Vi

[karamelldrottningen]

Denna ondska, detta kaos. Finns det överhuvudtaget något positivt där ute när allt översvämmas av människans dumhet?
Krig, miljöförstöring, svält, orättvisor, rasism osv.
Vad är meningen med allt det där?
Är vi programmerade till att vara så här egoistiska och brutala?

Vad är det för mening med allt när världen är så svart?
Kan vi ens rättfärdiga vår egen existens? Och producera barn till denna värld när allt är så ovisst?

Det har gått så långt att det inte längre finns någon återvändo. Vi är i början av slutet. Ska människan bli en liten extremt kort parantes här på jorden?
Den art som förstörde så mycket. Utplånade allt.
Vill man ens vara en människa? Men har vi något alternativt? Vi är det vi är.

 

[bettysmatte]

Denna ondska, detta kaos. Finns det överhuvudtaget något positivt där ute när allt översvämmas av människans dumhet?
Krig, miljöförstöring, svält, orättvisor, rasism osv.
Vad är meningen med allt det där?
Är vi programmerade till att vara så här egoistiska och brutala?

Vad är det för mening med allt när världen är så svart?
Kan vi ens rättfärdiga vår egen existens? Och producera barn till denna värld när allt är så ovisst?

Det har gått så långt att det inte längre finns någon återvändo. Vi är i början av slutet. Ska människan bli en liten extremt kort parantes här på jorden?
Den art som förstörde så mycket. Utplånade allt.
Vill man ens vara en människa? Men har vi något alternativt? Vi är det vi är.

Vad jobbigt det måste vara att se allt så nattsvart. Det finns mycket ondska på jorden, men det finns en hel massa godhet också. Det gäller bara att se det, och att försöka vara del av den istället.

 

[tanten]

@karamelldrottningen - Nyhetsmedia rapporterar om elände eftersom det ger läsare. Glada budskap får inga läsare.

Världen är FULL av positiva saker!! Människor som går samman och uträttar storverk. Bygder med fantastisk gemenskap.Svält som minskar, utveckling inom alla områden.

Tycker du ska försöka ta dig upp ur det där svarta hålet. Det är inte världen, det är du som ser allt nattsvart.

 

[Voeux]

Visst för världen full av mörker, men som jag ser det är den övervägande ljus. Kärlek, vänskap, familjer, skratt, soluppgångar, knoppar. Det finns både och, så som världen alltid har sett ut. Vi har stått inför utmaningar förr, nu står vi inför nya. Det tickar på. Än så länge. Frågan är, vad väljer man själv att göra av sin lilla tid på tidslinjen?

 

[sjoberga]

Denna ondska, detta kaos. Finns det överhuvudtaget något positivt där ute när allt översvämmas av människans dumhet?
Krig, miljöförstöring, svält, orättvisor, rasism osv.
Vad är meningen med allt det där?
Är vi programmerade till att vara så här egoistiska och brutala?

Vad är det för mening med allt när världen är så svart?
Kan vi ens rättfärdiga vår egen existens? Och producera barn till denna värld när allt är så ovisst?

Det har gått så långt att det inte längre finns någon återvändo. Vi är i början av slutet. Ska människan bli en liten extremt kort parantes här på jorden?
Den art som förstörde så mycket. Utplånade allt.
Vill man ens vara en människa? Men har vi något alternativt? Vi är det vi är.

Om det inte fanns mycket ljus också, så skulle du inte se detta mörker.

Huvuddelen av alla människor jag stött på i mitt liv har vare sig visat brutalitet eller egoism. Och när de visar sig, måste vi andra stå där emot.

Att vi är i början av slutet har människor uttalat i årtusenden i sin underskattning av mänskliga förmågor - eller i sin tro på märkliga overkliga ting. Nån gång kanske det skulle kunna vara sant , men sannolikheten att det är just nu denna tusensjuttielfte gång håller jag för lika låg som tidigare. Att se möjligheter, anpassning och uppfinningsrikedom tycker jag präglar vår art - liksom förmågan hos de allra flesta av oss att känna för andra levande varelser, både av egen och annan art - trots att de finns långt bort i olika dimensioner från vårt eget.

 

[skiesabove]

Jag tar mig an frågan från en helt annan vinkel.

Jag tror att det är felaktigt att tro att det "ska vara bra" eller att människor "ska vara goda".

Vi är dom vi blev. För inte så länge sen, var vi inte så, men det hände lite grejer som gjorde att vi förändrades mentalt. Numera har vi blivit i princip eusociala, som många insekter, med våra jättesamhällen och invasiva produktivitet. Då barkar det dit det barkar.

Men att leta efter en *mening* i det, det är ett hopplöst företag. Religioner som bygger på det är motsägelsefulla och deras resonemang håller inte för närmare granskning. Det är lika mycket mening i människans utveckling som det är i att stora asteroider ibland träffar jorden. Möjligtvis kan man argumentera för att det verkar finnas en tendens till ökande komplexitet i systemen, och människan är en del av det.

Trots det, så återstår det ändå något - vi mår bra av att uppleva att våra liv är fyllda med "mening". Med syfte.

Jag tror på att man mår bäst när man strävar efter att skapa meningsfullhet i sin egen lilla mikrosfär, och då menar jag mening som i att du, och de runt dig, mår bra/bättre av det.

Godhet för mig, är sådant som på riktigt hjälper individer att hålla en positiv sinnesstämning, eller åtminstone minskar det upplevda lidandet.

Vad kan du göra för dig och dina närmaste? Vad känns meningsfullt för dig att göra?

 

[karamelldrottningen]

Jag hoppas så att ni har rätt!
Blir bedrövad när människor bygger upp men på några få beslut eller ett litet antal människor kan förstöra så för så många andra.
Den där rättvisan finns inte och har väl aldrig funnits.
Det är när det onda tar över som det förstör så mycket.
Lite ont behöver mer än dubbelt av godhet, goda gärningar och goda beslut.
Ju mer teknisk och ju mer avancerade samhällen desto bättre samhällen på ett vis men också skörare och större risker.
Tanken från början kan vara god men i fel händer få förödande konsekvenser.

Och sen detta med klimatet som är ett helt kapitel för sig själv. Är det egoismen som lett oss hit där vi är idag?
Det finns så många problem på så många platser på jorden så det är svårt att se hur det öht ska kunna lösas utan att det drabbar någon annan.
Människan har utrotat massor av djur. Massor av växer, förstört, plundrat.
Antingen är vi korkade eller elaka. Skulle människan som art vara i grunden god så hur kan vi då förklara det som sker på denna planet?

 

[sjoberga]

Jag hoppas så att ni har rätt!
Blir bedrövad när människor bygger upp men på några få beslut eller ett litet antal människor kan förstöra så för så många andra.
Den där rättvisan finns inte och har väl aldrig funnits.
Det är när det onda tar över som det förstör så mycket.
Lite ont behöver mer än dubbelt av godhet, goda gärningar och goda beslut.
Ju mer teknisk och ju mer avancerade samhällen desto bättre samhällen på ett vis men också skörare och större risker.
Tanken från början kan vara god men i fel händer få förödande konsekvenser.

Och sen detta med klimatet som är ett helt kapitel för sig själv. Är det egoismen som lett oss hit där vi är idag?
Det finns så många problem på så många platser på jorden så det är svårt att se hur det öht ska kunna lösas utan att det drabbar någon annan.
Människan har utrotat massor av djur. Massor av växer, förstört, plundrat.
Antingen är vi korkade eller elaka. Skulle människan som art vara i grunden god så hur kan vi då förklara det som sker på denna planet?

Jag tänker inte att människan är i grunden god (eller ond för den delen). Jag tänker att vi föds som överlevare som de flesta andra arter, men med väldigt speciella förmågor till både empati och förmåga att välja vad vi bejakar och vad vi väljer att betrakta som gott i vår omgivning. Och förmåga att utveckla och lära oss förmågor ingen skulle kunna ha föreställt sig innan de är en realitet.

Det vi kan göra är att starkt påverka vår lilla sfär runt oss, som @skiesabove skrev, och skapa en sådan som fungerar på det sätt vi vill vara med i. Och därifrån kan man påverka lite, lite till nästa större sfär.

