Vart är dressyren på väg?

Håller helt med! Vi måste bli mer kritiska. När jag red på ridskola var det aldrig någon som ifrågasatte, alla bara gjorde liksom. Å så var det alltid mer eller indre konkurans i gruppen vilket ofta ledde till mycket skitsnack om vem som rider bäst, men framför allt om hur dåligt alla rider!
Inte förren i våras fick red jag för en tränare som förklarade vad men gfjorde och varför, det var fantastiskt! Jag fick en helt annan känsla för ridningen och vad det går ut på. Innan man har haft den upplevelsen är det svårt att vara ifrågasättande. Vad jag kommer ihåg från ridskolan så vågade man inte säga ifrån pga allt skitsnack. Detta gäller iofs inte bara för "ridskole ungar", har även upplevt många vuxna ryttare som gör på liknande sett, tyvärr.

/betazoid- som hoppas att hon blivit mer ifrågasättande! :)
 
Precis. :bow:

Skulle för mitt liv aldrig kunna ha med en häst i treårstestet.
Treåringar brukade vi ligga lite på ryggen på, kanske sitta
upp medans någon håller i två minuter, absolut inte mer.
 
Självklart är det bra att ha en sådan duktig tränare :) och ansvarsfull! Men! Man kan ju inte bara hänga över allt på tränare såsom många gör idag, hor ofta får man inte höra "men min tränare säger så..." :crazy:
det med gramanen var bara ett ex. och dom tränare som är bra använder ju sig i princip aldrig av graman :)
I övrigt så håller jag med dig.
 
"Gammal" ridning för mig är omvridna ben så det knappt går att röra dom, häl som skulle trampas ner i stigbygeln.
I hoppning var det knäslut och fältsits i evigheter.
"Gamla" dressyrhästar var tunga halvblodshästar med korta ben och tjocka magar. :devil:
Tunga, orörliga armésadlar....
Ridningen förr gick ut på att driva sig blå med ben och sits och hålla emot med handen. :crazy:

Dagens moderna sporthäst är lättare, rörligare, har längre ben och är mer självgående.
Jag anser att den är ett resultat av en mer lätt och modern ridstil också.
Jag tycker det är bättre nu. :)
 
Så tänker jag oxå mig "gammal" ridning!

Och om man ska lägga ut bildern kanske man för jämförelsens vis ska lägga ut det bästa från nu och det bästa från då för att få en lite rättvisare jämförelse. Nu la du ju ut dåliga bilder från nu och de du tyckte var bra från förr.

Jag tror att det fanns/finns både dålig respektive bra ridning då som nu. Grejen är bara att förut var det mindre tävlingar osv så den dåliga ridningen skedde på bakgårdar där ingen såg. Numera är ju många hobbyryttare ute och åker med sina hästar på diverse kurser och tävlingar.

Sen undrar jag vad du har emot Ingamay? (inte Gunther utan Gunvor som skrev orginalinlägget)
 
För att låta fördommarna flöda, så är isåfall "ny ridning" för mig:
Spretiga flaxande fötter, hårda händer och ivrigt juckande säte...
"Moderna dressyrhästar" så lätta och nätta och långlinjerade att de inte har kraft eller fysiska förutsättningar att lyfta och bära bakifrån utan går med svankrygg, slängande ben och svanhals i en tjusig men smärtsam krok...
Ridningen nu går isåfall fortfarande ut på att driva sig blå och dra emot med händerna, eller för all del såga lite... :p

Gårdagens dressyrhäst hade (fortfarande med fördommarna flödande) kraft och styrka, men en hel del var väldigt smidiga också (se St Cyrs hästar, man red i större utsträckning än idag på fullblod). Gångarterna har utvecklats idag, men kanske på bekostnad av resten av hästen?

Sedan, för att bli lite allvarligare, så är det klart att dålig ridning funnits i alla tider. Och krökta nackar har väl alltid lockat folk för att det ser tjusigt ut. Men jag tycker att man ser mycket mer av bogtunga hästar bakom lod och / eller hand idag, både hos elit och amatör, tillsammans med en flod av hjälptyglar för att åstadkomma den där krökningen. Och det är synd, när jag började rida såg man mycket lite sånt.

Som jag ser det bör dressyr vara konsten, samspelet, styrkan och smidigheten - inte ett slagsmål mellan ryttare och en häst som skriker att den gör sitt bästa men inte kan mer i sin hopplösa form, inte heller en utställning där rörelsemekanik och mankhöjd, som medfödda gåvor, gör halva jobbet. Den fulaste, knubbigaste lilla häst borde kunna vinna GP om den gör rörelserna korrekt, är väl samlad, lydig och dess gångarter har takt, balans och schvung. I mitt tycke då.

Sedan kan jag säga att jag ridit för en gammal hästkarl, en riktigt välmeriterad sådan. Han hade hjälpt till med den hästens utbildning hela vägen och visste precis - det var de små medlen som gjorde det; Han sa till mig att trampa ner i en stigbygel och hästen gjorde saker jag inte visste att jag kunde... han sa till mig att pilla lite med vänster lillfinger och pålle trampade till sig och samlade upp sig, inte med hals och nos utan hela kroppen, satte sig nästan på bakbenen... han skrockade nöjt och drog pålle lite i örat och kallade honom Brunte...
Det är gammal ridkonst i mitt tycke, att utbilda hästen till känslighet, bärighet, till att glatt och villigt göra det man ber den för minimala hjälper.
Vägen dit, på den hästen, kan erkännas handlade mycket om att driva sig blå, för att få fram schvunget, steget, värma upp musklerna, hämta framåtandan innan man plockade ihop honom. Men samlingen kom i hästens takt och även om jag red enbart med mina egna ben och vanligt tvådelat bett, kunde vi både passagea och piruetta när det gick som bäst.
Det är jag rätt stolt över idag, och undrar om det inte kan vara just det som fattas idag - att ge hästen tid, att utgå ifrån dess förmåga i form av styrka, lösgjordhet osv - och arbeta på de delmålen innan man började konstra?

Och just det, en sak till - vad är det för fel på knäslut? Jag tycker det är synd att jag inte fick lära mig mer om sits, hur och varför, när jag började rida. Istälet var det 5 års tragglande med ridvägar som inte gjorde mycket. Ingen ridskola jag passerat har tryckt på det tillräckligt, och jag tycker man har fått ta till vänner, bekanta och privattränare för att få riktig feedback på hur ens sits ser ut. Och oftast drar sig folk från att kritisera fast man ber dom. Jag har även lusläst en hel del böcker för att få ett hum om hur sitsen borde vara, men utan feedback är det omöjligt att veta hur man omsätter teori i praktik på hästryggen.
En bra sits tar år att få till, och det borde få ta de åren att få till den innan man ställer krav på hästen att göra saker vår sits hindrar den att göra. När man får kläm på sitt knäslut, sin balans, sina höfter, mage och rumpa, så blir man så pass uppstramad att man inte stör hästen, men fortfarande smidig nog att kommunicera med den. Dit har jag en lång väg att gå :o , men vägen är kul, och man får härliga glimtar av gröna skogar emellanåt!
 
Nu var inte de gamla bilder jag la ut de bästa heller,
men klart bättre än de nya.
Den gamla ridningen handlade det mesta om sitsen, hur
många ridskolor/tränare lär ut det idag?
Tycker hoppningen har utvecklats mer än dressyren, men det
finns ändå många fördelar från förr, som tyvärr inte finns
kvar idag. Bland annat så var det mycket färre hoppryttare
då, och ett bättre urval. Hästarna var inte alls lika
uppbetslade och det gick inte i omhoppningstempo i
grunsomgången. Och stack hästen, ve och fasa, ja då tänktes
det oftast "Vad är det där för ryttare som tar ut en häst
på tävling som h-n inte kan håla". Idag är det mer regel
än undantag, bland ponnyerna, att dom drar.

Det som gällde då var inte hålla emot och driva, utan hästen
reds till största del med sitsen, och en jämn kontakt
skulle hållas på tyglarna. Skulle det behövas, så skulle
dom andvändas för att ställa hästen lite, men det var i
nödfall. Problemet idag är att folk rider med tyglarna.

Men det som är allra viktigast, som jag kom fram till efter
mycket grubblande i natt, är stämningen inom ridsport.
Det är stämningen som ska ändras! Idag är konkurrensen
stenhård, ryttare förtalar varandra bakom ryggen, domare
förtalar andra domare och ryttare.
Ridsporten idag är en enda stor kokande gryta och det stinker
om den. Ridsporten föraktas inte av utomstående för att
det är en "snobbsport", utan för att det är välkänt vilket
skitsnackande gäng vi inom ridsporten är.
Det är bland annat på grund av detta skitsnack och fördommar
jag och rejält_felskapad tiger så mycket om våra identiteter.
Hon har till och med tvingats byta efternamn, för att inte
bli helt nerhoppad när hon är ute på tävlingar. Och hon
tävlar inte ens i samma klasser eller område som hon
gjorde förut. :mad:
 
Du undrade vad som hände med den gamla goda ridningen. Jag tycker också att det är väldigt synd att den mer eller mindre försvunnit, men det är inte så konstigt egentligen om man ser till hur samhället har utvecklats under de senaste 50 åren. Förr lagade man all mat själv, syltade och saftade osv. Nu äter man på McDonalds. Förr fick saker och ting ta sin tid, nu måste man stressa och jäkta runt, annars är man helt fel. Status och prestige har ändrats, man ska vara snygg, trevlig, rolig, ha många järn i elden och utöva intressanta och spännande hobbyer (obs, plural!) samt ha ett statusfyllt jobb för att vara någon att räkna med. Hur ska man då kunna vänta på att hästen mognar (både som unghäst och i utvecklingen i dressyrridningen)?

