Vårföräldrar 2020

Jag är precis hemkommen från en kontroll på förlossningen, åkte in då jag tyckte han har varit så himla lugn och stilla under dagen och framförallt nu på kvällen. Blev kopplad till ctg först och hann bli jättestressad då maskinen tappade kontakten hela tiden så kurvan flög upp och ner och maskinen larmade. Men sen när de fick flyttat om ctg lite blev det en fin kurva på hjärtljuden, dock tyckte jag fortfarande att jag kände lite rörelser. Så fick göra ultraljud och allt såg bra ut. Lagom fostervatten, bra flöde i navelsträngen och en bebis som rörde sig som han skulle. Läkaren tittade så han växte som han skulle och idag på BF hamnade han precis på kurvan. 3500 gram beräknades han väga, blir spännande att se om det stämmer när han kommer ut sen. Nu när jag är hemma igen är det fullt liv i magen men är ändå glad att jag åkte in och kollade, jag har så lätt för att känna mig dum eller till besvär men man får tänka att man skulle ångra sig så om något skulle visa sig vara fel.

Bra att du åkte in och och fick en grundlig undersökning! Skönt att allt var som det ska :)

Ang min molvärk så är den konstant, ibland mer intensiv i samband med sammandragningar. Så nu ska jag försöka sova så får vi se. Tänker att det borde bli som du beskriver förloppet, men man vet ju inte riktigt.. knepigt! Hehe. Är lite oroad för att jag är envis och en sådan som gärna härdar ut, till viss del av prestigeskäl och därför missar viktiga signaler. Men det borde inte gälla såna här grejer tycker jag :p
 
Bra att du åkte in och och fick en grundlig undersökning! Skönt att allt var som det ska :)

Ang min molvärk så är den konstant, ibland mer intensiv i samband med sammandragningar. Så nu ska jag försöka sova så får vi se. Tänker att det borde bli som du beskriver förloppet, men man vet ju inte riktigt.. knepigt! Hehe. Är lite oroad för att jag är envis och en sådan som gärna härdar ut, till viss del av prestigeskäl och därför missar viktiga signaler. Men det borde inte gälla såna här grejer tycker jag :p
Hur har det gått?
För min del så var det tydliga värkar, med start i slut. Men för svägerskan så var det mer molvärk, hon hade molvärk drygt en timme hemma sen hann de precis in till förlossningen innan bebisen kom. Jag uppfattade det dock som att molvärken stegrade och att det gjorde riktigt ont till slut.
 
Alltså min farmor, hon höll på så här sist jag väntade barn också :cautious:För någon vecka sen skickade hon datum jag skulle ”undvika” som redan var ”tagna” av andra släktingar och nu skickade hon- Du sa 30 maj till mig. Är det klart nu då? Har typ god lust att svara att han föddes för en vecka sen och fråga om hon inte hört det??
Alla andra jag känner lyckas hålla sig från att fråga om bebisen kommit utan hon. Jag menar man är ju inte själv speciellt pepp på att ha bebisen där inne längre än nödvändigt så då är man glad att slippa frågor om det.
 
Det är igång, men har varit en lång natt och inte så mycket som hade hänt imorse när jag åkte in för en koll (misstänkte dock det iom att värkarna inte kom tillräckligt tätt, men var nyfiken när de ändå erbjöd ;) ) Nu har dock ev vattnet gått lite, så är inne på kontroll igen. Så får vi se. Värkarna är hemska när jag ligger ner men kommer mer sällan, om jag står upp är de ganska frekventa o mer hanterbara än så länge. Hoppas att bebis dyker upp idag!
 
Alltså min farmor, hon höll på så här sist jag väntade barn också :cautious:För någon vecka sen skickade hon datum jag skulle ”undvika” som redan var ”tagna” av andra släktingar och nu skickade hon- Du sa 30 maj till mig. Är det klart nu då? Har typ god lust att svara att han föddes för en vecka sen och fråga om hon inte hört det??
Alla andra jag känner lyckas hålla sig från att fråga om bebisen kommit utan hon. Jag menar man är ju inte själv speciellt pepp på att ha bebisen där inne längre än nödvändigt så då är man glad att slippa frågor om det.

Va? Vad skumt, som om det spelar någon roll att en annan är född just den dagen ...? Förstår att du blir irriterad! Här är det bara närmsta familjen som frågar men det är mest för att vi har hört av oss till dem och sagt att det börjat hända något.
 
Det är igång, men har varit en lång natt och inte så mycket som hade hänt imorse när jag åkte in för en koll (misstänkte dock det iom att värkarna inte kom tillräckligt tätt, men var nyfiken när de ändå erbjöd ;) ) Nu har dock ev vattnet gått lite, så är inne på kontroll igen. Så får vi se. Värkarna är hemska när jag ligger ner men kommer mer sällan, om jag står upp är de ganska frekventa o mer hanterbara än så länge. Hoppas att bebis dyker upp idag!
Härligt, det är ju definitivt pågång! Håll oss gärna uppdaterade om du orkar och vill förstås :)
 
Alltså min farmor, hon höll på så här sist jag väntade barn också :cautious:För någon vecka sen skickade hon datum jag skulle ”undvika” som redan var ”tagna” av andra släktingar och nu skickade hon- Du sa 30 maj till mig. Är det klart nu då? Har typ god lust att svara att han föddes för en vecka sen och fråga om hon inte hört det??
Alla andra jag känner lyckas hålla sig från att fråga om bebisen kommit utan hon. Jag menar man är ju inte själv speciellt pepp på att ha bebisen där inne längre än nödvändigt så då är man glad att slippa frågor om det.
Usch jag har också en släkting som är på det viset. Irriterande! Dryga människor.
Precis som man skulle glömma meddela att bebis hade kommit.

Heja @anonymApril ! Hoppas värkarna nu ger lön för mödan.

Vi har haft en mysig dag i solen. Vår lilla trea är så lugn och tillfreds med livet, precis som syskonen var/är. Så mysigt!
 
@Mois Åh vad härligt det låter och vad skönt med en lugn och tillfreds bebis :heart Härligt att kunna vara föräldraledig i detta goa vädret :)
 
Senast ändrad:
Va? Vad skumt, som om det spelar någon roll att en annan är född just den dagen ...? Förstår att du blir irriterad! Här är det bara närmsta familjen som frågar men det är mest för att vi har hört av oss till dem och sagt att det börjat hända något.
Precis, det spelar ju ingen som helst roll och även om det nu skulle göra det så är det ju inget man kan styra över ändå. Med närmsta familjen har man ju ofta en dialog där man självklart kan fråga men just det här att bara skicka sms efter BF känner jag mig trött på. Jaja, detta är ju bara en person vi pratar om och alla andra verkar förstå så ska inte hänga upp mig på det ;)
 
Här kommer en lång kortfattad version av min förlossning:

Efter att proppen börjat släppa började molvärk som övergick i regelbundna men glesa värkar under natten till söndag. Fick komma in på koll mest bara för att under fm och då hade det börjat hända lite men inte tillräckligt. Vi åkte hem en sväng och vilade medan värkarna tilltog något. Fick sedan åka in en gång till för koll för att se huruvida det var vattnet som börjat sippra ut eller ej, visade sig vara falsklarm. Var då öppen 2-3cm. Åkte hemåt igen och väl där fick jag världens värkstorm med knappt mer än ett par sekunders mellanrum. Hade en o samma värk i 10min när jag stod i duschen och försökte härda ut. Kändes som att den aldrig skulle ta slut och när den väl släppte kom nästa efter 2 sekunder... Höll på att tappa kontrollen här (okej gjorde det lite, började typ gråta när det gått 7 min och undrade hur vi ens skulle lyckas komma tbx till FL om der fortsatte)

Så var det dags att åka in ”på riktigt”. Hade jobbigt i bilen men värkarna avtog tack och lov lite. Hade öppnat mig typ 3cm på timmen vi var hemmat.. Sedan klingade det dock av och inget hände på ett tag. Har lite svårt att minnas alla steg men någonstans här fick jag sen en ny värkstorm och jag tror det var efter det de upptäckte att lillan inte verkade må bra. Fick pyssla med olika ställningar och till sist visade ctg en normal kurva. Vi kunde fortsätta men fick vara uppmärksamma på hur jag låg eftersom lillan inte accepterade vad som helst.

Värkarna började göra väldigt ont och de var långdragna, men för glesa för att göra nytta. Provade lustgas och tens men de behövde sätta elektrod på bebbe varpå jag blev av med tensen. Lustgasen gjorde ingen nytta för mig alls och när värkarna bestämde sig för att komma jättetätt igen utan att göra nytta gick jag med på EDA. Då sa de även att jag förmodligen behövde värstimulerande dropp för att föra förlossningen framåt. Något jag verkligen ville undvika. Men så fick det bli. De gav mig dock bara EDA:n och lät mig vila ett tag först. Värkarbetet fortsatte helt smärtfritt och jag sov omvartannat mellan. Kändes som fusk :p

Sen är det lite luddigt med ordningen men efter all anspänning kvällen innan så gick utvecklingen bakåt ist för framåt. De började så småningom sätta värlstimulerande dropp men när det kom upp lite i dos började ctg visa avvikelser igen. Det stoppades men jag fortsatte ha egna värkar som gjorde susen för det tog inte lång tid från 8-10 cm.. Så droppet verkade ha triggat igång mig så att kroppen kunde fortsätta själv. Innan det här var det dock något mer försök att sätta dropp igen men bebis gillade det inte riktigt.

Det började bli tydligt att hon behövde komma ut snart. Eftersom det gick framåt så snabbt där framåt 10 cm så tyckte de att vi kunde fortsätta. Men när jag väl var helt öppen o redo började skalpproverna visa dåliga värden och till slut var det att ”nu måste hon ut, annars blir det akutsnitt”. Tack o lov räckte det med minidos på droppet tillsammans m mina värkar. Der fanns inte tid för mer än enstaka försök med krystningar, de skulle ta henne med sugklocka men behövde ju nå henne först. Tror hon kom ut på typ fem krystningar, de två sista drog de med klockan (huvudet en gång, kroppen en). Hon låg lite ofördelaktigt med huvudet (tittade år fel håll) men jag var extremt besluten på att få ut henne så tillsammans med läkaren löste det sig. Kändes väldigt skumt att krysta utan att riktigt känna något förutom trycket neråt. De fick hjälpa till att säga ”nu” när det var dags. Men tekniken var lätt att hitta ändå, förvånansvärt nog. Det kändes häftigt!

Hon var lite tilltufsad när hon kom ut, blev en kortis upp på bröstet, men fick höra något litet skrik och gnäll innan hon fick följa med barnläkaren för att få hjälp med andningen. Hon hade svalt nerbajsat fostervatten som behövde komma upp samt behövde lite hjälp med syre mm. Min man sa att det var hemskt att stå bredvid så jag tror det var bra att jag behövde vara kvar och få ut moderkakan + bli sydd. Eftersom de tryckte på sugklocka lite tidigare än optimalt och det blev ganska snabbt slutförlopp så blev det lite bristningar, men klarade mig med grad 2 tack o lov.

Så äntligen, efter två dagar på förlossningen var hon äntligen ute! Var en sådan lättnad att slippa ett akutsnitt, men fy vilken emotionell berg-och-dalbana det var :( Ena stunden var allt bra för att nästa bli dåligt, sen vände det men så hände något nytt. Tex fick jag feber så plötsligt fick personalen slänga på corona-skydd och inte lämna rummet förrän tre h senare då provsvaret kom tbx negativt. Det var ju supervarmt så det var ingen höjdare för dem.

Jag har inte riktigt hunnit smälta det ännu. Ett planerat snitt hade kanske varit ett bättre val för oss båda men samtidigt kan man ju inte veta sånt på förhand. Jag är glad att jag har fått uppleva att krysta fram en bebis i alla fall och att det trots allt gick bra. Tyvärr har vi båda åkt på varsin infektion och hon är just nu på neo för att sola och bli ordentligt kollad hela tiden. Men förhoppningsvis blir hon inte långvarig här. Längtar efter att få gosa med henne igen! (Första natten sov hon med mig)

Så, där var min superlånga förlossningsberättelse. Är säkert lite fel ordning och osammanhängande.. var ju sjukt långdraget. Men kanske intressant att läsa ändå :)
 
Här kommer en lång kortfattad version av min förlossning:

Efter att proppen börjat släppa började molvärk som övergick i regelbundna men glesa värkar under natten till söndag. Fick komma in på koll mest bara för att under fm och då hade det börjat hända lite men inte tillräckligt. Vi åkte hem en sväng och vilade medan värkarna tilltog något. Fick sedan åka in en gång till för koll för att se huruvida det var vattnet som börjat sippra ut eller ej, visade sig vara falsklarm. Var då öppen 2-3cm. Åkte hemåt igen och väl där fick jag världens värkstorm med knappt mer än ett par sekunders mellanrum. Hade en o samma värk i 10min när jag stod i duschen och försökte härda ut. Kändes som att den aldrig skulle ta slut och när den väl släppte kom nästa efter 2 sekunder... Höll på att tappa kontrollen här (okej gjorde det lite, började typ gråta när det gått 7 min och undrade hur vi ens skulle lyckas komma tbx till FL om der fortsatte)

Så var det dags att åka in ”på riktigt”. Hade jobbigt i bilen men värkarna avtog tack och lov lite. Hade öppnat mig typ 3cm på timmen vi var hemmat.. Sedan klingade det dock av och inget hände på ett tag. Har lite svårt att minnas alla steg men någonstans här fick jag sen en ny värkstorm och jag tror det var efter det de upptäckte att lillan inte verkade må bra. Fick pyssla med olika ställningar och till sist visade ctg en normal kurva. Vi kunde fortsätta men fick vara uppmärksamma på hur jag låg eftersom lillan inte accepterade vad som helst.

Värkarna började göra väldigt ont och de var långdragna, men för glesa för att göra nytta. Provade lustgas och tens men de behövde sätta elektrod på bebbe varpå jag blev av med tensen. Lustgasen gjorde ingen nytta för mig alls och när värkarna bestämde sig för att komma jättetätt igen utan att göra nytta gick jag med på EDA. Då sa de även att jag förmodligen behövde värstimulerande dropp för att föra förlossningen framåt. Något jag verkligen ville undvika. Men så fick det bli. De gav mig dock bara EDA:n och lät mig vila ett tag först. Värkarbetet fortsatte helt smärtfritt och jag sov omvartannat mellan. Kändes som fusk :p

Sen är det lite luddigt med ordningen men efter all anspänning kvällen innan så gick utvecklingen bakåt ist för framåt. De började så småningom sätta värlstimulerande dropp men när det kom upp lite i dos började ctg visa avvikelser igen. Det stoppades men jag fortsatte ha egna värkar som gjorde susen för det tog inte lång tid från 8-10 cm.. Så droppet verkade ha triggat igång mig så att kroppen kunde fortsätta själv. Innan det här var det dock något mer försök att sätta dropp igen men bebis gillade det inte riktigt.

Det började bli tydligt att hon behövde komma ut snart. Eftersom det gick framåt så snabbt där framåt 10 cm så tyckte de att vi kunde fortsätta. Men när jag väl var helt öppen o redo började skalpproverna visa dåliga värden och till slut var det att ”nu måste hon ut, annars blir det akutsnitt”. Tack o lov räckte det med minidos på droppet tillsammans m mina värkar. Der fanns inte tid för mer än enstaka försök med krystningar, de skulle ta henne med sugklocka men behövde ju nå henne först. Tror hon kom ut på typ fem krystningar, de två sista drog de med klockan (huvudet en gång, kroppen en). Hon låg lite ofördelaktigt med huvudet (tittade år fel håll) men jag var extremt besluten på att få ut henne så tillsammans med läkaren löste det sig. Kändes väldigt skumt att krysta utan att riktigt känna något förutom trycket neråt. De fick hjälpa till att säga ”nu” när det var dags. Men tekniken var lätt att hitta ändå, förvånansvärt nog. Det kändes häftigt!

Hon var lite tilltufsad när hon kom ut, blev en kortis upp på bröstet, men fick höra något litet skrik och gnäll innan hon fick följa med barnläkaren för att få hjälp med andningen. Hon hade svalt nerbajsat fostervatten som behövde komma upp samt behövde lite hjälp med syre mm. Min man sa att det var hemskt att stå bredvid så jag tror det var bra att jag behövde vara kvar och få ut moderkakan + bli sydd. Eftersom de tryckte på sugklocka lite tidigare än optimalt och det blev ganska snabbt slutförlopp så blev det lite bristningar, men klarade mig med grad 2 tack o lov.

Så äntligen, efter två dagar på förlossningen var hon äntligen ute! Var en sådan lättnad att slippa ett akutsnitt, men fy vilken emotionell berg-och-dalbana det var :( Ena stunden var allt bra för att nästa bli dåligt, sen vände det men så hände något nytt. Tex fick jag feber så plötsligt fick personalen slänga på corona-skydd och inte lämna rummet förrän tre h senare då provsvaret kom tbx negativt. Det var ju supervarmt så det var ingen höjdare för dem.

Jag har inte riktigt hunnit smälta det ännu. Ett planerat snitt hade kanske varit ett bättre val för oss båda men samtidigt kan man ju inte veta sånt på förhand. Jag är glad att jag har fått uppleva att krysta fram en bebis i alla fall och att det trots allt gick bra. Tyvärr har vi båda åkt på varsin infektion och hon är just nu på neo för att sola och bli ordentligt kollad hela tiden. Men förhoppningsvis blir hon inte långvarig här. Längtar efter att få gosa med henne igen! (Första natten sov hon med mig)

Så, där var min superlånga förlossningsberättelse. Är säkert lite fel ordning och osammanhängande.. var ju sjukt långdraget. Men kanske intressant att läsa ändå :)
Så bra kämpat, du är grym! Och tänk att nu har du gjort detta och du kommer alltid minnas denna dagen :heart Var lite likt min första förlossning förutom att jag öppnade mig bra fram till 10 cm men fick sen inga krystvärkar. Men slutade i samma med ett barn som inte mådde bra och som fick tas med sugklocka, dock drog dom vår son på ett drag. Fanns tydligen inte tid att vänta på annat!
Men heja dig än en gång. Blir lika gråtmild och stolt varje gång jag hör någon berätta sin förlossningsberättelse :heart
 
Själv har jag vart sista besöket hos barnmorskan idag. Allt fortfarande helt lugnt här så den där slemproppen som lossnade förra veckan var verkligen bara en falsk förhoppning för min del :grin: Har fått en tid bokad på förlossningen på fredag då är jag i vecka 40+5 och då skulle jag kunna bli igångsatt direkt alternativt att man får en ny tid inom någon dag eller två. Allt bestäms utifrån status den dagen. Nu hoppas jag ju att han väljer att komma ut innan men känns ändå tryggt att ha en tid att luta sig tillbaka emot:)
 
Här kommer en lång kortfattad version av min förlossning:

Efter att proppen börjat släppa började molvärk som övergick i regelbundna men glesa värkar under natten till söndag. Fick komma in på koll mest bara för att under fm och då hade det börjat hända lite men inte tillräckligt. Vi åkte hem en sväng och vilade medan värkarna tilltog något. Fick sedan åka in en gång till för koll för att se huruvida det var vattnet som börjat sippra ut eller ej, visade sig vara falsklarm. Var då öppen 2-3cm. Åkte hemåt igen och väl där fick jag världens värkstorm med knappt mer än ett par sekunders mellanrum. Hade en o samma värk i 10min när jag stod i duschen och försökte härda ut. Kändes som att den aldrig skulle ta slut och när den väl släppte kom nästa efter 2 sekunder... Höll på att tappa kontrollen här (okej gjorde det lite, började typ gråta när det gått 7 min och undrade hur vi ens skulle lyckas komma tbx till FL om der fortsatte)

Så var det dags att åka in ”på riktigt”. Hade jobbigt i bilen men värkarna avtog tack och lov lite. Hade öppnat mig typ 3cm på timmen vi var hemmat.. Sedan klingade det dock av och inget hände på ett tag. Har lite svårt att minnas alla steg men någonstans här fick jag sen en ny värkstorm och jag tror det var efter det de upptäckte att lillan inte verkade må bra. Fick pyssla med olika ställningar och till sist visade ctg en normal kurva. Vi kunde fortsätta men fick vara uppmärksamma på hur jag låg eftersom lillan inte accepterade vad som helst.

Värkarna började göra väldigt ont och de var långdragna, men för glesa för att göra nytta. Provade lustgas och tens men de behövde sätta elektrod på bebbe varpå jag blev av med tensen. Lustgasen gjorde ingen nytta för mig alls och när värkarna bestämde sig för att komma jättetätt igen utan att göra nytta gick jag med på EDA. Då sa de även att jag förmodligen behövde värstimulerande dropp för att föra förlossningen framåt. Något jag verkligen ville undvika. Men så fick det bli. De gav mig dock bara EDA:n och lät mig vila ett tag först. Värkarbetet fortsatte helt smärtfritt och jag sov omvartannat mellan. Kändes som fusk :p

Sen är det lite luddigt med ordningen men efter all anspänning kvällen innan så gick utvecklingen bakåt ist för framåt. De började så småningom sätta värlstimulerande dropp men när det kom upp lite i dos började ctg visa avvikelser igen. Det stoppades men jag fortsatte ha egna värkar som gjorde susen för det tog inte lång tid från 8-10 cm.. Så droppet verkade ha triggat igång mig så att kroppen kunde fortsätta själv. Innan det här var det dock något mer försök att sätta dropp igen men bebis gillade det inte riktigt.

Det började bli tydligt att hon behövde komma ut snart. Eftersom det gick framåt så snabbt där framåt 10 cm så tyckte de att vi kunde fortsätta. Men när jag väl var helt öppen o redo började skalpproverna visa dåliga värden och till slut var det att ”nu måste hon ut, annars blir det akutsnitt”. Tack o lov räckte det med minidos på droppet tillsammans m mina värkar. Der fanns inte tid för mer än enstaka försök med krystningar, de skulle ta henne med sugklocka men behövde ju nå henne först. Tror hon kom ut på typ fem krystningar, de två sista drog de med klockan (huvudet en gång, kroppen en). Hon låg lite ofördelaktigt med huvudet (tittade år fel håll) men jag var extremt besluten på att få ut henne så tillsammans med läkaren löste det sig. Kändes väldigt skumt att krysta utan att riktigt känna något förutom trycket neråt. De fick hjälpa till att säga ”nu” när det var dags. Men tekniken var lätt att hitta ändå, förvånansvärt nog. Det kändes häftigt!

Hon var lite tilltufsad när hon kom ut, blev en kortis upp på bröstet, men fick höra något litet skrik och gnäll innan hon fick följa med barnläkaren för att få hjälp med andningen. Hon hade svalt nerbajsat fostervatten som behövde komma upp samt behövde lite hjälp med syre mm. Min man sa att det var hemskt att stå bredvid så jag tror det var bra att jag behövde vara kvar och få ut moderkakan + bli sydd. Eftersom de tryckte på sugklocka lite tidigare än optimalt och det blev ganska snabbt slutförlopp så blev det lite bristningar, men klarade mig med grad 2 tack o lov.

Så äntligen, efter två dagar på förlossningen var hon äntligen ute! Var en sådan lättnad att slippa ett akutsnitt, men fy vilken emotionell berg-och-dalbana det var :( Ena stunden var allt bra för att nästa bli dåligt, sen vände det men så hände något nytt. Tex fick jag feber så plötsligt fick personalen slänga på corona-skydd och inte lämna rummet förrän tre h senare då provsvaret kom tbx negativt. Det var ju supervarmt så det var ingen höjdare för dem.

Jag har inte riktigt hunnit smälta det ännu. Ett planerat snitt hade kanske varit ett bättre val för oss båda men samtidigt kan man ju inte veta sånt på förhand. Jag är glad att jag har fått uppleva att krysta fram en bebis i alla fall och att det trots allt gick bra. Tyvärr har vi båda åkt på varsin infektion och hon är just nu på neo för att sola och bli ordentligt kollad hela tiden. Men förhoppningsvis blir hon inte långvarig här. Längtar efter att få gosa med henne igen! (Första natten sov hon med mig)

Så, där var min superlånga förlossningsberättelse. Är säkert lite fel ordning och osammanhängande.. var ju sjukt långdraget. Men kanske intressant att läsa ändå :)
Grattis och välkommen till världen!
Nu är det gjort och skönt att det gick bra. Hoppas du snart har henne hos dig igen.

Jag har nog inte delat med mig av min förlossningsberättelse. Får jag tid så lägger jag in den ikväll.
 
Tack för gratulationer:)

Såg precis hur lång min fl-berättelse blev! Hade tänkt korta ner innan jag skickade iväg men den verkade ha gått iväg innan jag märkt..

Hur som är lillan tyvärr kvar på neo. Immunisering som lett till gulsot och sedan lite jobbigt med andning. Ingen hjälp med den än men ev blir det lite cpap.. Känns jobbigt att inte hålla om henne men jag håller tummarna för att hon intr behöver alla tre lampor imorgon så att det går då.
 
Tack för gratulationer:)

Såg precis hur lång min fl-berättelse blev! Hade tänkt korta ner innan jag skickade iväg men den verkade ha gått iväg innan jag märkt..

Hur som är lillan tyvärr kvar på neo. Immunisering som lett till gulsot och sedan lite jobbigt med andning. Ingen hjälp med den än men ev blir det lite cpap.. Känns jobbigt att inte hålla om henne men jag håller tummarna för att hon intr behöver alla tre lampor imorgon så att det går då.
Det håller vi också tummarna för! Förstår att det måste vara tufft att inte kunna vara nära, nära. Kram!!!
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
9 602
Senast: gulakatten
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
13 194
Hästvård Den gamla tråden verkar ha dött ut så hoppas det är okej att jag startar en ny! Här kan vi dela med oss av hur det går med våra skadade...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
8 587
Senast: Blyger
·
Övr. Grenar Hej jag köpte 2019 en travare. 155cm hög på 16 år. såhär när jag ser tillbaka på det, så stod Trollet alltid inne i ladugården när jag...
2
Svar
31
· Visningar
2 813
Senast: nullo-modo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Black & tan?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp