pris som vi köpte det för).

 

[_Zvea_]

Så himla mysigt det är att läsa och se bilder på alla nya bebbar! Jag har behövt det just nu, när graviditeten känns lite xtra tung.

Går in i v 36 idag, så har fortfarande en månad kvar.....

Skrev tidigare i tråden om att vi åkte in pga mindre fosterrörelser. CTG visade bra, men BM kunde inte väcka barnet ens med ganska bryskt våld. Vi fick ett extra tillväxtultraljud, som visade på att tillväxten ser bra ut, även om hon verkar vara lite mindre (-6% tror jag det var). Vi blev strängt uppmanade att komma direkt nästa gång hon rör sig mindre. Däremot hade jag en vecka med så fruktansvärt ont i livmodern. BM riktigt manglade för att få barnet att vakna (och inget ont om hennes behandling, hon ville ju det bästa) men hela livmodern har känts som ett blåmärke efter det. Nu börjar det äntligen släppa. Annars känner jag mig bara allmänt blåval just nu - mycket tryck på revbenen, väldigt osmidig och trött.

Har jobbat mycket med min förlossningsrädsla i veckan. Fick mannen att läsa Föda utan rädsla, och vi hade jättebra diskussioner efter det. Någon som har använt sig av den boken? Han frågade mig vad jag egentligen är konkret rädd för, och jag har jättesvårt att sätta ord på det. Det är nog inte smärtan i sig, utan bara... hela processen. Läser era fina förlossningsberättelser och känner mig lite tryggare

Och @KarinStarfighter - hoppas att du ser ljusningen snart. Jag tror att många hamnar där i början. Har flera nära vänner som väldigt nyligt fått sina första barn och många av dem berättar samma som dig. I princip alla tyckte att livet kom tillbaka runt 3 månader. Då har man koll på grejerna och bebis har en dygnsrytm.

 

[Elin_B]

Så himla mysigt det är att läsa och se bilder på alla nya bebbar! Jag har behövt det just nu, när graviditeten känns lite xtra tung.

Går in i v 36 idag, så har fortfarande en månad kvar.....

Skrev tidigare i tråden om att vi åkte in pga mindre fosterrörelser. CTG visade bra, men BM kunde inte väcka barnet ens med ganska bryskt våld. Vi fick ett extra tillväxtultraljud, som visade på att tillväxten ser bra ut, även om hon verkar vara lite mindre (-6% tror jag det var). Vi blev strängt uppmanade att komma direkt nästa gång hon rör sig mindre. Däremot hade jag en vecka med så fruktansvärt ont i livmodern. BM riktigt manglade för att få barnet att vakna (och inget ont om hennes behandling, hon ville ju det bästa) men hela livmodern har känts som ett blåmärke efter det. Nu börjar det äntligen släppa. Annars känner jag mig bara allmänt blåval just nu - mycket tryck på revbenen, väldigt osmidig och trött.

Har jobbat mycket med min förlossningsrädsla i veckan. Fick mannen att läsa Föda utan rädsla, och vi hade jättebra diskussioner efter det. Någon som har använt sig av den boken? Han frågade mig vad jag egentligen är konkret rädd för, och jag har jättesvårt att sätta ord på det. Det är nog inte smärtan i sig, utan bara... hela processen. Läser era fina förlossningsberättelser och känner mig lite tryggare

Och @KarinStarfighter - hoppas att du ser ljusningen snart. Jag tror att många hamnar där i början. Har flera nära vänner som väldigt nyligt fått sina första barn och många av dem berättar samma som dig. I princip alla tyckte att livet kom tillbaka runt 3 månader. Då har man koll på grejerna och bebis har en dygnsrytm.

Jag läste boken inför första förlossningen men klarade inte att hålla fokus när det blev för intensivt. Min sambo hade inte läst den. Det krävdes dock bara en påminnelse från barnmorskan som kom in och la en hand på axeln och sa åt min att slappna av, inte låta med gäll röst (typ när det kom en ny värk började jag mantra "Nejnejnejnejnej inte igen inte igen snälla") osv. Bara det lilla tog bort en stooor del av rädslan och smärtan omedelbart så jag tror verkligen medföljande behöver inse vilket stort ansvar de har att hjälpa en tillbaka till sig själv. Barnmorskan är ju inte där hela tiden men det är partnern (oftast).

Jag jobbar med det med min sambo men han är lite nonchalant kan jag tycka. Han har nu läst partnerdelen i boken men hans enda kommentar var "jag fattar inte riktigt vad jag ska göra dock" Kan bli så jäkla irriterad på honom när han säger så.

Jättebra att försöka konkretisera rädslan för det kan vara jätteolika. En del är rädda för förlossningsskador, andra för kontrollförlust, smärta m.m. och som du säger - ibland är det bara en blandning av alla delar. Men jag tror att det kan vara bra att våga möta det lite och försöka sätta ord på vad det är som skrämmer.

 

[nejlica]

Så himla mysigt det är att läsa och se bilder på alla nya bebbar! Jag har behövt det just nu, när graviditeten känns lite xtra tung.

Går in i v 36 idag, så har fortfarande en månad kvar.....

Skrev tidigare i tråden om att vi åkte in pga mindre fosterrörelser. CTG visade bra, men BM kunde inte väcka barnet ens med ganska bryskt våld. Vi fick ett extra tillväxtultraljud, som visade på att tillväxten ser bra ut, även om hon verkar vara lite mindre (-6% tror jag det var). Vi blev strängt uppmanade att komma direkt nästa gång hon rör sig mindre. Däremot hade jag en vecka med så fruktansvärt ont i livmodern. BM riktigt manglade för att få barnet att vakna (och inget ont om hennes behandling, hon ville ju det bästa) men hela livmodern har känts som ett blåmärke efter det. Nu börjar det äntligen släppa. Annars känner jag mig bara allmänt blåval just nu - mycket tryck på revbenen, väldigt osmidig och trött.

Har jobbat mycket med min förlossningsrädsla i veckan. Fick mannen att läsa Föda utan rädsla, och vi hade jättebra diskussioner efter det. Någon som har använt sig av den boken? Han frågade mig vad jag egentligen är konkret rädd för, och jag har jättesvårt att sätta ord på det. Det är nog inte smärtan i sig, utan bara... hela processen. Läser era fina förlossningsberättelser och känner mig lite tryggare

Och @KarinStarfighter - hoppas att du ser ljusningen snart. Jag tror att många hamnar där i början. Har flera nära vänner som väldigt nyligt fått sina första barn och många av dem berättar samma som dig. I princip alla tyckte att livet kom tillbaka runt 3 månader. Då har man koll på grejerna och bebis har en dygnsrytm.

Har också läst Föda utan rädsla, både ordinarie BM och specialist-BM inne på mottagningen för förlossningsrädda har rekommenderat den. Tyckte att den kändes lite... flummig? Svårt att veta vad man behöver ta till sig och inte osv när man aldrig har gjort det förut liksom och svårt att konkret sätta fingret på vad det är jag behöver hjälp med precis som du verkar tycka (jag gillar också de fina förlossningsberättelserna som trillar in! Det känns skönt att få med ett lite bredare spektra, utanför datorn känns det mest som att det är de som haft dåliga upplevelser som vill dela med sig).

Försöker få mannen att läsa den, och han har sagt att han ska, väntar dock på när detta ska kommer att infalla (Dock bara v32 här, så han tycker väl att han har gott om tid )

 

[nejlica]

Jag "råkade" shoppa på mig två amningsklänningar häromdagen. Har absolut inte råd egentligen men det är ju så jävla många som gifter sig vareviga sommar och jag lyckas alltid ha en ammande spädis och eftersom man ofta fastnar på bild bär det emot att ha samma klänning vareviga gång. Tror att jag äger typ 10 amningsklänningar nu, varav typ 5 är "festklänningar" som använts en eller max två gånger

Köpte en gravidklänning för ett tag sedan bara för att kunna ha på en tillställning här nu i helgen Inser att en av mina "vanliga" hade fungerat minst lika bra. Men vi får väl försöka hitta fler anledningar att klä upp oss framöver helt enkelt!

 

[Luktpion]

Det är nog klokt att passa på. Eftersom man tenderar att tappa en hel del hår efter förlossningen (allt som man inte tappade under graviditeten) brukar det bli rätt "osmickrande" oavsett och en kortare frisyr kan nog vara lättare att hantera.

Jag "råkade" shoppa på mig två amningsklänningar häromdagen. Har absolut inte råd egentligen men det är ju så jävla många som gifter sig vareviga sommar och jag lyckas alltid ha en ammande spädis och eftersom man ofta fastnar på bild bär det emot att ha samma klänning vareviga gång. Tror att jag äger typ 10 amningsklänningar nu, varav typ 5 är "festklänningar" som använts en eller max två gånger

Ja mitt hår är redan katastrof - sedan jag blev gravid får jag dreads i bakhuvudet... Det känns som att om håret ändå ska bli en total disaster efter förlossningen så kan det lika gärna vara kort så att det åtminstone går snabbare att blåsa! Samt kanske det inte blir offer för lika mycket kräks och vårdslösa bebishänder.

Jösses vilken utrustad amningsgarderob! Hela min gravid-/amningsgarderob består av två amningsbh:ar , fyra gravidtshirts och tre "yogabyxor"... Magen får i dagsläget plats i tre av mina vanliga tröjor. Men alltså, finns det tråkigare saker att köpa? Hoppas INGEN jag känner ska gifta sig i sommar! Klarar man sig på två amningsbh:ar? Haha! Jag gissar på nej. Rest in peace, min sista lön. Finns ingen chans att du överlever värst många minuter i denna utgifts-storm vi lyckats hamna under just precis nu.

 

[Elin_B]

Ja mitt hår är redan katastrof - sedan jag blev gravid får jag dreads i bakhuvudet... Det känns som att om håret ändå ska bli en total disaster efter förlossningen så kan det lika gärna vara kort så att det åtminstone går snabbare att blåsa! Samt kanske det inte blir offer för lika mycket kräks och vårdslösa bebishänder.

Jösses vilken utrustad amningsgarderob! Hela min gravid-/amningsgarderob består av två amningsbh:ar , fyra gravidtshirts och tre "yogabyxor"... Magen får i dagsläget plats i tre av mina vanliga tröjor. Men alltså, finns det tråkigare saker att köpa? Hoppas INGEN jag känner ska gifta sig i sommar! Klarar man sig på två amningsbh:ar? Haha! Jag gissar på nej. Rest in peace, min sista lön. Finns ingen chans att du överlever värst många minuter i denna utgifts-storm vi lyckats hamna under just precis nu.

Haha fast jag kan ärligt säga att jag typ levt i två amnings-bh:ar under hela amningsperioden med sonen (snart två år). Köpte fem men tre av dom blev för små direkt. Nu har jag köpt ett par till men det är mest för att de två jag använt konstant i två års tid knappt håller samman längre. Man tvättar så ofta ändå (nerbajsade kläder, nermjölkade kläder, kräkhanddukar) så det var ganska enkelt att slänga med den bh:n som inte användes.

Jag har abnormt mycket kläder för tillfället men det beror mycket på att jag har kvar hela min garderob från innan sonen i strl 36, sen ett gäng gravidkläder, ett gäng amningskläder och sen "tillfälliga kläder" som jag haft mellan graviditeterna och kommer behöva ha nu med, i storlek 42

 

[nejlica]

Gravidmage v 31+4, jag och magen bestämde gemensamt i morse att nu är det vår, så det fick bli en sommarklänning till jobbet!

 

[rosapantern]

Tack för svar och tankar! Skönt att få höra hur ni tänker och gör alla har så fint bemötande i denna tråden så det känns skönt att kunna komma med ens nybörjarfrågor

 

[rosapantern]

Har redan en fråga till.. jag går på gravpenning from 27e mars. From 1a april börjar min nya grundlön gälla. Lönekontoret säger att de inte rapporterar något förräns de nya lönerna kommit in i systemet. Och jag hittar ingenstans på fk att jag kan ändra min lön nu? Jobbar inom vården så har ju vanligtvis olika inkomst varje månad. Behöver jag sitta i kö för att berätta det för fk eller bara avvakta tror ni?

 

[Elin_B]

Har redan en fråga till.. jag går på gravpenning from 27e mars. From 1a april börjar min nya grundlön gälla. Lönekontoret säger att de inte rapporterar något förräns de nya lönerna kommit in i systemet. Och jag hittar ingenstans på fk att jag kan ändra min lön nu? Jobbar inom vården så har ju vanligtvis olika inkomst varje månad. Behöver jag sitta i kö för att berätta det för fk eller bara avvakta tror ni?

