Vart går gränsen? (utsugningen av hundraserna)

För den som redan är säker på att man inte bör fortsätta att HÖJA inavelsökningen (som ju är MYCKET större än beräknat på 5 generationer för de hundar som avlats inom sluten population i över 5 generationer) och vill diskutera metodik att öka den genetiska variationen finns denna tråd:
https://www.bukefalos.se/threads/me...oerbaettra-den-genetiska-variationen.1517584/

Ni kan diskutera det där.
Jag flyttar iväg till youtube eller liknande om ett tag då jag är lite övermättad av gardinerna som finns i det här "rummet" och behöver en paus från att läsa om kaniner som parar sig med sina pappor och argument som menar på att våra hundar, inklusive de som är inavlade närmre helsyskon-nivå ska klara lite till.
Jag kommer nog tillbaka men behöver få tillbaka matlusten efter det där med kaniner och att det inte skulle röra sig om incest annat än för endast en viss art. För mig handlar detta om rena övergrepp på hundindivider och raser. Jag behöver paus men kommer eventuellt tillbaka.
Jag hoppas ni tar tillfället i akt att diskutera utan mig ett tag och gärna tills ni som säger att ni ÄR för inkorsning/förbättring av genetisk variation (inte bara att försämringen ska gå så sakta som möjligt) diskuterar metodik som faktiskt hjälper på populationsnivå eftersom SKK inte är där ännu.
För många här säger att SKK utgörs av sina medlemmar och att det mer eller mindre inte finns en maktstruktur vars intention är att suga ut så mycket pengar som möjligt av hundraserna.
Då är det upp till de medlemmar som vill ha kvar sina älskade raser.

Eller är du utmattad av att bli emotsagd när du kommer med påståenden du inte har faktagranskat och har belägg för?

Jag har försökt hjälpa dig, bett dig att du gör efterforskningar och hänvisar till källa flertalet gånger när du gör påståenden men gång efter gång så bygger du dina argument på 1 saker du inte kan visa källa för 2 uttrycker dig mer känslomässigt än sakligt 3 skriver samma sak om och om igen som om det skulle stämma bättre då 4 går till angrepp när folk påtalar att dina argument inte håller.

Själv har jag aldrig påstått att inaveln inte är ett problem, jag bara ser inte det som det allra största problemet i hundvärlden eller den enda faktorn för sjukdom. Jag ser ett större problem I att folk avlar efter utseende (med följd att exteriören blir överdriven och osund), att hundar inte får möjlighet till att utöva sitt naturliga beteende och att de far illa och vanvårdas pga att folk skaffar hund utan förståelse för hundars behov. Jag ser större problem med den utbredda smuggelverksamhet av hund som verkade explodera under covid, där kan man verkligen tala om miserabla förhållanden. Att jag tycker annat ligger högre på min prio lista betyder inte att jag inte är bekymrad över en stigande inavelsgrad också men det finns som sagt andra saker i hundvärlden som bekymrar mig mer.

OM inavelsgraden är det främsta hotet i hundhälsan hur förklarar du att en basenji är billigare att försäkra än en blandras? Basenji ligger ju tredje högst upp på embarks lista över inavelsgrad?
Nu vill jag påtala ATT jag personligen inte skulle dra så stora växlar på det men det du som hänvisat till försäkringspremiegrupper i dina inlägg och dragit en parallell till inavel. Precis som du drog en parallell till att du var så bekymrad över att livförsäkringen plockades ut i snitt vid en ålder på 7,5år där jag kunde påvisa på en studie att snittåldern de facto ligger betydligt högre nämligen 10-11 år för alla raser varav hela 17% dog av trauma.


Att jag säger emot dina felaktigheter betyder inte att jag automatiskt utesluter att inaveln inte skulle ha nån effekt det bara att du drar så raka slutsatser i komplexa frågor där absolut inaveln kan påverka men den är inte den enda faktorn och sällan påvisbart den största faktorn.
Om man har en trubbnosig hund som inte kan andas är det ett exteriört problem eller är det ett inavelsproblem? Det är ju absolut ett exteriört problem främst eftersom andningsvägarna inte fungerar som de ska. Inavel kan vara en faktor som bidragit till att avla fram dessa exteriöra avvikelser men just inaveln i sig är inte det som är det primära problemet för hundstackaren som inte kan andas. Jag vill bara belysa att du tar väldigt komplexa frågor och förenklar efter din egen tro när svaret oftast är mycket mer komplext än att man kan ge inaveln hela skulden.
 
Menar du att om jag inte diskuterade här i tråden jag skapat och att jag diskuterar på det sättet jag KAN diskutera så hade ni nu suttit i någon annan tråd (eftersom de här trådarna inte hade funnits) och haft massa bra ideer?
Nu snodde jag liksom marken för "trådarna där vi pratar inavel" och förstör allt eftersom mitt sätt att prata hindrar er att släppa fram alla era bra ideer om hur man ska säkra rasernas framtid?

Skapa dina trådar med bra ideer och rätt frågor eftersom mina frågor hela tiden undviks.

Ja, att det är oundvikligt att nytt blod behöver tillföras och att det är bråttom för många raser HAR diskuterats innan du dök upp. Det är inte bara du som är intresserad av det här, är chockerad över bristen på genetisk variation inom vissa raser och har tänkt på lösningar. Problemet är att du är övertygad om att ditt sätt är det enda rätta och anklagar alla oliktänkande för att vara okunniga, inte bry sig om att raserna dör ut osv.

Det är också intressant att du hänvisar till P-E Sundgren som din guru men samtidigt inte tagit till dig vad han skrev om inkorsning(något jag redan postat).
 
Om man har en trubbnosig hund som inte kan andas är det ett exteriört problem eller är det ett inavelsproblem? Det är ju absolut ett exteriört problem främst eftersom andningsvägarna inte fungerar som de ska. Inavel kan vara en faktor som bidragit till att avla fram dessa exteriöra avvikelser men just inaveln i sig är inte det som är det primära problemet för hundstackaren som inte kan andas.

Jag håller med men vill bara tillägga att i dessa fall är ofta inaveln också ett problem för att komma tillrätta med problemet. Genetisk variation handlar ju inte bara om vad som finns på insidan. Om man under en lång tid strikt avlat fram en sjuklig exteriör för att "rasen ska se ut så" kommer det inte gå att få en sundare exteriör. Avelsurvalet blir alldeles för litet.

Jag ser lite samma problem hos collie, även om det inte är riktigt lika akut. Om vi vill kunna fortsätta selektera på bra mentalitet måste vi få in nytt blod.
 
Jag håller med men vill bara tillägga att i dessa fall är ofta inaveln också ett problem för att komma tillrätta med problemet. Genetisk variation handlar ju inte bara om vad som finns på insidan. Om man under en lång tid strikt avlat fram en sjuklig exteriör för att "rasen ska se ut så" kommer det inte gå att få en sundare exteriör. Avelsurvalet blir alldeles för litet.

Jag ser lite samma problem hos collie, även om det inte är riktigt lika akut. Om vi vill kunna fortsätta selektera på bra mentalitet måste vi få in nytt blod.
Tack för tillägget, självklart så är det så att när hunden väl hamnat i den återvändsgränden så är det mest humana antingen att sluta avla på rasen helt och låta den försvinna eller att utavla. Riktigt så långt sträckte sig inte min tankegång efter att ha jobbat natt 😝.
 
Ok. Bra att ni vill diskutera sakfrågan. Vad har ni för intention med det om ni inte berättar vart er gräns går trots jag vet inte hur många sidor???

