Vem bestämmer över amningen?

[Sofie_B]

Kan bara instämma!
Här har pappan alltid haft lättare för att söva på andra sätt, som i famnen och med vagnen. Tror knappast det är ovanligt om pappan bara anstränger sig lite. Han har kunnat få bebis att enkelt somna i famnen utan ansträngning, jag måste minsann böka med att plocka fram bröstet för att söva i famnen. Inte värt att avundas, istället ser vi det som att vi kan komplettera varandra. Pappan har även varit bättre på magmassage och att lindra magont, så nog har han varit precis lika viktig och behövd även för våra helammade barn. Allt handlar om ta sid tid med barnet och att engagera sig i situationerna som ges, att skylla på amning är bara en lam undanflykt.

Här med! Mannen kan minsann få bebis att sova i sängen även dagtid, försöker jag med det blir han ledsen. Och det avundas jag faktiskt, jag skulle också vilja kunna sova bredvid bebis när han sover dagtid istället för att få vara ute och rulla vagnen eller sitta och gunga på vaggan.

 

[leoparden]

Nu kanske det här sticker lite i ögonen på någon och jag menar inte att provocera, men min känsla är att vissa män (obs! Absolut inte alla!) gömmer sig lite bakom att amningen skulle vara något som hindrar deras anknytning till barnet, när det kanske snarare handlar om att dom måste anstränga sig för att hitta sina sätt att knyta an till bebisen.

Jag är glad att jag har amningen och utöver att det är ett smidigt sätt att mata bebis på (det tycker både jag och mannen) så har jag kunnat använda amningen både till att trösta bebis och söva honom. Det funkar ju inte för mannen, men det innebär inte att han inte har hittat egna sätt att trösta och söva bebis på. Sätt som är precis lika bra och i vissa fall till och med bättre. Vi båda har varit väldigt noggranna med att vi har delat ansvar för bebis från början och stöttat varandra i det, det har inte varit så att jag har tagit bebis bara för att han är ledsen utan vi båda har varit övertygade om att hans pappa kan trösta lika bra som jag. Kanske ibland på ett annat sätt, men lika bra. Det som fungerar för mig fungerar inte alltid för mannen och tvärtom, vem vet varför. Allting behöver inte vara lika för att vara jämställt tänker jag, det kan vara lika jämställt fast det är olika. Det är okej att göra olika bara man gör det bästa för barnet.

Precis samma här. Jag tar alltid till amningen för att söva/trösta, mest pga bekvämlighet Pappan gör på andra sätt och söver/tröstar precis lika bra som jag! Jag upplever inte att bebis på något sätt föredrar mig för att jag ammar, utan hon är lika trygg och glad med både mig och pappan.

 

[Pontevecchio]

Har man turen att ha fått en välfungerande amning så gör det vardagen smidigare och enklare - med amning kan man trösta, söva, mata utan förberedelser osv. Jag vet inte hur mycket bärande, vankande, guppande, diskande, vakande osv amningen har besparat mig, .

Det där är på intet sätt en sanning. Amningen funkade fläckfritt för mig direkt men jag valde att delamma från 2 mån ålder för att inte bli så låst och för att det var knöligt att amma i stallet i december i -5.

 

[MiniLi]

Du svarade på detta:

med detta:

Dvs jag skrev tydligt att det jag vänder mig mot är att mannen skulle ha någon say i huruvida jag ammar eller ej. Du svarar då och frågar varför det är mitt val och inte vårt gemensamma val huruvida jag ammar. Det kan aldrig bli ett gemensamt beslut huruvida jag ammar - det är min kropp, min man kan tyvärr inte ha en åsikt i det. Däremot kan han ha en åsikt om huruvida HAN också kan mata - vilket han skulle vara varmt välkommen att göra.

För mig känns det lika rimligt att avstå amning för att mannen känner sig förfördelad som att avstå graviditet (och istället välja surrogat) för att mannen känner sig förfördelad. Det vill säga fullkomligt orimligt.

Om min amning skapar såna enorma mentala bekymmer för min make skulle jag föreslå att han gick till en terapeut så han fick lära sig att hantera det hela.

Jag är med på att amning kan vara en jämställdhetsfälla och är väl införstådd i att man behöver jobba häcken av sig för försöka att skapa en jämställd relation efter att man skaffat barn. Jag ser bara inte att lösningen är att mamman ska offra fungerande amning.

Okej, jag menade såklart inte att mannen ska bestämma över amning på det sättet du tolkade mig.
Jag syftade på just att mannen kan ha åsikter och önskemål om att få bli involverad, tex genom flaska utöver amning.

Mentala bekymmer? Jag fattar faktiskt inte varför du tolkar mitt inlägg så dramatiskt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag syftade på just att mannen kan ha åsikter och önskemål om att få bli involverad, tex genom flaska utöver amning.

Jag har hela tiden pratat om ett scenario där mannen vill att kvinnan av någon anledning, vilken den än må vara, ska avstå amning. Ingenting annat. Att du svarat på mina inlägg utifrån ett helt annat scenario kan jag inte göra så mycket åt.

 

[ako]

Jag har skrivit tidigare i tråden att jag inte tycker att frågan om amning går att skilja från frågan om föräldraskap, och att den enda lösningen jag ser är att diskussionen om amning också blir en diskussion om föräldraledigheten och hur den ska läggas upp under "amningsperioden".

Tack, då fick jag lite svar

 

[westernsuzie]

Nu kanske det här sticker lite i ögonen på någon och jag menar inte att provocera, men min känsla är att vissa män (obs! Absolut inte alla!) gömmer sig lite bakom att amningen skulle vara något som hindrar deras anknytning till barnet, när det kanske snarare handlar om att dom måste anstränga sig för att hitta sina sätt att knyta an till bebisen.

Det tror jag faktiskt med, i vissa fall. Dessutom är det väldigt lätt att underskatta tiden och engagemanget som krävs för att få en fungerande amning och säga att det är en gräddfil till en bra anknytning. Även om man har tur och amningen fungerar finfint från första sekund och aldrig blir något krångel lägger man helt galet mycket tid på det i början. Jag kan garantera att en pappa som lägger lika mycket tid, ansträngning och engagemang på att skapa en fin relation till sitt barn får en jättefin anknytning till barnet, även om det sker på andra sätt än just genom amning.

 

[inverterad]

Det är väl klart att partnern kan kompensera för närheten som amningen ger. Hur det går till om pappan samtidigt jobbar heltid övergår dock mitt förstånd.

 

[Sedna]

En del män tycks tro att det räcker med försök till kvalitetstid, som i att vara den pappan barnen busar med några timmar på helgen. Funkar inte så. Det är kvantitetstiden som lägger grunden för kvaliteten. Att bara ta 10 dagar ledigt vid barnets födelse och sedan skylla bristande anknytning på amning, näe jag orkar inte. På vissa sätt märks det väldigt väl att män har en tradition av att åka gräddfil.

 

[Ainon]

Det där är på intet sätt en sanning. Amningen funkade fläckfritt för mig direkt men jag valde att delamma från 2 mån ålder för att inte bli så låst och för att det var knöligt att amma i stallet i december i -5.

Jag förstår inte varför "alla" säger att amma är så smidigt. Ammade visserligen bara någon vecka innan jag lessnade och övergick till flaska (hade inget problem med amningen). Tycker då flaskmatning var enormt mycket smidigare, slipper slabbet med bröstmjölk, spända bröst pga det gått för lång tid mellan amningarna, samt framförallt pappan kunde göra det dag som natt så även jag kunde sova och göra annat. För mig vägde det då upp det lilla besväret med att diska flaskorna en gång per dag (även det kan ju karln göra )

För att återgå till trådens syfte så bestämde jag hur vi skulle göra, min kropp och jag ville inte amma, karln tänkte nog i början att amning är naturligt och så är bäst men vet att han är väldigt glad över att kunna ta även matningsansvar tidigt. Tycker man som flaskmatare har fått mycket gratis vad gäller relationen barn-pappa, tycker jag märker stor skillnad jämfört med vad föräldrar runt om mig har haft för situation vad gäller att barnet accepterar att pappan tröstar/söver osv. Men däremot tror jag att det går att kompensera för det om man ammar men att det krävs att man tänker på det och "jobbar" på det från både mammans och pappans håll, tyvärr verkar inte många göra det av vad jag ser och hör omkring mig....
Här jobbade karln heltid och dessutom endel borta under veckorna (!), tror verkligen flaskmatningen hjälpte till mycket till att hon hela tiden hade samma anknytning till oss båda. Han tog nästan all flaskmatningen torsdag-söndag (jobbade borta måndag - onsdag/torsdag).

 

[Sofie_B]

En del män tycks tro att det räcker med försök till kvalitetstid, som i att vara den pappan barnen busar med några timmar på helgen. Funkar inte så. Det är kvantitetstiden som lägger grunden för kvaliteten. Att bara ta 10 dagar ledigt vid barnets födelse och sedan skylla bristande anknytning på amning, näe jag orkar inte. På vissa sätt märks det väldigt väl att män har en tradition av att åka gräddfil.

Och en del andra "anknytningspersoner". Som min mamma som kommer till oss och säger "men John, jag är ju din MORMOR!". Ehh say what ser bebis ut att tänka, det är ju fortfarande bara någon han har träffat 4 ggr i sitt liv. Det fungerar verkligen inte så utan vill man vara viktig för bebisen (och även äldre barn) gäller det att finnas i närheten. OFTA. Man måste investera i relationen för att barnet ska kunna knyta an.

 

[Sedna]

Och en del andra "anknytningspersoner". Som min mamma som kommer till oss och säger "men John, jag är ju din MORMOR!". Ehh say what ser bebis ut att tänka, det är ju fortfarande bara någon han har träffat 4 ggr i sitt liv. Det fungerar verkligen inte så utan vill man vara viktig för bebisen (och även äldre barn) gäller det att finnas i närheten. OFTA. Man måste investera i relationen för att barnet ska kunna knyta an.

Ja det där är nog inte heller så ovanligt tyvärr.

 

[ako]

Jag har sett en konflikt uppstå ett par gånger på grund av kvinnans rättighet att amma (om det fungerar). Det har varit när föräldrarna inte har bott ihop när barnet föds och då mamman har ammat. Pappan har då inte kunnat ha barnet någon längre stund eftersom ett ammande barn blir hungrig ganska ofta.

Eftersom det är viktigt att barnet får knyta än även till pappan behöver pappan såklart få umgås med barnet och det är inte alltid så lätt att även umgås med mamman. Har pappan då rätt att kräva att barnet ska få mat i flaska så att han har möjlighet att umgås med barnet fler timmar i sträck? Även om det stör amningen så att mamman måste sluta amma?

Jag är själv inte alls insatt i frågan men har tänkt att det är klart att barnet ska få amma om det fungerar men jag börjar inse att det inte är så självklart.

Jag har en bekant som hade det så. Det hade tagit slut mellan henne och pappan innan barnet föddes och hon valde att inte amma alls (tror t o m hon fick medicin som hjälpte till att stoppa produktionen) just för att pappan skulle kunna ha babyn redan från början. Pappan bodde i hennes lägenhet med henne och babyn i ca en månad (de var goda vänner så inget bekymmer att dela lgh ett tag) och sedan bodde babyn i princip växelvis typ varannan dag (för att inte ha för lång paus mellan föräldrarna) i flera år. Vet inte om det var exakt varannan dag eller hur de delade upp f l, men båda umgicks mycket med barnet trots att de inte bodde i hop och barnet hade två hem från start. Nu tror jag att de har mer traditionellt varannan vecka, men nu är väl barnet 6-7 år eller så.

Alla ska ju göra som de vill förstås, men i deras situation måste det ju ha underlättat mycket för båda föräldrarna att enbart flaska och det beslutet bidrog ju till att ge barnet tillgång till båda trots att de inte bodde tillsammans.

När föräldrar bor tillsammans så vidhåller jag dock att pappan kan kompensera på andra sätt om mamman vill amma och det funkar även om han får anstränga sig lite extra och faktiskt även om han jobbar och mamman är den som är hemma de första månaderna (p g a just precis amningen) - den vakna tiden är som tur är betydligt längre än en normal arbetsdag. Och för många funkar det ju att kombinera amning och flaska också för den delen.

 

[Roheryn]

Hmm... Har följt den här tråden i några dagar, med stort intresse!

Jag tänker spontant att vilken förälder som vill mata faktiskt är av underordnad betydelse - det är hur barnet vill ha det och det som är bäst för barnet som får gälla de här första månaderna! Vad som är "bäst" kan givetvis diskuteras, men om amningen fungerar och mamma och barn är nöjda med den så har jag väldigt svårt att tänka mig att något annat skulle vara bättre (eller ens lika bra)? Att då avstå från amning enbart för att pappan också vill kunna mata, det känns för mig väldigt främmande.

Själv var jag ingen stor amningsälskare när min dotter var liten - det fungerade och jag gjorde det för hennes skull (övertygad om att det är "bäst" med amning om det fungerar) - men själv tyckte jag det var ganska kladdigt och meckigt. Dottern vägrade dessutom konsekvent all annan form av matning (fram till dess vi började introducera "vanlig" mat på sked), så det hade nog krävts viss kamp med henne om vi skulle kunnat lyckas ge henne mat på flaska. Inte värt det, tycker jag!

Angående anknytning, så var mitt hästintresse den enskilt bästa investeringen i pappa-dotter-relationen!! Det innebar nämligen att jag tillbringade ett par timmar i stallet varje eftermiddag/kväll och då lämnade över en nyammad dotter till hennes pappa. De fick då en stund tillsammans utan mig och utan några bröst närvarande! Han fick alltså hitta andra sätt att trösta, umgås och finna närhet. Och detta gjorde vi oavsett om läget var "glad och nöjd bebis" eller "upprörd och arg bebis" eller "trött och ledsen bebis". Pappan fick alltså uppleva alla dotterns sinnesstämningar och inte bara ta över henne i det glada och nöjda läget - tror att det också har stor betydelse för anknytningen!! Idag är hon 18 år och jag vill nog påstå att hon har en lika god relation till sin pappa som till mig.

Ser jag tillbaka på min egen barndom så är jag född i början på 70-talet när det bara var mammor som tog föräldraledigheten. Jag blev dessutom helammad av min mamma i 8-9 månader. Och ändå hade jag som barn (den delen av min barndom jag minns) och även som vuxen en lika bra och nära relation till båda mina föräldrar! Tror att det berodde på att min pappa verkligen tog del av mitt liv, på riktigt, från början! Han var lärare och hade långa sommarlov och även en del lediga eftermiddagar, så han och jag "hängde" en del när jag var liten. Som flera andra varit inne på, så tror jag att det gäller att investera TID mer än något annat om man vill få en nära relation till sina barn. Amningen kan ju givetvis vara ett sätt att investera den där tiden, men långt ifrån det enda!

 

[Sol]

Jag tänker att andra inte har med amningen att göra. Om barnets andra förälder också vill mata är det väl bara att göra det, men bröstmjölk eller ersättning. Om mjölk inte kan pumpas ur av någon anledningen ska ingen känna sig tvingad att hålla på med det för någon annans skull. Om ungen inte vill ta flaska eller dricka ersättning så är det så. Inget problem om amningen funkar bra. Ungen får i sig mat och vätska. Närhet kan fås utan matning.

Jag har ammat båda barnen och pappan har fått närhet ändå. Eftersom jag fått mycket närhet via matningen har han fått sköta det mesta med att trösta, mysbära omkring ungen. Han har i princip haft barnen hela tiden jag inte har ammat (vilket visserligen är mycket i början).

 

[vallhund]

Ser jag tillbaka på min egen barndom så är jag född i början på 70-talet när det bara var mammor som tog föräldraledigheten. Jag blev dessutom helammad av min mamma i 8-9 månader.

Host, harkel, host. Pappor kunde dela FL f.o.m. 1975, det var mer regel än undantag att pappor var hemma lika mycket som mammorna, åtminstone i vår bekantskapskrets o bland föräldrarna på vår sons dagis. FL var 6 månader, jag var hemma i tre o sen tog fadern över. Jag helammade i 3 månader o sen delammade jag tills han var 6, resten fick han utpumpad mjölk i flaska. Arbetade sjukhusskift så det funkade väldigt bra.

 

[mandalaki]

Host, harkel, host. Pappor kunde dela FL f.o.m. 1975, det var mer regel än undantag att pappor var hemma lika mycket som mammorna, åtminstone i vår bekantskapskrets o bland föräldrarna på vår sons dagis. FL var 6 månader, jag var hemma i tre o sen tog fadern över. Jag helammade i 3 månader o sen delammade jag tills han var 6, resten fick han utpumpad mjölk i flaska. Arbetade sjukhusskift så det funkade väldigt bra.

Om kvinnorna tog ut 95 procent av dagarna 1980 låter det inte troligt att det var 50-50 några år tidigare.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Föräldraförsäkringen_i_Sverige

 

[vallhund]

Om kvinnorna tog ut 95 procent av dagarna 1980 låter det inte troligt att det var 50-50 några år tidigare.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Föräldraförsäkringen_i_Sverige

Inte alla naturligtvis, o speciellt inte på landsbygden.

 

[Lipperta]

Inte alla naturligtvis, o speciellt inte på landsbygden.

För alla som bor på landsbydgen är bakåtsträvande kvinnohatare... Och alla stadsråttor är 200år före.
Fint sätt att döma ut människor beroende på vilket ställe de bor.

 

[vallhund]

För alla som bor på landsbydgen är bakåtsträvande kvinnohatare... Och alla stadsråttor är 200år före.
Fint sätt att döma ut människor beroende på vilket ställe de bor.

På dig själv, har du missat att jag bott väldigt många år i glesbygden o bl a varit mjölkbonde?