Vårföräldrar 2023

[AlltidElegant]

Jag har haft möte med förlossningsvården och fått ett planerat snitt kring 20 april. Det var inga konstigheter, de berättade att de har som riktlinje att har man fått ett snitt tidigare som varit okomplicerat kan man antingen föda vaginalt eller med snitt. Vid två eller tre tidigare snitt förespråkar de att inte föda vaginalt. I mitt fall kunde hon alltså inte se några egentliga hinder om jag hade velat föda vaginalt, risken med ärret finns men är liten och man är noga övervakad. Men eftersom jag själv önskat snitt så bokar hon in det. Känns skönt att det blev en kort historia!

Sedan sa hon en sak som gjorde mig lite konfunderad. I samband med att vi pratade om datum för snittet så sa hon att risken givetvis finns att förlossningen startar av sig själv ännu tidigare än så, precis som senast. Hon sa att det är omöjligt att veta om jag generellt sett föder barn i v. 37-38 eller om det var vändningsförsöket som triggade igång vattenavgången. Jag blev lite ställd, för jag fick aldrig någon information om att ett vändningsförsök kunde leda till en för tidig förlossning. Googlade på det efter mötet och där står det ju klart och tydligt, så jag känner mig också lite dum som inte tagit reda på riskerna. Men det var ingen information som jag fick från vården. Nu kom hon "enbart" två veckor tidigt och vi hade en bra förlossning med ett akut men väldigt odramatiskt snitt. Jag har inga invändningar emot hur vår förlossning gick till och känner inte att jag har mått sämre av det faktum att hon kom tidigt. Men det kändes bara lite konstigt att fira dotterns 1-årsdag förra veckan och inte haft någon aning om att det kanske var vi som drivit ut henne och inte att hon själv var redo.

Skönt med planerat snitt, jag bara längtar efter mitt nu, var så skönt att slippa en förnedrande resa denna gång med samtal efter samtal.

Oj, trodde att alla visste att vändningsförsök kan trigga vattnet, därför brukar dom bara gör upp till 3 försök/en gång för att inte ”irritera” barnet alltför mycket. Därför många inte går med på vändningsförsök.

 

[Förgätmigej]

Efter att börjat känna mig rätt osmidig i två veckor byttes det i mitten av förra veckan till att jag tvärtom känner mig riktigt smidig lillebror började hicka förra veckan. Himla märklig unge den där, han har en förkärlek för att göra saker vid svanskotan, ena dagen låg han och hickade nere bredvid svanskotan jättemärklig känsla.

 

[Flummflicka]

Vad skönt att ni som önskat snitt fått det utan massa problem! Måste vara en lättnad!

Jag börjar bli nervös över att jag inte är ett dugg nervös för förlossningen! Tror jeg fortfarande förtränger att det kommer hända. Men jag är SÅ färdig med att vara gravid. Trodde innan jag blev gravid att jag skulle gilla det men det gör jag inte. Jag gillar att känna han sparka och jag känner en tilknyttning till han men jag gillar verkligen inte förändringen i kroppen och känner lite som det skrivits om tidigare att "det är för bra för att vara sant" att just vi skulle få ett frisk levande barn. Väntar lite på katastrofen... Men har alltid varit katastroftänkande.

Men fysisk mår jag ganska bra. Fortfarande illamående på kvällarna men hanterbart och kan träna på ganska bra vilket är fantastiskt och jag är tacksam varje träning!

Hur mkt sammandragning har ni? Jag tycker det är mer eller mindre hela dagarna... och nätterna. Inte något som gör ont men tappar liksom andan lite.

 

[AlltidElegant]

Vad skönt att ni som önskat snitt fått det utan massa problem! Måste vara en lättnad!

Jag börjar bli nervös över att jag inte är ett dugg nervös för förlossningen! Tror jeg fortfarande förtränger att det kommer hända. Men jag är SÅ färdig med att vara gravid. Trodde innan jag blev gravid att jag skulle gilla det men det gör jag inte. Jag gillar att känna han sparka och jag känner en tilknyttning till han men jag gillar verkligen inte förändringen i kroppen och känner lite som det skrivits om tidigare att "det är för bra för att vara sant" att just vi skulle få ett frisk levande barn. Väntar lite på katastrofen... Men har alltid varit katastroftänkande.

Men fysisk mår jag ganska bra. Fortfarande illamående på kvällarna men hanterbart och kan träna på ganska bra vilket är fantastiskt och jag är tacksam varje träning!

