Vi ska låta honom gå

[bergstopp]

Igår klippte jag av all päls på min gamla farbror. Jag fick en chock. Jag visste att han gått ner mycket i vikt men blev så ledsen av att se det. När jag var där med honom var jag helt lugn och konstaterade att vi kommer inte kunna ha honom så länge till. När jag gick därifrån så bröt jag ihop och grät resten av kvällen.
Idag är jag bara helt tom.

Pratade med min mamma och vi bestämde att han ska få gå och ha det gott ett litet tag till, han är fortfarande så pigg i huvudet och kroppen. Men han tar inte åt sig näring längre, äter sämre.

Det känns som en kalldusch, en käftsmäll. I snart 20 år har jag haft honom, sen jag var litet barn.
Dom senaste åren har han bott hos min mamma och det har gjort mig ledsen många gånger men jag tror ändå det varit det bästa.

Men nu är det snart dags. Men hur gör man? Det känns rent ut sagt förjävligt att man ska ringa och boka en tid.
Jag vill att han ska bli kremerad separat. Jag vet att det är dyrt men det bryr jag mig inte om. Han har varit sån stor del av mitt liv, jag vill föralltid ha en plats att gå till och prata med honom.

Fan

 

[Masse]

När du är "färdig" ringer du och bokar in med den som ska sköta avlivningen. Lite beroende på så kan det bli samma som sedan kör iväg med honom eller så får du boka hämtning också.
Det är aldrig lätt och vis av erfarenhet kan det kännas betydligt värre än vad man själv trott. Men ett fint slut gör det i alla fall lite lättare för oss som blir kvar.

 

[TheRedLightning]

Har du egen gård? Då kan du kolla med kommunen om du får gräva ner hemma. Då får du en plats att gå till.

Jag rekommenderar Svensk Lantbrukstjänst, det går att boka enbart avlivning.
Jag avlivade min häst i maj, gick väldigt fort men lugnt och jag kände mig trygg i deras bemötande. Skulle jag behöva avliva igen, kommer jag välja dom igen.

Jag grät när jag ringde det samtalet, men hon som svarade bemötte mig bra och det är nog varken första eller sista gången folk ringer till dom och gråter.
Lider med dig.

 

[Alexandra_W]

De på Lantbrukstjänst är vana med hästägare och oftast fantastiska med både ägare och djur. Har man haft med den att göra med lantbruksdjur också ser man vilken enorm skillnad det är.

Men låt beslutet mogna några veckor. Det värsta är tiden innan, efter brukar det trots att det känns konstigt vara lättare.

Känner du att du vill vara med var det, känner du att det är för mycket så var inte med. Det definierar inte ett dugg hur bra eller dålig djurägare man är om man är med eller inte.

 

[Luff]

Igår klippte jag av all päls på min gamla farbror. Jag fick en chock. Jag visste att han gått ner mycket i vikt men blev så ledsen av att se det. När jag var där med honom var jag helt lugn och konstaterade att vi kommer inte kunna ha honom så länge till. När jag gick därifrån så bröt jag ihop och grät resten av kvällen.
Idag är jag bara helt tom.

Pratade med min mamma och vi bestämde att han ska få gå och ha det gott ett litet tag till, han är fortfarande så pigg i huvudet och kroppen. Men han tar inte åt sig näring längre, äter sämre.

Det känns som en kalldusch, en käftsmäll. I snart 20 år har jag haft honom, sen jag var litet barn.
Dom senaste åren har han bott hos min mamma och det har gjort mig ledsen många gånger men jag tror ändå det varit det bästa.

Men nu är det snart dags. Men hur gör man? Det känns rent ut sagt förjävligt att man ska ringa och boka en tid.
Jag vill att han ska bli kremerad separat. Jag vet att det är dyrt men det bryr jag mig inte om. Han har varit sån stor del av mitt liv, jag vill föralltid ha en plats att gå till och prata med honom.

Fan

Fram till du bestämmer datum. Är tänderna kollade? Han kan ju ha ont i munnen och därav äta dåligt. Det ska han ju inte behöva gå med.

 

[Magnum]

Kan nog hålla med ovan, äter han sämre så kolla status i munnen.
Nu är det ju grässäsong vilket är det bästa för tand-hästar. Så även om det är sista sommaren kan det vara skönt att checka det.

Är i sista taget med min älskade häst också. Började äta lite långsamt men inte tappat något (klinikvägs) men åkte ändå och kollade läget med tänderna.
Fanns inget att justera men tänderna alldeles för nedslitna för att fungera så mycket längre till.
Så besöket gav bara svart på vitt min egna slutsats. Att vi är i slutet av vägen.
I journalen står nu att ’får hästen svårt att äta bör den tas bort’.
Det kommer inte gå så långt, men skönt att få det kollat och lite tips tills dagen kommer.

Det värsta är att bestämma dag, boka tid.

 

[akj<3]

I slutet av januari detta året blev jag och min mamma tvungna att ta bort min förra ponny. Hon hade spatt i ena bakbenet vilket ledde till en hälta som inte ville ge med sig. Det var inte jag som bokade tid och dag eftersom att jag inte är vuxen, utan det var min mamma. Vi valde att göra det utanför stallet, ponnyn tyckte inte om att åka transport och skulle trivas bäst så. Under tiden fick hon äta godis från en hink. Jag och mamma ville inte vara med när det hände, utan det var min morfar som var hos henne. Han som gjorde det var väldigt trevlig och förstående o.s.v. De första dagarna efteråt var allt helt ofattbart. Nu när det gått några månader ser jag på det som en bra tid, hon fick avsluta sitt liv på bästa sätt hos oss. När det går neråt med min nuvarande ponny, kan jag sakna henne otroligt mycket. Jag klippte av en liten fläta från hennes man som jag har sparat, som ett extra minne. Jag förstår exakt hur du känner och lider stort med dig. Det kommer att kännas lättare när allt är gjort. Det allra jobbigaste är nog att fatta beslutet och inse det. Jag brukar trösta mig själv med att vi gjorde det bästa för vår ponny, hon hade inte mått bra av att bara få skritta. På Trapalandas gröna ängar kan dem äta hur mycket gräs dem vill och galoppera i full fart utan att det gör ont.

 

[bergstopp]

Fram till du bestämmer datum. Är tänderna kollade? Han kan ju ha ont i munnen och därav äta dåligt. Det ska han ju inte behöva gå med.

Dom blev kollade för snart ett år sedan, då var det oförändrat från året innan. Tuggytan, eller vad man kallar det, var lite nerslipad och han har en tand som sitter löst som dom raspat ner i två omgångar. Har inte velat dra den pga åldern. Han har tuggat lite tussar hela tiden trots att tandläkaren gjort det som går att göra, antar att det är pga att ytan är såpass "glatt".
Självklart ska han inte ha ont, imorgon ska vi sätta oss ner och diskutera.

 

[bergstopp]

Kan nog hålla med ovan, äter han sämre så kolla status i munnen.
Nu är det ju grässäsong vilket är det bästa för tand-hästar. Så även om det är sista sommaren kan det vara skönt att checka det.

Är i sista taget med min älskade häst också. Började äta lite långsamt men inte tappat något (klinikvägs) men åkte ändå och kollade läget med tänderna.
Fanns inget att justera men tänderna alldeles för nedslitna för att fungera så mycket längre till.
Så besöket gav bara svart på vitt min egna slutsats. Att vi är i slutet av vägen.
I journalen står nu att ’får hästen svårt att äta bör den tas bort’.
Det kommer inte gå så långt, men skönt att få det kollat och lite tips tills dagen kommer.

Det värsta är att bestämma dag, boka tid.

Inte ens gräset klarar han av att få i sig ordentligt längre Han äter glatt av det men spottar ut det. Sist när han hade lös tand så åt han knappt, nu äter han när det är något han tycker är gott men tror han har svårt att mala ner det.

Beklagar, hoppas din häst håller sig pigg och kry ett tag till

 

[Problematisk]

Inte ens gräset klarar han av att få i sig ordentligt längre Han äter glatt av det men spottar ut det. Sist när han hade lös tand så åt han knappt, nu äter han när det är något han tycker är gott men tror han har svårt att mala ner det.

Beklagar, hoppas din häst håller sig pigg och kry ett tag till

Då låter det som att han har stora problem med munnen och behöver få somna in ganska omgående
Beklagar verkligen, vet precis hur det är. Min kära barndomsvän var tvungen att somna in för ett år sedan, på grund av munstatusen, och det är verkligen jättehemskt. Men hur konstigt det än låter var det nästan tiden "i väntan på slutet" som var värst för mig.

 

[Krystalline]

Jag är också där, i din situation.
Jag kommer att använda mig av Hästkrematoriet. Ja, det kommer att bli dyrt, ca 13 000kr, men det har jag räknat med sedan länge. Då får jag hem henne i en urna efteråt, och de hämtar bara en häst åt gången, i en fräsch, ren bil som inte lastas uppifrån.

Jag har erfarenhet från dem via en vän vars häst dog i hagen förra sommaren. Alltså skötte de inte avlivningen den gången, men hanteringen av den avlidna hästen kändes bra, värdig. Inte alls som lantbrukstjänst, som jag har svårt att tänka mig att använda på grund av hur hästen behandlas efter döden (avlivning är de bra på, har alltid skötts lugnt och proffsigt!).
Jag vet, för hästen kvittar det när det kommit dit, men jag vill inte att hon hamnar i en sån container med allt vad det innebär.

 

[Magnum]

Dom blev kollade för snart ett år sedan, då var det oförändrat från året innan. Tuggytan, eller vad man kallar det, var lite nerslipad och han har en tand som sitter löst som dom raspat ner i två omgångar. Har inte velat dra den pga åldern. Han har tuggat lite tussar hela tiden trots att tandläkaren gjort det som går att göra, antar att det är pga att ytan är såpass "glatt".
Självklart ska han inte ha ont, imorgon ska vi sätta oss ner och diskutera.

Jag kollade min hästs tänder juli och sen nu i april. Dom var en aning slitna i juli men nu hade han ingen nytta av flera tänder längre. Dvs de var blanka.

Tom tandläkaren blev lite paff för utvecklingen hade gått oroväckande fort på den relativt korta tiden.

Ändå äter han bra, men saktare. Står still i vikt.

Det kan gå riktigt fort i slutet och jag lidet med er över kommande beslut

 

[macan]

Hur har du anpassat fodret med hänsyn till tandstatusen? Uppblött mat behöver vara huvudfödan när hästen har svårt att tugga. Jag klarade en häst med liknande tandstatus ett par extra år genom grovfoder (lusern, betfor) i uppblött form plus mash och proteinfoder. Hullet var riktigt gott på detta foder. Hö och bete tillhandahölls också. Det spottades emellertid ut men för tuggbehovet och det det naturliga beteendet kändes det superviktigt.

 

[Shaggy]

Pratade med min mamma och vi bestämde att han ska få gå och ha det gott ett litet tag till, han är fortfarande så pigg i huvudet och kroppen. Men han tar inte åt sig näring längre, äter sämre.

Jag beklagar verkligen. Det här är det värsta med livet som hästägare.
Jag har läst tidigare svar och tänker inte kommentera tänderna någonting men det jag citerat ovan är något jag tycker du ska fundera på.
Många vill ge sina hästar en sista sommar men hur roliga är egentligen sommaren för våra hästar. Visst de får äta obegärnsat med grönt gärs men i övrigt? Det är varmt (vilket vissa gillar), det är knottsvärmar som äter på dem, myggor som sticks, bromsar som hugger stora bitar kött då de snaskar i sig blod osv osv.
Jag kan köpa att man vill ge sin häst ett sista betesläpp men sen?

 

[bergstopp]

Hur har du anpassat fodret med hänsyn till tandstatusen? Uppblött mat behöver vara huvudfödan när hästen har svårt att tugga. Jag klarade en häst med liknande tandstatus ett par extra år genom grovfoder (lusern, betfor) i uppblött form plus mash och proteinfoder. Hullet var riktigt gott på detta foder. Hö och bete tillhandahölls också. Det spottades emellertid ut men för tuggbehovet och det det naturliga beteendet kändes det superviktigt.

Vi har anpassat allt. Han har ätit kilovis med lucern, betfor och energirik müsli hela vintern och våren. Höet har vart finhackat.

 

[bergstopp]

Jag beklagar verkligen. Det här är det värsta med livet som hästägare.
Jag har läst tidigare svar och tänker inte kommentera tänderna någonting men det jag citerat ovan är något jag tycker du ska fundera på.
Många vill ge sina hästar en sista sommar men hur roliga är egentligen sommaren för våra hästar. Visst de får äta obegärnsat med grönt gärs men i övrigt? Det är varmt (vilket vissa gillar), det är knottsvärmar som äter på dem, myggor som sticks, bromsar som hugger stora bitar kött då de snaskar i sig blod osv osv.
Jag kan köpa att man vill ge sin häst ett sista betesläpp men sen?

Nej jag vet. Jag har tänkt mycket på det. Minsta värmebölja, ösregn, knottkväll gör att det vrider sig i magen. Jag vill inte utsätta honom för något men ändå ha honom kvar.

 

[Shaggy]

Nej jag vet. Jag har tänkt mycket på det. Minsta värmebölja, ösregn, knottkväll gör att det vrider sig i magen. Jag vill inte utsätta honom för något men ändå ha honom kvar.

Det är klart du vill ha honom kvar. Han är ju en stor del av ditt liv som bär på så mycket minnen. Problemet är, hur sorgligt det än är, att du inte kan ha honom kvar. Han har ett kortare liv än du och för bådas er skull så måste du släppa taget. Rent krasst ska du leva resten av ditt liv utan honom. Varje dag under det livet kommer du troligen tänka på honom. Ge dig själv gåvan att ta beslutet i tid så ditt minne blir ofläckat av att du behöll honom för länge för din egen skull på hans bekostnad.
För mig låter det som om du tagit beslutet men inte klarar av att släppa honom. Du försöker suga ut de sista dagarna, vilket är fullt begripligt, men om du tänker efter. Finns inte sorgen redan där. Kan du se på honom utan att sorgen äter upp dig, kan du tänka på honom utan att det sker? Jag behöll en häst som var utdömd som ridhäst i närmare 3 år. Jag visste att skadan hon hade en dag skulle ta henne så det var ett sluttande plan. Jag tog bort henne när det kändes som om det var dags för hennes skull men för min skull borde jag låtit hennen gå långt tidigare eftersom jag blev sjuk på kuppen. Under dessa närmare tre år så sörjde jag min häst varje dag. När hon slutligen var borta så var det en stor lättnad.
Stor kram i din svåra stund.

 

[bergstopp]

Det är klart du vill ha honom kvar. Han är ju en stor del av ditt liv som bär på så mycket minnen. Problemet är, hur sorgligt det än är, att du inte kan ha honom kvar. Han har ett kortare liv än du och för bådas er skull så måste du släppa taget. Rent krasst ska du leva resten av ditt liv utan honom. Varje dag under det livet kommer du troligen tänka på honom. Ge dig själv gåvan att ta beslutet i tid så ditt minne blir ofläckat av att du behöll honom för länge för din egen skull på hans bekostnad.
För mig låter det som om du tagit beslutet men inte klarar av att släppa honom. Du försöker suga ut de sista dagarna, vilket är fullt begripligt, men om du tänker efter. Finns inte sorgen redan där. Kan du se på honom utan att sorgen äter upp dig, kan du tänka på honom utan att det sker? Jag behöll en häst som var utdömd som ridhäst i närmare 3 år. Jag visste att skadan hon hade en dag skulle ta henne så det var ett sluttande plan. Jag tog bort henne när det kändes som om det var dags för hennes skull men för min skull borde jag låtit hennen gå långt tidigare eftersom jag blev sjuk på kuppen. Under dessa närmare tre år så sörjde jag min häst varje dag. När hon slutligen var borta så var det en stor lättnad.
Stor kram i din svåra stund.

Du har så rätt såklart. Tack för dina ord

 

[TheRedLightning]

Det är klart du vill ha honom kvar. Han är ju en stor del av ditt liv som bär på så mycket minnen. Problemet är, hur sorgligt det än är, att du inte kan ha honom kvar. Han har ett kortare liv än du och för bådas er skull så måste du släppa taget. Rent krasst ska du leva resten av ditt liv utan honom. Varje dag under det livet kommer du troligen tänka på honom. Ge dig själv gåvan att ta beslutet i tid så ditt minne blir ofläckat av att du behöll honom för länge för din egen skull på hans bekostnad.
För mig låter det som om du tagit beslutet men inte klarar av att släppa honom. Du försöker suga ut de sista dagarna, vilket är fullt begripligt, men om du tänker efter. Finns inte sorgen redan där. Kan du se på honom utan att sorgen äter upp dig, kan du tänka på honom utan att det sker? Jag behöll en häst som var utdömd som ridhäst i närmare 3 år. Jag visste att skadan hon hade en dag skulle ta henne så det var ett sluttande plan. Jag tog bort henne när det kändes som om det var dags för hennes skull men för min skull borde jag låtit hennen gå långt tidigare eftersom jag blev sjuk på kuppen. Under dessa närmare tre år så sörjde jag min häst varje dag. När hon slutligen var borta så var det en stor lättnad.
Stor kram i din svåra stund.

Det är tuffa beslut, men som hästägare står man framför dom en dag. När vet man aldrig. Jag hade grunnat på mitt beslut rätt länge innan jag verkligen tog tag i det.
Hade jag låtit henne gå redan när tankarna dök upp, hade hon inte blivit så dålig som hon blev, men jag var naiv och hoppades nog innerst inne lite naivt att det skulle bli bättre.
Nu har har det snart gått en månad sedan hon fick somna in och jag ser nu framför mig en häst, som springer ihop med min kusins häst busandes och ätandes massa gräs på de evigt gröna ängarna. Hon har det bra nu. Det märktes på slutet att hon inte mådde bra, inte längre samma häst som jag köpte.
Det skar i hjärtat men jag visste att jag var tvungen att göra det, då det inte skulle bli bättre. Det var ett tungt beslut, men på ett sätt är jag lättad att jag inte väntade längre, som var planen från början. Jag ville inte att hon skulle lida mer, hur tungt det än blev för mig.

Jag inbillar mig att jag kommer få träffa hästen igen, den dagen det är dags för mig att lämna in. Vi möts på andra sidan, och jag är ändå tacksam att jag fick vara en del av hennes liv och dela det med henne under den tid det varade.

Jag sänder en stor kram till dig @bergstopp, jag tror det kommer bli bra när du väl fattat ditt beslut. Det enda jag kan råda är, dra inte för länge på det. Tänker på dig.

 

[Problematisk]

Det är klart du vill ha honom kvar. Han är ju en stor del av ditt liv som bär på så mycket minnen. Problemet är, hur sorgligt det än är, att du inte kan ha honom kvar. Han har ett kortare liv än du och för bådas er skull så måste du släppa taget. Rent krasst ska du leva resten av ditt liv utan honom. Varje dag under det livet kommer du troligen tänka på honom. Ge dig själv gåvan att ta beslutet i tid så ditt minne blir ofläckat av att du behöll honom för länge för din egen skull på hans bekostnad.
För mig låter det som om du tagit beslutet men inte klarar av att släppa honom. Du försöker suga ut de sista dagarna, vilket är fullt begripligt, men om du tänker efter. Finns inte sorgen redan där. Kan du se på honom utan att sorgen äter upp dig, kan du tänka på honom utan att det sker? Jag behöll en häst som var utdömd som ridhäst i närmare 3 år. Jag visste att skadan hon hade en dag skulle ta henne så det var ett sluttande plan. Jag tog bort henne när det kändes som om det var dags för hennes skull men för min skull borde jag låtit hennen gå långt tidigare eftersom jag blev sjuk på kuppen. Under dessa närmare tre år så sörjde jag min häst varje dag. När hon slutligen var borta så var det en stor lättnad.
Stor kram i din svåra stund.

Vill bara säga, så väldigt klokt och fint skrivet.
Just det där med en sista sommar tänkte vi också på och bestämde oss för att vår gamling skulle få slippa det.
Jobbig värme, insekter osv, nej, det kändes inte rätt.

Om din häst har jobbigt av sommaren TS, utöver tänderna, så låt den få somna in. Man blir aldrig riktigt redo att släppa dem, så man kan tyvärr inte vänta på "rätt tillfälle", utan man måste ta ett jobbigt beslut. Så tufft är det