För att så många sorgligt nog ser träning som värdelöst om det inte innebär att de tränar för tävling och det gäller oavsett sport. Jag har sett sexåringar "tävla" i ridgrenar med. Att bara ha roligt, stärka kroppen, träffa nya människor och må bra ser alltför många som något helt oviktigt. Nu var mitt barn något äldre, 10 år, men när hen ville börja spela fotboll frågade jag hur ofta det var träning/match. Jag fick svaret träning två gånger i veckan och match en gång i månaden ungefär. Okej tänkte jag, det ror vi iland. Bara det att det var lågsäsong då. Vid högsäsong var det träning fyra gånger i veckan och match varenda helg och man förväntades som förälder jobba deltid med allt runt omkring.
I ridningen fick inte mina barn tävla förren de var 10-11 år och då efter eget initiativ. Jag ville att de skulle kunna ta ett nederlag utan att de blev helt förstörda och kände sig dåliga utan istället kunde se vad de nästa gång kunde göra bättre. Att ständigt misslyckas som barn, att inte få förutsättningarna för att lyckas är ingen hit för självkänslan.
Det är så sorgligt att barn inte kan få vara barn. Få leka sig fram till rörelseglädje istället för att tvingas till tävling. Alla vill inte tävla. Alla är inte tävlingsmänniskor och att slås ut från det de tycker är roligt bara för det är så otroligt sorgligt.