Jag rapporterar ju in min lön själv och de utreder med hjälp av deklarationen bl a eftersom jag är egenföretagare så jag är van vid att behöva kontakta dem varenda gång det blir någon förändring etc. så jag hade nog ringt och kollat. De brukar ha funktionen att de ringer upp så att man slipper sitta i telefonkö halva dagen

 

[KarinStarfighter]

Så himla mysigt det är att läsa och se bilder på alla nya bebbar! Jag har behövt det just nu, när graviditeten känns lite xtra tung.

Går in i v 36 idag, så har fortfarande en månad kvar.....

Skrev tidigare i tråden om att vi åkte in pga mindre fosterrörelser. CTG visade bra, men BM kunde inte väcka barnet ens med ganska bryskt våld. Vi fick ett extra tillväxtultraljud, som visade på att tillväxten ser bra ut, även om hon verkar vara lite mindre (-6% tror jag det var). Vi blev strängt uppmanade att komma direkt nästa gång hon rör sig mindre. Däremot hade jag en vecka med så fruktansvärt ont i livmodern. BM riktigt manglade för att få barnet att vakna (och inget ont om hennes behandling, hon ville ju det bästa) men hela livmodern har känts som ett blåmärke efter det. Nu börjar det äntligen släppa. Annars känner jag mig bara allmänt blåval just nu - mycket tryck på revbenen, väldigt osmidig och trött.

Har jobbat mycket med min förlossningsrädsla i veckan. Fick mannen att läsa Föda utan rädsla, och vi hade jättebra diskussioner efter det. Någon som har använt sig av den boken? Han frågade mig vad jag egentligen är konkret rädd för, och jag har jättesvårt att sätta ord på det. Det är nog inte smärtan i sig, utan bara... hela processen. Läser era fina förlossningsberättelser och känner mig lite tryggare

Och @KarinStarfighter - hoppas att du ser ljusningen snart. Jag tror att många hamnar där i början. Har flera nära vänner som väldigt nyligt fått sina första barn och många av dem berättar samma som dig. I princip alla tyckte att livet kom tillbaka runt 3 månader. Då har man koll på grejerna och bebis har en dygnsrytm.

Jag läste också boken inför min förlossning. Sambon läste delar av den. Upplevde den som lite flummig, men vissa strategier som andning och att försöka vara avspänd och tung i kroppen använde jag mig av under förlossningen. Tycker dock att strategierna funkade bäst ihop med annan smärtlindring. Har man för jävla ont är det ju svårt att inte spänna sig eller tänka på nåt annat. Men, ångrar inte alls att jag tog mig tid att läsa den

Jag gick ju i aurorasamtal inför förlossningen. Upplevde det som positivt och att personalen verkligen tog min rädsla på allvar. Håller med om att det kan vara svårt att definiera rädslan, men i mitt fall handlade det mkt om tidigare (dåliga) erfarenheter av smärta, rädslan för att barnet ska må dåligt samt rädsla för förlossningsskador. Kommer absolut be om nytt samtal om det blir en ny förlossning.

Var inte rädd för att kontakta vården igen. Bättre en gång för mkt än för lite Lycka till!

 

[KarinStarfighter]

Alltså, jag vet inte om detta är rätt forum, men jag måste ändå passa på att få hylla personalen på förlosssningen.

Jag hade ju en rätt så jobbig förlossning som inte gick framåt alls trots värkstimulerande dropp. Under större delen av em, kväll och natt hade jag två fantastiska bm och en uska samt en läkaresom var så fina och fick mig att känna mig så trygg och väl omhändertagen

Min sambo är ju läkare och han hade träffat på en av bm på jobbet igår och berättat för henne att vi var så tacksamma över hjälpen vi fått av henne. Hon blev så rörd att hon började gråta. sambon hade också tårar i ögonen.

Nej, det är dags att denna yrkesgrupp får mer uppskattning från samhället i stort

 

[electra1]

Hej alla!
Och stort grattis till er som fått era små!
Har följt tråden lite då och då "i smyg". Är själv i vecka 35 nu.
Såg att ni pratat lite om andningslarm, funderar därför på om det är någon som vet om andningsuppehåll hos nyfödda kan vara ärftligt? Själv hade jag nämligen sådana ideligen mina första 6 - 12 månader (utan upptäckt orsak) och tänker att det isf kanske är än mer motiverat med andningslarm. Någon som har erfarenhet av olika varianter och kan tipsa om vilken som är säkrast)/pålitligast?

 

[Undeniable]

Har redan en fråga till.. jag går på gravpenning from 27e mars. From 1a april börjar min nya grundlön gälla. Lönekontoret säger att de inte rapporterar något förräns de nya lönerna kommit in i systemet. Och jag hittar ingenstans på fk att jag kan ändra min lön nu? Jobbar inom vården så har ju vanligtvis olika inkomst varje månad. Behöver jag sitta i kö för att berätta det för fk eller bara avvakta tror ni?

Jag har också ny lön från 1a april, men kunde ändra det i samband med att jag ansökte om föräldrapenning nu i förtid. Hoppas att gravpenningen hänger med där, annars antar jag att det fixar sig i efterhand.

 

[Luktpion]

Haha fast jag kan ärligt säga att jag typ levt i två amnings-bh:ar under hela amningsperioden med sonen (snart två år). Köpte fem men tre av dom blev för små direkt. Nu har jag köpt ett par till men det är mest för att de två jag använt konstant i två års tid knappt håller samman längre. Man tvättar så ofta ändå (nerbajsade kläder, nermjölkade kläder, kräkhanddukar) så det var ganska enkelt att slänga med den bh:n som inte användes.

Jag har abnormt mycket kläder för tillfället men det beror mycket på att jag har kvar hela min garderob från innan sonen i strl 36, sen ett gäng gravidkläder, ett gäng amningskläder och sen "tillfälliga kläder" som jag haft mellan graviditeterna och kommer behöva ha nu med, i storlek 42

Ja så är det nog, det kanske är mer nu det skulle behövas fler än två bh:ar när det läcker lite i den man har på sig och den andra troget ligger i tvättkorgen och väntar på sällskap till tvättmaskinen... Sen kommer jag väl aldrig i världen ha sådan tur att de jag har nu kommer passa även sedan. Men under kanske sker!

 

[Elin_B]

Ja så är det nog, det kanske är mer nu det skulle behövas fler än två bh:ar när det läcker lite i den man har på sig och den andra troget ligger i tvättkorgen och väntar på sällskap till tvättmaskinen... Sen kommer jag väl aldrig i världen ha sådan tur att de jag har nu kommer passa även sedan. Men under kanske sker!

Toleransnivån för diverse kroppsvätskor tenderar höjas några meter efter förlossning/spädbarnstid

 

[Flixon]

Alltså, det här med nätter är inte alltid lätt. Inatt har Nora bajsat en rejäl laddning, kissat så det läckt utanför blöjan 2 ggr, legat vaken från 03.30 till 06 ca (eftersom blöjan gått upp i sidan så hon var ju blöt, stackarn). Sen sov hon och jag som klubbade från 06-09.30! Hoppas kommande natt blir lite mindre händelserik nu har hon sovit i 2 h i soffan medan resten av familjen har planerat om sallad och tomater. Stor kontrast mot storasyster som aldrig fortsatte sova när hon lades ner!

 

[Elin_B]

Saknar inte nattbajsandet!! Det upphör ju ofta när de blir lite äldre. Det är en sak att behöva vakna och amma eller natta om men att gå upp och byta blöja känns så sjukt övermäktigt när man redan vaknat 42 ggr redan

 

[_Zvea_]

Alltså, jag vet inte om detta är rätt forum, men jag måste ändå passa på att få hylla personalen på förlosssningen.

Jag hade ju en rätt så jobbig förlossning som inte gick framåt alls trots värkstimulerande dropp. Under större delen av em, kväll och natt hade jag två fantastiska bm och en uska samt en läkaresom var så fina och fick mig att känna mig så trygg och väl omhändertagen

Min sambo är ju läkare och han hade träffat på en av bm på jobbet igår och berättat för henne att vi var så tacksamma över hjälpen vi fått av henne. Hon blev så rörd att hon började gråta. sambon hade också tårar i ögonen.

Nej, det är dags att denna yrkesgrupp får mer uppskattning från samhället i stort

Ja, ofta får man ju istället höra om när folk misskött sig eller när nåt gått fel. Vi har bara träffat underbara människor på förlossningen hittills, när vi behövt åka in inför. Känns tryggt inför själva förlossningen