Vem hälsar inte?

[Badger]

Efter många kommentarer på både jobb och fritid om ytligt bekanta som " aldrig hälsar"-( A säger att B aldrig hälsar när de möts) har jag märkt att B många gånger känner att A aldrig hälsar...Till och med så att B ibland upplevt sig utstött och mobbad och att ingen hälsar.

Vem är det som aldrig hälsar? Egentligen...

När min man säger att grannfrun aldrig hälsar undrar jag om han hälsar själv och om hon hörde det. Då menar han att han är trött på att hälsa först. Nån gång borde hon hälsa före. Och då blir det att ingen hälsar. Jag upplever samma sak med grannfrun- alltså att hon aldrig hälsar på gatan om inte jag hälsar. Men att om jag hälsar och hon inte är påväg någonstans så är hon trevlig och vi kan snacka lite om något. Min slutsats blir att hon inte är intresserad av att bli min kompis men inte heller tycker illa om mig. Min man däremot tycker bara det tillhör hyfs att man alltid hälsar när man ser någon man känner.

Kollegan har många gånger åsikter om folk som inte hälsar och det är lite samma sak. Hon borde inte behöva hälsa först varje gång. B är otrevlig och ouppfostrad. Ibland kan B senare säga att hon kanske inte vågade hälsa för kollegan såg arg ut. Det är ingen ursäkt dock om man inte är ett barn har jag förstått. Man hälsar och man hälsar först.

Allmänt verkar en regel vara att den som kommer säger hej först. En person som kommer till en samling personer, passerar ett hus, kommer till stallet borde säga hej först. Om båda möter varandra blir det svårare...

Vad säger ni? Vem hälsar först?
Kan man säga att någon inte hälsat när man själv inte heller hälsat?
Vems fel är det när båda tycker att den andra inte hälsar?

Jag är dålig på att hälsa på gatan, dels för att jag antagligen inte ser personen, dels för att jag kan vara osäker på om personen anser att hen känner mig/vill verka känna mig dels för att jag kanske nickar men personen inte ser.

Däremot, den som kommer till en samling personer hälsar först och den som kommer in i ett rum ska gå runt och hälsa på, ta i hand med alla. (gör jag det? nope, brukar mer allmänt säga hej och titta runt, så vet vad jag borde göra men gör det inte.)

Om någon inte hälsar och någon annan är high and mighty sur så skulle jag gissa att det beror på att personen som inte hälsar är blyg.

 

[Ray]

Jag är dålig på att hälsa på gatan, dels för att jag antagligen inte ser personen, dels för att jag kan vara osäker på om personen anser att hen känner mig/vill verka känna mig dels för att jag kanske nickar men personen inte ser.

Däremot, den som kommer till en samling personer hälsar först och den som kommer in i ett rum ska gå runt och hälsa på, ta i hand med alla. (gör jag det? nope, brukar mer allmänt säga hej och titta runt, så vet vad jag borde göra men gör det inte.)

Om någon inte hälsar och någon annan är high and mighty sur så skulle jag gissa att det beror på att personen som inte hälsar är blyg.

Haha, jag tycker också det där med att gå runt och ta hand är lite jobbigt, men har också lärt mig att det är så man gör.

 

[Lingon]

Haha, jag tycker också det där med att gå runt och ta hand är lite jobbigt, men har också lärt mig att det är så man gör.

Jag önskar att folk kunde sluta gå runt och ta i hand. Speciellt illa tycker jag om det när jag sitter i lunchrummet på jobb och äter och så kommer besökare och ska gå runt och ta i hand. Jag äter! Jag vill inte skaka hand med folk då men eftersom jag är på jobbet så kan jag inte neka utan att det ser illa ut. Men jag ogillar det extremt mycket och tycker att det är rätt ohyfsat när folk ska tvinga på en deras händer när man äter.

I övrigt önskar jag att handskakningar kunde försvinna och ersättas av nåt annat som inte innebär att man rör vid främlingar.

 

[Krålus]

Jobbigt om man är i en stad där man hela tiden möter en massa människor

Det brukar jag också göra. Kul att se folks reaktion... men så är det på landet man hälsar. Det är sällan man möter någon som inte hälsar...

 

[MCP]

Gaah, orka med folk som analyserar sönder och hakar upp sig på hur folk hälsar och vem som hälsar först.

Min hemsnickrade teori är att sådana människor saknar en del självinsikt. Kanske att det är de själva som mår dåligt på något vis. Kanske är det inte så "approachable" som de vill tro, eller så är det kanske rent av så att de själva är dåliga på att hälsa först, men märker det bara hos andra.

Själv hälsar jag om jag möter någon jag känner och de är "tillgängliga". Brukar även hälsa på folk som jobbar på olika ställen om det känns som att situationen och personerna inbjuder till det. Hälsningen kan bestå av allt från en ögonkontakt och nick/leende till ett hej och/eller vinkande.

Hakar inte upp mig på vem som hälsar först, eller ens om de hälsar tillbaka. De är kanske blyga, upptagna i sin egen värld eller märkte inte.

 

[Bulldoozer]

Efter många kommentarer på både jobb och fritid om ytligt bekanta som " aldrig hälsar"-( A säger att B aldrig hälsar när de möts) har jag märkt att B många gånger känner att A aldrig hälsar...Till och med så att B ibland upplevt sig utstött och mobbad och att ingen hälsar.

Vem är det som aldrig hälsar? Egentligen...

När min man säger att grannfrun aldrig hälsar undrar jag om han hälsar själv och om hon hörde det. Då menar han att han är trött på att hälsa först. Nån gång borde hon hälsa före. Och då blir det att ingen hälsar. Jag upplever samma sak med grannfrun- alltså att hon aldrig hälsar på gatan om inte jag hälsar. Men att om jag hälsar och hon inte är påväg någonstans så är hon trevlig och vi kan snacka lite om något. Min slutsats blir att hon inte är intresserad av att bli min kompis men inte heller tycker illa om mig. Min man däremot tycker bara det tillhör hyfs att man alltid hälsar när man ser någon man känner.

Kollegan har många gånger åsikter om folk som inte hälsar och det är lite samma sak. Hon borde inte behöva hälsa först varje gång. B är otrevlig och ouppfostrad. Ibland kan B senare säga att hon kanske inte vågade hälsa för kollegan såg arg ut. Det är ingen ursäkt dock om man inte är ett barn har jag förstått. Man hälsar och man hälsar först.

Allmänt verkar en regel vara att den som kommer säger hej först. En person som kommer till en samling personer, passerar ett hus, kommer till stallet borde säga hej först. Om båda möter varandra blir det svårare...

Vad säger ni? Vem hälsar först?
Kan man säga att någon inte hälsat när man själv inte heller hälsat?
Vems fel är det när båda tycker att den andra inte hälsar?

Jag är usel på att hälsa, det nåt jag försöker jobba på. Går ofta i min egen värld och planerar vad jag ska göra framåt och är dålig på att lägga märke till omgivningen.
Det rör mig inre i ryggen om folk inte hälsar på mig, jag lägger ju knappt märke till dem.
Har dock noterat att en hel del som gnäller om att den och den inte hälsar aldrig hälsar själva. Själv gnäller jag inte om det då det trivialt och oviktigt för mig med hälsningar.

 

[Milosari]

Mitt danska ex kom från en liten håla och hälsade på alla hen mötte i parken på promenaden även när hen bodde nära Köpenhamn. Många blev nog så överraskade att de svarade tillbaka. Jag tyckte att det var väldigt rart. Men för egen del funkar det inte när jag är på promenad. Hundarna tror att det är någon vi känner om jag säger hej, då vill de också hälsa men de är lite för närgångna då .

På jobbet säger man såklart hej till alla man möter, allt annat vore väldigt ohyfsat.

 

[Nytant]

Okej jag tar tillbaka allt jag nånsin sagt i ämnet. Nyss dök det upp en granne i ett gemensamt utrymme jag var i och han hälsade inte. Följd: Jag blev irriterad. Till mitt försvar (?) hade han också en bakochframvänd keps på sig, vilket antagligen stod för upp till 70% av min irritation.

 

[athena_arabians]

Okej jag tar tillbaka allt jag nånsin sagt i ämnet. Nyss dök det upp en granne i ett gemensamt utrymme jag var i och han hälsade inte. Följd: Jag blev irriterad. Till mitt försvar (?) hade han också en bakochframvänd keps på sig, vilket antagligen stod för upp till 70% av min irritation.

Hälsade du?

 

[Nytant]

Hälsade du?

Nej Mitt undermedvetna ansåg visst att jag både var äldre och där först (samt kepslös) så att hälsa var upp till honom

 

[Hoarfrost]

Vilket gulligt "problem"
Jag har aldrig tänkt på det här, och bryr mig inte överhuvudtaget om någon hälsar eller inte. Tänker inte att någon nödvändigtvis är otrevlig för att de inte hälsar.

Men när jag funderar vidare, så hälsar jag på grannar om de inte ser ut att vara inne i egna tankar eller upptagna osv. På jobbet hälsar jag i vissa situationer på medarbetare men inte alltid, när jag sitter i receptionen inleder jag alltid med ett leende och ett hej.
I stockholm hejar jag så klart inte på alla, men det gör jag i Västervik där jag är från. Men jag hälsar bara om jag möter typ 1-4 personer och det inte är jättemycket folk runtomkring. Då kan det hända att de känner igen mig som farfar eller farmors barnbarn och bjuder på något

När jag träffar någon jag känner väl hälsar jag aldrig Konstigt nog. Skulle jag se min bästis på stan skulle jag förmodligen bara börja pladdra på som att vi aldrig varit ifrån varandra liksom

 

[MiniLi]

Jag bryr mig inte om vem som hälsar först. Skulle aldrig vänta och förvänta mig att den andra ska hälsa innan jag själv säger något, det känns bara konstigt och rätt småaktigt.

Jag brukar ibland även fortsätta hälsa på folk även om de inte hälsar tillbaka, men efter en tid kan jag tröttna. Har tex en familj i stallet där delar av gänget blev sura och typ började ignorera mig. Där hälsade jag på dem ändå ganska länge men nu har jag tröttnat på hela grejen så hälsar bara på pappan som är den enda av dem som inte låtsas som att han inte ser mig

 

[Roheryn]

Så jobbigt med folk som har synpunkter på om/hur man hälsar/inte hälsar! Orka bry sig, liksom...

Jag bor på landet och här hälsar man ju om man träffar på någon och vinkar om någon kör förbi (vägen går precis förbi vår gårdsplan, så är jag ute så syns jag ju liksom). Men det får gärna stanna vid det - jag är inte road av när folk stannar och ska spontanprata (helt annan sak om de har något särskilt ärende, såklart). Jag gillar inte socialt småprat och vill gärna få vara i min egen lilla bubbla.

Tidigare, när jag bodde på en lite större ort i lägenhet, så hälsade jag på de jag mötte i trappuppgången, typ, men helst ingen annan. Där hade jag dessutom en granne som gick över alla gränser och ville vara social med mig när jag inte var ett dugg intresserad av det tillbaka, så där blev jag lite "bränd" och vill inte gärna verka för social och trevlig

 

[Nota]

Den som är minst blyg

 

[Tarnin]

 

[Soapbubble]

Jag jobbade ett tag på ett företag med mindre än 100 anställda. Alla satt på samma kontor. VD:n hälsade inte på folk när man möttes i korridorerna. Det uppfattas som otroligt otrevligt.

 

[sjoberga]

Jag jobbade ett tag på ett företag med mindre än 100 anställda. Alla satt på samma kontor. VD:n hälsade inte på folk när man möttes i korridorerna. Det uppfattas som otroligt otrevligt.

Jag jobbade ett tag på ett franskägt företag och platschefen hälsade på nästan alla 150 varje dag. Med att ta i hand. Det jag aldrig förstod var hur han kunde hålla koll på vilka som hälsats på och inte, för en större dödssynd än att inte hälsa var att hälsa mer än en gång på samma person per dag. Precis som att man inte kom ihåg den stora omvälvande händelse det varit när man träffats tidigare på dagen. Det spelade ingen roll var i hierarkin man var, hälsningen var lika hjärtlig, intresserad och viktig till alla.

Att inte hälsa i korridoren hade inte accepterats. (Jag lyckades dock ganska dåligt med motsvarande mycket mindre uppdrag, men blev nog ursäktad med att vara såndär ouppfostrad svensk).

 

[Amha]

En annan sak jag tycker är viktigt är att hälsa på städpersonalen där en jobbar. Det är inte alltid ett så himla kul jobb men ack så viktigt. Tom min grinigaste professor under universitetstiden var trevlig och hälsade på städpersonalen (trevligare än han var mot oss studenter ).

Samma nu när jag jobbade på SSAB under sommaren, alla kollegorna gjorde vad de kunde för att underlätta när de städade hytten (flyttade stolarna etc, hytten är rätt trång).

När alla är trevliga mot städpersonalen och underlättar deras jobb upplever jag att de ofta verkar trivas rätt bra på jobbet, antagligen pga god stämning. Bästa stället var nog en plats där alla, oavsett yrke, var en i gänget på arbetsplatsen och alla förstod att alla fyllde en viktig funktion och var tacksamma över jobbet de utförde oavsett om det var någon typ av akademiker, vaktmästare, städare /.../ supertrevlig arbetsplats verkligen!

 

[Voeux]

Det är så konstigt det här med vem man hälsar på och inte. Här hälsar alla på varandra på gården, trots att det är en stor bostadsrättsförening och vi inte känner varandra men man liksom anser att vi har nåt gemensamt så vi hälsar. Utanför gården hälsas det inte på någon, ja, om man inte springer på någon man känner då. Men det går ju inte att hälsa på varenda Stockholmare man går förbi på gatan. Blir en del. Men på landet, vid stugan eller hos svärmor, där hälsar man på precis alla om man passerar varandra på gatan eller över staketet. Det vore oartigt annars. Men inte inne på ICA, där kan man ju inte gå och säga hej till alla i butiken.

Måste ju vara helt omöjligt att fatta alla dom här sociala reglerna som utomstående Min brittiske vän roar sig åt svenskars regel att krama de man träffat och skaka hand med de man inte träffat. Så står man där och kramar halva gruppen, skakar hand med halva och så är det alltid någon där man blir osäker och bah ”Eeeeh har vi träffats?” samtidigt som man typ tar i hand och halvt kramas samtidigt. Så wierd.

 

[sjoberga]

När alla är trevliga mot städpersonalen och underlättar deras jobb upplever jag att de ofta verkar trivas rätt bra på jobbet, antagligen pga god stämning. Bästa stället var nog en plats där alla, oavsett yrke, var en i gänget på arbetsplatsen och alla förstod att alla fyllde en viktig funktion och var tacksamma över jobbet de utförde oavsett om det var någon typ av akademiker, vaktmästare, städare /.../ supertrevlig arbetsplats verkligen!

Duktig städpersonal är svårt att få tag på, och deras insats är verkligen avgörande för trivseln på arbetsplatsen.

”En i gänget” är det inte hos oss, men det är mer för att hen inte är anställd utan kommer via städbolag och har många andra uppdrag. Och dessutom är hårt pressade tidsmässigt så sällan tid för en slät kopp kaffe ens. En del har nog inte tänkt så mycket på det, förrän när vi fick städpersonal som inte riktigt klarade jobbet och dessutom inte verkade tycka att det var speciellt roligt som jobb. Det påverkade trivseln mycket och blev ganska akut att lösa.

Hälsa är självklart och att göra det som krävs och är kommunicerat för att underlätta.