Vilka är dom lugnaste häst/ponnyraserna? (Generellt)

[EKMK]

Vet att detta givetvis varierar då hästar är individer och att det beror på träning mm, men vilka häst/ponnyraser är generellt lugnast/mest stabila eller har bäst förutsättningar att utveckla dessa egenskaper? Alltså som inte är nerviga/tittiga/lättskrämda

 

[Mabuse]

Vet att detta givetvis varierar då hästar är individer och att det beror på träning mm, men vilka häst/ponnyraser är generellt lugnast/mest stabila eller har bäst förutsättningar att utveckla dessa egenskaper? Alltså som inte är nerviga/tittiga/lättskrämda

Ardenner är i regel lugna. Dels är de ju avlade för att vara arbetshästar och kunna vänta tålmodigt, dels är det är väl ingen som orkar med ett ton elektrisk ardenner, så man avlar väl inte på de med mycket nerv och flykt.

 

[ameo]

ett ton elektrisk ardenner, så man avlar väl inte på de med mycket nerv och flykt

mer än en ardenner jag har träffat har varit väldigt "framåt" och arbetsvillig, inte nödvändigtvis så att man skulle klassat den som "lugn och stabil".

Vet att detta givetvis varierar då hästar är individer och att det beror på träning mm, men vilka häst/ponnyraser är generellt lugnast/mest stabila eller har bäst förutsättningar att utveckla dessa egenskaper? Alltså som inte är nerviga/tittiga/lättskrämda

Jag skulle vilja säga att det beror mer på individer än ras. Det finns alla varianter inom alla raser.

 

[Andromedae]

Hästhållningen gör otroligt mycket.

Men, annars tänker jag arbetshästar. De är avlade för att inte smäcka iväg. Dock så gissar jag att det kräver mycket kunskap för att träna dem till att bli just sådär stensäkra som arbetande skogshästar är.

 

[Mabuse]

mer än en ardenner jag har träffat har varit väldigt "framåt" och arbetsvillig, inte nödvändigtvis så att man skulle klassat den som "lugn och stabil".


Jag skulle vilja säga att det beror mer på individer än ras. Det finns alla varianter inom alla raser.

Fast aveln gör ju sitt till också. Jag skulle säga att ardenners är i snitt mindre benägna att gilla att springa fort än travare, t ex.

Så även om individerna skiljer sig åt, så finns det gemensamma drag för olika raser också.

Visst finns det alltid enskilda individer som är annorlunda, men tar du 100 dressyravlade halvblod och 100 fjordingar och fäller upp ett paraply, så skulle jag säga att det är fler dressyrhästar som flyr än fjordingar.

 

[Mabuse]

Hästhållningen gör otroligt mycket.

Men, annars tänker jag arbetshästar. De är avlade för att inte smäcka iväg. Dock så gissar jag att det kräver mycket kunskap för att träna dem till att bli just sådär stensäkra som arbetande skogshästar är.

Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.

 

[Andromedae]

Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.

Så kanske det är. Är färgad av enda gången jag stött på en ardenner (var nog en korsning med något annat iofs), som helt tagit över sin människa. Han var nog inte rädd för något, men nog gjorde han vad tusan han ville

 

[Mabuse]

Så kanske det är. Är färgad av enda gången jag stött på en ardenner (var nog en korsning med något annat iofs), som helt tagit över sin människa. Han var nog inte rädd för något, men nog gjorde han vad tusan han ville

Det kan jag tänka mig, orädd och mentalt stark sammanfaller ju inte sällan. Så det är nog bra om det finns tydliga regler och gränser.

Arbetsvillig och framåt kan ju fortfarande vara lugn och stabil. Att en häst vill jobba betyder inte att den har mycket flykt och reagerar blixtsnabbt.

 

[Vinur]

Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.

Sån är min häst. Jag fick för mig att dra ner några stockar från skogen så jag spände för och gick ut. (Då tyckte jag att det var en bra idé, men i efterhand känner jag mig lite matt med hur illa det kunde gått.)
Han är en Islandshäst för att svara trådstarten.

En annan sak jag tycker är intressant att reflektera över är hur mycket hästen är genuint lugn och snäll och hur mycket som är inlärd hjälplöshet.

 

[Bluefish]

Storhäst säger jag kallblodsraser generellt, köper det mesta och tål mycket påverkan i miljön. Förlåtande och självsäkra.

På ponnysidan är de sjysstaste hästarna jag stött på gotlandsrussen, intelligenta men inte fega. Vi hade tre på ridskolan där jag red och en bekant föder upp dem, skulle jag skaffa en barnponny hade jag köpt ett russ!

 

[__sofia__]

Av de hästar jag träffat är det shettis, fjording, nordsvensk och haflinger som jag tyckt varit de mest orädda. Har dock inte träffat så många individer av varje ras. Och även om hästarna varit definitivt mer orädda än andra (är t.ex. en gigantisk skillnad mellan min minishettis och min mycket mer lättskrämda storhäst), så innebär inte det att de inte kan bli rädda. När min shettis faktiskt blir rädd har hon ganska rejäla reaktioner, men det händer kanske en hundradel så ofta som storhästen blir rädd för saker (på storhästen får man mer tänka att varje ridtur kommer hon nog bli rädd för i alla fall 2-4 saker, oavsett om man är i ridhus eller ute). Fjordingen jag hade var inte rädd för särskilt mycket (det var t.ex. inga problem att sätta på en vagn bakom henne trots att hon aldrig var körd, och ev inte tömkörd) men just kor tyckte hon av någon outgrundlig anledning var skitläskiga och då kunde hon snabbt vara mitt ute på åkern på andra sidan vägen. Nordsvensken jag hade var jättesnäll och trygg, men när någon slagit upp ett tält i "vår" skog var hon inte särskilt intresserad av att gå förbi det. Och så vidare.

Basjkiren jag hade ett tag var förvånansvärt rädd och känslig av sig, men jag har inte tillräckligt mycket erfarenhet av dem för att säga om det är något normalt för rasen eller om hon var ett undantag.

 

[Ketrawzc]

Du har nog svarat på din egna fråga, det gäller individer men också förutsättningar. Det är nog många som tagit över ridskolans lugnaste häst bara för att inse att med andra rutiner och konstellationer samt mindre rörelse blev det en helt annan häst än den på ridskolan.
Men jag tror generellt man ska titta efter äldre hästar även om det inte heller är någon garanti. Fast den lugnaste häst jag haft var ett halvblod på 170cm och var klok som en bok från dag ett jag träffade henne, 4 år gammal.

Har en Haflinger idag och hon hade kunnat skrämma vilken osäker ryttare som helst de första 4 åren vi hade henne. Pigg, framåt, envis, kvick och outtröttlig. Idag 12 år och dessutom dräktig, nu världens lugnaste och snällaste

Sen tror jag många tex kallblodshästar kan vara lugna, men det innebär ju inte att de alltid samarbetar. De bryr sig kanske inte om så mycket i omgivningen men kommer också testa gränser, ifrågasätta göra som de tycker om tillfället ges. Men med en bra ledare och god utbildning säkert vara precis så lugna som vi nog föreställer oss.

 

[__sofia__]

Har en Haflinger idag och hon hade kunnat skrämma vilken osäker ryttare som helst de första 4 åren vi hade henne. Pigg, framåt, envis, kvick och outtröttlig. Idag 12 år och dessutom dräktig, nu världens lugnaste och snällast

"Pigg, envis, kvick och outtröttlig" passar väldigt bra in på den enda haflingern jag har erfarenhet av. Men hon är totalt orädd och inte minsta lilla tittig/nervig/lättskrämd. Hon är lite som att sitta på en stridsvagn/murbräcka - hon går fram oavsett vad som är framför henne

 

[Ketrawzc]

"Pigg, envis, kvick och outtröttlig" passar väldigt bra in på den enda haflingern jag har erfarenhet av. Men hon är totalt orädd och inte minsta lilla tittig/nervig/lättskrämd. Hon är lite som att sitta på en stridsvagn/murbräcka - hon går fram oavsett vad som är framför henne

Idag gör min det också och har gjort ett par år, fortfarande lika glad, pigg osv men ändå med något inre lugn nu. Men när hon va yngre gjorde hon precis som hon ville om det inte passade. Typ gå förbi grannens postlåda eller nått nytt efter vägen som inte var där igår. Helt tvärblockad. Nu kan hon stanna, kanske backa nått steg men sen går hon bara, alltid överallt.
Men hon kan fortfarande få för sig att gå åt fel håll vid insläppet om något barn tar henne. Oskyldigt så hänger dom efter i grimskaftet när hon går dit hon ska, typ nån grästuva

 

[malacogott]

Det jag har sett av ardenners är att de verkar otroligt enkla. Rida in? Lägg på en sadel och sitt upp. Klart. Köra in? Spänn för och gå. Klart. Absolut behövs utbildning och kunskap, som med alla hästar, men människor som bara hanterat ardenners kan bli lite förskräckta över hur mycket andra hästar reagerar när man gör saker.

Jag red in en ardenner- unghäst en gång. Det var bara att sätta sig upp och rida- i alla gångarter. Inga konstigheter som helst. Vi red t o m skänkelvikning...

 

[skiesabove]

Nordsvenskar må vara "lugna och orädda" som standard, men de är lite som border collies, en arbetande ras, och kan bli rätt dryga om de är i god kondition men inte får arbeta. Brötiga och ifrågasättande. Kallblodstravarna däremot kan vara oerhört reaktiva, men de är ju också avlade för att springa fort fort.

Tinker tycker jag är en stabilare hobbyras, de tinkrar jag träffat har inte lika mycket arbetsmani och är bara lite dryga när de är runt 3-5 år . Men på grund av deras storlek (dyrt med utrustning, transporter, drygt för hovslagaren/verkaren) och att även de kan vara lite brötiga så är min "lugna favorit" hitills...

Kigermustangen . Lätta och nätta men kloka och slösar inte energi på att flippa ur alltför länge. Kan stå och spana en stund och fundera på saken men inte explosionsbenägna. De quartrar jag träffat har också varit såna (jag gillar dock kigerns utseende mer). Och storleken är fantastiskt behändig, jag är 177cm på min Mustang på 148cm och han känns helt perfekt. Och så smidigt med transporter, gästboxstorlek osv.

Skulle jag köpa en till häst är det "litet halvblod av gamla skolan", quarter, mustang, paint, eller den sortens korsning jag kommer leta efter. Framavlad för will to please och tassarna i backen.

Som skogsmulleryttare är det ju helt onödigt med en 175cm nippertippa som kan bocka av en till månen...

 

[Lingon]

Tinker tycker jag är en stabilare hobbyras, de tinkrar jag träffat har inte lika mycket arbetsmani och är bara lite dryga när de är runt 3-5 år . Men på grund av deras storlek (dyrt med utrustning, transporter, drygt för hovslagaren/verkaren) och att även de kan vara lite brötiga så är min "lugna favorit" hitills...

Det är inte min erfarenhet av tinkers och tinkerkorsningar. Min erfarenhet säger att det är ganska reaktiva hästar. Inga lugna filbunkar där inte! Roliga att rida, snälla och vänliga. Men reaktiva och mycket power.

Den lugnaste och tryggaste häst jag ridit var en varmsblodstravare. Trots mycket liten livserfarenhet (mest gått hemma på gården) så var hon helt cool inför allt vi mötte på uteritter. Allt möttes med lugn och trygghet. En otroligt cool och trygg individ! Men hon var nog inte helt representativ för rasen.

 

[skiesabove]

Det är inte min erfarenhet av tinkers och tinkerkorsningar. Min erfarenhet säger att det är ganska reaktiva hästar. Inga lugna filbunkar där inte! Roliga att rida, snälla och vänliga. Men reaktiva och mycket power.

Den lugnaste och tryggaste häst jag ridit var en varmsblodstravare. Trots mycket liten livserfarenhet (mest gått hemma på gården) så var hon helt cool inför allt vi mötte på uteritter. Allt möttes med lugn och trygghet. En otroligt cool och trygg individ! Men hon var nog inte helt representativ för rasen.

Jag har också träffat några varmblodstravare som varit fantastiska, men också lika många som varit väldigt reaktiva och stressiga.

Intressant det där med tinkrarna, kanske finns olika temperament i olika linjer . Kan det ha med show-avel att göra? Utställningsaraber är ju ett exempel på framavlad max-nipprighet .

 

[Lingon]

Jag har också träffat några varmblodstravare som varit fantastiska, men också lika många som varit väldigt reaktiva och stressiga.

Intressant det där med tinkrarna, kanske finns olika temperament i olika linjer . Kan det ha med show-avel att göra? Utställningsaraber är ju ett exempel på framavlad max-nipprighet .

Ingen aning. Men de har varit mycket häst liksom. På alla sätt. Men väldigt snälla och vänliga! Och när de reagerat så har det varit lättare att sitta kvar än motsvarande reaktion hos ett halvblod. Rörelsemönstret är långsammare.

 

[Oknytt]

Nordsvenskar må vara "lugna och orädda" som standard, men de är lite som border collies, en arbetande ras, och kan bli rätt dryga om de är i god kondition men inte får arbeta. Brötiga och ifrågasättande. Kallblodstravarna däremot kan vara oerhört reaktiva, men de är ju också avlade för att springa fort fort.

Tinker tycker jag är en stabilare hobbyras, de tinkrar jag träffat har inte lika mycket arbetsmani och är bara lite dryga när de är runt 3-5 år . Men på grund av deras storlek (dyrt med utrustning, transporter, drygt för hovslagaren/verkaren) och att även de kan vara lite brötiga så är min "lugna favorit" hitills...

Kigermustangen . Lätta och nätta men kloka och slösar inte energi på att flippa ur alltför länge. Kan stå och spana en stund och fundera på saken men inte explosionsbenägna. De quartrar jag träffat har också varit såna (jag gillar dock kigerns utseende mer). Och storleken är fantastiskt behändig, jag är 177cm på min Mustang på 148cm och han känns helt perfekt. Och så smidigt med transporter, gästboxstorlek osv.

Skulle jag köpa en till häst är det "litet halvblod av gamla skolan", quarter, mustang, paint, eller den sortens korsning jag kommer leta efter. Framavlad för will to please och tassarna i backen.

Som skogsmulleryttare är det ju helt onödigt med en 175cm nippertippa som kan bocka av en till månen...

Vad olika det kan vara! Har ju haft en tinker och han var hemsk. 800 kg pansarvagn som var känsligare än stallets svårklass-dressyrhäst och stundtals rent livsfarlig då han tyvärr lärt sig att han kunde använda sin massa till sin fördel från förra ägaren.

Har haft två kallblodstravare. Stoet var det lite mer go i men var helt obrydd i övrigt. Han jag har nu är fyra år och är den lugnaste och stabilaste hästen jag någonsin haft nöjet att känna. När vi rider ut med stallägaren så brukar hennes lusse få fnatt och se spöken då och då med rätt stora reaktioner- min kallis vrider inte ens på örat när han håller på.