ylvalill
Trådstartare
Jag har redan skrivit hyllmeter efter hyllmeter om min otursfågel till häst här på buke så en del av er känner kanske igen min historia. Jag har en häst som jag har haft i snart 5 år. Tre och ett halvt av de åren har han varit sjuk eller skadad på ett eller annat vis. Det började med en kraftig virusinfektion, följdes sedan av ledinflammationer i omgångar på alla fyra benen med pålagringar som följd och slutligen en mycket allvarlig senskada som han drog på sig i hagen under sommarbetet för ett och ett halvt år sedan. Under tiden har han också haft mer eller mindre problem med hosta och haft diverse mer eller mindre allvarliga sårskador.
För att göra en väldigt lång historia ganska kort så har mitt liv under de senaste 3,5 åren helt och hållet bestått av att försöka kurera och rehabilitera min häst. Han har inte varit igångsatt och ridbar under en enda period av dessa åren och han har mått ganska dåligt av detta eftersom han är en häst som behöver ha sysselsättning och variation i sin tillvaro. Den enda perioden som han faktiskt verkade må ganska bra rent psykiskt var då han bodde ute på landet i ett år och fick gå ute väldigt mycket i enorma skogshagar och blev riden i varierande terräng i skogen. Nu har jag dock på grund av mitt jobb blivit tvungen att flytta honom ner till Göteborg igen och även om han står i ett jättefint stall med (med stadsmått mätt) ganska fina hagar så trivs han inget vidare. Han blir mer och mer grinig och besvärlig hela tiden och det tolkar jag som att han inte mår bra.
Nyligen fick han värre problem än vanligt med sin hosta och vi var (efter mycket besvär eftersom han är väldigt jobbig att lasta) på veterinärkliniken för vårt 1000:e (känns det som...) besök. Dom konstaterade att han helt enkelt är allergisk mot någonting och måste äta medicin för över 2000 kr i månaden för att slippa sin hosta. Förutom hostan kollade dom även upp läget med den gamla senskadan och veterinären konstaterade att det finns en liten markering vid longering i vänster varv, för övrigt är han ohalt. Dock ser förstärkningsbandet väldigt dåligt ut på ultraljudet och han är till och från varm över senan vilket inte är ett positivt tecken.
Jag jobbar för närvarande rätt mycket, minst heltid, har lång väg till och från jobbet (en timme enkel väg) och reser dessutom en del i jobbet. Detta innebär att tiden jag har för att ta hand om min häst är ganska begränsad. Jag har dessutom ett ganska stressigt jobb och när jag väl kommer till stallet på kvällarna så är jag oftast helt slutkörd och tålamodet osv är väl inte direkt på topp. Detta leder till att jag känner att jag varken har tid eller ork att ge min häst all den omsorg och stimulans som han så väl behöver.
Jag har en medryttare som försöker rida 2 dagar i veckan men det blir inte varje vecka. Är verkligen livrädd för att hon skall tröttna och sluta för det vore en komplett katastrof. Det känns fullt tillräckligt att hon skall åka hem nu under jullovet och jag därför får ta hästen själv i över två veckor.
Det är inte så lätt att hitta en medryttare till en häst som min. Vem vill rida en häst som är konstant dålig och bara får ridas enligt ett speciellt igångsättningsschema? Lägger man dessutom till att han kan vara lite väl pigg ibland pga understimulans, han är bilrädd och lite allmänt hispig och har dessutom slängt av nuvarande medryttare ett antal gånger så är det näst intill omöjligt att få tag i en medryttare....
Jag känner verkligen att jag inte orkar med detta längre. Jag mår inte bra och min häst mår inte bra och allt blir bara värre och värre och jag kan inte se någon utväg alls ur detta. Hade funderingar på att skicka iväg honom på igångsättning/utbildning ett par månader för att dels få lite andrum själv och dels se om det överhuvudtaget går att sätta igång honom igen efter alla skadorna. Men nu efter veterinärens senaste prognos så känns det inte längre lika aktuellt. Jag kan ju inte skicka iväg en halt häst för igångsättning....
Sen är det så himla svårt att veta vart man skall vända sig också. Jag har ett väldigt begränsat "hästnätverk" och känner inte till någon som sysslar med rehabilitering/utbildning av hästar. Det finns ju så många som är oseriösa, hur skall man veta vem man kan lita på? Dessutom är det ju inte direkt nån stjärnhäst jag har, han har aldrig varit tävlingshäst och kommer inte att bli det heller. Finns det någon som kan vara intresserad av att ta sig an en sådan häst över huvud taget...?
Helst av allt skulle jag vilja att han hamnade hos någon som verkligen orkar engagera sig i honom, som har tid och ork att jobba med hans problem (allt från trafiksäkerheten till lastningsproblemen och igångsättningen och hela paketet). Han förtjänar ju verkligen en chans till men jag känner bara att jag inte orkar mer nu. Jag håller på att gå in i väggen med huvudet före och jag vet inte hur jag skall bära mig åt för att inte hamna där. Åker hem från stallet varje dag med tårarna rinnande eftersom jag känner mig så skyldig för att min häst inte mår bra psykiskt och maktlös för att jag inte kan komma fram till en lösning.
Orkar inte längre, vad ska jag göra...?
För att göra en väldigt lång historia ganska kort så har mitt liv under de senaste 3,5 åren helt och hållet bestått av att försöka kurera och rehabilitera min häst. Han har inte varit igångsatt och ridbar under en enda period av dessa åren och han har mått ganska dåligt av detta eftersom han är en häst som behöver ha sysselsättning och variation i sin tillvaro. Den enda perioden som han faktiskt verkade må ganska bra rent psykiskt var då han bodde ute på landet i ett år och fick gå ute väldigt mycket i enorma skogshagar och blev riden i varierande terräng i skogen. Nu har jag dock på grund av mitt jobb blivit tvungen att flytta honom ner till Göteborg igen och även om han står i ett jättefint stall med (med stadsmått mätt) ganska fina hagar så trivs han inget vidare. Han blir mer och mer grinig och besvärlig hela tiden och det tolkar jag som att han inte mår bra.
Nyligen fick han värre problem än vanligt med sin hosta och vi var (efter mycket besvär eftersom han är väldigt jobbig att lasta) på veterinärkliniken för vårt 1000:e (känns det som...) besök. Dom konstaterade att han helt enkelt är allergisk mot någonting och måste äta medicin för över 2000 kr i månaden för att slippa sin hosta. Förutom hostan kollade dom även upp läget med den gamla senskadan och veterinären konstaterade att det finns en liten markering vid longering i vänster varv, för övrigt är han ohalt. Dock ser förstärkningsbandet väldigt dåligt ut på ultraljudet och han är till och från varm över senan vilket inte är ett positivt tecken.
Jag jobbar för närvarande rätt mycket, minst heltid, har lång väg till och från jobbet (en timme enkel väg) och reser dessutom en del i jobbet. Detta innebär att tiden jag har för att ta hand om min häst är ganska begränsad. Jag har dessutom ett ganska stressigt jobb och när jag väl kommer till stallet på kvällarna så är jag oftast helt slutkörd och tålamodet osv är väl inte direkt på topp. Detta leder till att jag känner att jag varken har tid eller ork att ge min häst all den omsorg och stimulans som han så väl behöver.
Jag har en medryttare som försöker rida 2 dagar i veckan men det blir inte varje vecka. Är verkligen livrädd för att hon skall tröttna och sluta för det vore en komplett katastrof. Det känns fullt tillräckligt att hon skall åka hem nu under jullovet och jag därför får ta hästen själv i över två veckor.
Det är inte så lätt att hitta en medryttare till en häst som min. Vem vill rida en häst som är konstant dålig och bara får ridas enligt ett speciellt igångsättningsschema? Lägger man dessutom till att han kan vara lite väl pigg ibland pga understimulans, han är bilrädd och lite allmänt hispig och har dessutom slängt av nuvarande medryttare ett antal gånger så är det näst intill omöjligt att få tag i en medryttare....
Jag känner verkligen att jag inte orkar med detta längre. Jag mår inte bra och min häst mår inte bra och allt blir bara värre och värre och jag kan inte se någon utväg alls ur detta. Hade funderingar på att skicka iväg honom på igångsättning/utbildning ett par månader för att dels få lite andrum själv och dels se om det överhuvudtaget går att sätta igång honom igen efter alla skadorna. Men nu efter veterinärens senaste prognos så känns det inte längre lika aktuellt. Jag kan ju inte skicka iväg en halt häst för igångsättning....
Sen är det så himla svårt att veta vart man skall vända sig också. Jag har ett väldigt begränsat "hästnätverk" och känner inte till någon som sysslar med rehabilitering/utbildning av hästar. Det finns ju så många som är oseriösa, hur skall man veta vem man kan lita på? Dessutom är det ju inte direkt nån stjärnhäst jag har, han har aldrig varit tävlingshäst och kommer inte att bli det heller. Finns det någon som kan vara intresserad av att ta sig an en sådan häst över huvud taget...?
Helst av allt skulle jag vilja att han hamnade hos någon som verkligen orkar engagera sig i honom, som har tid och ork att jobba med hans problem (allt från trafiksäkerheten till lastningsproblemen och igångsättningen och hela paketet). Han förtjänar ju verkligen en chans till men jag känner bara att jag inte orkar mer nu. Jag håller på att gå in i väggen med huvudet före och jag vet inte hur jag skall bära mig åt för att inte hamna där. Åker hem från stallet varje dag med tårarna rinnande eftersom jag känner mig så skyldig för att min häst inte mår bra psykiskt och maktlös för att jag inte kan komma fram till en lösning.
Orkar inte längre, vad ska jag göra...?