Med den globalisering av kommunikation vi fått så finns möjligheter att sprida det lite längre än tidigare, men desto längre bort desto mindre kraft i påverkan.

Lite som gravitation och kemiska bindningar.

 

[tanten]

Jag hoppas så att ni har rätt!
Blir bedrövad när människor bygger upp men på några få beslut eller ett litet antal människor kan förstöra så för så många andra.
Den där rättvisan finns inte och har väl aldrig funnits.
Det är när det onda tar över som det förstör så mycket.
Lite ont behöver mer än dubbelt av godhet, goda gärningar och goda beslut.
Ju mer teknisk och ju mer avancerade samhällen desto bättre samhällen på ett vis men också skörare och större risker.
Tanken från början kan vara god men i fel händer få förödande konsekvenser.

Och sen detta med klimatet som är ett helt kapitel för sig själv. Är det egoismen som lett oss hit där vi är idag?
Det finns så många problem på så många platser på jorden så det är svårt att se hur det öht ska kunna lösas utan att det drabbar någon annan.
Människan har utrotat massor av djur. Massor av växer, förstört, plundrat.
Antingen är vi korkade eller elaka. Skulle människan som art vara i grunden god så hur kan vi då förklara det som sker på denna planet?

Min synvinkel;
du snurrar in dig i elände. Du har eländesglasögonen på dig. Jag anser att så kan man inte leva. I så fall vore det bästa för planeten att ta bort sig själv ur sammanhanget. Men det är ingen vettig lösning!!

Ja, det finns en massa elände. Det har funnits en massa elände under hela planetens existens.
Frågan är vad kan du göra åt det? Svar: noll och intet!

En klok arbetskamrat sa - släpp det du inte kan göra något åt. Det du kan göra nåt åt,-gör det!

Försök hitta det positiva runt dig. De där tankarna leder ingenstans.
Det finns massor man kan göra runt sig positiv riktning. Mitt bidrag har varit att engagera mig politiskt. Andra jobbar ideellt i organisationer.
Eller försök bara i all enkelhet vara en bra person. Pessimism leder inte till något gott alls.

Hans Rosling visade oss en massa positiva saker som få visste m. Önskar att hans anda präglade fler.

 

[karamelldrottningen]

I den lilla världen kan jag påverka och se glädjen. Den närmaste kretsen, hemmet och så. Men det går mycket upp och ner. Ena stunden känns det roligt och fantastisk för att nästa var tungt och meningslöst.
Kan inte titta på nyheterna knappt. Varje elände, varje negativitet blir som en igel som inte vill släppa taget. Det negativa överskuggar det positiva.

Inatt kom jag att tänka på Flugornas Herre. Den fiktiva romanen som vi tvingades läsa i högstadiet.
Ganska tråkig bok och också så sorglig.
Det har inte hänt i verkligheten ändå undrar jag om det som utspelar sig i den boken är en realistisk skildring?
Skulle man kunna lägga samma principer i andra sammanhang?
Jag vet inte. Men den är så dyster. Inte är väl vi människor så hemska och brutala? Finns ju massor av godhet. Men hur ska godheten orka i längden?
Det negativa. Det onda finns överallt.
I små skalor kan jag göra något åt det. Men i större perspektiv det går ju inte och det är så frustrerande.

 

[tanten]

I den lilla världen kan jag påverka och se glädjen. Den närmaste kretsen, hemmet och så. Men det går mycket upp och ner. Ena stunden känns det roligt och fantastisk för att nästa var tungt och meningslöst.
Kan inte titta på nyheterna knappt. Varje elände, varje negativitet blir som en igel som inte vill släppa taget. Det negativa överskuggar det positiva.

Inatt kom jag att tänka på Flugornas Herre. Den fiktiva romanen som vi tvingades läsa i högstadiet.
Ganska tråkig bok och också så sorglig.
Det har inte hänt i verkligheten ändå undrar jag om det som utspelar sig i den boken är en realistisk skildring?
Skulle man kunna lägga samma principer i andra sammanhang?
Jag vet inte. Men den är så dyster. Inte är väl vi människor så hemska och brutala? Finns ju massor av godhet. Men hur ska godheten orka i längden?
Det negativa. Det onda finns överallt.
I små skalor kan jag göra något åt det. Men i större perspektiv det går ju inte och det är så frustrerande.

Som jag skrev - släpp det.
Du kan inget göra. Så varför låta det förpesta ditt liv när du istället kan fylla det med positiva saker.

(jag förstår ditt resonemang och dina tankar. Men de leder ingenstans för dig och ditt liv).

 

[sjoberga]

I den lilla världen kan jag påverka och se glädjen. Den närmaste kretsen, hemmet och så. Men det går mycket upp och ner. Ena stunden känns det roligt och fantastisk för att nästa var tungt och meningslöst.
Kan inte titta på nyheterna knappt. Varje elände, varje negativitet blir som en igel som inte vill släppa taget. Det negativa överskuggar det positiva.

Inatt kom jag att tänka på Flugornas Herre. Den fiktiva romanen som vi tvingades läsa i högstadiet.
Ganska tråkig bok och också så sorglig.
Det har inte hänt i verkligheten ändå undrar jag om det som utspelar sig i den boken är en realistisk skildring?
Skulle man kunna lägga samma principer i andra sammanhang?
Jag vet inte. Men den är så dyster. Inte är väl vi människor så hemska och brutala? Finns ju massor av godhet. Men hur ska godheten orka i längden?
Det negativa. Det onda finns överallt.
I små skalor kan jag göra något åt det. Men i större perspektiv det går ju inte och det är så frustrerande.

Fast i ”större skala” delar du ansvaret med snart 8 miljarder andra individer. Det räcker att tillräckligt många gör något på den lilla skalan de har nära.

Jag ser inte det svarta eller vita nästan någonsin, jag ser nästan alltid både positivt och negativt samtidigt i en gråare skala.

Man kan ta nyhetspaus ett tag om man känner att det man ändå inte kan påverka just nu tär för mycket.

(Även om vi i den priviligierade västvärlden bär ett betydligt större ansvar i vissa frågor än bara en singulär andel av hela världens befolkning)

 

[skiesabove]

Ju mer teknisk och ju mer avancerade samhällen desto bättre samhällen på ett vis men också skörare och större risker.
Tanken från början kan vara god men i fel händer få förödande konsekvenser.

Och sen detta med klimatet som är ett helt kapitel för sig själv. Är det egoismen som lett oss hit där vi är idag?
Det finns så många problem på så många platser på jorden så det är svårt att se hur det öht ska kunna lösas utan att det drabbar någon annan.
Människan har utrotat massor av djur. Massor av växer, förstört, plundrat.
Antingen är vi korkade eller elaka. Skulle människan som art vara i grunden god så hur kan vi då förklara det som sker på denna planet?

Det är själva grundbygget som kallas Civilisation som lett oss hit. En hiearkisk samhällsstruktur som anrikar resurser till gagn för några få på toppen, anno åtminstone 3000bce.

Det är inte tekniken i sig, som skriftspråk eller jordbruk, enligt min tro, men det är att de används i ett system som i grund och botten är till för att resurser ska fördelas ojämnlikt.

Arbetarklassen i gamla Mesopotamien hade det riktigt risigt. Slaveri och kungar har funnits minst lika länge som skriftspråket.

Så ja, man kan nog kalla det för egoism. Egoism och individualism, när vi klev ut ur Eden och började särskilja oss från de andra däggdjuren och människoarterna. JAG blev viktigare än VI, i början framförallt hos de som skapade ett styrande maktskikt. Nuförtiden är det överallt.

Jag tror på att människan i allmänhet är ganska korkad, helt enkelt. De flesta följer bara med strömmen. De få som funderar över sakers tillstånd känner sig maktlösa att förändra, mycket för att de faktiskt är maktlösa. Varken pengar eller status brukar de stora tänkarna ha.

Men samtidigt tror jag på att tillsammans är vi starka. Vi kanske inte är nog många för att stoppa strömmen och vända den, och de flesta av oss väljer att delta i samhället istället för att avstå eftersom det är så oerhört svårt att ställa sig utanför, men vi kan skapa små öar i strömmen av dumhet och likriktning, där allt fler kan klamra sig fast.

Till sist kanske öarna är nog många för att bilda en fördämning. Skulle den hålla? Skulle den kunna vända en flod? Vem vet. Man kan åtminstone försöka, och leva sitt liv på ett sätt man kan stå för.

 

[skiesabove]

Är björnen God, när den river en renkalv?
Är den Ond?

Att överhuvudtaget definiera Ont och Gott är en del av problematiken, det blir ofta helt tokigt i den bedömningen.

Björnen är björnen. Renkalven lider en stund, för att björnungen ska kunna födas och växa upp.

Vad är ont och gott i människan? De flesta av oss kan nog vara överens om att "onödigt" lidande är av ondo. Men ska det sen börja definieras vad som är onödigt, så blir det vild debatt.

Personligen anser jag att alla tillfällen där vi tar mer än vi ger tillbaks, där balansen är skev, är det som kan kallas för ondska.

Och det innebär att vi måste acceptera att i princip allt vi gör som har med det moderna samhället att göra, är ont. Men samtidigt så finns tillfällen att göra gott ständige tillgängliga.

Även som stadsbo, kan du hjälpa till att skapa och vårda ekosystem. Du kan hjälpa till socialt att skapa acceptans för diversitet och minska statustävlandet och hackandet. Du kan vara vänlig och kärleksfull mot dina närmaste. Och du kan ställa frågor som väcker tankar som är frön till förändring på stora publika forum, som du gör just nu.

 

[monster1]

I den lilla världen kan jag påverka och se glädjen. Den närmaste kretsen, hemmet och så. Men det går mycket upp och ner. Ena stunden känns det roligt och fantastisk för att nästa var tungt och meningslöst.
Kan inte titta på nyheterna knappt. Varje elände, varje negativitet blir som en igel som inte vill släppa taget. Det negativa överskuggar det positiva.

Inatt kom jag att tänka på Flugornas Herre. Den fiktiva romanen som vi tvingades läsa i högstadiet.
Ganska tråkig bok och också så sorglig.
Det har inte hänt i verkligheten ändå undrar jag om det som utspelar sig i den boken är en realistisk skildring?
Skulle man kunna lägga samma principer i andra sammanhang?
Jag vet inte. Men den är så dyster. Inte är väl vi människor så hemska och brutala? Finns ju massor av godhet. Men hur ska godheten orka i längden?
Det negativa. Det onda finns överallt.
I små skalor kan jag göra något åt det. Men i större perspektiv det går ju inte och det är så frustrerande.

https://sverigesradio.se/avsnitt/herman-geijer-lyssnarnas-sommarvard-2015 Uppiggande lyssnande av Herman Grejer som inte så mycket handlar om Zombies som hur människan hanterar kriser. Vilket visar i de flesta fall en mycket mer humanistisk bild än vad media oftast gör.

Men till viss del håller jag med dig. Tex angående vår påverkan på miljön och på andra människor. Det gäller dock i de flesta fall tex saker vi inte ser framför vår egen näsa, dvs nyttjande av billig arbetskraft i andra länder via köp av billiga produkter. Vi verkar inte kunna relatera och förändra våra vanor om vår påverkan ligger för många steg från oss själva. Dvs vi skulle aldrig köpa svinbilliga produkter om vi faktiskt SÅG den påverkan det har på miljön och människorna som producerar produkten. Men eftersom vi inte ser det med våra egna ögon så är det som att det inte blir verklighet och vi väljer därför att blunda för sweatshops och miljöförstöring som sker på andra platser pga av vår konsumtion. Det är ett problem eftersom vi kan påverka och förändra, men väljer att inte göra det. Men jag tror att i de flesta fall gör människor sitt bästa, även mot andra. Möjligen med undantag för några 20 någontingar som inte verkar kunna relatera till något annat än deras egna behov men med lite tur växer de in i en förmåga att relatera till andras behov också någongång och sin egen påverkan på sin omvärld, vem vet.

Så jag förstår din frustration och nedstämdhet, själv hoppas jag på att den här populismvågen ska blåsa över snart och vi ska komma tillbaka till en mer balanserad diskussion bland de som styr.

 

[MJLee]

Ett av skälen till att allt känns så tröstlöst är att Sverige förändras snabbt, och inte till det bättre. Det har blivit hårt och kallt här, där de som styr ifrågasätter miljöförändringar och tycker att om vi inte når klimatmålen, då når vi inte dom. Samtidigt som mycket positivt händer med att kämpa för klimatet i resten av Europa och andra delar av världen.

Vi i Sverige pekar numera gärna ut minoriteter som ansvariga för alla problem och blir man bara av med 'dem' så blir Sverige ett paradis Att leva tillsammans i Sverige är något att bekämpa. Personlig integritet begränsas och demokrati är inte så viktigt. Att en man tar på sig en klänning och läser böcker för barn är farligt och nedmonterar svensk kultur. Tycker att fattiga barn alltid kan äta havregrynsgröt och har föräldrar som får skylla sig själva. Att vi är ett av världens rikaste länder och inte borde ha barn som tvingas äta havregrynsgröt pga fattigdom är irrelevant. De som är i behov av stöd utmålas som fuskare och snyltare. Fast bara vissa. Vi och dom är något eftersträvansvärt.

Gärna också att vi struntar i EU:s lagstiftning om man tycker (befogat eller inte) att det missgynnar Sverige.

Så ja, nyheterna från Sverige är deprimerande, svarta och får en att ibland tvivla på mänskligheten. Men jag försöker lyfta blicken mot resten av världen och då känner man sig faktiskt bättre. Västvärlden har slagit sig samman och stödjer ett fritt Ukraina. Förutom vissa länder även inom EU. Vi har en demokratiskt vald president i Brasilien som aktivt försöker bekämpa skövlande av Amazonerna med stöd av de som bidrar mest till skövligen, västvärlden.

 

[Sel]

Jag tycker egentligen att det bästa vi kunde göra för världen/jorden vore att sluta föda barn och långsamt självdö som art.
Själv har jag inga barn och ska inga ha, och lever så gott jag kan medan jag är här helt enkelt. Försöker låta bli att fördärva planeten när jag kan, tar hand om mina nära och kära och låter bli att tänka på allt elände för det mesta.

 

[Bison]

Min framtidssyn är kolsvart. Jag tror inte vi kan rädda klimatet innan det är för sent. Redan nu riskerar miljoner att dö i svält pga torka och uteblivna skördar. Detta plus det hårdnande klimatet med ökat våld, droganvändning osv gör att jag är extremt glad över att inte ha barn. Skulle inte vilja sätta liv till denna värld
Men det gör dock inte att mitt liv är lika svart som min syn på framtiden, jag är glad och mår bra ändå.

 

[monster1]

Min framtidssyn är kolsvart. Jag tror inte vi kan rädda klimatet innan det är för sent. Redan nu riskerar miljoner att dö i svält pga torka och uteblivna skördar. Detta plus det hårdnande klimatet med ökat våld, droganvändning osv gör att jag är extremt glad över att inte ha barn. Skulle inte vilja sätta liv till denna värld
Men det gör dock inte att mitt liv är lika svart som min syn på framtiden, jag är glad och mår bra ändå.

Jag tror absolut att vi kan, det finns massor av forskning på hur vi ska göra. Men det betyder att vi måste åsidosätta vår bekvämlighet och omvärdera vad som är värdefullt och det vill vi inte. Så vi som samhälle har kunskapen men är ovilliga att förändra vårt beteende. Det i sig är ju ganska tröstlöst.

 

[pepp]

Jag tycker egentligen att det bästa vi kunde göra för världen/jorden vore att sluta föda barn och långsamt självdö som art.
Själv har jag inga barn och ska inga ha, och lever så gott jag kan medan jag är här helt enkelt. Försöker låta bli att fördärva planeten när jag kan, tar hand om mina nära och kära och låter bli att tänka på allt elände för det mesta.

Min framtidssyn är kolsvart. Jag tror inte vi kan rädda klimatet innan det är för sent. Redan nu riskerar miljoner att dö i svält pga torka och uteblivna skördar. Detta plus det hårdnande klimatet med ökat våld, droganvändning osv gör att jag är extremt glad över att inte ha barn. Skulle inte vilja sätta liv till denna värld
Men det gör dock inte att mitt liv är lika svart som min syn på framtiden, jag är glad och mår bra ändå.

Helt enig med er båda!!