Vegetarian-mamma

[Crossline]

Skojig rubrik ändå

Jag äter inte kött, men det gör min dotter på 1,5 år. Just nu tycker hon att det är väldigt roligt att låta oss föräldrar och andra smaka på hennes mat och mata oss. När hon håller fram kött till mig så tackar jag nej och säger att jag är mätt.

Men hur gör jag när hon blir lite äldre? Jag äter inte kött för att jag vill inte bidra till köttindustrin, det känner jag är en lite knölig förklaring för ett litet barn. Jag känner inte att jag vill säga att det gör mig sjuk eller att jag inte tål det riktigt heller eller så.

Jag vill passa mig noga för att lägga någon värdering i min eller min sambos (köttätare) kost inför barnet också, så jag vill inte antyda att jag tycker att det ena eller andra är bättre eller sämre. Hon får avgöra det själv när hon är äldre.

Hur hade ni förklarat?

 

[Krystalline]

Jag säger till mina att jag inte vill äta djur. När de frågar varför säger jag att man måste döda djuren för att kunna äta dem, och att jag inte tycker att det är okej.

 

[Andromedae]

Jag säger nog bara att jag inte äter det.

När mitt barn blev lite äldre pratade jag mer om varför jag valt som jag gjort, men vi har alltid varit tydliga med att han får välja som han vill.

 

[Araminta]

Jag tänker att riktigt små barn ofta inte behöver mer förklaring än att man helt enkelt inte tycker om att äta allt. Man kan ju prata om att man tycker om olika saker, du vill inte ha kött, dottern vill inte ha X och pappa vill inte ha Y. Sen kan man ju bygga på den förklaringen vartefter barnet blir större och förstår mer.

 

[Kilauea]

Jag tror inte hon behöver bli så stor för att förstå att du inte vill äta djur.
Sonen, 4 år, frågade en gång vad skinka är. När han fick veta att det var gris blev han väldigt fundersam. "Men grisen vill väl inte dö?"
Så förklarade att vissa väljer att inte äta djur och att det är viktigt att man tar hand om sina djur ordentligt, oavsett om de ska ätas eller ej och att han får välja själv om han vill äta djur eller ej.

 

[Dorinda]

Här har vi samma situation, mamma vegetarian, pappa inte. Jag hoppas ändå att barnet kommer att äta kött oxå, iaf fram tills han blir halvgammal.

 

[Poison-heart]

Dottern på snart två vill mata mig med sina leverpastejsmörgåsar ibland. Jag är också vegetarian sedan många år men har två barn som äter kött. Jag brukar bara tacka nej och inte säga så mycket mer. Sonen på 4 år har nu på senaste börjat fråga mig ibland när dom äter tex korv varför inte jag gör det. Då har jag sagt att jag har annan mat som jag äter vi har inte gått in mer detaljerat än så än, men det kommer.

 

[Sel]

Här har vi samma situation, mamma vegetarian, pappa inte. Jag hoppas ändå att barnet kommer att äta kött oxå, iaf fram tills han blir halvgammal.

Varför hoppas du det? Svara bara om du vill, jag blev bara nyfiken.

 

[Dorinda]

Varför hoppas du det? Svara bara om du vill, jag blev bara nyfiken.

Det är ju enklare, både näringsmässigt och i samhället.
Jag gillar inte själv att be om special mat när folk bjuder hem mig. Så då och på resor hade det ju varit mer praktiskt att vara allätare.

 

[Crossline]

Tack så mycket för era tankar

 

[Sedna]

Jag är den enda vegetarianen i familjen. Har förklarat att jag inte vill äta kött, för att det är dött djur, och att jag inte heller behöver äta kött. Att jag äter växter som linser och böner istället. Vet inte när jag började förklara för äldsta barnet, vid 4-5 år kanske.

 

[enough]

Att erbjuda barnet kött utan att säga nåt om det är ju precis lika mycket att förmedla värderingar, som att inte göra det och säga att man tycker det är fel att äta kött.
Jag själv fick aldrig valet att äta vegetariskt som liten. Jag satt och petade i köttet och fick kväljningar i stället. Det är bra att det finns en dialog kring köttätande/alternativ på ett annat sätt numera och en större valfrihet.

Mitt eget barn åt vegetariskt fram till fyra-års åldern, då vi separerat, hans pappa började äta kött och han ville smaka. Jag lade mig inte i vad han gjorde hos pappa, men har alltid varit tydlig med att jag inte köper något kött hem till oss, och berättat varför. Inga långa föreläsningar om den hemska djurindustrin, utan bara att jag vill inte äta djur eller bidra till att de har det dåligt, och därför köper jag inte sånt. Men att han får välja själv när han är med andra. Nu väljer han sen länge att vara vegetarian, (han är världens djurvän och tyckte till och med det var taskigt att ta piller mot springmask nyligen) och det känns faktiskt bra att det kommer från honom själv nu, att jag inte förbjudit nånting. Och speciellt att jag inte gjorde det till en konflikt mellan oss föräldrar i ett känsligt läge.

Jag förstår dilemmat, men bäst att vara ärlig tänker jag utan att göra nån stor grej av det.

 

[vemsomhelst123]

Skojig rubrik ändå

Jag äter inte kött, men det gör min dotter på 1,5 år. Just nu tycker hon att det är väldigt roligt att låta oss föräldrar och andra smaka på hennes mat och mata oss. När hon håller fram kött till mig så tackar jag nej och säger att jag är mätt.

Men hur gör jag när hon blir lite äldre? Jag äter inte kött för att jag vill inte bidra till köttindustrin, det känner jag är en lite knölig förklaring för ett litet barn. Jag känner inte att jag vill säga att det gör mig sjuk eller att jag inte tål det riktigt heller eller så.

Jag vill passa mig noga för att lägga någon värdering i min eller min sambos (köttätare) kost inför barnet också, så jag vill inte antyda att jag tycker att det ena eller andra är bättre eller sämre. Hon får avgöra det själv när hon är äldre.

Hur hade ni förklarat?

Säga som det är. Det gör vi (köttätare) till vårt barn och har nog alltid gjort. Nu pratar vi mycket i termer om djur när vi pratar om kött och har alltid gjort, tex ska vi äta gris eller ko idag. Min sambo är uppväxt på en ekologisk gård med glada köttkor, och vi äter mest kött vi vet var det kommer ifrån. Så får hon välja själv sen, hittills har hon inte haft problem med att äta djur.

 

[vemsomhelst123]

Att erbjuda barnet kött utan att säga nåt om det är ju precis lika mycket att förmedla värderingar, som att inte göra det och säga att man tycker det är fel att äta kött.
Jag själv fick aldrig valet att äta vegetariskt som liten. Jag satt och petade i köttet och fick kväljningar i stället. Det är bra att det finns en dialog kring köttätande/alternativ på ett annat sätt numera och en större valfrihet.

Mitt eget barn åt vegetariskt fram till fyra-års åldern, då vi separerat, hans pappa började äta kött och han ville smaka. Jag lade mig inte i vad han gjorde hos pappa, men har alltid varit tydlig med att jag inte köper något kött hem till oss, och berättat varför. Inga långa föreläsningar om den hemska djurindustrin, utan bara att jag vill inte äta djur eller bidra till att de har det dåligt, och därför köper jag inte sånt. Men att han får välja själv när han är med andra. Nu väljer han sen länge att vara vegetarian, (han är världens djurvän och tyckte till och med det var taskigt att ta piller mot springmask nyligen) och det känns faktiskt bra att det kommer från honom själv nu, att jag inte förbjudit nånting. Och speciellt att jag inte gjorde det till en konflikt mellan oss föräldrar i ett känsligt läge.

Jag förstår dilemmat, men bäst att vara ärlig tänker jag utan att göra nån stor grej av det.

Håller med. Man kan ju inte försköna världen hur mycket som helst. Vi försöker undvika att prata om Putin hemma, men i övrigt tror jag barnet får höra det mesta som det är.

 

[nyttnick]

Jag är också vegetarian (som äter mycket veganskt). Jag har alltid tackat nej till kött och när barnen var små och frågade varför jag inte ville ha, så frågade jag helt enkelt varför de inte ville äta broccolin. Och så var diskussionen ur världen.

Här lagas både kött och veg (trots att jag inte har någon annan vuxen i hushållet). Min grundtanke är att det alltid ska finnas något på bordet som var och en kan äta av. Ibland bara veg - när jag vet att alla äter det. Ibland kött och veg och så får barnen välja vilket de äter. Då blir det verkligen att de inte tvingas till varken det ena eller andra.

Barnens pappa jagar och snackar skit om veg-mat och veg-substitut. Jag försöker att förklara att vi alla bor i en del av världen där vi har lyxen att kunna välja. Jag skulle aldrig kunna jaga själv, men kan inte tycka att det är fel så länge som det görs med respekt. Men jag vill ändå inte äta det så länge som jag har alternativ från växtriket.

Barn är smarta och det kommer att gå bra!

 

[Trollunge]

Min man är vegetarian och han har alltid sagt till vår son att han inte äter döda djur. Inte varit några konstigheter. Jag och vår son äter kött, men vår son är väldigt kräsen (blir 4 i höst) så det är inte mycket kött han äter direkt.

Vår son för något halvår sen:
Sonen: Hmm, pappa gillar inte döda djur.
Jag: Nej precis pappa gillar inte det.
Sonen: Men mamma gillar döda djur!

Haha ja så är det ju

 

[Tilly_85]

Kommer ihåg när ett av mina yngre syskon frågade mig vad kött var och varför jag inte åt det (nu gör jag men gjorde inte det då). Jag förklarade att kött är muskler och fett från djur som vi äter, pekade på min arm och sa att här är också kött,. Det kan man äta om man vill. Hen blev rätt ledsen och pappa undrade vad 17 det var jag sagt, när jag förklarade vår konversation så var det väl ok men misstänker det var en lite brutal förklaring från mitt tonårs jag

Men med det sagt, hade nog bara sagt jag inte vill ha kött och låtit det ligga sen i takt med att barnet blir äldre brodera ut ens förklaring efter ålder. Dom flesta barn förstår det mesta, ser sammanhang och analyserar rätt klokt så länge man pratar med dom om saker dom undrar över och man försöker svara hyfsat på deras frågor

 

[Milosari]

Jag smakar alltid men väljer att inte äta eftersom jag ju inte tycker om kött och inte vill döda djur för att äta dem. Det är helt okomplicerat för mig 6-åring som också smakar på allt men låter bli det han inte gillar. För honom är det inga konstigheter att djur ska dö för att bli mat (andra djur jagar ju och dödar för att äta kött) men själva industrin kring animalieproduktion har han ingen koll på.

Barn är väldigt olika när det gäller dels empatisk förmåga och också vad de är beredda att offra för sin övertygelse. Själv slutade jag äta kött första gången redan på dagis, men det föll på att jag inte förstod att korv var kött. Och förskolan var inte särskilt tillmötesgående där i mitten på 80-talet