Jag tycker själv inte att denna utveckling på något sätt är eftersträvansvärd, men det verkar ju tyvärr ha gått åt detta hållet. Du skriver också att man inte kan skylla allt på tränarna. Det kan man visserligen inte, MEN de spelar en MYCKET stor roll i det hela! Vi som är födda på 70-talet har fått lära oss (i alla fall jag) att knacka på och mata med skänkeln, hålla emot med handen allt vad man orkar tills hästen "släpper efter" och böjer på halsen. Hur lätt är det att ändra på sin ridning efter 20 år?? Det tar många långa år. Dessutom har VÄLDIGT få av mina instruktörer genom åren brytt sig om sitsen! Därmed tar det minst dubbelt så lång tid att lära om sig och tänka om. Jag gör mitt allra bästa i den saken, men det är inte lätt. Och man kan inte göra det på egen hand, utan behöver en tränare till hjälp, och var finner jag denna?? Fortfarande kör väldigt många tränare stilen att dra ihop och driva järnet och det är skit samma hur man sitter, huvudsaken är att hästen knöker ihop sig.

Jag ska tillägga att även jag har ridit för och rider för bra tränare, men det finns slldeles för få sådana. Dessutom märker jag att ju mer man tävlar, och ju duktigare man anses vara, desto mer belägg för alla hjälptyglar verkar man ha. Jag ser ofta folk som verkar rida på graman mycket ofta, och även när man hoppar. Så viktigt verkar folk tycka att det är att huvudet på hästen fixeras.
 
Mycket bra inlägg. :bow:

Tränarna spelar stor roll, även om man faktiskt får ta lite
ansvar själv.
Bra tränare kan det vara svårt att hitta, men dom finns i
alla fall kvar fortfarande.
 
Varför har dressyren/ryttarna blivit sämre för ? hur kan et komma sig `då ?
 
Håller med "rumpnissen" fullständigt :smirk:
Även ett bra inlägg av "gunther" :D
Hur kan dressyren bli sämre och sämre om vi bara får mer och mer framgångar internationellt nu :confused:
Visst finns det skräckexempel i dagens dressyr, men det fanns nog lika gott om det på "den gamla goda tiden", det är bara det att förr i tiden var dressyr en sport som inte var så uppmärksammad som den är idag, den publicerades aldrig :smirk:

Sen om Ingamaj, vad är det för fel på henne får jag fråga??Har tränat för henne i ett flertal år och hon har hjälpt mej enormt mkt :smirk:Avundas hennes ridning, får hästar att jobba så de står härliga till utan att röra en fena på kroppen nästan.....det är vad jag kallar ridning :smirk:
 
Jag har funderat lite utöver det här med sitsen, är det inte så att vår hållning i allmänhet har försämrats mycket under årens lopp? Jag har jättesäckig hållning både på marken och till häst, vilket jag tvivlar på hade godtagits för några decennier sen. Men nu är det ganska accepterat att gå som en hösäck.Nånting måste det ju ligga i det...
 
Jag tror inte problemet ligger där. Problemet ligger i att vi inte längre tar oss tid att longeras 700 timmar för att få till ett känsligare balanssinne och en bra sits. (Sen måste man ha en duktig lärare som förklarar hur en bra inverkande sits fungerar också, annars lägger man ner 700 timmar på att få en riktigt fin stolsits... ;)).

Visst är det synd och skrämmande att folk vill så snabbt framåt att de inte ens lär sig känna ifall de hamnar bakom eller framför sin hästs rörelse, innan de tycker de är redo att börja "trampa". Skandal om man tänker på den stackars hästen. Visst finns det bra tränare också, men huvuddelen av de jag träffat på är inte mycket bättre än de outbildade ungdomar som extraknäcker som ridlärare på våra ridskolor. Många tränare saknar totalt kunskap om hästens anatomi och många kan inte ens se skillnad på bärighet och bogtunghet.
 
MKT bra inlägg! :bow:
Håller med om alltihopa! Sitsen verkar inte alls viktig nu för tiden!

När jag började rida (ngn gång på sen juratid... :o ) så användes ofta följande fras som avskräckande exempel:
"jamen jag kan ju inte tänka på hur jag sitter förrän hästen går bra i formen".
Den var avskräckande pga att faktum är, hästen går inte i rätt form förrän ryttaren sitter rätt! För sitter ryttaren rätt, inverkar den rätt, sitter den fel, inverkar den fel!
 
Håller med dig!
Nu sträcker mina iakttagelser irl sig mest till ekipage i lätt och msv klass, men jag måste säga att där är det som du beskriver! Blä!

Själv tävlade jag dressyr en del för några år sedan, men gav upp det, då jag insåg att det inte var ngn idé!
För tävling för mig är att få rosetter, och jag insåg att jag kunde inte få några sådana i ngn större utsträckning, för att utveckling av mig, spelade ingen roll!
Och då tappar man ju sugen! I allafall jag!

Dessutom ser jag att du citerar Dadde Nätterkvist längre ner! Säger bara :bow: :bow:
Om fler anammade Daddes filosofi, skulle fler hästar må MKT bättre!
Men se kritisera eliten i Sverige, aja baja! :eek:
Minns när Dadde i Ridsport började debattera om hur hästar rids i svår dressyr nu för tiden, och hur det var mot deras fysik!
Det blev TVÄRSTOPP! Ridsport slutade ta in hans inlägg!
Och han som är SÅ påläst! Och har SÅ många SM-guld!
Men han trampade på lite ömma tår där, så då skulle han kväsas!
Hur de nu tror man kan tysta Dadde Nätterkvist... :D

Kan ta ett verkligt exempel på dagens dressyrtävlingar på lätt nivå. Där ju sitsen och hästens lydighet borde främjas för att utveckla ekipagen.

Jag tävlade rätt mkt dressyr på min gamla häst. Han har rätt ordinär gång, och är dessutom varken flashig eller ngt man vänder sig om och tittar efter.
Men han var HELT stadig i formen, gjorde allt EXAKT där det skulle vara osv. Och hade inga svagheter i de program jag red. Och jag hade ju därigenom rätt hyfsad sits också, eftersom ekipaget var avspänt och så.
Jag fick 6 på sitsen i stort sett alltid. Placering i LC, och kanske ngn enstaka i LB.

Tävlade en dressyrtävling med min yngre häst, för att han skulle få tävlingsrutin när han var unghäst. Unghäst är för mig 5 år. Han trodde dressyrstaketen var hinder, och bjöd på dem så fort vi red mot dem.
Han var SKITHET, och jag fick hålla honom som värsta travaren efter en sulky på Solvalla!
Ryggen var sänkt, gången "sprättig", han var felställd, stod ej stilla i halten, och jag vågade inte visa NGN mellangångart, då hade han hoppat ut från banan.
Tänk er hur fin min sits var i det läget, jag hade bla kramp i händerna efter ritten...

Höll på att skämmas ihjäl, vågade knappt hämta kritiken! :D
Men vad 17, pålle var ju bara bebis!

Hur det gick? Jodå, jag vann klassen! :eek:
Och INGEN kritik på sitsen! Vill minnas att jag fick en 6:a...
Att pålle är skitsnygg, är en sådan man vänder sig om och säger "åhhh", har kanongång, samt enorm kapacitet uppvägde tydligen den ritten!
HUR sjukt är det?! :eek:

Nej, dressyrtävling är inget för mig! För domarna dömer ju inte ens efter TR!
Och domarna har egna ideer hur hästen ska gå i formen, och HELST så ska man ju då ändra formen beroende på vilken domare som dömer!
Och SÅ rider inte jag dressyr! Dressyr för mig är när hästen går i en ändamålsenlig form för att stärka sin kropp och hålla längre!
Dressyr i mina ögon ska INTE ha ett självändamål! Vilket det i dag har!
 
Hur kan dressyren bli sämre och sämre om vi bara får mer och mer framgångar internationellt nu

Har vi? Jag vill inte minnas att vi haft några större framgångar
sen St Cyr och Ulla Håkansson på 70-talet. :crazy:

Med tanke på dina inlägg, både här, och på andra trådar,
det kan inte vara så att du klassar dig själv till dom
"duktiga ponnyryttarna som aldrig gör fel"!? :smirk:

På tal om Inga May, så är det inget vi ska ta offentligt.

Kommer senare för att svara mera, men jag har egentligen
inte tid alls att vara här. :o
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Skulle behöva skriva av mig lite. Tycker det är svårt att få råd och förståelse när jag pratar om detta med människor i min närhet, då...
2
Svar
23
· Visningar
5 312
Senast: Nepenthe
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har inte haft den minsta tid att sätta mig ner och skriva om förra veckans ridlektioner, då mitt schema har varit fullspäckat varje...
Svar
0
· Visningar
855
Senast: cassiopeja
·
Hästmänniskan Varning för väldigt långt inlägg. Jag behöver lite råd och tankar angående hur jag ska göra med mina hästar i framtiden. Jag tar snart...
Svar
14
· Visningar
3 542
Senast: __sofia__
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Så var fyra dagars ridkurs avklarad. Och det var väl den mest självförtroendesänkande ridaktivitet jag har gjort på länge. Till och med...
Svar
0
· Visningar
1 075
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp