Vart är Liberalerna på väg?

L måste ju försöka göra något när deras siffror bara blir sämre och sämre. Först var de näst intill ett enfrågeparti inom skolpolitik i många år, sedan slog de sig ihop med V och MP, det var kanske inte vad deras väljare egentligen ville. Kanske kommer en del gamla väljare tillbaka nu? Det är i alla fall skönt att se någon sorts aktivitet från Sabuni, jag blev ganska besviken när absolut ingenting hände efter att hon blev partiledare. Jag trodde faktiskt siffrorna skulle börja stiga igen efter att hon blev vald.

Men egentligen ser jag helst att L hamnar under spärren i valet och sedan bara försvinner helt. De är ett överflödigt parti.
 
L måste ju försöka göra något när deras siffror bara blir sämre och sämre. Först var de näst intill ett enfrågeparti inom skolpolitik i många år, sedan slog de sig ihop med V och MP, det var kanske inte vad deras väljare egentligen ville. Kanske kommer en del gamla väljare tillbaka nu? Det är i alla fall skönt att se någon sorts aktivitet från Sabuni, jag blev ganska besviken när absolut ingenting hände efter att hon blev partiledare. Jag trodde faktiskt siffrorna skulle börja stiga igen efter att hon blev vald.

Men egentligen ser jag helst att L hamnar under spärren i valet och sedan bara försvinner helt. De är ett överflödigt parti.

Slog sig ihop med V och MP gjorde de precis lika lite som de nu deklarerar att de slår ihop sig med SD. De har motvilligt samarbetat indirekt (accepterat för att inga andra lösningar kunnat presenteras med de valresultat som varit.

Jag kan säga att det för mig inte varit ett överflödigt parti under perioden 1994 - 2021, eftersom jag under stor del av den perioden inte har haft något annat parti som representerat de åsikter jag stått för och det arbete jag velat se i regioner och kommuner.

Den frågan där jag nästan alltid tyckt att de varit halvusla är skolfrågan som de för andra ”lett”.

Nu hoppas jag hitta något nytt. Vilset uppvaknande blir det när själar säljs. Även om det månde vara rätt för det andra kallar ”överlevnad”. Jag kallar det nog mer av en förtida död att sälja sin själ på det viset.

Vi behöver mycket starka socialliberala krafter som kan hålla emot mörkret på den konservativa sidan. Det är bråttom att hitta formerna.
 
Slog sig ihop med V och MP gjorde de precis lika lite som de nu deklarerar att de slår ihop sig med SD. De har motvilligt samarbetat indirekt (accepterat för att inga andra lösningar kunnat presenteras med de valresultat som varit.

Jag kan säga att det för mig inte varit ett överflödigt parti under perioden 1994 - 2021, eftersom jag under stor del av den perioden inte har haft något annat parti som representerat de åsikter jag stått för och det arbete jag velat se i regioner och kommuner.

Den frågan där jag nästan alltid tyckt att de varit halvusla är skolfrågan som de för andra ”lett”.

Nu hoppas jag hitta något nytt. Vilset uppvaknande blir det när själar säljs. Även om det månde vara rätt för det andra kallar ”överlevnad”. Jag kallar det nog mer av en förtida död att sälja sin själ på det viset.

Vi behöver mycket starka socialliberala krafter som kan hålla emot mörkret på den konservativa sidan. Det är bråttom att hitta formerna.
Du får väl rösta på C istället,räkna dock med att pervo-Federley kommer tillbaka så småningom. Men här i mitt valdistrikt är L i princip redan bortglömda, de fick 2,8% i förra valet och det var ungefär samma 2014. De står inte särskilt högt i kurs utanför storstäderna.
 
Du får väl rösta på C istället,räkna dock med att pervo-Federley kommer tillbaka så småningom. Men här i mitt valdistrikt är L i princip redan bortglömda, de fick 2,8% i förra valet och det var ungefär samma 2014. De står inte särskilt högt i kurs utanför storstäderna.

C ligger närmast i flera frågor, men i flera frågor långt långt bort.

Den mest frapperande är energifrågorna, med kärnkraften. Och den ibland halvtokiga nyliberalismen, där jag vill ha tydlig sociallliberalism. Och tveksamheten inför EU. Frihet för alla är för mig viktigt och då krävs att vi satsar på de som är hindrade att utöva sin frihet.

Men några plus också, som tydligheten i migrationsfrågan och nu tydligheten i inget samarbete med antiliberala konservativa krafter.

Det är inte lätt.
 
Intressant är att fler toppolitiker i olika kommuner går ur L, då de anser sig inte kunna stå bakom beslutet. Även en hel del medlemmar lämnar, så frågan är om det kan vägas upp av ev nya medlemmar?:angel:

Jag tror att det är svårt att sia om. Det är också människor som kommer tillbaka som lämnade i besvikelse över januariavtalet.

Men det blev ett extremt avgörande steg i förhållande till mina värderingar och det här utbytet av medlemmar gör ju det än tydligare. Jag är inte längre medlem sedan i söndags eftermiddag.
 
Screenshot_20210331_121141_com.instagram.android_edit_489842028673692.jpg
 
Jag tror inte SD vill in i en regering och de övriga högerpartierna vill inte ha dem där. De vill ha deras röster i riksdagen precis som S vill ha V:s.

Nu blir det OT men jag tror du har rätt. Senaste tiden har höga SD-personer gjort flera radikala uttalanden, där minst ett av dem tvingade även Göran Hägglund att kritisera det offentligt. Jag ser det som ren strategi i ett läge där M och KD börjat gulla med dem lite väl mycket. En stor del av SD:s framgång ligger i att vara i opposition, att kunna peka finger åt andra.

Jag tror att SD har god kontakt med sina nordiska vänner och har som önskesituation ett läge där de kan låta högt i förhandlingarna men där alla, inklusive de själva, till slut är nöjda med att de står utanför regeringen men har ett samarbete med regeringen som alltid kommer att behöva deras stöd. Då kan alla parter framhålla hur mycket de kämpat för sin sak och SD kan besitta sin mest framgångsrika position - där de kan kritisera alla, även regeringen eftersom de inte är med där, och gör samtidigt alla andra beroende av dem för att kunna få majoritet i riksdagen.
Åtminstone så länge Jimmie Åkesson är partiledare. Skulle Rickard Jomshof eller Mattias Karlsson ta över rodret skulle en annan strategi kunna väljas, och kanske är det en del av maktkampen som pågår i partiet.

Jag var faktiskt på väg tidigare att starta en tråd med rubriken "Vart är SD på väg"? men sen kom omröstningen i Liberalerna som kändes mer spännande att diskutera. SD gör mig så deppig :(
 
Det är ganska många tongivande liberaler som nu lägger ned sitt engagemang eller begär utträde. Men det finns också de som återvänder efter att ha gjort liknande när januariöverenskommelsen blev till. En djup splittring som jag tror svårligen kan resultera i annat än att den lilla klicken väljare slukas upp av andra partier.

Eller så är det bara önsketänkande - att det här vägvalet de facto är det sätt som gör att SD:s väg till inflytande blir svagare. De som accepterar SD stannar, partiet åker ur med 3,5% och de röster som lämnar nu hamnar hos C, som får en stark roll. Idealt taktikröstas det misslyckat från M och KD, så att vi slipper den konservativa nationalismens främlingsfientliga inflytande i eller i närheten av Rosenbad.

Alternativet, att alla socialliberala röster på L skulle ha varit förgäves eftersom spärren inte uppnås hade inte heller varit något vidare. Bättre tvärtom. Åtminstone i teorin.

Man har pratat ett tag om att Alliansen är död. Det här var nog allra sista spiken i kistan. Alliansen var aldrig ett nationalistiskt konservativt projekt. Utan något helt annat.

Jag har ju aldrig följt politiken inifrån något parti men utifrån och särskilt i backspegeln när man sett vad som hände sedan, så synes den stora möjliggörande faktorn för Alliansens framgång att de fyra ingående partierna just då hade partiledare som fungerade väldigt bra ihop. Och att framgången i sig väckte nytt engagemang i alla leden, att bygga något nytt som växer och ger chans att få något man inte haft är oftast lättare i de flesta rörelser än att skapa samma engagemang för att förvalta något, särskilt när de synliga vinsterna inte är där.

Även om jag gillade Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund bättre än nuvarande partiledare så måste jag ärligt talat säga att den faktiska politiken bakom orden ju var densamma. Det är lätt att minnas att det var bättre förr men om jag tänker efter så minns jag hhur frustrerad jag var över att folk gladdes åt de extra kronorna i plånboken som Anders Borg alltid pratade om, mycket mer än han pratade om att besparingar inom offentlig sektor skulle göras och folk utförsäkras för att få råd med skattesänkningarna. Jag vet även att det var en hel del inom bl a L och KD som kändes sig rätt överkörda av M inom samarbetet.

Alliansen var en framgångssaga, absolut. Men om den hade en tillräckligt stabil grund inom ideologi och alla led i partierna är jag mer tveksam till. Jag är inte förvånad över dess död, men riktigt trist med det som kom istället.

Men mitten är ju öppet...kanske blir L:s fall en bra grogrund för ett nytt parti?
 
Nu blir det OT men jag tror du har rätt. Senaste tiden har höga SD-personer gjort flera radikala uttalanden, där minst ett av dem tvingade även Göran Hägglund att kritisera det offentligt. Jag ser det som ren strategi i ett läge där M och KD börjat gulla med dem lite väl mycket. En stor del av SD:s framgång ligger i att vara i opposition, att kunna peka finger åt andra.

Jag tror att SD har god kontakt med sina nordiska vänner och har som önskesituation ett läge där de kan låta högt i förhandlingarna men där alla, inklusive de själva, till slut är nöjda med att de står utanför regeringen men har ett samarbete med regeringen som alltid kommer att behöva deras stöd. Då kan alla parter framhålla hur mycket de kämpat för sin sak och SD kan besitta sin mest framgångsrika position - där de kan kritisera alla, även regeringen eftersom de inte är med där, och gör samtidigt alla andra beroende av dem för att kunna få majoritet i riksdagen.
Åtminstone så länge Jimmie Åkesson är partiledare. Skulle Rickard Jomshof eller Mattias Karlsson ta över rodret skulle en annan strategi kunna väljas, och kanske är det en del av maktkampen som pågår i partiet.

Jag var faktiskt på väg tidigare att starta en tråd med rubriken "Vart är SD på väg"? men sen kom omröstningen i Liberalerna som kändes mer spännande att diskutera. SD gör mig så deppig :(

Jag insåg nu när jag skrev om Göran Hägglund i ett annat inlägg att jag i ovanstående inlägg förstås menade Ulf Kristersson!

Till mitt försvar vill jag säga att jag alltid tyckt att han ser ut som typisk Göran... :angel:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp