Vilka klassiska sagor känner ni till?

Vilka tänker du på förutom Gullivers resor? Rödluvan och vargen, Snövit eller Törnrosa t ex? Menar du att de är romaner som i första hand riktar sig till vuxna? Jag trodde att de var en del i en muntlig berättartraditiom som bröderna Grimm skrev ner. Kejsarens nya kläder är ju en allegori men att den i första hand skulle roa vuxna... njae väl? Jag är ju inte etnolog så kan inte den exakta definitionen av saga men tänker att det beror på vad man menar men exempelvis Odyssen skulle jag inte kalla saga.
Jag har läst sagorna som Grimm samlade in i original, och de är definitivt vuxenmaterial även om barn också fick höra dem. Distinktionen mellan fiktion för vuxna och friktion för barn fanns i princip inte förrän senare hälften av 1800-talet, och sagor var underhållning för alla. Så har jag också vuxit upp i mycket, med sagor om avhuggna hästhuvuden, krig, mord, och inte nödvändigtvis fina slut. Sagorna hade allegoriska eller moraliska toner.

Roman är väl mer tydligt avgränsat kanske, men talar vi om längd så hör många myter och sagor även dit. Distintionerna är gråzoner skulle jag säga.
 
Och en sak till; varför värderar vi vissa saker som mytologi, och vissa som sagor? Jo, för att någon i antiken bestämde sig att skriva ner det ena, medan de andra fick förändra sig fritt muntligt under nya influenser. De mytologiska aspekterna har ibland skalats av, ibland blandats upp med kristen mytologi, ibland bevarats. det har varit ett himla sjå med att kategorisera Europas muntliga/mytologiska kultur, och inte alltid med goda intentioner. Mycket av klassificeringen av 'sagor' och 'mytologi' handlar om kvinnlig- manlig-, rasifierande- och kulturell hierarki. Så jag väljer en bredare klassifikation, snarare än en snäv. Särskilt när jag som i tråden får associera fritt.
 
Vilka tänker du på förutom Gullivers resor? Rödluvan och vargen, Snövit eller Törnrosa t ex? Menar du att de är romaner som i första hand riktar sig till vuxna? Jag trodde att de var en del i en muntlig berättartraditiom som bröderna Grimm skrev ner. Kejsarens nya kläder är ju en allegori men att den i första hand skulle roa vuxna... njae väl? Jag är ju inte etnolog så kan inte den exakta definitionen av saga men tänker att det beror på vad man menar men exempelvis Odyssen skulle jag inte kalla saga.
Inte jag heller. Det är ju ett epos. Om Odyssén är en saga så är alla romaner också sagor.

Man brukar väl annars skilja på konstsagor (alltså sagor skrivna av en viss person, t ex HC Andersen, typ Prinsessan på ärten) och folksagor (sagor som man inte vet vem som hittat på, som berättats hundratals år och ibland finns i olika varianter. Grimms sagor är exempel på upptecknade folksagor).

Folksagor är sällan allegorier, även om de kan ha en moral (typ att det är dumt att vara elak och högmodig och bättre att vara flitig och snäll), men konstsagor kan ibland vara det. Dvs, författare väljer ibland sagoformen för att göra en allegorisk poäng.
 
Och en sak till; varför värderar vi vissa saker som mytologi, och vissa som sagor? Jo, för att någon i antiken bestämde sig att skriva ner det ena, medan de andra fick förändra sig fritt muntligt under nya influenser. De mytologiska aspekterna har ibland skalats av, ibland blandats upp med kristen mytologi, ibland bevarats. det har varit ett himla sjå med att kategorisera Europas muntliga/mytologiska kultur, och inte alltid med goda intentioner. Mycket av klassificeringen av 'sagor' och 'mytologi' handlar om kvinnlig- manlig-, rasifierande- och kulturell hierarki. Så jag väljer en bredare klassifikation, snarare än en snäv. Särskilt när jag som i tråden får associera fritt.
Jag trodde mytologi handlade om religion och gudar, och sagor inte gjorde det? Inte mycket gudar i Snövit, t ex. Mytologi och sagor har ju båda traderats muntligt, och tecknats ner i olika former.
 
Jag trodde mytologi handlade om religion och gudar, och sagor inte gjorde det? Inte mycket gudar i Snövit, t ex. Mytologi och sagor har ju båda traderats muntligt, och tecknats ner i olika former.
Gränserna är som sagt inte så lätta att sätta egentligen, mer än på papper. Troligtvis har mycket av det vi idag kallar sagor börjat som mytologi, och många mytologiska element finns kvar (åtminstone innan 'disneyfication'). 1800-talets förkärlek för kategorisering och hierarki har tagit bort bredare samband och kontinuitet, särskilt när det parats med idéer om att barndomen är något speciellt och heligt, och att barn därför ska ha egna sagor. Därav vill jag inte sätta en så klar distinktion.
 
Jag har läst sagorna som Grimm samlade in i original, och de är definitivt vuxenmaterial även om barn också fick höra dem. Distinktionen mellan fiktion för vuxna och friktion för barn fanns i princip inte förrän senare hälften av 1800-talet, och sagor var underhållning för alla. Så har jag också vuxit upp i mycket, med sagor om avhuggna hästhuvuden, krig, mord, och inte nödvändigtvis fina slut. Sagorna hade allegoriska eller moraliska toner.

Roman är väl mer tydligt avgränsat kanske, men talar vi om längd så hör många myter och sagor även dit. Distintionerna är gråzoner skulle jag säga.
Ja det var ju verkligen ad fontes. Jag pratar om, och tror att TS också pratar om, sagor i den version som är är kända för allmänheten
allmänheten idag.
 
Gränserna är som sagt inte så lätta att sätta egentligen, mer än på papper. Troligtvis har mycket av det vi idag kallar sagor börjat som mytologi, och många mytologiska element finns kvar (åtminstone innan 'disneyfication'). 1800-talets förkärlek för kategorisering och hierarki har tagit bort bredare samband och kontinuitet, särskilt när det parats med idéer om att barndomen är något speciellt och heligt, och att barn därför ska ha egna sagor. Därav vill jag inte sätta en så klar distinktion.
Att sagor ofta börjat som mytologi vet jag också om, men utanför professionen t ex i skolan så gör man ju ändå en uppdelning mellan sagor och myter. Även inom etnologin t ex pratar man ju om folksagor som ett begrepp. Jag skulle inte säga att prins Hatt under jorden är en myt i första hand även om jag såklart förstår att den har sitt ursprung som en sådan.
 
Gränserna är som sagt inte så lätta att sätta egentligen, mer än på papper. Troligtvis har mycket av det vi idag kallar sagor börjat som mytologi, och många mytologiska element finns kvar (åtminstone innan 'disneyfication'). 1800-talets förkärlek för kategorisering och hierarki har tagit bort bredare samband och kontinuitet, särskilt när det parats med idéer om att barndomen är något speciellt och heligt, och att barn därför ska ha egna sagor. Därav vill jag inte sätta en så klar distinktion.
En distinktion behöver inte vara glasklar för att vara värd att göras. Kategorier i kultursammanhang har alltid flytande gränser. Det hindrar inte att de kan vara till hjälp för att sätta ord på vad man ser.
 
Född 1966. Hemma fanns bröderna Grims sagor och en av den finska Topelius. Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump. Bibelberättelser för barn. Några andra kan inte ses som klassiker. Lärde mig läsa flytande i slutet av ettan och sen läste jag det mesta som fanns i skolbiblioteket🙂.
 
Ja det var ju verkligen ad fontes. Jag pratar om, och tror att TS också pratar om, sagor i den version som är är kända för allmänheten
allmänheten idag.
TS har väl skrivit att det var direkta associationer som söktes, och för mig associerar jag ju då med det som av andra kallas mytologi, epos, allegori, roman.
Att sagor ofta börjat som mytologi vet jag också om, men utanför professionen t ex i skolan så gör man ju ändå en uppdelning mellan sagor och myter. Även inom etnologin t ex pratar man ju om folksagor som ett begrepp. Jag skulle inte säga att prins Hatt under jorden är en myt i första hand även om jag såklart förstår att den har sitt ursprung som en sådan.
Jag är kritisk till en sådan distinktion eftersom den är baserad på en västerländsk uppdelning efter kristendomens intåg, och den indelningen känner jag är för flytande för att vara användbar. För mig är till exempel historien om Jesus lika mycket en saga som Rödluvan, i hur den används i mitt liv. Och mytologi och sagor (som jag anser borde ha ett gemensamt namn) är ju ändå beroende av hur de används. Därmed blir distinktionen inte användbar rakt av: en myt kan vara en saga och vice versa. Beror på användningen.
En distinktion behöver inte vara glasklar för att vara värd att göras. Kategorier i kultursammanhang har alltid flytande gränser. Det hindrar inte att de kan vara till hjälp för att sätta ord på vad man ser.
Som jag skrev ovan anser jag att distinktionen, om den finns, inte bör handla om innehåll utan om användning.
 
TS har väl skrivit att det var direkta associationer som söktes, och för mig associerar jag ju då med det som av andra kallas mytologi, epos, allegori, roman.

Jag är kritisk till en sådan distinktion eftersom den är baserad på en västerländsk uppdelning efter kristendomens intåg, och den indelningen känner jag är för flytande för att vara användbar. För mig är till exempel historien om Jesus lika mycket en saga som Rödluvan, i hur den används i mitt liv. Och mytologi och sagor (som jag anser borde ha ett gemensamt namn) är ju ändå beroende av hur de används. Därmed blir distinktionen inte användbar rakt av: en myt kan vara en saga och vice versa. Beror på användningen.

Som jag skrev ovan anser jag att distinktionen, om den finns, inte bör handla om innehåll utan om användning.
Fast om du inte ska använda dig själv som ensamt rättesnöre (vilket verkar väl självcentrerat och inte så användbart), så kan man ju inte alla säga att mytologi och sagor används likadant i samhället. Om mytologin kommer från en religion som ingen längre tror på, då används de kanske som sagor, men att säga att vi använder bibeln och rödluvan likadant i samhället är ju uppenbart fel. Vi har ju inte byggt kyrkor där prästerna predikar baserat på rödluvan.

Det är ju inte sant att vi använder religion och sagor likadant i samhället.
 
TS har väl skrivit att det var direkta associationer som söktes, och för mig associerar jag ju då med det som av andra kallas mytologi, epos, allegori, roman.

Jag är kritisk till en sådan distinktion eftersom den är baserad på en västerländsk uppdelning efter kristendomens intåg, och den indelningen känner jag är för flytande för att vara användbar. För mig är till exempel historien om Jesus lika mycket en saga som Rödluvan, i hur den används i mitt liv. Och mytologi och sagor (som jag anser borde ha ett gemensamt namn) är ju ändå beroende av hur de används. Därmed blir distinktionen inte användbar rakt av: en myt kan vara en saga och vice versa. Beror på användningen.

Som jag skrev ovan anser jag att distinktionen, om den finns, inte bör handla om innehåll utan om användning.
Det blir ju svårt att diskutera eller samtala alls, om man vid varje tillfälle måste problematisera och kritisera begrepp som är allmänt vedertagna och används t ex inom skolan. Sen bor vi ju i västvärlden så i min värld känns det rätt givet att ha den utgångspunkten i ett samtal.
 
Fast om du inte ska använda dig själv som ensamt rättesnöre (vilket verkar väl självcentrerat och inte så användbart), så kan man ju inte alla säga att mytologi och sagor används likadant i samhället. Om mytologin kommer från en religion som ingen längre tror på, då används de kanske som sagor, men att säga att vi använder bibeln och rödluvan likadant i samhället är ju uppenbart fel. Vi har ju inte byggt kyrkor där prästerna predikar baserat på rödluvan.

Det är ju inte sant att vi använder religion och sagor likadant i samhället.
Fler än jag gör det, definitivt. Och nu talade vi om distinktionen mytologi-saga, inte religion-saga. Men kolla bara på allt från Supernatural, filmer om änglar såsom Constantine, filmer och serier baserade på Grimms sagor, Jesus Christ Superstar, Europa och tjuren på Euromynten etcetc. Det blir genast snårigare och snårigare. Det finns ju också de som tar fiktion och gör religion av den, till exempel Scientologer och de som tror på Tolkiens alviska gudar. På Irland lever fairy-myterna sida vid sida med kristna myter, samtidigt som de berättas som sagor, i Finland har vi Kalevala, som definitivt är en saga och en myt, och har inte våra egna asagudar fått en enorm filmfranchise? Det är som sagt inte en distinktion jag ser som särskilt relevant, mer än i det enskilda användandet, det vill säga det som är myt för en är religion för en annan, saga för en tredje, och roman för en fjärde.
 
Det blir ju svårt att diskutera eller samtala alls, om man vid varje tillfälle måste problematisera och kritisera begrepp som är allmänt vedertagna och används t ex inom skolan. Sen bor vi ju i västvärlden så i min värld känns det rätt givet att ha den utgångspunkten i ett samtal.
Det beror väl på vad vi diskuterar. Om det i tråden efterfrågas sagor, utan definition, och många kommer med exempel som du inte tycker är sagor, då kanske det är rimligt att ha en diskussion kring begreppet?
 

Liknande trådar

Kläder & Bli fin Jag har bestämt att det blir en ny handväska i december, då får jag löneförhöjning retroaktivt! Jag har en oäkta "klassisk" Micael Kors...
Svar
5
· Visningar
822
Senast: Unafraid
·
Tjatter Har du någon film som du har sett för länge sedan men glömt bort och nästan trott att du har drömt den. Jag börjar. Hjälp! Jag är en...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
4 651
Senast: alazzi
·
Skola & Jobb Jag behöver få input över hut jag ska göra, så skapar en tråd. För ett år sedan fick jag ett jobb inom kommunen med hjälp av lönebidrag...
2
Svar
35
· Visningar
2 153
Senast: Enya
·
Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 302
Senast: cewe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp