Viktstabilitet - kostar det?

[monster1]

Har ni ändrat er vikt medvetet och sedan uppnått viktstabilitet, där ni inte behöver kämpa för att hålla vikten. Med kämpa menar jag även den mentala kampen om att förbise hungerskänslor etc? Just nu lever jag bara och är relativt viktstabil, jag funderar på om det är värt att göra något åt vikten eller om det bara kommer att bli en ständig kamp att försöka behålla den vikten. Hur har det varit för er?

 

[Unafraid]

Om jag äter normalt (dvs inte chips och ett gäng mackor) håller jag vikten.

Jag blir dock trött på hösten och gör enligt ovan. Äter chips och mackor för att jag inte orkar laga mat. Går då upp i vikt. Går ner i vikt varje vår och håller den utan problem tills det blir höst.

 

[sjoberga]

Har ni ändrat er vikt medvetet och sedan uppnått viktstabilitet, där ni inte behöver kämpa för att hålla vikten. Med kämpa menar jag även den mentala kampen om att förbise hungerskänslor etc? Just nu lever jag bara och är relativt viktstabil, jag funderar på om det är värt att göra något åt vikten eller om det bara kommer att bli en ständig kamp att försöka behålla den vikten. Hur har det varit för er?

Jag har gjort det en gång som hållt och det håller hyfsat. Men jag har läst att det är ganska ovanligt. Kroppen är väldigt bra på att kämpa emot viktnedgång är min upplevelse.

Minskade vikten strax under 20% (3 månader mer intensivt kämpande) när jag kände att det inte håller alls och har iofs helt ändrat kosthållning, men nåt kämpa är det inte riktigt.

 

[Monifa]

Nu har jag aldrig pendlat särskilt mycket i vikt. Mellan 56 och 64 kg. Har en kosthållning som gör att jag håller vikten och inte heller är hungrig. Äter mycket till mängden men kalorifattigt (inte avsiktligt). Just nu ligger jag på överskott och får anstränga mig dock men det blir lite det motsatta problemet.

Tror det till viss del handlar om att hitta en livsstil man kan leva med. Hitta en fungerande balans liksom, man kan äta allt men inte alltid. Däremot "vill" kroppen gärna fylla upp sina fettceller igen och det är där problemet lite blir. Sen kan man ju titta på rubbad ämnesomsättning också men är inte särskilt inläst på det.

 

[Cattis_E]

Har ni ändrat er vikt medvetet och sedan uppnått viktstabilitet, där ni inte behöver kämpa för att hålla vikten. Med kämpa menar jag även den mentala kampen om att förbise hungerskänslor etc? Just nu lever jag bara och är relativt viktstabil, jag funderar på om det är värt att göra något åt vikten eller om det bara kommer att bli en ständig kamp att försöka behålla den vikten. Hur har det varit för er?

Ja.
Men det handlar ju om att lära om vanor.
Jag brukade vara väldigt dålig på att äta frukt, och inte gilla bananer osv.
Men jag har fått tänka om väldigt i vad jag stoppar i mig mellan målen om jag är hungrig..
Och nej, det var inte "bara godis" innan.
Sen har jag fått lära mycket om vad som är kaloribovar i kosthållning osv.
Jag måste ju fortfarande vakta på så jag inte vill ta åt mig för mycket mat eftersom jag förut åt mig proppmätt i stället för inte hungrig. Jag får vakta lite på att inte falla tillbaka på att ofta ta fel sak som mellanmål osv.
Men att ignorera några hungerkänslor gör jag inte och jag kan äta onyttigt då och då, bara det inte blir för många dagar i sträck.
Godissug får jag ignorera, men det betyder oftast att jag egentligen är hungrig och behöver äta ett ägg, en banan eller vad jag nu har tillgängligt.

//-27kg

 

[monster1]

Ja.
Men det handlar ju om att lära om vanor.
Jag brukade vara väldigt dålig på att äta frukt, och inte gilla bananer osv.
Men jag har fått tänka om väldigt i vad jag stoppar i mig mellan målen om jag är hungrig..
Och nej, det var inte "bara godis" innan.
Sen har jag fått lära mycket om vad som är kaloribovar i kosthållning osv.
Jag måste ju fortfarande vakta på så jag inte vill ta åt mig för mycket mat eftersom jag förut åt mig proppmätt i stället för inte hungrig. Jag får vakta lite på att inte falla tillbaka på att ofta ta fel sak som mellanmål osv.
Men att ignorera några hungerkänslor gör jag inte och jag kan äta onyttigt då och då, bara det inte blir för många dagar i sträck.
Godissug får jag ignorera, men det betyder oftast att jag egentligen är hungrig och behöver äta ett ägg, en banan eller vad jag nu har tillgängligt.

//-27kg

Jag tänker att det är just det där vaktandet som är att kämpa att liksom hela tiden ge vakt om. Helt enkelt att vara tvungen att tänka på vikten.

 

[monster1]

Om jag äter normalt (dvs inte chips och ett gäng mackor) håller jag vikten.

Jag blir dock trött på hösten och gör enligt ovan. Äter chips och mackor för att jag inte orkar laga mat. Går då upp i vikt. Går ner i vikt varje vår och håller den utan problem tills det blir höst.

Så nej?

 

[_Taggis_]

Jag tänker att det är just det där vaktandet som är att kämpa att liksom hela tiden ge vakt om. Helt enkelt att vara tvungen att tänka på vikten.

Jag tror att det är så för de flesta faktiskt. Därför gäller det väl att hitta en livsstil som fungerar, och en kosthållning som fungerar med den. Jag tänker att det allra viktigaste för att hålla vikten och samtidigt må bra dvs få det att fungera långsiktigt, är att hålla blodsockret stabilt. Tänka på vad en äter i form av socker och snabba kolhydrater men även i form av fett och protein.
För de flesta som har lite övervikt och samtidigt inte lider av nån sjukdom, så är det stor skillnad när de utesluter snabba kolhydrater och onödigt fika och godsaker. Men som jag då tex som lider av hypotyreos, är det en annan femma. Då behöver en medicineras för det spelade ingen roll att jag åt nyttigt och motionerade så länge ämnesomsättningen var för låg så lagrades allt ändå.

 

[Gnist]

Gick ner många kilon för 10 år sedan mest genom att öka min allmänna aktivitetsnivå och har sen dess legat stabilt med en +- 3 kg variation över året.

Anstränger mig inte direkt för att hålla vikten. Äter vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill, men äter sällan "slisk" av något slag eller färdigmat (gjorde jag iofs inte innan heller) och har ett hyfsat aktivt liv rent generellt.

 

[Tonto]

Ja, men det handlar om att lägga om sina vanor/livsstil och att hitta något man är nöjd med.

 

[monster1]

Jag tror att det är så för de flesta faktiskt. Därför gäller det väl att hitta en livsstil som fungerar, och en kosthållning som fungerar med den. Jag tänker att det allra viktigaste för att hålla vikten och samtidigt må bra dvs få det att fungera långsiktigt, är att hålla blodsockret stabilt. Tänka på vad en äter i form av socker och snabba kolhydrater men även i form av fett och protein.
För de flesta som har lite övervikt och samtidigt inte lider av nån sjukdom, så är det stor skillnad när de utesluter snabba kolhydrater och onödigt fika och godsaker. Men som jag då tex som lider av hypotyreos, är det en annan femma. Då behöver en medicineras för det spelade ingen roll att jag åt nyttigt och motionerade så länge ämnesomsättningen var för låg så lagrades allt ändå.

Jo jag vet ju hur man gör, jag försöker mest bestämma mig för om det är värt besväret.

 

[Unafraid]

Så nej?

Skulle jag bo i ett varmare ljusare land skulle det krävas noll ansträngning.
Jag vet inte om "äta vanlig mat istället för chips" räknas som en kamp. Så länge jag äter mat istället för snacks är det inga problem.

 

[monster1]

Skulle jag bo i ett varmare ljusare land skulle det krävas noll ansträngning.
Jag vet inte om "äta vanlig mat istället för chips" räknas som en kamp. Så länge jag äter mat istället för snacks är det inga problem.

Om det inte var någon ansträngning så hade du sannolikt inte hemfallit åt att äta snacks istället för middag?

 

[Unafraid]

Om det inte var någon ansträngning så hade du sannolikt inte hemfallit åt att äta snacks istället för middag?

Absolut, det är en ansträngning.. det är en skillnad på en ansträngning och en kamp. Det är definitivt inte en kamp att avstå snacks. Men absolut, jag måste anstränga mig lite. Om det är värt det? Absolut. Det skulle innebära att jag inte behövde göra en betydligt större ansträngning nu när ljuset återvänder och jag hade energi att äta ordentligt.

 

[_Taggis_]

Jo jag vet ju hur man gör, jag försöker mest bestämma mig för om det är värt besväret.

Ja annars är det ju omöjligt, alla förändringar kräver ju motivation. Men jag tror det är förhållandevis få som inte alls behöver tänka på kost och motion och bara håller vikten per automatik. Och de som kan det är ju bara att gratulera.

 

[Cilla89a]

Jag har alltid älskat mat och sötsaker sedan jag var liten och aldrig haft något ”stopp”, andra äter kanske en näve lösgodis medan jag smackade i mig 1/2 kg och en halv påse chips.
Har hela mitt liv bantat och vikten har varit som en jojo, vägt 99 kg som allra mest som 18 åring (172 cm lång), fick nog och gick ner till 48 kg (japp, mådde riktigt, riktigt dåligt), tog mig tillbaka på egen hand. Är idag 31 år och har legat på 62-63 kg i mååånga år helt av mig själv, jag äter vad jag vill när jag vill, förbjuder mig inget osv, känns som denna vikten är optimal för mig.
Har dessutom hunnit med en graviditet för 3 år sedan, gick upp 15-17 kg, som sedan försvann av sig själv utan att jag ”bantade”.

Jag har funderat mycket under dessa åren vad det kan vara som gör att jag håller mig viktstabil trots att jag äter vad jag vill när jag vill och jag tror det är för jag inte förbjuder mig något, jag är idag nöjd med en näve lösgodis och antagligen beror det på att jag äter frukost, lunch, mellanmål, kvällsmat och ev kvällsmål. Är ytterst sällan jag är sugen på något där emellan.
Innan kunde jag typ skippa att äta på hela dagen för att spara kalorierna till kvällen vilket gjorde att jag vrääääkte i mig, och att jag gärna valde fet mat och massa, massa sötsaker.

 

[monster1]

Ja annars är det ju omöjligt, alla förändringar kräver ju motivation. Men jag tror det är förhållandevis få som inte alls behöver tänka på kost och motion och bara håller vikten per automatik. Och de som kan det är ju bara att gratulera.

Ja jag gör ju det nu, håller den vikten jag har alltså. Den är väll helt enkelt resultatet av det leverne jag har för tillfället.

 

[monster1]

Jag har alltid älskat mat och sötsaker sedan jag var liten och aldrig haft något ”stopp”, andra äter kanske en näve lösgodis medan jag smackade i mig 1/2 kg och en halv påse chips.
Har hela mitt liv bantat och vikten har varit som en jojo, vägt 99 kg som allra mest som 18 åring (172 cm lång), fick nog och gick ner till 48 kg (japp, mådde riktigt, riktigt dåligt), tog mig tillbaka på egen hand. Är idag 31 år och har legat på 62-63 kg i mååånga år helt av mig själv, jag äter vad jag vill när jag vill, förbjuder mig inget osv, känns som denna vikten är optimal för mig.
Har dessutom hunnit med en graviditet för 3 år sedan, gick upp 15-17 kg, som sedan försvann av sig själv utan att jag ”bantade”.

Jag har funderat mycket under dessa åren vad det kan vara som gör att jag håller mig viktstabil trots att jag äter vad jag vill när jag vill och jag tror det är för jag inte förbjuder mig något, jag är idag nöjd med en näve lösgodis och antagligen beror det på att jag äter frukost, lunch, mellanmål, kvällsmat och ev kvällsmål. Är ytterst sällan jag är sugen på något där emellan.
Innan kunde jag typ skippa att äta på hela dagen för att spara kalorierna till kvällen vilket gjorde att jag vrääääkte i mig, och att jag gärna valde fet mat och massa, massa sötsaker.

Hur långtid tog det för dig innan du stabiliserat dig viktmässigt?

 

[Unafraid]

Måste göra ett tillägg: min kropp har en naturlig viktvariation. Den går upp några kilo på vintern och ner igen på våren. Det hänger ihop med ljus, värme och rörelse. Jodå, det kräver en viss ansträngning. Men ansträngningen innebär att äta mat som får magen och kroppen att må bra, absolut inte någon kamp. Jag skulle tro att min snittvikt har ökat 2-3 kg de senaste 10 åren. Tror inte att det är orimligt att väga lite mer som drygt 30 jämfört med drygt 20.

Så genomsnitt över åren kan jag tycka att jag är viktstabil utan att kämpa. Sen råkar jag vara som en ponny på bete vintertid.

 

[sjoberga]

Jag har också nästan helt slutat med godis och det känns inte som det var eller är en kamp. Det handlade för mig mer om att ett tag inte ge efter för att man blir sugen och sedan blev man inte alls lika ofta sugen.

Men om man inte har goda medicinska skäl att minska vikten tänker jag att - om man känner att det behövs en kamp man inte vill ha - mer än gärna kan avstå.