Hur mkt sammandragning har ni? Jag tycker det är mer eller mindre hela dagarna... och nätterna. Inte något som gör ont men tappar liksom andan lite.

Jag har bara sammandragningar när jag gått väldigt mycket eller efter en skogspromenad med mycket upp och ner, då spänner magen till sig något alldeles och det känns som att hela världens tyngd har samlats och drar neråt i magen.

Annars är det fortfarande ganska lugnt förutom sparkarna då, men dom är ju bara mysiga.

Däremot har jag en del "foglossning" denna gång, det liksom spänner ner i skinkorna lite då och då, det upplevde jag ingenting av sist, men nu har jag också en aktiv 3-åring att underhålla och leka med, det hade jag inte sist

Har en känsla av att alla symptom varit mycket starkare denna gång just eftersom att man vet vad man ska känna, lyssna efter osv. Som att kroppen vet vad den gör på ett annat sätt nu

 

[Libbsticka]

Jag fortsätter slita med min hälsa. Gick till läkaren förra måndagen då smärtan i halsen blev värre och värre och det kändes som öppna sår i halsen. Jag sa att jag misstänkte bölder. Han skrev "inte troligt" i journalen men skrev tack och lov ut penicillin i alla fall. Började må mycket bättre dagen efter med minskat halsont i kombination med att den paralyserad tröttheten försvann. Nått som penicillinet bet på fanns ju. Kämpar med trötthet, smärta i revbenen och ryggont men har blivit så bra att jag börjat jobba igen. Idag gjorde jag sockerbelastning. Alla värden bra förutom lågt järnvärde så ska börja ta tre tabletter om dagen. Var jobbigt att fasta och sedan dricka sockret. Tror magen är extra känslig av mycket järntabletter och penicillin och jag blev väldigt illamående. Fick kämpa för att inte kräkas och var helt slut efteråt. Glad jag tagit en kompdag. Känner mig i behov av omsorg. Ingen vanlig känsla för mig och min omgivning är inte vana vid det och fortsätter som vanligt vilket ofta gör mig ledsen då jag känner mig ensam. Bonusbarnen kommer hit med 40 graders feber. Jag väljer att åka till en annan lägenhet. Orkar inte bli sjuk igen och önskar att mina behov fått gå först en gång och att de stannat hos sin mamma. Ja. Lite smådeppigt här och längtar tills graviditet och förlossning är över.

 

[Förgätmigej]

Vad skönt att ni som önskat snitt fått det utan massa problem! Måste vara en lättnad!

Jag börjar bli nervös över att jag inte är ett dugg nervös för förlossningen! Tror jeg fortfarande förtränger att det kommer hända. Men jag är SÅ färdig med att vara gravid. Trodde innan jag blev gravid att jag skulle gilla det men det gör jag inte. Jag gillar att känna han sparka och jag känner en tilknyttning till han men jag gillar verkligen inte förändringen i kroppen och känner lite som det skrivits om tidigare att "det är för bra för att vara sant" att just vi skulle få ett frisk levande barn. Väntar lite på katastrofen... Men har alltid varit katastroftänkande.

Men fysisk mår jag ganska bra. Fortfarande illamående på kvällarna men hanterbart och kan träna på ganska bra vilket är fantastiskt och jag är tacksam varje träning!

Hur mkt sammandragning har ni? Jag tycker det är mer eller mindre hela dagarna... och nätterna. Inte något som gör ont men tappar liksom andan lite.

Jag hade inga sammandragningar sist och vet inte hur de är för de har hållt sig borta denna gången med tror jag funderade en kväll om jag hade det när jag gick hem från stallet för nån månad sen, men jag hade ätit ute och var proppmätt och hela magen var spänd och har inte känt något sen dess så vete sjutton

 

[Thalbaz]

Vad skönt att ni som önskat snitt fått det utan massa problem! Måste vara en lättnad!

Jag börjar bli nervös över att jag inte är ett dugg nervös för förlossningen! Tror jeg fortfarande förtränger att det kommer hända. Men jag är SÅ färdig med att vara gravid. Trodde innan jag blev gravid att jag skulle gilla det men det gör jag inte. Jag gillar att känna han sparka och jag känner en tilknyttning till han men jag gillar verkligen inte förändringen i kroppen och känner lite som det skrivits om tidigare att "det är för bra för att vara sant" att just vi skulle få ett frisk levande barn. Väntar lite på katastrofen... Men har alltid varit katastroftänkande.

Men fysisk mår jag ganska bra. Fortfarande illamående på kvällarna men hanterbart och kan träna på ganska bra vilket är fantastiskt och jag är tacksam varje träning!

Hur mkt sammandragning har ni? Jag tycker det är mer eller mindre hela dagarna... och nätterna. Inte något som gör ont men tappar liksom andan lite.

Jag har nog runt 5 sammandragningar om dagen men är dålig på att hålla räkningen. Mina kommer mest vid stress och/eller fysisk ansträngning och brukar försvinna om jag drar ner på temot och gärna sätter mig någon minut. Jag hade mer förra graviditeten men då var jag dålig på att ta det lugnt när de kom. Jag är försiktigare den här gången då jag helst inte ska ha några och att det lät som att läkaren typ tänkte tvångssjukskriva mig om jag hade mycket sammandragningar.

 

[Flummflicka]

Tack för era svar om sammandragningar. Jag har det både i vila och aktivitet men som sagt inget som gör ont. Livmodern tränar väl.

Jag har ÄNTLIGEN hittat BH/sportBH som jag kan leva med! Svindyra men vilken befrielse. Tycker fortfarande de borde vara fysisk omöjligt för mina bröst att gå från a/b kupa till.... ja jag vet inte vad. E typ.

Jag fortsätter slita med min hälsa. Gick till läkaren förra måndagen då smärtan i halsen blev värre och värre och det kändes som öppna sår i halsen. Jag sa att jag misstänkte bölder. Han skrev "inte troligt" i journalen men skrev tack och lov ut penicillin i alla fall. Började må mycket bättre dagen efter med minskat halsont i kombination med att den paralyserad tröttheten försvann. Nått som penicillinet bet på fanns ju. Kämpar med trötthet, smärta i revbenen och ryggont men har blivit så bra att jag börjat jobba igen. Idag gjorde jag sockerbelastning. Alla värden bra förutom lågt järnvärde så ska börja ta tre tabletter om dagen. Var jobbigt att fasta och sedan dricka sockret. Tror magen är extra känslig av mycket järntabletter och penicillin och jag blev väldigt illamående. Fick kämpa för att inte kräkas och var helt slut efteråt. Glad jag tagit en kompdag. Känner mig i behov av omsorg. Ingen vanlig känsla för mig och min omgivning är inte vana vid det och fortsätter som vanligt vilket ofta gör mig ledsen då jag känner mig ensam. Bonusbarnen kommer hit med 40 graders feber. Jag väljer att åka till en annan lägenhet. Orkar inte bli sjuk igen och önskar att mina behov fått gå först en gång och att de stannat hos sin mamma. Ja. Lite smådeppigt här och längtar tills graviditet och förlossning är över.

Låter tufft!! Skönt halsen är bättre men tufft med så mkt somatisk belastning! Förstår du valt att åka bort, men hoppas bonusbarnen snart är friska så du kan vara med din familj!

Jag har varit småsjuk on/off sen jag startade på barnavdelningen... alla dessa små barnvirus (även om vi har isolationskläder...). Synd immuniteten knappast håller till nästa vinter.

 

[AlltidElegant]

Jag fortsätter slita med min hälsa. Gick till läkaren förra måndagen då smärtan i halsen blev värre och värre och det kändes som öppna sår i halsen. Jag sa att jag misstänkte bölder. Han skrev "inte troligt" i journalen men skrev tack och lov ut penicillin i alla fall. Började må mycket bättre dagen efter med minskat halsont i kombination med att den paralyserad tröttheten försvann. Nått som penicillinet bet på fanns ju. Kämpar med trötthet, smärta i revbenen och ryggont men har blivit så bra att jag börjat jobba igen. Idag gjorde jag sockerbelastning. Alla värden bra förutom lågt järnvärde så ska börja ta tre tabletter om dagen. Var jobbigt att fasta och sedan dricka sockret. Tror magen är extra känslig av mycket järntabletter och penicillin och jag blev väldigt illamående. Fick kämpa för att inte kräkas och var helt slut efteråt. Glad jag tagit en kompdag. Känner mig i behov av omsorg. Ingen vanlig känsla för mig och min omgivning är inte vana vid det och fortsätter som vanligt vilket ofta gör mig ledsen då jag känner mig ensam. Bonusbarnen kommer hit med 40 graders feber. Jag väljer att åka till en annan lägenhet. Orkar inte bli sjuk igen och önskar att mina behov fått gå först en gång och att de stannat hos sin mamma. Ja. Lite smådeppigt här och längtar tills graviditet och förlossning är över.

Stackars dig, kan du inte få omsorg av din partner? Väldigt dåligt att barnen tillåts komma så sjuka, att de skall ha tillgång till sina föräldrar ja, absolut, men respekt för medmänniskor som dessutom är gravida måste man väl ändå ha? SUCK

 

[Voeux]

Jag fortsätter slita med min hälsa. Gick till läkaren förra måndagen då smärtan i halsen blev värre och värre och det kändes som öppna sår i halsen. Jag sa att jag misstänkte bölder. Han skrev "inte troligt" i journalen men skrev tack och lov ut penicillin i alla fall. Började må mycket bättre dagen efter med minskat halsont i kombination med att den paralyserad tröttheten försvann. Nått som penicillinet bet på fanns ju. Kämpar med trötthet, smärta i revbenen och ryggont men har blivit så bra att jag börjat jobba igen. Idag gjorde jag sockerbelastning. Alla värden bra förutom lågt järnvärde så ska börja ta tre tabletter om dagen. Var jobbigt att fasta och sedan dricka sockret. Tror magen är extra känslig av mycket järntabletter och penicillin och jag blev väldigt illamående. Fick kämpa för att inte kräkas och var helt slut efteråt. Glad jag tagit en kompdag. Känner mig i behov av omsorg. Ingen vanlig känsla för mig och min omgivning är inte vana vid det och fortsätter som vanligt vilket ofta gör mig ledsen då jag känner mig ensam. Bonusbarnen kommer hit med 40 graders feber. Jag väljer att åka till en annan lägenhet. Orkar inte bli sjuk igen och önskar att mina behov fått gå först en gång och att de stannat hos sin mamma. Ja. Lite smådeppigt här och längtar tills graviditet och förlossning är över.

Jag ska också göra glukosbelastning på fredag, eftersom magen ligger ovanför referensområdet. Skönt att dina värden såg bra ut, ja, förutom järnet då men det är ju enklare åtgärdat.

Det kanske är läge att flagga för att du faktiskt behöver stöd nu? Jag är också van vid att köra på som vanligt men nu börjar graviditeten bli riktigt tung, och då är det nog läge att låta omgivningen veta om det. Det är inte lång tid kvar nu så andra får rycka in och avlasta nu den sista tiden, tycker jag. Maken får dra ett hästlass hemma och ibland får jag dåligt samvete som inte kan hjälpa till så mycket som jag vill, men då påminner jag mig själv att jag faktiskt bär vårt barn som är en enorm belastning för tillfället. De får växla upp och anpassa sig till läget, för oavsett hur mycket de får jobba och anpassa sig så är det inte i närheten av det jobb och den anpassning som du och jag gör just nu.

 

[Imnir]

Jag har barn varannan vecka och den enda sjukan som vi inte byter vid är magsjuka. All annan sjukdom byter vi på bestämda dagar.
Detta kommer vi fortsätta med även när den här bebisen är född. De andra barnen skulle varit i hemmet om dem bodde där på heltid även vid sjukdom, därför förstår jag varför barnen skickas sjuka. Vi skulle gjort likadant.

 

[Voeux]

Hade extra ultraljud idag. Han är helt normalstor, ligger precis på mittenkurvan och det är en normal mängd fostervatten. Sköterskan sa att resultatet kunde diffa med ca 10% men förstod inte hur två mätningar av livmodern har kunnat hamna ovanför kurvan, där uppe kan den inte vara. Men jag tänker att det måste vara svårt att mäta. Magen är ju totalt sett större. Har min tunna dunväst på mig under kappan nu och den kunde jag knäppa hela graviditeten med Ebba, men nu i v. 28 går den inte igen. Så om magen är stor kanske det är svårt att få grepp om hur stor själva livmodern är. Sköterskan ryckte tillslut på axlarna och sa "andra barnet", men inget indikerar i varje fall att sonen skulle vara stor. Det hade ju inte gjort något ändå, eftersom vi ändå får snitt, men det är ju alltid skönt när allt med en graviditet går inom ramen för "normalt".

 

[AlltidElegant]

Hade extra ultraljud idag. Han är helt normalstor, ligger precis på mittenkurvan och det är en normal mängd fostervatten. Sköterskan sa att resultatet kunde diffa med ca 10% men förstod inte hur två mätningar av livmodern har kunnat hamna ovanför kurvan, där uppe kan den inte vara. Men jag tänker att det måste vara svårt att mäta. Magen är ju totalt sett större. Har min tunna dunväst på mig under kappan nu och den kunde jag knäppa hela graviditeten med Ebba, men nu i v. 28 går den inte igen. Så om magen är stor kanske det är svårt att få grepp om hur stor själva livmodern är. Sköterskan ryckte tillslut på axlarna och sa "andra barnet", men inget indikerar i varje fall att sonen skulle vara stor. Det hade ju inte gjort något ändå, eftersom vi ändå får snitt, men det är ju alltid skönt när allt med en graviditet går inom ramen för "normalt".

Dom beräknar vår lille till ca 15% större men det gjorde dom med storebror också pga att mitt magmått är stort och ut kom en helt normal kille på 52cm och 3810g. Inga konstigheter med andra ord Så det där kan man ta med en nypa salt, storebror är förövrigt en +2 kurva på längd och numer ”normal” på vikt, den var också +2 innan han började gå Men vi är ju 2 långa föräldrar med lång släkt så vi är vara glada, snyggt med långa killar

 

[Voeux]

Dom beräknar vår lille till ca 15% större men det gjorde dom med storebror också pga att mitt magmått är stort och ut kom en helt normal kille på 52cm och 3810g. Inga konstigheter med andra ord Så det där kan man ta med en nypa salt, storebror är förövrigt en +2 kurva på längd och numer ”normal” på vikt, den var också +2 innan han började gå Men vi är ju 2 långa föräldrar med lång släkt så vi är vara glada, snyggt med långa killar

Vi har bytt BVC precis i och med flytt och på första mötet nu som var en 1-års kontroll så estimerade de dottern till att bli ca 172 cm, +/- 10 cm så med andra ord 162-182. Tyckte det var så roligt eftersom det är en extremt generell estimering och i princip kom fram till att hon kommer bli lika lång som typ alla svenska kvinnor

Jag är normallång och maken är lång. Men vi båda föddes ganska precis på 3 kg. Dottern vägde 3,14.

 

[AlltidElegant]

Vi har bytt BVC precis i och med flytt och på första mötet nu som var en 1-års kontroll så estimerade de dottern till att bli ca 172 cm, +/- 10 cm så med andra ord 162-182. Tyckte det var så roligt eftersom det är en extremt generell estimering och i princip kom fram till att hon kommer bli lika lång som typ alla svenska kvinnor

Jag är normallång och maken är lång. Men vi båda föddes ganska precis på 3 kg. Dottern vägde 3,14.

Ja man brukar väl säga att längden på 2 års dagen dubblad blir slutlängden

Vår grabb ska bli (enligt kurvan) mellan 188-208! Haha! Sambon är ca 184 och jag är 177 ungefär

 

[vemsomhelst123]

Vi har bytt BVC precis i och med flytt och på första mötet nu som var en 1-års kontroll så estimerade de dottern till att bli ca 172 cm, +/- 10 cm så med andra ord 162-182. Tyckte det var så roligt eftersom det är en extremt generell estimering och i princip kom fram till att hon kommer bli lika lång som typ alla svenska kvinnor

Jag är normallång och maken är lång. Men vi båda föddes ganska precis på 3 kg. Dottern vägde 3,14.

Haha, vår treåring och hennes bästa kompis har mycket diskussioner kring det där. Vår dotter är ca en månad äldre så när de var mindre var hon ju alltid längre. Hon blir nog inte superlång (jag är 165 och pappan 178) och man ser nu att hon är mindre än de andra i hennes årskull, de växer ju så olika. Hon är knappt 1 meter och börjar bli sådär tunn som 4-åringar blir och är 3,5 år. Kompisen är rätt mycket längre/större, det är kul att höra dem argumentera om vem som är störst när det så tydligt är kompisen medan dottern hävdar att det är hon för att hon föddes innan…Vi är tre helsyskon där jag är rätt normallång, storebror kort (drygt 170) och lillebror ganska lång, typ 186. Våra föräldrar är korta (kanske 160 och 175) men farfar, som min lillebror är lik var närmare 190. Barnets farmor är rätt lång men farfar var kort. Det verkar slå lite som det vill .

 

[Voeux]

Haha, vår treåring och hennes bästa kompis har mycket diskussioner kring det där. Vår dotter är ca en månad äldre så när de var mindre var hon ju alltid längre. Hon blir nog inte superlång (jag är 165 och pappan 178) och man ser nu att hon är mindre än de andra i hennes årskull, de växer ju så olika. Hon är knappt 1 meter och börjar bli sådär tunn som 4-åringar blir och är 3,5 år. Kompisen är rätt mycket längre/större, det är kul att höra dem argumentera om vem som är störst när det så tydligt är kompisen medan dottern hävdar att det är hon för att hon föddes innan…Vi är tre helsyskon där jag är rätt normallång, storebror kort (drygt 170) och lillebror ganska lång, typ 186. Våra föräldrar är korta (kanske 160 och 175) men farfar, som min lillebror är lik var närmare 190. Barnets farmor är rätt lång men farfar var kort. Det verkar slå lite som det vill .

Haha, tror din dotter får lära sig begreppet äldst Min storebror var så nöjd så över att han var just äldst när vi var små, tills jag sa ”det innebär att du kommer dö först” och då var det inte lika roligt Vi var nog en bra bit in i livet när vi insåg att 2 års åldersskillnad inte är det som avgör vem som dör först men som barn var det tydligt - man dör när man blir gammal och han blir gammal först.

Vår längd är också spretig inom familjen, pappa är inte särskilt lång men storebror har blivit lång. Vi har en lång morfar och morbröder så gissar att han fick generna från mammas sida. Maken är 190 men vi vet ju inte om son och dotter kommer ärva sin längd från hans sida eller från min.

 

[Förgätmigej]

Vi har bytt BVC precis i och med flytt och på första mötet nu som var en 1-års kontroll så estimerade de dottern till att bli ca 172 cm, +/- 10 cm så med andra ord 162-182. Tyckte det var så roligt eftersom det är en extremt generell estimering och i princip kom fram till att hon kommer bli lika lång som typ alla svenska kvinnor

Jag är normallång och maken är lång. Men vi båda föddes ganska precis på 3 kg. Dottern vägde 3,14.

I min mattebok på högstadiet fanns en uppgift där man skulle räkna ut barnens vuxenlängd utefter föräldrarnas. 163 skulle jag och mina systrar bli enligt den. Jag drog iväg och blrv hela 166cm (längst i min släkt av kvinnorna) och min yngsta syster blev 158cm medan mellanöstern faktiskt slutade på 163cm. Jag och yngsta var lika långa och samma vikt fram tills vi var 13. Där drog jag iväg och hon inte

 

[Libbsticka]

Stackars dig, kan du inte få omsorg av din partner? Väldigt dåligt att barnen tillåts komma så sjuka, att de skall ha tillgång till sina föräldrar ja, absolut, men respekt för medmänniskor som dessutom är gravida måste man väl ändå ha? SUCK

Han är duktig på att göra praktiska saker. Trösta, lyssna och stötta utan praktisk lösning. Nej. Känner mig överkörd att de tog hit barnen när de var sjuka. Inte snällt mot barnen och inte snällt mot mig vars graviditet trycker mot brutna revben. Har varit vansinnigt arg och besviken. Nu är mannen riktigt sjuk så jag måste vara där och ta hand om alla tre samtidigt som jag försöker komma ikapp på jobbet mamman hämtar barnen idag i alla fall, även den som fortfarande är sjuk. Kommer inte tillåta att det skickas hit sjuka barn fler gånger för än tidigast till hösten när bäbis hunnit bli några månader.

 

[Libbsticka]

Jag har barn varannan vecka och den enda sjukan som vi inte byter vid är magsjuka. All annan sjukdom byter vi på bestämda dagar.
Detta kommer vi fortsätta med även när den här bebisen är född. De andra barnen skulle varit i hemmet om dem bodde där på heltid även vid sjukdom, därför förstår jag varför barnen skickas sjuka. Vi skulle gjort likadant.

Vi har tagit nästan 100% av VAB tidigare. Därför önskade jag att mamman skulle ta det denna gång då vi varit friska mindre än en vecka efter två månader av jobbig sjukdom så att vi fick chans till återhämtning. I normala fall tycker jag man ska prata och se vem som har smidigast lösning som är bäst för barnen