Vett och etikett vid uteritt, när lär man sig det?

[athena_arabians]

På ridskolan där jag red var vi nästan aldrig ute (harig lärare, även med sina egna hästar). När jag fick egen häst vid 11 blev det en brant inlärningskurva (och en backe döpt till "Galoppbacken"! ). Det viktigaste jag lärde mig var att våga släppa tyglarna (korta tyglar på en het och stark häst stressar den och ger gärna galopp fast man inte tänkt det = Galoppbacken) och lita på min häst. Den jag lärde mig mest av (rent allmänt när det gällde ridhästar) var hon som hade sina hästar där jag hade min första häst. Var det något jag inte visste frågade jag henne.

Min unghäst red jag in på samma sätt, sidepull och långa tyglar. Med unghästen hade jag nästan aldrig sällskap ute så vi fick klura ut det mesta själv. Med första hästen var det inte så knepigt att rida ut, hon var okomplicerad och vi hade ibland sällskap av en unghäst så då tog man det lite lugnare och gjorde kortare runda.

Helt ärligt, hade jag häst idag och skulle rida ut förväntar jag mig att de som haft häst ett tag vet hur man beter sig och har säkerhetstänk. Har de inte det vill jag inte rida ut med dem.

 

[djezima]

.. jag söker fortfarande bara efter någon form av nedplitat kunskap kring detta. Kanske finns det, kanske inte.

Kolla bland arméns nedplitade verk. De var ju flitiga på uteritter, och väldigt glada i att standardisera och nedteckna allt.
Som källa är de ju ganska tillförlitliga också. Allt annat vi gör kring hästar härstammar ju från dem så man borde ju känna igen sig i deras rutiner..

 

[nejlica]

Googlade lite och såg att många ridskolor hade regler för uteritt (typ: http://www5.idrottonline.se/DelsboKRS-Ridsport/RIDSKOLA2014/REGLERSAKERHET/UterittpaDKRS/ ) Allting är väl inte applicerbart på uteritt "privat", men vill man ha något nedskrivet att utgå från fanns det som sagt på flera ridskolors hemsidor.

 

[Grazing]

Jag tycker personligen att en slags bok eller något skulle bara göra saker komplicerat då hästar fungerar olika och säger boken alla läser i "en säker häst ska gå först", vad händer då med det stressade fullblodet som bara är lugn när han går först? Nä, tycker man ser till att prata istället.

Håller med. Jag förstår inte problemet bara, man pratar väl med varandra, man testar sig fram lite vem som funkar bäst i gänget att gå först, ibland vill man träna sin häst på att gå först och då går även den mera nervösa istadiga först. Liksom..varför göra det så komplicerat.

 

[Lobelia]

Efter att ha haft en ponny som bjöd mig på diverse åkturer i för högt och okontrollerat tempo som ung, så har jag fått med mig att man alltid har koll på de andra ekipagen när man rider ute. Får någon problem med sin häst så gäller det för de andra att snabbt ta tillbaka sina hästar och åtminstone försöka att finnas till hands för ryttaren med problem.

Jag ser det här som märkligt, inte att man ska hjälpa till i nödsituationer, utan att någon kan se det som rimligt att rida ut under sådanna förhållanden att de utsätter andra för att de regelbundet skenar eller har andra allvarliga problem och att de förväntar sig att andra ska hålla ska lämna plats och gärna vara till hands. Det finns ju dessutom icke hästmänniskor på ridvägarna. Ska man rida ut på en häst ska man vara hyfsat säker på att man klarar i stort sett allt utan problem och utan att folk ska behöva hålla sig undan och assitera mer än i undantagsfall. kan man inte hantera hästen själv behöver man ha sällskap som kan assistera.


För mig handlar regler vid uteridning om att visa hänsyn, sakta av vid behov och hålla sig på tillåtna vägar. Det är även lämpligt att heja och assistera vid behov (men då i nödläge inte som standardlösning för icke fungerande ekipage).

 

[Ellyne]

Här i dagarna så började jag att söka på nätet efter allmänna råd vid uteritt med häst.

Jag kan hitta mycket som gäller vett och etikett kopplat till allemansrätten, men det som jag sökte efter var egentligen hur man agerar mot varandra i ett ridsällskap när man rider ut.

Efter att ha haft en ponny som bjöd mig på diverse åkturer i för högt och okontrollerat tempo som ung, så har jag fått med mig att man alltid har koll på de andra ekipagen när man rider ute. Får någon problem med sin häst så gäller det för de andra att snabbt ta tillbaka sina hästar och åtminstone försöka att finnas till hands för ryttaren med problem.

På en sida här på nätet kan man läsa mycket kloka tankar, där en nätprofil säger att en erfaren ryttare inte försätter sig i situationer som inte en erfaren ryttare klarar av. Men om man då som jag rider ut med min unghäst för att lära honom att röra sig i skog och mark och i andra miljöer, då är jag ju beroende av att de som jag rider ihop med agerar på ett pedagogiskt sätt gentemot mig och min unghäst. Och det är väl ungefär här som jag söker lite tips kring vett och etikett vid uteritt.

Idag vet jag att många ridskolor avstår uteritter på grund av att risken för händelser är mycket större då än vid ridning i manegen, men någon gång behöver ju ryttarna få lära sig ridning ute med, för att kunna variera hästens motion på olika underlag.

Kanske blev ett rörigt inlägg, men det som jag eftersöker är alltså någon form av vett och etikett vid uteritt; Så bör du som ansvarsfull ryttare agera i sällskap med andra.

Mina minnen från ridskolan var att uteritterna var ytterst välplanerade utifrån säkerheten. Var sällan orolig. Är än idag ganska trygg med att rida ut. Rider i princip alltid själv, och det funkar jättebra. Hästen är trygg och van vid det. När man har egen häst känns det som en självklarhet för mig att kunna göra det. Men det var ju en av de där no-no som man fick lära sig på ridskolan. Även när jag jobbade på ridskola och skulle träna nån häst; aldrig ensam! Man får ju ta till sig det man tycker är viktigt och som passar för situationen och hästen.
Andra tips jag minns från ridskolan är:
*Minst en hästlängds avstånd mellan hästarna
*Rid aldrig i bredd
*Ändra inte ordning i ledet (ordningen är anpassad efter tryggast häst först osv)
*Signalera start och stopp genom hela ledet - kolla att alla hör!
*Bara skritt på asfalt
*HJÄLM (förstås)
*Alltid sadel på (uteritter är inte optimalt för att träna barbacka
*Trava aldrig ikapp (kan trigga de andra), ropa att de andra ska vänta in dig
Nu när jag har egen häst rider jag både i bredd, rider förbi och travar ikapp mitt sällskap...

Egna tips:
*Var överens om ifall det ska vara en skritt-tur eller en galopprejs-tur...
*Anpassa turen efter den person/häst som känner sig otrygg
*Alltid mobiltelefon med!!
*Alltid skritt på osäkra underlag/förbi "farliga" saker/broar/bilväg osv.
*Om man/hästen är osäker: tveka inte att hoppa av och leda
*Fråga innan du rider på nåns åker
*Plocka ALLTID upp bajs på allmän väg/där många går

 

[MM]

När jag rider ut med min unghäst så har det alltid varit att jag bestämmer farten och hur länge vi ska vara ute.

En gång red jag ut med tre andra tjejer och Dunder blev rätt taggad så jag ville bara skritta en runda och sen vända hemåt.
Då får den yngsta i sällskapet för sig att galoppera ifrån oss för hon ville galoppera. Dom andra var lite vettigare och stannade hos mig.
Ett bra exempel på hur man inte ska göra. Någonsin.

Turligt nog är dom andra tjejerna medvetna om att han är liten så dom frågar alltid på turen om det går bra att trava en bit, om jag vill rida den eller den rundan, och anpassar sig efter vad Dunder fixar för dagen.
Himla bra tjejer

 

[Quimero]

Jag ser det här som märkligt, inte att man ska hjälpa till i nödsituationer, utan att någon kan se det som rimligt att rida ut under sådanna förhållanden att de utsätter andra för att de regelbundet skenar eller har andra allvarliga problem och att de förväntar sig att andra ska hålla ska lämna plats och gärna vara till hands. Det finns ju dessutom icke hästmänniskor på ridvägarna. Ska man rida ut på en häst ska man vara hyfsat säker på att man klarar i stort sett allt utan problem och utan att folk ska behöva hålla sig undan och assitera mer än i undantagsfall. kan man inte hantera hästen själv behöver man ha sällskap som kan assistera.


För mig handlar regler vid uteridning om att visa hänsyn, sakta av vid behov och hålla sig på tillåtna vägar. Det är även lämpligt att heja och assistera vid behov (men då i nödläge inte som standardlösning för icke fungerande ekipage).

För mig var det inte så märkligt. Men jag har kortat ner mitt exempel ganska mycket. Jag fick som 11åring som ridit x-antal år på ridskola en ponny, som var mycket snäll och beskedlig att rida i paddocken. Men som blev oerhört stark om ngn i sällskapet när man var ute och red helt enkelt galopperade förbi oss. Ju äldre jag blev desto mer lärde jag mig att kontrollera honom (dock bockade han istället för att springa när jag rådde på att avstyra själva springandet, vilket ibland ledde till avåkning..), men jag var alltid osäker när jag red med andra (ofta var ju de med i min ålder, umgänge är ju ganska viktigt när man är i tonåren). Jag visste ju aldrig om de verkligen lyssnade/trodde mig när jag sa att min ponny inte fixade att bli omsprungen (Eller att snarare jag inte rådde att hålla honom då). De äldre i stallet var oftast förstående, dessutom bra mycket mer erfarna än mig. Men jag hade även kompisar med snabba, lättstannade ponnier som tyckte att det var lite roligt att se min lille grå spränga fram över stubbåkrarna med en ganska nervös och sammanbiten unge på.

Efter den ponnyn har jag inte haft några hästar som tagit bettet och dragit, utan har väl fått vara den som fått agera sällskap till mer orutinerade hästar. Dvs, kolla om det är ok att öka tempot, checka att tempoökningen gick bra för den man rider med, checka av att alla är med på turen (Att ingen ligger i något dike utan att de andra i sällskapet har märkt det), att man förbereder bakomvarande (eller framförvarande om man behöver sakta av utav någon anledning) och att man ser till att hela sällskapet kommer över en väg man korsar utan att någon blir lämnad kvar på fel sida till exempel. Nu har jag dock en treåring som är väldigt lyhörd, men likväl väldigt ung. Och när vi i stallet en dag stod och samtalade om saker som hänt oss vid just uteritter så dök den här frågan upp. För vi var allt annat än överens om hur man bör agera.

Men jag tror att jag förstår hur du menar med. Att det är viktigt att ha baskunskaperna i ryggen innan man ger sig ut på uteritt. Man kan inte förlita sig på att dem som man rider med kan lösa situationerna åt en.

 

[Bulldoozer]

Jag väljer sällskap efter vad som passar oss, rider heller ut i sällskap med nervös häst eller unghäst då min häst utgör stabilt sällskap och ägarna vill ha lugnt sällskap än i sällskap där man tycker att uteritt innebär full fart över stock och sten. Tror inte på att föreläsa för folk som är inne i sitt sätt och tycker att det fungerar för dem utan undviker då hellre sällskap med dem. Har även förbjudit min dotter till att rida ut med vissa folk där jag vet att det går vilt till eller där de t.ex. kör full fart sista sträckan till stalldörrarna då det inget som jag anser lämpligt att lära in vår häst till.

För mig är det naturligt att stanna till och vänta in om nån har problem med sin häst men det är det inte för alla, våran är väldigt reglerbar och jag har hitills aldrig haft problem med att sänka farten även i full galopp om det så att ryttaren brevid/bakom/framför har problem. Kanske måste be två gånger men oftast lyssnar han bra även om han är lite taggad. Oftast så rider jag dock ut själv så kan man göra lite som man vill men ibland är det kul med sällskap.

 

[Dandylinn]

vett och etikett vid uteritt; Så bör du som ansvarsfull ryttare agera i sällskap med andra.

Tydlig kommunikation
Ansvarstänkande för hela gruppen/ingen gör något utan att kolla av med övriga
Inga utmaningar
Inte utsätta andra för fara
Placera hästar där dem trivs (tex i led, vem som gärna går först etc så att ingen stressar)
Alla håller sig i samma gångart
Inte för stora avstånd mellan hästarna (inte ens i trav/galopp, risken är stor att någon ska "jaga" ikapp de övriga)

För att få ett säkerhetstänk måste man prata med varandra och kolla av läget hela tiden. Ska man växla gångart måste man kolla att det är ok så att ingen häst får frispel. Innan man rider ut ska man tala om för varandra om det är något ens häst har svårt för.

Det värsta jag vet är när folk plötsligt börjat trava el galoppera UTAN att säga till eller fråga om det är ok..På fel häst är det totalt livsfarligt. Tack och lov har jag bara råkat ut för såna ett par gånger.

 

[Aionee]

för stora avstånd mellan hästarna (inte ens i trav/galopp, risken är stor att någon ska "jaga" ikapp de övriga)

För att få ett säkerhetstänk måste man prata med varandra och kolla av läget hela tiden. Ska man växla gångart måste man kolla att det är ok så att ingen häst får frispel. Innan man rider ut ska man tala om för varandra om det är något ens häst har svårt för.

Det värsta jag vet är när folk plötsligt börjat trava el galoppera UTAN att säga till eller fråga om det är ok..På fel häst är det totalt livsfarligt. Tack och lov har jag bara råkat ut för såna ett par gånger.

Håller med, många verkar tycka att det är okej att trava/galoppera ikapp när man hamnar efter minsta lilla istället för att t.ex. hästarna framför ska vänta in. Men jag avskyr verkligen när folk gör så, har man en häst som är väldigt mycket framåt och har en tävlingsinstingt så går det inte att bara springa upp brevid en bakifrån. Mer än en gång har min häst då satt av i galopp pga att den blir stressad/upptriggad av att höra någon komma bakifrån (och då har man liksom skrittat på nästan långa tyglar = ingen chans att hålla in hästen). Sedan säger personen som gjort det bara "oj" och så händer det snart samma sak igen.

 

[Dandylinn]

Håller med, många verkar tycka att det är okej att trava/galoppera ikapp när man hamnar efter minsta lilla istället för att t.ex. hästarna framför ska vänta in. Men jag avskyr verkligen när folk gör så, har man en häst som är väldigt mycket framåt och har en tävlingsinstingt så går det inte att bara springa upp brevid en bakifrån. Mer än en gång har min häst då satt av i galopp pga att den blir stressad/upptriggad av att höra någon komma bakifrån (och då har man liksom skrittat på nästan långa tyglar = ingen chans att hålla in hästen). Sedan säger personen som gjort det bara "oj" och så händer det snart samma sak igen.

Inte bara då..Jag har oftast suttit på snabbskrittade hästar eller i trav att de har stort steg.
En del har då trott att kort, samlad galopp brevid eller trav brevid är ok..men nej det är det inte.

 

[Lobelia]

Tydlig kommunikation
Ansvarstänkande för hela gruppen/ingen gör något utan att kolla av med övriga
Inga utmaningar
Inte utsätta andra för fara
Placera hästar där dem trivs (tex i led, vem som gärna går först etc så att ingen stressar)
Alla håller sig i samma gångart
Inte för stora avstånd mellan hästarna (inte ens i trav/galopp, risken är stor att någon ska "jaga" ikapp de övriga)

För att få ett säkerhetstänk måste man prata med varandra och kolla av läget hela tiden. Ska man växla gångart måste man kolla att det är ok så att ingen häst får frispel. Innan man rider ut ska man tala om för varandra om det är något ens häst har svårt för.

Det värsta jag vet är när folk plötsligt börjat trava el galoppera UTAN att säga till eller fråga om det är ok..På fel häst är det totalt livsfarligt. Tack och lov har jag bara råkat ut för såna ett par gånger.

Jag ser uteritten som något helt annat. Det är ett tillfälle att träna på det man är sämre på, att min häst som inte gärna går sist får träna på det och en häst som inte vill gå först får gå en stund i täten. Jag har också aktivt tränat så folk kan rida ifatt och om mig utan att hästen försöker dra iväg. Jag och min kompis försöker också rida oberoende av varandra, bara för att ena hästen börjar trava så ska den andra inte sätta igång.

För mig är det säkerhet att man kan rida på det viset, att det fungerar utmärkt med ett par hundra meters avstånd likväl som att gå bredvid och rida om eller välja olika gångarter. Man kan aldrig garantera att allt går perfekt att alla håller rätt gångart så att rida utan. Jag är dessutom inte så förtjust i att rida turridning på led utan vill jobba med hästen på uteritterna.

Genom att min häst är tränad att klarar jag givetvis av att hjälpa andra även om de har problem och väljer jag att rida ut med någon så anpassar jag mig givetvis efter deras förutsättningar (inklusive att ta deras häst som handhäst vid behov) så aldrig att jag far iväg i galopp om jag inte vet att det är okej.

 

[Lobelia]

Inte bara då..Jag har oftast suttit på snabbskrittade hästar eller i trav att de har stort steg.
En del har då trott att kort, samlad galopp brevid eller trav brevid är ok..men nej det är det inte.

Det är viktigt att man är tydlig med sådant då det fungerar utmärkt på många hästar. För min är det likgiltligt vilken gångart hästen brevid har. Hastigheten spelar en hel del roll för viljan att springa men inte gångarten, också något man kan träna.

 

[Buck]

När lär man sig trivts vett?
Aldrig i vissa fall, och med dessa dummbomar räknar jag mig själv , trots att jag mycket väl vet hur viktiga avstånd osv är så hamnar jag ideligen i rumpan på hästen före, oavsett häst jag rider åtminstone i skritt då jag och hästen blir som en magnet som dras åt närmsta trygga häst. Oavsett om vi känner ekipaget eller ej...

Är en relativt osäker uteritts ryttare och vågar inte om man inte har ngn att haka på efter. Så misstänker att det är det som gör att man omedvetet hamnar för nära andra..

Men hästen är som tur är ganska snäll mot andra hästar (kickar hon är det för att hon tycker att jag är jobbig, eller för att en annan häst är hyperaktiv eller överjäklig). Så är noga med att inte gå bredvid någon som vi inte är säkra på och att de bakom vet att hon kan kicka.

Har inte så mycket uteritt möjligheter hemma och är alltid ensam, så det är sällan vi rider ut några längre turer.
hade jag vuxit upp i en annan miljö med bättre rid vägar osv så hade jag nog haft mer mod, men har man bara 2km grusväg så ger ridbanan mer.

 

[Buck]

Tillägg, har full kontroll i övrigt oavsett tempo, och har man bara sällskap så lunkar hästen på på långa tyglar. Är när vi är själva som jag blir feg och hästen börjar skygga och fjanta runt.

 

[Anna-KarinO]

Håller med om att man ska träna vid uteritt så både häst och ryttare blir mer bekväma men det får göras under kontrollerade former. Rider jag ut med någon ny vill jag inte att denne sätter av i galopp plötsligt bara för att de brukar galoppera där (nu har de flesta vett att inte göra det men det hände när jag va yngre).

 

[Dandylinn]

Jag ser uteritten som något helt annat. Det är ett tillfälle att träna på det man är sämre på, att min häst som inte gärna går sist får träna på det och en häst som inte vill gå först får gå en stund i täten. Jag har också aktivt tränat så folk kan rida ifatt och om mig utan att hästen försöker dra iväg. Jag och min kompis försöker också rida oberoende av varandra, bara för att ena hästen börjar trava så ska den andra inte sätta igång.

För mig är det säkerhet att man kan rida på det viset, att det fungerar utmärkt med ett par hundra meters avstånd likväl som att gå bredvid och rida om eller välja olika gångarter. Man kan aldrig garantera att allt går perfekt att alla håller rätt gångart så att rida utan. Jag är dessutom inte så förtjust i att rida turridning på led utan vill jobba med hästen på uteritterna.

Genom att min häst är tränad att klarar jag givetvis av att hjälpa andra även om de har problem och väljer jag att rida ut med någon så anpassar jag mig givetvis efter deras förutsättningar (inklusive att ta deras häst som handhäst vid behov) så aldrig att jag far iväg i galopp om jag inte vet att det är okej.

Det är inte min erfarenhet, vi rider vid stora trafikerade vägar och det finns inte så ofta tillfällen att just "träna" uteritter utan man rider ut och sällskapar. Hästar är olika. Hästarna ska givetvis vara trafiksäkra och det är dem! Men med det i bakhuvudet är det riktigt onödigt att skapa farliga situationer.

Rida på ett strikt led behöver man inte, men att växla gångarter huller om buller och att inte hålla sig nära varandra är nåt alla hästar reagerar på är min erf. Mycket hänger på vad för slags hästar det är, som man ju bör ta hänsyn till.
Jag har mestadels erf från hästar med mycket nerv, mycket tävlingsinstinkt etc och det har alltid känts dumt att utmana ödet liksom även om de mesta uteritterna går lugnt till och är hur trevliga som helst, inte det minsta begränsande.
Sedan finns det hästar som inte ens reagerar på nåt och inte triggas av nåt heller men en träningssak enbart det håller jag inte med om.

Kommunikation är dock a och o, att ffa inte ta för givet hur andra hästar fungerar utifrån sin egen eller reagerar på vissa situationer.

 

[Lobelia]

Det är inte min erfarenhet, vi rider vid stora trafikerade vägar och det finns inte så ofta tillfällen att just "träna" uteritter utan man rider ut och sällskapar. Hästar är olika. Hästarna ska givetvis vara trafiksäkra och det är dem! Men med det i bakhuvudet är det riktigt onödigt att skapa farliga situationer.

Rida på ett strikt led behöver man inte, men att växla gångarter huller om buller och att inte hålla sig nära varandra är nåt alla hästar reagerar på är min erf. Mycket hänger på vad för slags hästar det är, som man ju bör ta hänsyn till.
Jag har mestadels erf från hästar med mycket nerv, mycket tävlingsinstinkt etc och det har alltid känts dumt att utmana ödet liksom även om de mesta uteritterna går lugnt till och är hur trevliga som helst, inte det minsta begränsande.
Sedan finns det hästar som inte ens reagerar på nåt och inte triggas av nåt heller men en träningssak enbart det håller jag inte med om.

Kommunikation är dock a och o, att ffa inte ta för givet hur andra hästar fungerar utifrån sin egen eller reagerar på vissa situationer.

Alla har inte stora trafikerade vägar att ta hänsyn till. Vi har nästen helt bilfria vägar, mest anlagda bilvägar. Jag rider oftast ut för att träna och då är det klart begränsande att inte kunna träna. Träning omfattar ju först grunden att kunna rida självständigt, men annars ägnar jag mig åt tempoväxlingar, öppna, sluta, flytta undan för sänkeln, växla gångarter och även ryggningar. Vi rider ofta om varandra och turas om.

Och nej vi har inga nerviga hästar, men god vilja och tävlingsinstinkt har de, men på det viset vi rider är det mindre problem, skulle jag däremot aktat mig och undvikit situationer när någon rider om och kanske i galopp då hade jag definitivt haft problem. Det är för övrigt en situation jag måste kunna hantera då man rider flera på banan vid islandshäst tävlingar och det kan hända att man visar kort tölt medan 4 andra visar ökat tempo. Det är en ovalbana så det påminner om situationen på en väg.

 

[Dandylinn]

Alla har inte stora trafikerade vägar att ta hänsyn till. Vi har nästen helt bilfria vägar, mest anlagda bilvägar. Jag rider oftast ut för att träna och då är det klart begränsande att inte kunna träna. Träning omfattar ju först grunden att kunna rida självständigt, men annars ägnar jag mig åt tempoväxlingar, öppna, sluta, flytta undan för sänkeln, växla gångarter och även ryggningar. Vi rider ofta om varandra och turas om.

Och nej vi har inga nerviga hästar, men god vilja och tävlingsinstinkt har de, men på det viset vi rider är det mindre problem, skulle jag däremot aktat mig och undvikit situationer när någon rider om och kanske i galopp då hade jag definitivt haft problem. Det är för övrigt en situation jag måste kunna hantera då man rider flera på banan vid islandshäst tävlingar och det kan hända att man visar kort tölt medan 4 andra visar ökat tempo. Det är en ovalbana så det påminner om situationen på en väg.

Precis vi har alla olika förutsättningar. Men kommunikation är nog lösningen för allt

Samt hänsyn till att hästarna kan vara olika tränade. Gör man saker utan att kolla av kan det ju vara hellugnt eller så slutar det i kapplöpning eller att någon hamnar i backen.

Allt brukar dock lösa sig fint iom att man väljer att sällskapa med den/de som har samma plan och hästar som funkar ihop.