Kära nån jag inser nu att jag inte har skrivit ett ord sedan 19e maj när jag först blev sjuk
. Varit inloggad sporadiskt efter dess men kommer inte ens ihåg vad jag läst, vilken sommar det blev för min del
.
När jag skrev sist hade jag fått mjölk-stas, och den gick över på några dagar, och efter dess kvarstod det lite hårda kanter i bröstet där det röda hade varit. Jag var bra i några veckor sen började jag få feber som kom och gick, var oftast feberfri på morgonen men hade upp till 39,5 på kvällarna. Bröstet började göra ondare och ondare men det var bara en svag liten diffus röd fläck på stället där staset hade varit. Amningen började också strula men jag upplevde inte att det var någon mjölkstockning, snarare att dottern växte och ville ha mer och att produktionen var i ökande.
På grund av febern sökte jag iallafall i mitten av juni till amningsmottagningen som första anhalt, och där skyllde dom allt på min amningsnapp och sa att den var roten till det onda (ja, i förkortad version). Jobbade med att få bort den några dagar men samtidigt gjorde bröstet ondare och ondare och till slut var det blixtrande smärta i bröstet dygnet runt. Sökte akut en fredagkväll där jag blev ultraljudad och det visade sig en vätskande böld i bröstet på ca 2x3cm. Dom tyckte kanterna var lite diffusa och de kunde inte göra något åt den där och då utan jag blev hemskickad med starkare tabletter samt morfin. Helgen låg jag i dimmor och minns knappt. Måndagen var jag åter på ultraljud och bölden hade vuxit sig till 4x5 cm. Blev inplanerad till operation dagen efter. Dagarna innan operation var lätt dom värsta i mitt liv. Kan inte återge den smärta jag kände i bröstet, hur det formligen skar som knivar genom kroppen. Jag skrek högt rakt ut utan att kunna besinna mig så både stackars bebis samt min sjuåringen hemma grät av rädsla. Dygnet runt varade smärtan i bröstet som blixtrande knivar jag inte kunde fly ifrån.
För att snabbspola bandet så gick operationen bra, de lyckades dränera mitt bröst på över
1 dl var. Jag kan intyga er att det gjorde lika ont som det låter.
Jag fick tack och lov narkos och sov hela tiden. Bröstet var på operationsdagen dubbelt så stort som det andra, rött och spänt med fjällig hud som spruckit av att vara så spänt och svullet. Det rådde ingen tvivel om vilket bröst som var det felande när dom dubbelkollade innan sövningen.
Rehaben efteråt var en lång plåga. Omläggningarna av såret var fruktansvärt. Kratern som blev när dom tömde allt var fylldes igen med en gele, och denna sårhåla behövde sköljas rent och fyllas i med ny gele varje dag. Jag gick på starka smärtstillande dagligen samtidigt som jag kämpade med amningen på det kvarvarande funktionella bröstet, fast med antibiotika och så mkt feber så försvann min mjölk ganska fort, (jag slet ca 1 månad men gav sen upp amningen helt). Utöver det smärtstillande fick jag starta varje morgon med två morfintabletter hemma som skulle hinna verka innan jag åkte till sjukhuset för omläggning. Väl där fick jag en morfinspruta som också fick verka innan de spolade rent och fyllde såret. Varje omläggning var en plåga och jag grät hela tiden. En sköterska skrev i min journal att jag VAS:ade 15 av 10... Det kändes som att hälla brinnande lava i ett öppet sår ungefär.
Detta pågick dagligen i 4-5 veckor, och sedan varannan dag ytterligare några veckor. Allteftersom blev smärtan mer hanterbar då såret krympte inifrån, och jag behövde bara morfinspruta hälften av tiden ungefär.
Men sommaren hann ju både komma och gå, det ryktas att den var varm, men jag låg mest inne på soffan och sov ruset av mig varje dag
.
Tack gudskelov har vi världens finaste barn som fungerar som ett skolboksexemplar. Samtidigt som jag blev riktigt dålig sista veckan innan op så började hon sova hela nätter, mellan 20-07 och det räddade oss rejält. Vi och framförallt maken hade aldrig orkat hålla hemmet uppe annars. Mitt i allt detta har vi också lyckats köpa nytt hus samt renoverat det gamla, haft fem visningar och lyckats sälja det. Hur det gick till i det dagliga kaoset av tabletter och sjukhusbesök med spädbarn och 7-åring hemma vet jag inte.
Jag kunde bada första gången i slutet av augusti och det var ju helt underbart. Idag är såret helt läkt, men bröstet ser lite gropigt ut och jag känner själv att strukturen är annorlunda. Det kan sticka och ila i det ibland men det kan jag leva med. Det blir inga fler barn och någon mer amning kommer det aldrig att bli så jag kan lägga detta bakom mig. Det har varit en fruktansvärd pärs, något jag lärt mig nu drabbar ungefär 1 promille av alla ammande. Om det beror på mjölkstockning (som jag aldrig märkte av) eller om bakterier kom in i mina såriga bröstvårtor de första dagarna får vi aldrig veta.
Men nu är allting bra och vi mår gott iallafall. Snittet har läkt bra men är inte särskilt vackert, och jag har ingen vidare känsel ovanför det, magen putar fortfarande åt alla håll och jag ser fortfarande gravid ut, men den träningen får komma in ett senare skede, just nu är jag bara glad att jag är smärtfri från alla bröstbekymmer.
(Den som vill veta mer kan googla på bröstböld eller bröstabcess
)