Vad händer med den ökade inavelsgraden? Eh....samma sak som vetenskapen säger om det och som utvecklingen av rasernas RAS ser ut sedan 15 år, för själva inavelsgraden har dragit iväg rejält sista 20 åren, den inavelsÖKNINGEN på SKKs avelsdata är bara en bråkdel av inavelsÖKNINGEN räknat på alla de generationer som finns.
Fler gendubletter, fler immunrelaterade sjukdomar av den sorten som inte räknas som ärftliga av olika anledningar.
På SKKs sida som visar inavelstrend så hade Tervarna en peak 1997 på 4%, sen har det bara minskat.
Mallen en peak år 2000 på 4,4 %, sen har det bara minskat.
Lakkarna hade en besvärande hög %, 9% år 2002, sedan har det bara minskat.
Groenisarna hade 1997 peak på 5,4 %, sedan har det bara minskat.

Det här är en ras som ligger mig varmt om hjärtat. Där rasklubben på allvar tog tag i saken och vände trenden sedan åren runt 2000.

VAD pratar du om för ökning?
Jag förstår faktiskt inte ditt korståg längre. Nej, jag tänker inte titta på alla raser. Jag frågar dig. Vilka raser har ökning av inavelstrenden? Vilka rasklubbar är det som inte tar detta på allvar?

P.s jag personligen tycker att vi ska ha 0% som målsnöre, men det är orimligt. Så rimligt kan vara max 2%.
SKKs 6,25 % skulle jag tro grundar sig på s.k kusinparningar, dvs det som är enligt lag ok för människan.
 
På SKKs sida som visar inavelstrend så hade Tervarna en peak 1997 på 4%, sen har det bara minskat.
Mallen en peak år 2000 på 4,4 %, sen har det bara minskat.
Lakkarna hade en besvärande hög %, 9% år 2002, sedan har det bara minskat.
Groenisarna hade 1997 peak på 5,4 %, sedan har det bara minskat.

Det här är en ras som ligger mig varmt om hjärtat. Där rasklubben på allvar tog tag i saken och vände trenden sedan åren runt 2000.

VAD pratar du om för ökning?
Jag förstår faktiskt inte ditt korståg längre. Nej, jag tänker inte titta på alla raser. Jag frågar dig. Vilka raser har ökning av inavelstrenden? Vilka rasklubbar är det som inte tar detta på allvar?

P.s jag personligen tycker att vi ska ha 0% som målsnöre, men det är orimligt. Så rimligt kan vara max 2%.
SKKs 6,25 % skulle jag tro grundar sig på s.k kusinparningar, dvs det som är enligt lag ok för människan.
Även den ras jag har, har minskat sin inavelstrend. Den ligger nu på 1% och jag hoppas trenden fortsätter nedåt.

Rasklubben har ganska mycket info och mål i RAS ang inavel och ägnar ett stort avsnitt i RAS till detta. Man har även informerat uppfödare om farorna med matadoravel som efter det har minskat. Man har också satt upp rekommendationer och mål med antal avkommor mm.
Tänker att rasklubben gjort en början och det har redan gett effekt. Jag tycker de tar ansvar.
 
@Scata

Du får inte en korrekt inavelsökning genom att räkna på fem generationer.
Om du inte orkar räkna så har många rasers hemland avelsdata som räknar med alla kända generationer.
Om du inte orkar leta så fråga inte mig vad som har hänt de senaste ca 20 åren eftersom du inte förstår mitt "korståg".
Fråga de på SU som kom med forskarlarmet för några år sedan.
Det beror inte på att vi inavlat mer än annars de senaste 20 åren, det beror på att saker och ting dras mot sin spets.

Kusinparning bland människor är problematiskt även när det är första gången man gör det på riktigt länge.

Att kusinpara i en population som redan har sitt fundament i inavel och stängd stambok är värre eftersom kusinerna där är mer än kusiner på molekylärbiologisk nivå.

Så flera raser kommer inom några år börja ändra utseende och mentalitet. Och några år senare börjar de andra göra samma sak.
Det enda sättet att förhindra detta är att öka den genetiska variationen och förstå djupet av ifall man bara skulle ha att välja på raser som också är drabbade av svår inavel i olika grad och som dessutom börjar förändras.

Det man är rädd för ska hända om man parar in hundar, dvs massa förändringar som man inte riktigt vet hur man ska hantera, kommer alltså börja hända innan man parar in nytt blod om man väntar för länge. Tamhundens breda diversitet i fenotyper beror inte endast på att det är en art som bär på mer diversitet än andra arter i grunden om det ens är så. Se rävexperimentet, de sekundära effekterna av domesticerings-processen. Hur skulle ex Shetland Sheepdog få tillbaka sin päls idag? Hur skulle Västgötaspetsen få tillbaka längden på benen (se bilder nedan från SKKs arkiv)
Att vänta för länge främjas av linjära lösningar (ex para en hund av annan ras med en hund av den egna rasen och vänta 3 generationer eller något innan man parar in den) eftersom man då tror att man gör något åt saken och kan pusta ut.
Det linjära är det som ställde till det från början.
Nästa epok består av avels-cirklar där man lånar in en hund i avel från sin egen ras max var 3 generation och att man däribland väljer individer som passar bra. Första varvet kommer du hitta en och annan, andra varvet bättre osv. En cirkel medsols, en motsols och att de går ihop med varandra antingen i form av en (:a (evighetssymbolen) eller ett torus (symbolen för livets träd men att man räknar med det faktumet att bladen/läven faller mot marken varje höst, tas upp av jorden och så småningom rötterna).
På så vis får man hundar som har både och! Dvs high i rätt fenotyp men low i content från den egna rasen.
Linjärt så blir det bara det ena, dvs extremt ineffektivt, men temporär effekt som försvinner snabbt och att det skulle behöva ske hela tiden.
Bättre att skapa rasgrupp 11 med flera sådana cirklar och att en del av cirklarna kanske har inslag av varandra ibland.
Man kommer inte bara förbättra/rädda raserna då utan det blir en helt ny level av förståelse för hur saker och ting nedärvs vilket också kommer effektivisera och förbättra selektionen/urvalet vilket är en väldigt viktig faktor i att kunna dra ut så mycket genetisk variation som möjligt av så lite kompromisser med den egna standarden som möjligt.

Om du undrar mer om detta med inavelsökning, varför saker och ting tillslut dras mot sin spets när man avlar inom sluten population och hur spetsen märks i form av inavelsökning, fråga någon vars korståg du förstår...för då kommer du också lyssna och ta till dig istället för att feltolka och försöka motbevisa din feltolkning.
 

Bifogade filer

  • skk arkiv västgöraspets.jpg
    skk arkiv västgöraspets.jpg
    169,7 KB · Visningar: 26
På SKKs sida som visar inavelstrend så hade Tervarna en peak 1997 på 4%, sen har det bara minskat.
Mallen en peak år 2000 på 4,4 %, sen har det bara minskat.
Lakkarna hade en besvärande hög %, 9% år 2002, sedan har det bara minskat.
Groenisarna hade 1997 peak på 5,4 %, sedan har det bara minskat.

Det här är en ras som ligger mig varmt om hjärtat. Där rasklubben på allvar tog tag i saken och vände trenden sedan åren runt 2000.

VAD pratar du om för ökning?
Jag förstår faktiskt inte ditt korståg längre. Nej, jag tänker inte titta på alla raser. Jag frågar dig. Vilka raser har ökning av inavelstrenden? Vilka rasklubbar är det som inte tar detta på allvar?

P.s jag personligen tycker att vi ska ha 0% som målsnöre, men det är orimligt. Så rimligt kan vara max 2%.
SKKs 6,25 % skulle jag tro grundar sig på s.k kusinparningar, dvs det som är enligt lag ok för människan.

Fast ni pratar om olika saker. Att trenden minskar, dvs att inavelsegraden per år blir lägre och lägre, är inte samma sak som att inavelsgraden total sett minskar. Den kommer att fortsätta öka så länge inte inavelsgraden per år är 0 %.
 
Du får inte en korrekt inavelsökning genom att räkna på fem generationer.
Om du inte orkar räkna så har många rasers hemland avelsdata som räknar med alla kända generationer.

Vilka länder gäller det och finns dessa avelsdata på nätet? Den databas jag använt hittills som tar med flest generationer vid beräkning av inavelsgrad är den Finlands collieklubb har, som räknar på 10 generationer. Finlands kennelklubs motsvarighet till Avelsdata, Koiranet, räknar på 8, samma med Norges Dogweb. Danmarks Hundeweb räknar maximalt på 7. Frankrike räknar bara inavelsgrad på 5 generationer.
Men det finns ju fler länder än dessa och jag tar gärna emot info.
 
Vilka länder gäller det och finns dessa avelsdata på nätet? Den databas jag använt hittills som tar med flest generationer vid beräkning av inavelsgrad är den Finlands collieklubb har, som räknar på 10 generationer. Finlands kennelklubs motsvarighet till Avelsdata, Koiranet, räknar på 8, samma med Norges Dogweb. Danmarks Hundeweb räknar maximalt på 7. Frankrike räknar bara inavelsgrad på 5 generationer.
Men det finns ju fler länder än dessa och jag tar gärna emot info.
Jag har kollat på ffa stamdoes som finns i Nederländerna/ Holland...men det är bara för Schapendoes. Men kan tänka mig att de går all in även med andra raser där eftersom hela landet är extremt intresserade (och därför ofta i framkant) av avel, växtförädling och allt sådant.
De räknar ALLA kända generationer och på min finns 16 på ena sidan och 14 på andra...och t.o.m bilder på individerna i många fall. Bilder från tider jag inte ens visste att det fanns kameror. Fantastiskt. '

Men i andra fall har jag faktiskt ringt upp kennelklubbar i andra länder och sagt att jag vill ha info. Även SKK i vissa fall, man kan alltid fråga och sen räkna ut själv eller be någon riktigt nördig vän göra det.
Kan även finnas mjukvara som gör sånt, men är inte insatt i det.
 
Jag har kollat på ffa stamdoes som finns i Nederländerna/ Holland...men det är bara för Schapendoes. Men kan tänka mig att de går all in även med andra raser där eftersom hela landet är extremt intresserade (och därför ofta i framkant) av avel, växtförädling och allt sådant.
De räknar ALLA kända generationer och på min finns 16 på ena sidan och 14 på andra...och t.o.m bilder på individerna i många fall. Bilder från tider jag inte ens visste att det fanns kameror. Fantastiskt. '

Men i andra fall har jag faktiskt ringt upp kennelklubbar i andra länder och sagt att jag vill ha info. Även SKK i vissa fall, man kan alltid fråga och sen räkna ut själv eller be någon riktigt nördig vän göra det.
Kan även finnas mjukvara som gör sånt, men är inte insatt i det.

Ok, men då är det ju inte avelsdata utan du själv som gör jobbet - precis det som jag pysslar med. Det är den typen av register som collieklubben i Finland sammanställt med hjälp av Finska Kennelklubben, Svenska Collieklubben och enskilda i olika länder som varit aktiva med detta i många år.

Jag har mjukvara som gör alla uträkningar. Jag vill inte ha info bara om mina egna hundar, jag har över 40 000 i min databas.
 
@Scata

Du får inte en korrekt inavelsökning genom att räkna på fem generationer.
Om du inte orkar räkna så har många rasers hemland avelsdata som räknar med alla kända generationer.
Om du inte orkar leta så fråga inte mig vad som har hänt de senaste ca 20 åren eftersom du inte förstår mitt "korståg".
Fråga de på SU som kom med forskarlarmet för några år sedan.
Det beror inte på att vi inavlat mer än annars de senaste 20 åren, det beror på att saker och ting dras mot sin spets.

Om du undrar mer om detta med inavelsökning, varför saker och ting tillslut dras mot sin spets när man avlar inom sluten population och hur spetsen märks i form av inavelsökning, fråga någon vars korståg du förstår...för då kommer du också lyssna och ta till dig istället för att feltolka och försöka motbevisa din feltolkning.
Jag frågar ju dig. Du som kan allt, utom att förklara så att det blir begripligt.
Att då börja bli otrevlig för att jag ställer frågor är inte rätt väg att gå.
Att dumförklara mig gör inte heller att jag lyssnar bättre på dina argumet.
Vill du att andra ska lyssna på dig eller inte?

Du har alltså inte ens förstått att jag är FÖR inkorsning i de raser som behöver det. Men det ska ske kontrollerat! Folk som avlar måste veta vad de gör! Annars riskeras för mycket på hundarnas bekostnad.
Jag är dessutom FÖR att vissa hundraser faktiskt bör "dö ut", för det har gått på tok för långt.
 
Fast ni pratar om olika saker. Att trenden minskar, dvs att inavelsegraden per år blir lägre och lägre, är inte samma sak som att inavelsgraden total sett minskar. Den kommer att fortsätta öka så länge inte inavelsgraden per år är 0 %.
Men om rasen på SKKs sida visar 0% i år och flera år bakåt. Det betyder väl att det går åt rätt håll?
 
Ok, men då är det ju inte avelsdata utan du själv som gör jobbet - precis det som jag pysslar med. Det är den typen av register som collieklubben i Finland sammanställt med hjälp av Finska Kennelklubben, Svenska Collieklubben och enskilda i olika länder som varit aktiva med detta i många år.

Jag har mjukvara som gör alla uträkningar. Jag vill inte ha info bara om mina egna hundar, jag har över 40 000 i min databas.
Nä, inte med Schapendoes, då är det deras avelsdata (stamdoes) där de tar med alla generationer de känner till.

Det är mest där jag kollat hundar, för efter ett ex antal mordhot (pga av det jag gör, hatet är helt bottenlöst inifrån Sverige) ) och att de t,.o,m började skriva att de visste vart mina barn går i skolan så tänkte jag gå tillbaka till SKK för att avla på Schapendoes. För jag tycker det är en fantastisk ras som ganska ofta passar min vanligaste hundaktivivitet,
Så jag gick igenom närmre 2000 Schappar för att hitta bra matchning till min tik, men det fanns inte. Och varken SKK eller specialklubben ville svara på frågan hur jag ska gå tillväga om jag ej vill avla på halvsyskon-nivå. Men de var tysta, därför gick jag tillbaka till mitt projekt igen.

Men efter det , ja då har jag kollat några hundra "manuellt" av drygt 100 olika raser mest bara för att få en uppfattning av läget. Har dock inte tänkt tanken att hol, men nu när du frågar så tänker jag att de kanske kan ha det eftersom de är så pass intresserade av allt som har med avel att göra.
 
Men om rasen på SKKs sida visar 0% i år och flera år bakåt. Det betyder väl att det går åt rätt håll?

I en sluten population kan det aldrig gå åt rätt håll. Det kan gå åt "fel" håll olika snabbt.

Att inavelsgradsökningen är mycket låg i en ras kan bero på flera olika saker.

En sak som nog är ganska vanlig är att man tar in och flitigt använder importer som bara har 3 generationer i sina stamtavlor och då ger 0 % i inavelsgradsökning på pappret vid så gott som alla parningar men den med största sannolikhet högre i verkligheten.

Detta är tyvärr inte bra för sen genetiska variationen långsiktigt även om det ser bra ut på kort sikt.

För att det ska gå mindre snabbt åt fel håll så är en av de viktigaste sakerna att det används lika många olika hanar som tikar i avel (detta kan man titta på i avelsdata) samt att man upphör med matadoravel både på avkommor och barnbarn. Dessa saker tänker jag är oerhört viktigt att få till om man vill jobba för en hållbar population långsiktigt.
 
Nä, inte med Schapendoes, då är det deras avelsdata (stamdoes) där de tar med alla generationer de känner till.

Ja, men du pratade om många raser, det var därför jag undrade.

Stamdoes ligger på The Breed Archive, så det är inte kopplat till någon kennelklubb och är alltså inte jämförbart med Avelsdata. Jag kollade in där och problemet är, som med alla privata databaser, att den är beroende av att användare lägger in hundar.

För Schapendoes kanske det funkar toppen eftersom folk inom rasen är så engagerade men för andra raser kan läget vara ett helt annat. Jag tittade på Breed Archive för collie och insåg att jag inte skulle kunna göra en inavelsberäkning för min egen hund ens på 3 generationer, för hon fanns inte med. Och det kanske inte är något jätteproblem, jag skulle ju kunna lägga in henne själv. Men hennes föräldrar och mor- och farföräldrar fanns inte heller med. Bara ett par av DERAS föräldar var inlagda och även i generationen innan dess fattades flera hundar - jag vet inte hur många eftersom jag tröttnade där. Några av de hundar som fattades längre bak har fått mer än en kull och har avkommor i flera länder, så det är inte bara enstaka hundar som saknas.
 
Ja, men du pratade om många raser, det var därför jag undrade.

Stamdoes ligger på The Breed Archive, så det är inte kopplat till någon kennelklubb och är alltså inte jämförbart med Avelsdata. Jag kollade in där och problemet är, som med alla privata databaser, att den är beroende av att användare lägger in hundar.

För Schapendoes kanske det funkar toppen eftersom folk inom rasen är så engagerade men för andra raser kan läget vara ett helt annat. Jag tittade på Breed Archive för collie och insåg att jag inte skulle kunna göra en inavelsberäkning för min egen hund ens på 3 generationer, för hon fanns inte med. Och det kanske inte är något jätteproblem, jag skulle ju kunna lägga in henne själv. Men hennes föräldrar och mor- och farföräldrar fanns inte heller med. Bara ett par av DERAS föräldar var inlagda och även i generationen innan dess fattades flera hundar - jag vet inte hur många eftersom jag tröttnade där. Några av de hundar som fattades längre bak har fått mer än en kull och har avkommor i flera länder, så det är inte bara enstaka hundar som saknas.

Ja, jag förstår vad du menar. Det kanske är specialklubben i sverige som lägger in de svenskfödda Schapparna där. För om det var uppfödarna borde jag ibland stött på att jag inte fann i det registret...men jag vet faktiskt inte vem som gör det.
Men jag har kollat och stämt av med deras kennelklubb flera gånger och det stämmer bra.
Ok. Synd att registret inte är fullständigt eller ens i närheten av det med alla andra raser.
 
Ja, jag förstår vad du menar. Det kanske är specialklubben i sverige som lägger in de svenskfödda Schapparna där. För om det var uppfödarna borde jag ibland stött på att jag inte fann i det registret...men jag vet faktiskt inte vem som gör det.
Men jag har kollat och stämt av med deras kennelklubb flera gånger och det stämmer bra.
Ok. Synd att registret inte är fullständigt eller ens i närheten av det med alla andra raser.

Ja, det är tyvärr nackdelen med privata databaser. Lika synd är det att inte alla rasklubbar är så engagerade som vissa - för collien är rasklubbarna i både Sverige och Finland mycket duktiga.
Ännu värre är att det är så få kennelklubbar som har offentliga databaser med ens de mest grundläggande uppgifterna. Nu var det iofs ett tag sedan jag kollade runt, men då var det bara Frankrikes som var något att hänga i julgranen, utöver förstås de nordiska ländernas.
 
Hur långt bak behöver man räkna för att få en rättvis bild över hur det ser ut? Jag förstår att allra bäst hade det varit att gå tillbaka till när rasen skapades, men om inte det är möjligt?
Eller som @WildWilma påpekade, att det är inte ovanligt med att det saknas hundar i stamtavlan.
 
Jag tror det viktigaste vi kan göra är att undvika matadoravel - det ökar chansen att det finns motparter som är mindre släkt tillgängliga. Det är också viktigt att man utvärderar individerna som går i avel (och på så sätt i möjligaste mån rensar ut de individer som drabbats av genetiska sjukdomar pga inavel eller otur). Väl managerad kan man skapa friska populationer även med ett litet genmaterial - med otur eller idioter bakom ratten kan även en numerärt stark population kollapsa.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp